2 Kungaboken 25
Svenska Folkbibeln
Jerusalem faller
25 Sidkia gjorde uppror mot kungen i Babel. På tionde dagen i den tionde månaden av Sidkias nionde regeringsår[a] kom den babyloniske kungen Nebukadnessar med hela sin här till Jerusalem och belägrade staden. De byggde en belägringsmur runt omkring den. 2 Staden var belägrad ända till kung Sidkias elfte regeringsår. 3 Men på nionde dagen i månaden[b] var hungersnöden så stor i staden att folket i landet inte hade något att äta. 4 Staden stormades och allt krigsfolket flydde under natten genom porten mellan de båda murarna, den port som ledde till den kungliga trädgården, medan kaldeerna låg runt omkring staden. Kungen tog vägen åt Hedmarken till.
5 Men kaldeernas här förföljde kungen och hann upp honom på Jerikos hedmarker, sedan hela hans här hade övergivit honom och skingrats. 6 De grep Sidkia och förde honom till den babyloniske kungen i Ribla. Där uttalades domen över honom. 7 Man avrättade Sidkias barn inför hans ögon, och på Sidkia själv stack man ut ögonen. Man fängslade honom med kopparkedjor och förde honom till Babel.
Templet blir förstört
8 På sjunde dagen i den femte månaden av den babyloniske kungen Nebukadnessars nittonde regeringsår,[c] kom den babyloniske kungens tjänare Nebusaradan, som var överste för drabanterna, till Jerusalem. 9 Han brände upp Herrens hus och det kungliga palatset. Alla hus i Jerusalem, alla de förnämas hus brände han upp i eld. 10 Murarna runt omkring Jerusalem bröts ner av hela den här av kaldeer som översten för drabanterna hade med sig. 11 Återstoden av folket - de som var kvar i staden och de överlöpare som hade gått över till kungen i Babel, liksom den övriga hopen - förde Nebusaradan, översten för drabanterna, bort i fångenskap. 12 Men av de fattigaste i landet lämnade översten för drabanterna kvar några att sköta vingårdarna och åkrarna.
13 Kopparpelarna i Herrens hus, bäckenställen och kopparhavet i Herrens hus slog kaldeerna sönder och förde kopparn till Babel. 14 Och askkärlen, skovlarna, knivarna, skålarna och alla kopparkärl som hade använts vid gudstjänsten tog de med sig. 15 Likaså tog översten för drabanterna fyrfaten och offerskålarna, allt som var av rent guld eller av rent silver. 16 Vad gäller de två pelarna, havet och bäckenställen, som Salomo hade låtit göra till Herrens hus, så kunde kopparn i alla dessa föremål inte vägas. 17 Arton alnar hög var den ena pelaren och ovanpå den var ett pelarhuvud av koppar. Pelarhuvudet var tre alnar högt och ett nätverk av granatäpplen fanns på pelarhuvudet runt omkring, alltsammans av koppar. Likadant var nätverket på den andra pelaren.
Juda rikes undergång
18 Översten för drabanterna tog översteprästen Seraja och Sefanja, prästen närmast under honom, likaså de tre som höll vakt vid ingången. 19 Och från staden tog han en hovman, den som var anförare för krigsfolket, och fem av kungens närmaste män som påträffades i staden, likaså överbefälhavarens sekreterare, som brukade skriva ut folket i landet till krigstjänst, och sextio andra män av landets folk som påträffades i staden. 20 Dessa tog Nebusaradan, översten för drabanterna, och förde dem till den babyloniske kungen i Ribla. 21 Och kungen i Babel lät avrätta dem där, i Ribla i Hamats land. Så blev Juda bortfört från sitt land.
Gedalja sätts över de kvarblivna i Juda
22 Men över det folk som blev kvar i Juda land, det folk som Nebukadnessar, kungen i Babel, lät bli kvar, satte han Gedalja, son till Ahikam, son till Safan. 23 När alla krigsbefälhavare tillsammans med sina män fick höra att kungen i Babel hade satt Gedalja över landet, kom de till Gedalja i Mispa, nämligen Ismael, Netanjas son, Johanan, Kareas son, netofatiten Seraja, Tanhumets son, och Jaasanja, maakatitens son, med sina män. 24 Gedalja gav dem och deras män sin ed och sade till dem: "Frukta inte för kaldeernas tjänare. Stanna kvar i landet och tjäna kungen i Babel så skall det gå er väl."
