Add parallel Print Page Options

Joram, koning van Juda

21 Josafat stierf en werd begraven bij de andere koningen in de 'Stad van David'. Zijn zoon Joram werd na hem koning van Juda. Zijn broers, de andere zonen van Josafat, waren: Azarja, Jehiël, Zecharja, Azarjahu, Michaël en Sefatja. Hun vader had zilver, goud, kostbaarheden en versterkte steden in Juda aan hen gegeven. Maar Joram wees hij aan als troonopvolger, omdat hij de oudste zoon was. Toen Joram koning werd en machtig was geworden, vermoordde hij al zijn broers, en ook een aantal leiders van het land.

Joram was 32 jaar toen hij koning werd. Hij regeerde acht jaar in Jeruzalem. Hij leefde zoals de koningen van Israël geleefd hadden. Hij deed dezelfde slechte dingen als koning Achab van Israël had gedaan. Dat kwam doordat hij was getrouwd met een dochter van Achab. Hij leefde niet zoals de Heer het wil. Maar de Heer wilde de familie van David niet vernietigen, omdat Hij met David een verbond had gesloten. Hij had David beloofd dat altijd één van zijn zonen koning zou zijn.

In de tijd dat Joram koning van Juda was, kwamen de Edomieten in opstand tegen Juda. Ze kozen een eigen koning. Toen trok koning Joram met zijn leger en al zijn strijdwagens op. 's Nachts viel hij de Edomieten aan die hem omsingeld hadden. Ze sloegen voor hem op de vlucht. 10 Toch lukte het Edom om niet langer door Juda overheerst te worden, en dat is zo gebleven. In die tijd kwam ook Libna tegen Juda in opstand en werd zelfstandig. Dat gebeurde omdat Joram de Heer, de God van zijn voorouders, had verlaten.

11 Koning Joram bouwde altaren op de bergen van Juda. Het was zijn schuld dat de bewoners van Jeruzalem andere goden gingen dienen. Heel Juda ging daaraan meedoen. 12 Toen kreeg hij een brief van de profeet Elia. Daarin stond: "Dit zegt de Heer, de God van uw voorvader David: U leeft niet zoals uw vader Josafat en uw grootvader Asa hebben geleefd. 13 Maar u leeft op dezelfde manier als de koningen van Israël. Het is uw schuld dat Juda en de bewoners van Jeruzalem andere goden zijn gaan dienen, zoals de familie van Achab doet. Ook heeft u uw broers vermoord, terwijl zij beter waren dan u. 14 Daarom zal de Heer uw volk, uw zonen en uw vrouwen zwaar straffen, ja, zelfs alles wat u bezit. 15 En zelf zult u een paar jaar ernstig ziek zijn aan uw darmen, waardoor uw darmen over een poos naar buiten zullen komen."

16 De Heer zorgde ervoor dat de Filistijnen en de Arabieren die naast het land Ethiopië wonen, een oorlog begonnen tegen Joram. 17 Ze vielen Juda binnen en roofden het hele koninklijk paleis leeg. Ze namen zelfs zijn vrouwen en zijn zonen mee. Joram hield alleen zijn jongste zoon Joahaz[a] over. 18 Daarna kreeg hij een ongeneeslijke darmziekte. 19 Nadat hij ongeveer twee jaar ziek was geweest, kwamen door die ziekte zijn darmen naar buiten, zodat hij uiteindelijk stierf. Maar zijn volk stak voor hem geen vuur aan, zoals ze voor zijn voorvaders hadden gedaan toen die stierven.

20 Joram was 32 jaar toen hij koning werd. Hij regeerde acht jaar in Jeruzalem.[b] Hij stierf zonder dat iemand over hem treurde. Hij werd begraven in de 'Stad van David', maar niet bij de andere koningen.

Footnotes

  1. 2 Kronieken 21:17 Dit is een andere naam voor Ahazia. Lees 2 Kronieken 22:1.
  2. 2 Kronieken 21:20 Lees ook 2 Koningen 8:16-24.

Joram regerar i Juda

21 Josafat dog och blev begravd på kungarnas begravningsplats i Jerusalem, och Joram blev kung efter honom.

Hans bröder, Josafats andra söner, hette Asarja, Jehiel, Sakarja, Asarjahu, Mikael och Sefatja.

3-4 Josafat hade gett var och en av dem stora penningsummor och dyrbara ädelstenar som gåvor och även överlämnat en del av de befästa städerna i Juda till dem. Men själva kungadömet gav han till Joram, eftersom denne var äldst.När Joram satt säkert på tronen, dödade han alla sina bröder och andra tänkbara rivaler till makten.

Han var trettiotvå år gammal när han började regera, och han regerade i åtta år i Jerusalem.

Men han var ogudaktig, precis som kungarna i Israel. Han var lika ogudaktig som Ahab, och han hade gift sig med en av Ahabs döttrar.

Men Herren ville ogärna göra slut på Davids ätt, för han hade ingått ett förbund med David, som innebar att dennes ättlingar för alltid skulle sitta på tronen.

Under Jorams regering gjorde kungen i Edom uppror och förklarade sig oberoende av Juda.

