2 Kungaboken 2
Svenska Folkbibeln 2015
Elias himmelsfärd
2 När[a] Herren skulle ta upp Elia till himlen i en stormvind, gick Elia och Elisha från Gilgal[b]. 2 Elia sade till Elisha: ”Stanna här, för Herren har sänt mig till Betel[c].” Men Elisha svarade: ”Så sant Herren lever och så sant du själv lever, jag lämnar dig inte.” Och de gick ner till Betel.
3 Då kom profetlärjungarna i Betel ut till Elisha och sade till honom: ”Vet du att Herren ska ta din herre ifrån dig i dag, upp över ditt huvud?” Han svarade: ”Ja, jag vet. Men var tysta!” 4 Elia sade till honom: ”Elisha, stanna här, för Herren har sänt mig till Jeriko[d].” Men han svarade: ”Så sant Herren lever och så sant du själv lever, jag lämnar dig inte.” Och de kom till Jeriko.
5 Då gick profetlärjungarna i Jeriko fram till Elisha och sade till honom: ”Vet du att Herren ska ta din herre ifrån dig i dag, upp över ditt huvud?” Han svarade: ”Ja, jag vet. Men var tysta!” 6 Elia sade till honom: ”Stanna här, för Herren har sänt mig till Jordan[e].” Men han svarade: ”Så sant Herren lever och så sant du själv lever, jag lämnar dig inte.” Och de gick båda vidare.
7 Men femtio av profetlärjungarna gick och ställde sig på avstånd längre bort, medan de båda stod vid Jordan. 8 (A) Elia tog sin mantel, vek ihop den och slog på vattnet. Då delade det sig åt båda sidor och de gick bägge igenom på torr mark. 9 (B) När de hade kommit över sade Elia till Elisha: ”Be mig om vad du vill att jag ska göra för dig, innan jag tas ifrån dig.” Elisha sade: ”Låt mig få en dubbel arvslott[f] av din ande.” 10 Han svarade: ”Du har bett om något svårt. Men om du ser mig när jag tas ifrån dig, då kommer du att få det. Annars blir det inte så.”
11 (C) Medan de gick och samtalade, kom en vagn av eld med hästar av eld och skilde de båda från varandra. Och Elia for i stormvinden upp till himlen. 12 (D) Elisha såg det och ropade: ”Min far, min far! Du som för Israel är både vagnar och ryttare[g]!” Sedan såg han honom inte mer. Elisha tog tag i sina kläder och rev dem mitt itu.
13 (E) Därefter tog han upp Elias mantel[h], som hade fallit av honom, och vände tillbaka och ställde sig vid Jordans strand. 14 Han tog Elias mantel, som hade fallit av honom, och slog på vattnet och sade: ”Var är Herren, Elias Gud?” Och när Elisha slog på vattnet, delade det sig åt båda sidor. Han gick över.
15 När profetlärjungarna borta vid Jeriko såg det, sade de: ”Elias ande vilar över Elisha.” De gick emot honom och bugade sig till marken för honom. 16 (F) Och de sade till honom: ”Bland dina tjänare finns femtio tappra män. Låt dem gå och söka efter din herre. Kanske har Herrens Ande lyft upp honom och kastat ner honom på något berg eller i någon dal.” Men han svarade: ”Sänd inte i väg någon.” 17 Men de fortsatte att envist be honom tills han kände sig besvärad, så han sade: ”Skicka dem då!” Då sände de i väg de femtio männen, och de sökte efter Elia i tre dagar men fann honom inte. 18 När de sedan kom tillbaka till honom där han var i Jeriko, sade han till dem: ”Sade jag inte till er att ni inte skulle gå?”
Vattnet vid Jeriko
19 (G) Männen i staden sade till Elisha: ”Staden har ett bra läge, som min herre ser, men vattnet är dåligt och landet bär ingen frukt[i].” 20 Han sade: ”Hämta åt mig en ny skål och lägg salt i den.” Och de hämtade en sådan åt honom.
21 Därefter gick han ut till vattenkällan och kastade salt[j] i den och sade: ”Så säger Herren: Jag har nu gjort detta vatten hälsosamt. Det ska inte längre komma död och ofruktsamhet av det.” 22 Och vattnet blev hälsosamt och är så än i dag enligt det ord Elisha talade.
