Sanherib hotar Jerusalem

32 (A) Sedan Hiskia i trohet hade utfört detta kom Sanherib[a], kungen i Assyrien, och drog in i Juda och belägrade de befästa städerna och tänkte erövra dem åt sig.

När Hiskia såg att Sanherib kom för att anfalla Jerusalem, rådgjorde han med sina furstar och sina tappra män om att täppa till vattnet i de källor som låg utanför staden, och de hjälpte honom med det. Mycket folk samlades, och man täppte till alla källorna och dämde för bäcken som flöt genom trakten, för de sade: ”Varför ska de assyriska kungarna komma och finna mängder av vatten?”

(B) Han tog också mod till sig och byggde upp muren överallt där den hade raserats, byggde tornen högre och uppförde en annan mur längre ut[b], befäste Millo[c] i Davids stad och tillverkade skjutvapen och sköldar i stor mängd. Och han tillsatte krigsbefäl över folket och kallade dem samman till sig på den öppna platsen vid stadsporten, uppmuntrade dem och sade: (C) ”Var frimodiga och starka! Var inte rädda eller modlösa inför Assyriens kung och hela skaran som han har med sig, för med oss är en som är större än den som är med honom. (D) Med honom är en arm av kött, men med oss är Herren vår Gud, och han ska hjälpa oss och föra våra krig.” Och folket fick nytt mod genom det som Juda kung Hiskia hade talat.

Den assyriske kungen Sanherib, som med hela sin krigshär låg framför Lakish[d], sände sina tjänare till Jerusalem, till Juda kung Hiskia och till alla dem av Juda som fanns i Jerusalem och lät säga: 10 ”Så säger Sanherib, kung av Assyrien: Vad är det ni förtröstar på, eftersom ni stannar kvar i det belägrade Jerusalem? 11 Är det inte Hiskia som bedrar er, så att ni kommer att dö genom hunger och törst? Han säger ju: Herren vår Gud ska rädda oss undan den assyriske kungens hand. 12 (E) Är det inte Hiskia som har avskaffat hans offerhöjder och altaren och sagt till Juda och Jerusalem: Inför ett enda altare ska ni tillbe, och på det ska ni tända offereld? 13 (F) Vet ni inte vad jag och mina fäder har gjort med folken i andra länder? Har de gudar som dyrkas av folken i dessa länder någonsin kunnat befria sina länder ur min hand? 14 Ja, vilket bland alla dessa folk som mina fäder förintat har haft någon gud som förmått rädda sitt folk ur min hand? Men ni menar att er Gud förmår rädda er ur min hand. 15 Nej, låt inte Hiskia lura och bedra er och tro inte på honom, för ingen gud hos något folk eller i något rike har lyckats befria sitt folk ur min hand eller ur mina fäders hand. Hur mycket mindre ska då er Gud kunna befria er ur min hand!”

16 Sanheribs tjänare talade ännu mer mot Herren Gud och mot hans tjänare Hiskia. 17 Han skrev också ett brev för att håna Herren, Israels Gud, och sade om honom: ”Lika lite som de gudar som dyrkas av folken i de andra länderna har kunnat rädda sina folk ur min hand, lika lite ska Hiskias Gud kunna rädda sitt folk ur min hand.”

18 (G) Och till Jerusalems folk, till dem som stod på muren, ropade de med hög röst på judiska[e] för att skrämma dem och göra dem modlösa, så att de sedan skulle kunna inta staden. 19 (H) Och de talade om Jerusalems Gud på samma sätt som om de främmande folkens gudar, som är verk av människohänder.

20 (I) Under tiden bad kung Hiskia och profeten Jesaja, Amos son, och ropade till himlen. 21 (J) Då sände Herren en ängel som förgjorde hela hären och furstarna och befälhavarna i den assyriske kungens läger, så att han med skam vände tillbaka till sitt land[f]. När han gick in i sin guds hus blev han där nerhuggen[g] med svärd av sina egna söner.

22 Och Herren räddade Hiskia och Jerusalems invånare ur den assyriske kungen Sanheribs hand och ur alla andras hand, och han beskyddade dem på alla sidor. 23 Många förde gåvor till Herren i Jerusalem och dyrbara gåvor till Juda kung Hiskia, och efter detta växte Hiskias anseende hos alla hednafolk.