25 Men i sjunde månaden kom Ismael, son till Netanja, son till Elisama av kunglig börd, och hade med sig tio män. De slog ihjäl Gedalja, likaså de judar och kaldeer som var hos honom i Mispa. 26 Då bröt allt folket upp, från den minste till den störste, tillsammans med härförarna och begav sig till Egypten. De fruktade nämligen för kaldeerna.
Jojakin befrias ur fängelset
27 Men i det trettiosjunde året sedan Jojakin, Juda kung, hade blivit bortförd i fångenskap, i tolfte månaden, på tjugosjunde dagen i månaden,[d] tog Evil-Merodak, kungen i Babel - samma år han blev kung - Jojakin, Juda kung, till nåder och förde honom ut ur fängelset. 28 Han talade vänligt med honom och gav honom främsta platsen bland de kungar som var hos honom i Babel. 29 Han fick lägga av sin fångdräkt och ständigt äta vid kungens bord så länge han levde. 30 Ett fast underhåll fick han från kungen, visst för varje dag, så länge han levde.
Footnotes
- 2 Kungaboken 25:1 15 januari år 587 f. Kr.
- 2 Kungaboken 25:3 nionde dagen i månaden 18 juli 586 f. Kr. Se not till Jer 52:6.
- 2 Kungaboken 25:8 14 augusti 586 f. Kr.
- 2 Kungaboken 25:27 22 mars 561 f. Kr.
2 Kungaboken 25
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Babylonska fångenskapen av Jerusalem
25 I Sidkias nionde regeringsår, på den tionde dagen i tionde månaden, kom Nebukadnessar, kungen av Babylonien, tågande med hela sin armé mot Jerusalem och belägrade det. De byggde en belägringsvall omkring staden. 2 Belägringen varade ända till kung Sidkias elfte regeringsår.
3 På nionde dagen i månaden var hungersnöden i staden så svår att folket inte längre hade någon mat i landet. 4 Då stormades staden, och alla trupper flydde på natten genom en port som fanns mellan de båda murarna i närheten av den kungliga trädgården, medan de kaldeiska[a] trupperna omringade staden. De flydde mot Jordandalen. 5 Den kaldeiska armén förföljde kungen och tog honom till fånga på Jerikoslätten. Alla hans män lämnade honom och skingrades. 6 Kaldéerna grep honom och förde honom till den babyloniske kungen i Rivla, där denne dömde honom. 7 De avrättade hans söner inför honom, och sedan stack man ut ögonen på honom, band honom med kopparkedjor och förde honom till Babylon.
Jerusalem läggs i ruiner
8 På sjunde dagen i femte månaden av den babyloniske kungen Nebukadnessars nittonde regeringsår kom Nebusaradan, befälhavaren för livgardet och en av den babyloniske kungens tjänare, till Jerusalem. 9 Han brände ner Herrens hus, kungapalatset och även alla andra byggnader av värde i Jerusalem. 10 De kaldeiska trupperna som han var befälhavare för rev ner Jerusalems murar. 11 Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, förde bort i exil resten av dem som var kvar i staden, tillsammans med de desertörer som hade gått över till den babyloniske kungen, 12 men några av de fattigaste i landet lämnade befälhavaren kvar för att sköta om vingårdar och åkrar.
13 Kaldéerna högg ner kopparpelarna i Herrens hus, ställningen och kopparhavet som fanns där och tog med sig kopparn till Babylonien. 14 De tog också kärlen, skovlarna, knivarna, fyrfaten och alla kopparföremål som användes i gudstjänsten. 15 Befälhavaren för livgardet tog också fyrfaten och offerskålarna och allt annat av rent silver och guld.
16 Pelarna, kopparhavet och ställningen, som Salomo låtit göra till Herrens hus, utgjorde allt som allt så mycket koppar att det inte gick att väga.