Pojkarna vid Betel
23 Därefter begav han sig upp till Betel. Medan han var på väg dit upp kom en grupp unga pojkar[k] ut ur staden. De började håna honom och ropade till honom: ”Upp med dig[l], flintskalle[m]! Upp med dig, flintskalle!” 24 Han vände sig om och såg på dem och förbannade dem i Herrens namn. Då kom två björnhonor ut ur skogen och rev ihjäl fyrtiotvå av pojkarna. 25 Därifrån gick han till berget Karmel och vände sedan tillbaka till Samaria.
Footnotes
- 2:1 När Någon gång efter 852 f Kr (jfr 2 Krön 21:5, 12).
- 2:1 Gilgal Plats nära Jeriko, en bas för både Josua (Jos 4:19f) och Samuel (1 Sam 7:16).
- 2:2 Betel Tempelstad ca 2 mil väster om Gilgal (1 Mos 35:1f, 1 Kung 12:29f, Amos 7:10f).
- 2:4 Jeriko Urgammal stad på Jordanslätten (Jos 2 och 6), ca 2 mil öster om Betel.
- 2:6 Jordan Floden låg ca 8 km öster om Jeriko. Här hade floden delat sig för Josua (Jos 3). Längre mot sydost ligger berget Nebo där Mose hade slutat sina dagar (5 Mos 34).
- 2:9 dubbel arvslott Den förstföddes andel (5 Mos 21:17) som faderns efterträdare.
- 2:12 vagnar och ryttare Det förnämsta uttrycket för militär styrka (jfr 6:14, 7:6, 18:24, Ps 20:8).
- 2:13 Elias mantel Profetmanteln som hade lagts över honom vid hans kallelse (1 Kung 19:19).
- 2:19 bär ingen frukt Annan översättning: ”orsakar missfall”. Flera förklaringar har föreslagits, t ex parasiter med snäckfeber eller radioaktiva partiklar.
- 2:21 salt Symboliserar renhet och förbundstrohet (jfr 3 Mos 2:13).
- 2:23 unga pojkar Hebr. náar används även om unga män, t ex Isak (1 Mos 22:5 med not) eller Salomo (1 Kung 3:7).
- 2:23 Upp med dig Dvs försvinn liksom Elia (vers 11).
- 2:23 flintskalle I motsats till den kanske hårige Elia (1:8). Hår förknippades med andlig kraft (4 Mos 6:5, Dom 16:17).
2 Rois 2
La Bible du Semeur
L’Eternel enlève Elie au ciel – Elisée lui succède
2 Le jour où l’Eternel enleva Elie au ciel dans un tourbillon de vent, celui-ci partait de Guilgal[a] avec Elisée. 2 A un moment donné, il lui dit : Reste ici, je te prie, car l’Eternel m’ordonne d’aller jusqu’à Béthel[b].
Elisée répondit : Aussi vrai que l’Eternel est vivant et que tu es toi-même en vie, je ne te quitterai pas.
Ils se rendirent donc ensemble à Béthel.
3 Les disciples des prophètes qui habitaient à Béthel sortirent au-devant d’Elisée et lui demandèrent : Sais-tu que l’Eternel va enlever aujourd’hui ton maître au-dessus de toi ?
Il leur répondit : Oui, je le sais, moi aussi, mais ne parlez pas de cela !
4 Elie lui dit de nouveau : Arrête-toi ici, car l’Eternel m’ordonne d’aller à Jéricho.
Il répondit : Aussi vrai que l’Eternel est vivant et que tu es toi-même en vie, je ne te quitterai pas !
Ils allèrent donc ensemble à Jéricho.
5 Les disciples des prophètes qui habitaient Jéricho vinrent au-devant d’Elisée et lui demandèrent : Sais-tu que l’Eternel va enlever aujourd’hui ton maître au-dessus de toi ?
Il répondit : Oui, je le sais, moi aussi, mais ne parlez pas de cela !
6 Elie lui dit : Reste ici, je te prie, car l’Eternel m’ordonne de me rendre jusqu’au Jourdain.
Mais Elisée lui répondit : Aussi vrai que l’Eternel est vivant et que tu es toi-même en vie, je ne te quitterai pas.
Ils poursuivirent donc tous deux leur chemin.