Hiskias sjukdom och härlighet

24 (K) Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk[h]. Han bad då till Herren, och Herren svarade honom och gav honom ett tecken. 25 Men Hiskia återgäldade inte det goda som han hade fått, utan hans hjärta blev högmodigt, och därför drabbade vrede honom och Juda och Jerusalem. 26 (L) Men när Hiskia ödmjukade sig mitt i sitt hjärtas högmod och Jerusalems invånare med honom, drabbade Herrens vrede dem inte i Hiskias dagar.

27 Hiskias rikedom och härlighet var mycket stor. Han byggde sig skattkamrar för silver och guld och ädla stenar, för väldoftande kryddor och för sköldar och alla slags dyrbara gåvor. 28 Han uppförde också förrådshus för säd, vin och olja samt stall för allt slags boskap, och han skaffade hjordar för sina fållor. 29 Dessutom byggde han städer och fick en mängd får och kor. Gud hade gett honom mycket stora rikedomar. 30 (M) Det var också Hiskia som täppte till Gihonvattnets övre källa och ledde vattnet neråt[i], väster om Davids stad. Hiskia lyckades i allt han företog sig. 31 (N) Och när sändebuden kom från Babels furstar, de som var utsända till honom för att höra sig för om det under som hade hänt i landet, lämnade Gud honom för att pröva honom och få veta allt som var i hans hjärta.

Hiskia dör

32 (O) Vad som mer finns att säga om Hiskia och om hans gudfruktiga gärningar, det är skrivet i ”Profeten Jesajas, Amos sons, syner[j]”, i boken om Judas och Israels kungar. 33 Hiskia gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom på den plats där man går upp till Davids hus gravar. Hela Juda och Jerusalems invånare hedrade honom vid hans död. Hans son Manasse blev kung efter honom.

Footnotes

  1. 32:1 Sanherib   Krigarkung och imperiebyggare som regerade 705-681 f Kr och invaderade Juda 701 f Kr. Se även 2 Kung 18-19 och Jes 36-37.
  2. 32:5 en annan mur längre ut   Jerusalems befolkning ökade under Hiskias tid, inte minst på grund av flyktingar efter nordrikets fall. Jfr Jes 22:9f.
  3. 32:5 Millo   Betyder ”fyllning”, troligen en terrass i Davids stad som gav stöd under borgen.
  4. 32:9 Lakish   Stor befäst stad ca 5 mil sydväst om Jerusalem. Assyriska reliefer i Nineve avbildar stadens erövring och bortförandet av judiska slavar.
  5. 32:18 judiska   Hebreiska, till skillnad från den internationella arameiskan (2 Kung 18:26).
  6. 32:21 vände tillbaka till sitt land   Jfr Sanheribs egen version i not till 2 Kung 19:36.
  7. 32:21 nerhuggen   Sanherib mördades 681 f Kr, tjugo år senare. Se 2 Kung 19:37.
  8. 32:24 dödssjuk   Troligen en tid före invasionen 701 f Kr som beskrivs i 32:1f. Se 2 Kung 20 och Jes 38.
  9. 32:30 ledde vattnet neråt   Hiskia ledde in Gihonkällans vatten till Siloamdammen (Joh 9:7) genom en 0,5 km lång tunnel som kan besökas än i dag. En bevarad inskription i tunneln beskriver hur de två grävarlagen möttes halvvägs. Jfr Jes 22:9f.
  10. 32:32 Profeten Jesajas, Amos sons, syner   Kanske Jesajaboken (se Jes 36-38).

Assyrien invaderar Juda

32 Trots Hiskias trogna arbete för Herren blev han angripen av kung Sanherib av Assyrien, som belägrade Judas städer i tanke att erövra dem.

När det stod klart att Saherib tänkte anfalla Jerusalem,

sammankallade Hiskia sina furstar och ämbetsmän till krigsråd, och det bestämdes att man skulle täppa igen alla källor som låg utanför staden.

Ett stort arbetslag organiserades för detta, och de dämde också upp den bäck som rann genom trakten.Varför skulle kungen av Assyrien hitta vatten när han kommer hit? sa man.

Hiskia arbetade hårt med att reparera murarna där de var bristfälliga och byggde till och med upp dem där de var nerbrutna. För att ytterligare öka säkerheten byggde han en andra mur utanför den första, befäste terrasserna vid Sions borg och lät tillverka en mängd vapen och sköldar.