17 Pelarna var nio meter höga och hade 1,5 meter höga ornament i form av granatäpplen som dekoration runt pelarhuvudet. Allt var gjort av koppar.
18 Befälhavaren för livgardet tog till fånga översteprästen Seraja och prästen närmast honom, Sefanja, samt tre av dörrvakterna. 19 Från staden tog han en hovman som var befälhavare i armén, fem av kungens närmaste män i staden, och sekreteraren åt den överbefälhavare som skrev ut folket till krigstjänst, samt ytterligare sextio män i staden. 20 Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, tog dem och förde dem till den babyloniske kungen i Rivla. 21 Den babyloniske kungen lät avrätta dem i Rivla i Hamat.
Så fördes Juda bort från sitt land.
Jerusalem efter kapitulationen
(Jer 40:7-9; 41:1-3)
22 Nebukadnessar, kungen av Babylonien, satte Gedalja, Achikams son och Shafans sonson, till ledare för dem som blev kvar i Juda. 23 Befälhavarna för armén och deras män fick höra att kungen av Babylonien hade utsett Gedalja som ledare. De kom då till honom i Mispa: Ismael, Netanjas son, Jochanan, Kareachs son, Seraja, Tanchumets son från Netofa, Jaasanja, maakatitens son, och deras män. 24 Gedalja gav dem och deras män sin ed och sa: ”Var inte rädda för de kaldeiska officerarna! Stanna här i landet och tjäna kungen av Babylonien, så ska det gå er väl.” 25 Men i sjunde månaden kom Ismael, Netanjas son, och Elishamas sonson, som var av kunglig släkt, tillsammans med tio män till Mispa. Där dödade de Gedalja och de judar och kaldéer som var hos honom. 26 Då flydde allt folk, små såväl som stora, tillsammans med officerarna, till Egypten, för de var rädda för kaldéerna.
Jojakin benådas
(Jer 52:31-34)
27 Under det trettiosjunde året som Judas kung Jojakin var i fångenskap, den tjugosjunde dagen i tolfte månaden, samma år som Evil Merodak blev kung i Babylonien, benådade denne Jojakin, Juda kung, och frigav honom ur fängelset. 28 Han talade vänligt till honom och gav honom den främsta platsen bland de kungar som var hos honom i Babylon. 29 Jojakin fick lägga av sig fångdräkten och alltid äta vid kungens bord under resten av sitt liv. 30 Så länge han levde gav kungen honom också ett dagligt underhåll.
Footnotes
- 25:4 Samma som babylonska.
2 Kings 25
Complete Jewish Bible
25 so in the ninth year of his reign, in the tenth month, on the tenth day of the month, N’vukhadnetzar king of Bavel marched against Yerushalayim with his entire army. He set up camp against it and built siege towers against it on every side. 2 The city remained under siege into the eleventh year of King Tzidkiyahu.
3 On the ninth day of the [fourth] month, when the famine in the city was so severe that there was no food for the people of the land, 4 they broke through into the city. All the soldiers [fled] by night through the gate between the two walls, near the king’s garden. Because the Kasdim were surrounding the city, the king took the route through the ‘Aravah. 5 But the army of the Kasdim went in pursuit of the king and overtook him on the plains near Yericho; all his troops deserted him. 6 Then they took the king and brought him up to the king of Bavel in Rivlah, where they passed judgment on him. 7 They slaughtered his sons before his eyes. Then they put out Tzidkiyahu’s eyes, bound him in chains and carried him off to Bavel.
8 In the fifth month, on the seventh day of the month, which was also the nineteenth year of King N’vukhadnetzar, king of Bavel, N’vuzar’adan, the commander of the guard and an officer of the king of Bavel, entered Yerushalayim. 9 He burned down the house of Adonai, the royal palace and all the houses in Yerushalayim — every notable person’s house he burned to the ground. 10 The whole army of the Kasdim, who were with the commander of the guard, broke down the walls of Yerushalayim on every side. 11 N’vuzar’adan the commander of the guard then deported the remaining population of the city, the deserters who had defected to the king of Bavel and the rest of the common people. 12 But the commander of the guard left behind some of the poor people of the land to be vineyard-workers and farmers.