7 Cinquante disciples des prophètes les suivirent et se postèrent en face d’eux à une certaine distance, lorsqu’ils s’arrêtèrent au bord du Jourdain. 8 Alors Elie enleva son manteau, le roula et en frappa l’eau du fleuve qui s’écarta de part et d’autre, de sorte qu’ils purent traverser tous deux à sec. 9 Lorsqu’ils eurent passé, Elie dit à Elisée : Que voudrais-tu que je fasse pour toi ? Demande-le-moi avant que je sois enlevé loin de toi.
Elisée répondit : J’aimerais recevoir une double part de l’Esprit qui réside en toi.
10 Elie répondit : Tu as exprimé une demande difficile à satisfaire, mais si tu me vois pendant que je serai enlevé d’auprès de toi, cela te sera accordé ; si tu ne me vois pas, il n’en sera rien.
11 Pendant qu’ils continuaient à marcher tout en parlant, un char de feu tiré par des chevaux de feu vint entre eux et les sépara l’un de l’autre. Elie fut entraîné au ciel dans un tourbillon de vent. 12 A cette vue, Elisée s’écria : Mon père ! Mon père ! Toi qui étais comme les chars d’Israël et ses équipages[c] !
Puis il le perdit de vue. Saisissant alors ses vêtements, il les déchira en deux, 13 et ramassa le manteau qui était tombé des épaules d’Elie. Puis il revint sur ses pas et s’arrêta sur la rive du Jourdain ; 14 il prit le manteau d’Elie, en frappa les eaux du fleuve et s’écria : Où est l’Eternel, le Dieu d’Elie ?
Ainsi il frappa lui aussi l’eau du fleuve qui s’écarta de part et d’autre, et il traversa à pied sec.
15 Les disciples des prophètes de Jéricho qui le virent d’en face s’exclamèrent : L’esprit d’Elie repose maintenant sur Elisée !
Ils allèrent à sa rencontre et se prosternèrent jusqu’à terre devant lui. 16 Ils lui proposèrent : Vois-tu, nous avons avec nous, tes serviteurs, cinquante hommes robustes. Permets qu’ils aillent à la recherche de ton maître ! Peut-être l’Esprit de l’Eternel n’a-t-il fait que l’emporter et le jeter sur quelque montagne ou dans quelque ravin.
Il répondit : Non, ne les envoyez pas !
17 Mais ils insistèrent tant et plus, si bien qu’il leur dit : Eh bien, envoyez-les.
Ils envoyèrent donc les cinquante hommes qui cherchèrent pendant trois jours en vain. 18 Ils revinrent auprès d’Elisée qui était resté à Jéricho. Il leur dit : Je vous avais bien dit de ne pas y aller !
La parole prophétique d’Elisée est suivie d’effet
19 Les habitants de la ville vinrent dire à Elisée : Vois-tu, notre ville est bien située, comme mon seigneur peut le voir, mais l’eau est malsaine et la terre est infertile.
20 Il répondit : Apportez-moi un plat neuf et mettez-y du sel.
Ils le lui apportèrent.
21 Il se rendit à la source des eaux, y jeta du sel et dit : Voici ce que déclare l’Eternel : « J’ai rendu cette eau saine ; elle ne causera plus la mort et ne rendra plus la terre infertile. »
22 Les eaux devinrent saines et le sont restées jusqu’à ce jour, conformément à la parole qu’Elisée avait prononcée.
23 De Jéricho, Elisée se rendit à Béthel. Pendant qu’il montait par la route, des enfants sortirent de la ville et se moquèrent de lui en criant : Monte, chauve ! Monte, chauve !
24 Il se retourna pour les regarder et appela sur eux la malédiction au nom de l’Eternel. Aussitôt, deux ourses sortirent de la forêt et déchirèrent quarante-deux de ces enfants. 25 De là, Elisée se rendit au mont Carmel, d’où il retourna à Samarie[d].
Footnotes
- 2.1 Non pas le Guilgal de la vallée du Jourdain (Jos 4.19 ; 5.9) près de Jéricho, mais un village à 11 kilomètres au nord-ouest de Béthel, à la frontière des deux royaumes. C’est là qu’Elisée reviendra (4.38) ; il s’y trouvait une école de disciples des prophètes.
- 2.2 Lieu important depuis l’époque des patriarches (Gn 12.8 ; 28.10-22 ; 35.1-5). Jéroboam y avait édifié un sanctuaire rival du temple de Jérusalem (1 R 12.28-33), mais l’Eternel y avait aussi ses représentants.