Han satte en hel armé på fötter och utsåg officerare, som han sammankallade på den öppna platsen vid stadsporten. I ett tal till dem försökte han stärka deras mod:

Var starka och modiga, och var inte rädda för kungen i Assyrien och hans väldiga armé, för den som är med oss är större än den som är med honom!

Kungen har en stor armé, men den består av vanliga människor, medan vi har Herren, vår Gud, som strider för oss!När de hörde detta fick de alla nytt mod.

Kung Sanherib i Assyrien skickade sändebud till kung Hiskia och invånarna i Jerusalem, medan han fortfarande belägrade Lakis, och lät säga:

10 Kung Sanherib i Assyrien hälsar och säger: 'Tror ni att ni kan överleva min belägring av Jerusalem?

11 Kung Hiskia försöker få er att begå självmord genom att stanna kvar i staden. Ni kommer att dö av hunger och törst. Tro honom inte när han säger att Herren, er Gud, ska befria er från kungen i Assyrien!

12 Ni inser väl att det var Hiskia som förstörde alla avgudar och befallde Juda och Jerusalem att använda bara det som finns i templet till att tända rökelse på.

13 Ni vet väl att jag och mina företrädare på Assyriens tron aldrig har misslyckats med att besegra något enda av de folk vi anfallit, och inget folks gudar har kunnat göra det minsta för att rädda dem.

14 Nämn bara ett enda tillfälle när någon, någonstans kunnat stå emot oss! Vad är det som får er att tro att er Gud skulle kunna lyckas bättre?

15 Låt inte Hiskia lura er! Tro inte på honom! Ingen gud i något land har någonsin kunnat rädda sitt folk från mig eller mina föregångare. Varför skulle då er Gud kunna göra det!'

16 På detta sätt hädade sändebuden Herren Gud och hånade hans tjänare Hiskia genom sina förolämpningar.

17 Kung Sanherib skickade också flera andra brev, där han hädade Herren, Israels Gud.Alla andra länders gudar misslyckades med att rädda sina folk från min hand, och Hiskias Gud kommer också att misslyckas, skrev han.

18 Budbärarna som kom med breven skrek ut hotelser på hebreiska till folket som samlats på stadsmurarna och försökte på så sätt att skrämma dem.

19 Dessa budbärare talade om Jerusalems Gud som om han varit en av de hedniska gudarna, en avgud gjord av människor.

20 Kung Hiskia och profeten Jesaja, Amos son, ropade då till Gud i himlen,

21 och Herren skickade en ängel som förintade hela den assyriska armén med alla dess befälhavare och officerare. Sanherib vände tillbaka till sitt eget land totalt besegrad. Och när han kom till sin egen guds tempel, blev han dödad av några av sina söner.

22 På så sätt räddade Herren Hiskia och folket i Jerusalem, och man hade inte längre någon inblandning i rikets affärer från Assyrien eller något annat land. Herren beskyddade dem på alla sidor.

23 Från det tillfället blev kung Hiskia mycket respekterad av de kringliggande länderna, och många offer fördes fram till Herren i Jerusalem. Med dem följde ofta dyrbara gåvor till kung Hiskia.

24 Vid denna tid blev Hiskia dödssjuk och bad till Herren, och Herren svarade honom med ett under.

25 Men Hiskia var stolt och tog inte emot Guds omtanke som han borde, och därför kom Herrens vrede över honom och över Juda och Jerusalem.

26 Då ödmjukade sig Hiskia och Jerusalems invånare och drabbades därför inte av Herrens vrede under Hiskias livstid.

27 Hiskia blev mycket rik och högt aktad. Han måste bygga särskilda skattkamrar för allt sitt silver och guld, för dyrbara ädelstenar, välluktande kryddor, sköldar och andra värdefulla föremål.

28-29 Han byggde också flera förrådshus för säd, vin och olivolja och stallar och fållor för stora boskaps-, får- och gethjordar. Han byggde byar och köpte boskap i mängd. Gud hade gjort honom oerhört rik.

30 Det var Hiskia som dämde upp Övre källan i Gihon och förde dess vatten ner till västra sidan av Davids stad i Jerusalem. Hiskia lyckades med allt han företog sig.

31 Men när sändebud kom från Babylon för att få veta mer om det under han varit med om, lämnade Gud honom åt sig själv för att pröva honom och se hurdan han egentligen var.