13 The Kasdim smashed the bronze columns in the house of Adonai, also the trolleys and bronze Sea that were in the house of Adonai, and carried their bronze to Bavel. 14 They also took away the pots, shovels, snuffers, pans, and all the bronze articles that had been used for worship. 15 The commander of the guard took the censers, the sprinkling bowls, everything made of gold and everything made of silver. 16 The bronze in the two columns, the one Sea and the bases, all of which Shlomo had made for the house of Adonai, was more than could be weighed. 17 The height of one column was thirty-one-and-a-half feet; on it was a capital of bronze five-and-a-quarter feet high, with netting and pomegranates all around the capital, all of bronze; the second column was similar, also with netting.
18 The commander of the guard took [prisoner] S’rayah the chief cohen, Z’kharyah the second-ranking cohen and three doorkeepers. 19 From the city he took an official in charge of the soldiers, five close associates of the king who had been found in the city, the army commander’s secretary in charge of military conscription, and sixty of the common people found in the city. 20 N’vuzar’adan the commander of the guard took them and brought them to the king of Bavel in Rivlah. 21 There in Rivlah, in the land of Hamat, the king of Bavel had them put to death. Thus Y’hudah was carried away captive out of his land.
22 N’vukhadnetzar king of Babylon appointed G’dalyahu the son of Achikam, the son of Shafan, governor over the people remaining behind in the land of Y’hudah after he left. 23 When all the army officers and their men heard that the king of Bavel had made G’dalyahu governor, they came to G’dalyahu in Mitzpah — Yishma‘el the son of N’tanyah, Yochanan the son of Kareach, S’rayah the son of Tanchumet the N’tofati and Ya’azanyahu the son of the Ma‘akhati — they and their men. 24 Taking an oath, G’dalyahu said to them, “Don’t be afraid of the servants of the Kasdim. Just live in the land and serve the king of Bavel, and things will go well for you.” 25 But in the seventh month Yishma‘el the son of N’tanyah, the son of Elishama, of royal blood, came with ten men and assassinated G’dalyah and the Judeans and Kasdim who were with him in Mitzpah. 26 In the wake of this, all kinds of people, great and small, as well as the army officers, set out and went to Egypt; because they were afraid of the Kasdim.
27 In the thirty-seventh year of the captivity of Y’hoyakhin king of Y’hudah, in the twelfth month, on the twenty-seventh day of the month, Eveel-M’rodakh began his reign as king of Bavel; and in his first year he commuted the sentence of Y’hoyakhin king of Y’hudah and released him from prison. 28 He treated him with kindness and gave him a throne higher than those of the other kings there with him in Bavel. 29 So Y’hoyakhin no longer had to wear prison clothes; moreover, he was provided with food as long as he lived; 30 and he was granted a daily allowance by the king to spend on his other needs for as long as he lived.
2 Kings 25
New International Version
25 So in the ninth(A) year of Zedekiah’s reign, on the tenth day of the tenth month, Nebuchadnezzar(B) king of Babylon marched against Jerusalem with his whole army. He encamped outside the city and built siege works(C) all around it. 2 The city was kept under siege until the eleventh year of King Zedekiah.
3 By the ninth day of the fourth[a] month the famine(D) in the city had become so severe that there was no food for the people to eat. 4 Then the city wall was broken through,(E) and the whole army fled at night through the gate between the two walls near the king’s garden, though the Babylonians[b] were surrounding(F) the city. They fled toward the Arabah,[c] 5 but the Babylonian[d] army pursued the king and overtook him in the plains of Jericho. All his soldiers were separated from him and scattered,(G) 6 and he was captured.(H)
He was taken to the king of Babylon at Riblah,(I) where sentence was pronounced on him. 7 They killed the sons of Zedekiah before his eyes. Then they put out his eyes, bound him with bronze shackles and took him to Babylon.(J)
8 On the seventh day of the fifth month, in the nineteenth year of Nebuchadnezzar king of Babylon, Nebuzaradan commander of the imperial guard, an official of the king of Babylon, came to Jerusalem. 9 He set fire(K) to the temple of the Lord, the royal palace and all the houses of Jerusalem. Every important building he burned down.(L) 10 The whole Babylonian army under the commander of the imperial guard broke down the walls(M) around Jerusalem. 11 Nebuzaradan the commander of the guard carried into exile(N) the people who remained in the city, along with the rest of the populace and those who had deserted to the king of Babylon.(O) 12 But the commander left behind some of the poorest people(P) of the land to work the vineyards and fields.