- 2.12 Voir 13.14.
- 2.25 Où était son domicile (6.32).
2 Kings 2
New International Version
Elijah Taken Up to Heaven
2 When the Lord was about to take(A) Elijah up to heaven in a whirlwind,(B) Elijah and Elisha(C) were on their way from Gilgal.(D) 2 Elijah said to Elisha, “Stay here;(E) the Lord has sent me to Bethel.”
But Elisha said, “As surely as the Lord lives and as you live, I will not leave you.”(F) So they went down to Bethel.
3 The company(G) of the prophets at Bethel came out to Elisha and asked, “Do you know that the Lord is going to take your master from you today?”
“Yes, I know,” Elisha replied, “so be quiet.”
4 Then Elijah said to him, “Stay here, Elisha; the Lord has sent me to Jericho.(H)”
And he replied, “As surely as the Lord lives and as you live, I will not leave you.” So they went to Jericho.
5 The company(I) of the prophets at Jericho went up to Elisha and asked him, “Do you know that the Lord is going to take your master from you today?”
“Yes, I know,” he replied, “so be quiet.”
6 Then Elijah said to him, “Stay here;(J) the Lord has sent me to the Jordan.”(K)
And he replied, “As surely as the Lord lives and as you live, I will not leave you.”(L) So the two of them walked on.
7 Fifty men from the company of the prophets went and stood at a distance, facing the place where Elijah and Elisha had stopped at the Jordan. 8 Elijah took his cloak,(M) rolled it up and struck(N) the water with it. The water divided(O) to the right and to the left, and the two of them crossed over on dry(P) ground.
9 When they had crossed, Elijah said to Elisha, “Tell me, what can I do for you before I am taken from you?”
“Let me inherit a double(Q) portion of your spirit,”(R) Elisha replied.
10 “You have asked a difficult thing,” Elijah said, “yet if you see me when I am taken from you, it will be yours—otherwise, it will not.”
11 As they were walking along and talking together, suddenly a chariot of fire(S) and horses of fire appeared and separated the two of them, and Elijah went up to heaven(T) in a whirlwind.(U) 12 Elisha saw this and cried out, “My father! My father! The chariots(V) and horsemen of Israel!” And Elisha saw him no more. Then he took hold of his garment and tore(W) it in two.
13 Elisha then picked up Elijah’s cloak that had fallen from him and went back and stood on the bank of the Jordan. 14 He took the cloak(X) that had fallen from Elijah and struck(Y) the water with it. “Where now is the Lord, the God of Elijah?” he asked. When he struck the water, it divided to the right and to the left, and he crossed over.
15 The company(Z) of the prophets from Jericho, who were watching, said, “The spirit(AA) of Elijah is resting on Elisha.” And they went to meet him and bowed to the ground before him. 16 “Look,” they said, “we your servants have fifty able men. Let them go and look for your master. Perhaps the Spirit(AB) of the Lord has picked him up(AC) and set him down on some mountain or in some valley.”
“No,” Elisha replied, “do not send them.”
17 But they persisted until he was too embarrassed(AD) to refuse. So he said, “Send them.” And they sent fifty men, who searched for three days but did not find him. 18 When they returned to Elisha, who was staying in Jericho, he said to them, “Didn’t I tell you not to go?”
Healing of the Water
19 The people of the city said to Elisha, “Look, our lord, this town is well situated, as you can see, but the water is bad and the land is unproductive.”
20 “Bring me a new bowl,” he said, “and put salt in it.” So they brought it to him.
21 Then he went out to the spring and threw(AE) the salt into it, saying, “This is what the Lord says: ‘I have healed this water. Never again will it cause death or make the land unproductive.’” 22 And the water has remained pure(AF) to this day, according to the word Elisha had spoken.
Elisha Is Jeered
23 From there Elisha went up to Bethel. As he was walking along the road, some boys came out of the town and jeered(AG) at him. “Get out of here, baldy!” they said. “Get out of here, baldy!” 24 He turned around, looked at them and called down a curse(AH) on them in the name(AI) of the Lord. Then two bears came out of the woods and mauled forty-two of the boys. 25 And he went on to Mount Carmel(AJ) and from there returned to Samaria.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
La Bible Du Semeur (The Bible of the Sower) Copyright © 1992, 1999 by Biblica, Inc.®
Used by permission. All rights reserved worldwide.
Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.