32 I övrigt om Hiskia, hans liv och allt han uträttade för Herren, finns berättat i profeten Jesajas, Amos sons, bok och i Judas och Israels kungars krönika.

33 När Hiskia dog begravde man honom bland de övriga kungarna på höjden, och hela Juda och Jerusalem ärade honom vid hans död.Han efterträddes av sin son Manasse.

Sennacherib Boasts Against the Lord(A)

32 After (B)these deeds of faithfulness, Sennacherib king of Assyria came and entered Judah; he encamped against the fortified cities, thinking to win them over to himself. And when Hezekiah saw that Sennacherib had come, and that his purpose was to make war against Jerusalem, he consulted with his leaders and [a]commanders to stop the water from the springs which were outside the city; and they helped him. Thus many people gathered together who stopped all the (C)springs and the brook that ran through the land, saying, “Why should the [b]kings of Assyria come and find much water?” And (D)he strengthened himself, (E)built up all the wall that was broken, raised it up to the towers, and built another wall outside; also he repaired [c]the (F)Millo in the City of David, and made [d]weapons and shields in abundance. Then he set military captains over the people, gathered them together to him in the open square of the city gate, and (G)gave them encouragement, saying, (H)“Be strong and courageous; (I)do not be afraid nor dismayed before the king of Assyria, nor before all the multitude that is with him; for (J)there are more with us than with him. With him is an (K)arm of flesh; but (L)with us is the Lord our God, to help us and to fight our battles.” And the people were strengthened by the words of Hezekiah king of Judah.

(M)After this Sennacherib king of Assyria sent his servants to Jerusalem (but he and all the forces with him laid siege against Lachish), to Hezekiah king of Judah, and to all Judah who were in Jerusalem, saying, 10 (N)“Thus says Sennacherib king of Assyria: ‘In what do you trust, that you remain under siege in Jerusalem? 11 Does not Hezekiah persuade you to give yourselves over to die by famine and by thirst, saying, (O)“The Lord our God will deliver us from the hand of the king of Assyria”? 12 (P)Has not the same Hezekiah taken away His high places and His altars, and commanded Judah and Jerusalem, saying, “You shall worship before one altar and burn incense on (Q)it”? 13 Do you not know what I and my fathers have done to all the peoples of other lands? (R)Were the gods of the nations of those lands in any way able to deliver their lands out of my hand? 14 Who was there among all the gods of those nations that my fathers utterly destroyed that could deliver his people from my hand, that your God should be able to deliver you from my (S)hand? 15 Now therefore, (T)do not let Hezekiah deceive you or persuade you like this, and do not believe him; for no god of any nation or kingdom was able to deliver his people from my hand or the hand of my fathers. How much less will your God deliver you from my hand?’ ”

16 Furthermore, his servants spoke against the Lord God and against His servant Hezekiah.

17 He also wrote letters to revile the Lord God of Israel, and to speak against Him, saying, (U)“As the gods of the nations of other lands have not delivered their people from my hand, so the God of Hezekiah will not deliver His people from my (V)hand.” 18 (W)Then they called out with a loud voice in [e]Hebrew to the people of Jerusalem who were on the wall, to frighten them and trouble them, that they might take the city. 19 And they spoke against the God of Jerusalem, as against the gods of the people of the earth—(X)the work of men’s hands.

Sennacherib’s Defeat and Death(Y)

20 (Z)Now because of this King Hezekiah and (AA)the prophet Isaiah, the son of Amoz, prayed and cried out to heaven. 21 (AB)Then the Lord sent an angel who cut down every mighty man of valor, leader, and captain in the camp of the king of Assyria. So he returned (AC)shamefaced to his own land. And when he had gone into the temple of his god, some of his own offspring struck him down with the sword there.

22 Thus the Lord saved Hezekiah and the inhabitants of Jerusalem from the hand of Sennacherib the king of Assyria, and from the hand of all others, and [f]guided them on every side. 23 And many brought gifts to the Lord at Jerusalem, and (AD)presents[g] to Hezekiah king of Judah, so that he was (AE)exalted in the sight of all nations thereafter.

Hezekiah Humbles Himself(AF)

24 (AG)In those days Hezekiah was sick and near death, and he prayed to the Lord; and He spoke to him and gave him a sign. 25 But Hezekiah (AH)did not repay according to the favor shown him, for (AI)his heart was lifted up; (AJ)therefore wrath was looming over him and over Judah and Jerusalem. 26 (AK)Then Hezekiah humbled himself for the pride of his heart, he and the inhabitants of Jerusalem, so that the wrath of the Lord did not come upon them (AL)in the days of Hezekiah.