Joram anföll honom med hela sin armé och alla sina vagnar. Edomiterna omringade honom, men han lyckades bryta sig igenom deras linjer under natten.

10 Sedan den dagen har Edom fortsatt sitt uppror mot Juda. Libna gjorde också uppror, eftersom Joram hade vänt sig bort från Herren, sina förfäders Gud.

11 Joram lät nämligen också bygga offertempel på höjderna i Juda och förledde folket i Jerusalem att tillbe avgudar. Det var han som förförde folket till denna avgudadyrkan.

12 Då skrev profeten Elia ett brev till Joram: Herren, din förfader Davids Gud, säger att du inte har följt de goda vägar din far Josafat vandrade på och inte heller följt kung Asas vägar,

13 utan varit lika ogudaktig som kungarna i Israel och fått folket i Jerusalem och Juda att tillbe avgudar, alldeles som på kung Ahabs tid. Du har också dödat dina bröder, som var bättre än vad du är.

14 Därför kommer Herren att förgöra detta folk genom en svår katastrof. Dina barn, dina hustrur och allt vad du äger och har ska drabbas.

15 Själv kommer du att råka ut för en invärtes sjukdom, och dina tarmar ska ruttna bort.

16 Sedan fick Herren filisteerna och araberna, som bodde intill etiopierna, att anfalla Joram.

17 De marscherade mot Juda, gick över gränsen och tog med sig allt av värde från kungens palats, till och med hans söner och hustrur. Det var bara hans yngste son Ahasja som lyckades komma undan.

18 Det var efter detta som Herren lät en obotlig tarmsjukdom drabba honom.

19 Efter två års sjukdom föll hans inälvor ut, och han dog under fruktansvärda plågor. Man tände ingen eld för att hedra honom som man brukade vid kungliga begravningar.

20 Han var trettiotvå år gammal när han började regera, och han regerade i åtta år i Jerusalem och dog utan att någon sörjde honom. Han begravdes i Jerusalem, men inte på den kungliga begravningsplatsen.

21 Then Jehoshaphat rested with his ancestors and was buried with them in the City of David. And Jehoram(A) his son succeeded him as king. Jehoram’s brothers, the sons of Jehoshaphat, were Azariah, Jehiel, Zechariah, Azariahu, Michael and Shephatiah. All these were sons of Jehoshaphat king of Israel.[a] Their father had given them many gifts(B) of silver and gold and articles of value, as well as fortified cities(C) in Judah, but he had given the kingdom to Jehoram because he was his firstborn son.

Jehoram King of Judah(D)

When Jehoram established(E) himself firmly over his father’s kingdom, he put all his brothers(F) to the sword along with some of the officials of Israel. Jehoram was thirty-two years old when he became king, and he reigned in Jerusalem eight years. He followed the ways of the kings of Israel,(G) as the house of Ahab had done, for he married a daughter of Ahab.(H) He did evil in the eyes of the Lord. Nevertheless, because of the covenant the Lord had made with David,(I) the Lord was not willing to destroy the house of David.(J) He had promised to maintain a lamp(K) for him and his descendants forever.

In the time of Jehoram, Edom(L) rebelled against Judah and set up its own king. So Jehoram went there with his officers and all his chariots. The Edomites surrounded him and his chariot commanders, but he rose up and broke through by night. 10 To this day Edom has been in rebellion against Judah.

Libnah(M) revolted at the same time, because Jehoram had forsaken the Lord, the God of his ancestors. 11 He had also built high places on the hills of Judah and had caused the people of Jerusalem to prostitute themselves and had led Judah astray.

12 Jehoram received a letter from Elijah(N) the prophet, which said:

“This is what the Lord, the God of your father(O) David, says: ‘You have not followed the ways of your father Jehoshaphat or of Asa(P) king of Judah. 13 But you have followed the ways of the kings of Israel, and you have led Judah and the people of Jerusalem to prostitute themselves, just as the house of Ahab did.(Q) You have also murdered your own brothers, members of your own family, men who were better(R) than you. 14 So now the Lord is about to strike your people, your sons, your wives and everything that is yours, with a heavy blow. 15 You yourself will be very ill with a lingering disease(S) of the bowels, until the disease causes your bowels to come out.’”

16 The Lord aroused against Jehoram the hostility of the Philistines and of the Arabs(T) who lived near the Cushites. 17 They attacked Judah, invaded it and carried off all the goods found in the king’s palace, together with his sons and wives. Not a son was left to him except Ahaziah,[b] the youngest.(U)

18 After all this, the Lord afflicted Jehoram with an incurable disease of the bowels. 19 In the course of time, at the end of the second year, his bowels came out because of the disease, and he died in great pain. His people made no funeral fire in his honor,(V) as they had for his predecessors.

20 Jehoram was thirty-two years old when he became king, and he reigned in Jerusalem eight years. He passed away, to no one’s regret, and was buried(W) in the City of David, but not in the tombs of the kings.

Footnotes

  1. 2 Chronicles 21:2 That is, Judah, as frequently in 2 Chronicles
  2. 2 Chronicles 21:17 Hebrew Jehoahaz, a variant of Ahaziah