13 The Babylonians broke(Q) up the bronze pillars, the movable stands and the bronze Sea that were at the temple of the Lord and they carried the bronze to Babylon. 14 They also took away the pots, shovels, wick trimmers, dishes(R) and all the bronze articles(S) used in the temple service. 15 The commander of the imperial guard took away the censers and sprinkling bowls—all that were made of pure gold or silver.(T)
16 The bronze from the two pillars, the Sea and the movable stands, which Solomon had made for the temple of the Lord, was more than could be weighed. 17 Each pillar(U) was eighteen cubits[e] high. The bronze capital on top of one pillar was three cubits[f] high and was decorated with a network and pomegranates of bronze all around. The other pillar, with its network, was similar.
18 The commander of the guard took as prisoners Seraiah(V) the chief priest, Zephaniah(W) the priest next in rank and the three doorkeepers.(X) 19 Of those still in the city, he took the officer in charge of the fighting men, and five royal advisers. He also took the secretary who was chief officer in charge of conscripting the people of the land and sixty of the conscripts who were found in the city. 20 Nebuzaradan the commander took them all and brought them to the king of Babylon at Riblah. 21 There at Riblah,(Y) in the land of Hamath, the king had them executed.(Z)
So Judah went into captivity,(AA) away from her land.(AB)
22 Nebuchadnezzar king of Babylon appointed Gedaliah(AC) son of Ahikam,(AD) the son of Shaphan, to be over the people he had left behind in Judah. 23 When all the army officers and their men heard that the king of Babylon had appointed Gedaliah as governor, they came to Gedaliah at Mizpah—Ishmael son of Nethaniah, Johanan son of Kareah, Seraiah son of Tanhumeth the Netophathite, Jaazaniah the son of the Maakathite, and their men. 24 Gedaliah took an oath to reassure them and their men. “Do not be afraid of the Babylonian officials,” he said. “Settle down in the land and serve the king of Babylon, and it will go well with you.”
25 In the seventh month, however, Ishmael son of Nethaniah, the son of Elishama, who was of royal blood, came with ten men and assassinated(AE) Gedaliah and also the men of Judah and the Babylonians who were with him at Mizpah.(AF) 26 At this, all the people from the least to the greatest, together with the army officers, fled to Egypt(AG) for fear of the Babylonians.
Jehoiachin Released(AH)
27 In the thirty-seventh year of the exile of Jehoiachin king of Judah, in the year Awel-Marduk became king of Babylon, he released Jehoiachin(AI) king of Judah from prison. He did this on the twenty-seventh day of the twelfth month. 28 He spoke kindly(AJ) to him and gave him a seat of honor(AK) higher than those of the other kings who were with him in Babylon. 29 So Jehoiachin put aside his prison clothes and for the rest of his life ate regularly at the king’s table.(AL) 30 Day by day the king gave Jehoiachin a regular allowance as long as he lived.(AM)
Footnotes
- 2 Kings 25:3 Probable reading of the original Hebrew text (see Jer. 52:6); Masoretic Text does not have fourth.
- 2 Kings 25:4 Or Chaldeans; also in verses 13, 25 and 26
- 2 Kings 25:4 Or the Jordan Valley
- 2 Kings 25:5 Or Chaldean; also in verses 10 and 24
- 2 Kings 25:17 That is, about 27 feet or about 8.1 meters
- 2 Kings 25:17 That is, about 4 1/2 feet or about 1.4 meters
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Copyright © 1998 by David H. Stern. All rights reserved.
Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.