Hezekiah’s Wealth and Honor(AM)

27 Hezekiah had very great riches and honor. And he made himself treasuries for silver, for gold, for precious stones, for spices, for shields, and for all kinds of desirable items; 28 storehouses for the harvest of grain, wine, and oil; and stalls for all kinds of livestock, and [h]folds for flocks. 29 Moreover he provided cities for himself, and possessions of flocks and herds in abundance; for (AN)God had given him very much property. 30 (AO)This same Hezekiah also stopped the water outlet of Upper Gihon, and [i]brought the water by tunnel to the west side of the City of David. Hezekiah (AP)prospered in all his works.

31 However, regarding the ambassadors of the princes of Babylon, whom they (AQ)sent to him to inquire about the wonder that was done in the land, God withdrew from him, in order to (AR)test him, that He might know all that was in his heart.

Death of Hezekiah

32 Now the rest of the acts of Hezekiah, and his goodness, indeed they are written in (AS)the vision of Isaiah the prophet, the son of Amoz, and in the (AT)book of the kings of Judah and Israel. 33 (AU)So Hezekiah [j]rested with his fathers, and they buried him in the upper tombs of the sons of David; and all Judah and the inhabitants of Jerusalem (AV)honored him at his death. Then Manasseh his son reigned in his place.

Footnotes

  1. 2 Chronicles 32:3 Lit. mighty men
  2. 2 Chronicles 32:4 So with MT, Vg.; Arab., LXX, Syr. king
  3. 2 Chronicles 32:5 Lit. The Landfill
  4. 2 Chronicles 32:5 javelins
  5. 2 Chronicles 32:18 Lit. Judean
  6. 2 Chronicles 32:22 LXX gave them rest; Vg. gave them treasures
  7. 2 Chronicles 32:23 Lit. precious things
  8. 2 Chronicles 32:28 So with LXX, Vg.; Arab., Syr. omit folds for flocks; MT flocks for sheepfolds
  9. 2 Chronicles 32:30 Lit. brought it straight to (cf. 2 Kin. 20:20)
  10. 2 Chronicles 32:33 Died and joined his ancestors

Sennacherib Threatens Jerusalem(A)(B)

32 After all that Hezekiah had so faithfully done, Sennacherib(C) king of Assyria came and invaded Judah. He laid siege to the fortified cities, thinking to conquer them for himself. When Hezekiah saw that Sennacherib had come and that he intended to wage war against Jerusalem,(D) he consulted with his officials and military staff about blocking off the water from the springs outside the city, and they helped him. They gathered a large group of people who blocked all the springs(E) and the stream that flowed through the land. “Why should the kings[a] of Assyria come and find plenty of water?” they said. Then he worked hard repairing all the broken sections of the wall(F) and building towers on it. He built another wall outside that one and reinforced the terraces[b](G) of the City of David. He also made large numbers of weapons(H) and shields.

He appointed military officers over the people and assembled them before him in the square at the city gate and encouraged them with these words: “Be strong and courageous.(I) Do not be afraid or discouraged(J) because of the king of Assyria and the vast army with him, for there is a greater power with us than with him.(K) With him is only the arm of flesh,(L) but with us(M) is the Lord our God to help us and to fight our battles.”(N) And the people gained confidence from what Hezekiah the king of Judah said.

Later, when Sennacherib king of Assyria and all his forces were laying siege to Lachish,(O) he sent his officers to Jerusalem with this message for Hezekiah king of Judah and for all the people of Judah who were there:

10 “This is what Sennacherib king of Assyria says: On what are you basing your confidence,(P) that you remain in Jerusalem under siege? 11 When Hezekiah says, ‘The Lord our God will save us from the hand of the king of Assyria,’ he is misleading(Q) you, to let you die of hunger and thirst. 12 Did not Hezekiah himself remove this god’s high places and altars, saying to Judah and Jerusalem, ‘You must worship before one altar(R) and burn sacrifices on it’?

13 “Do you not know what I and my predecessors have done to all the peoples of the other lands? Were the gods of those nations ever able to deliver their land from my hand?(S) 14 Who of all the gods of these nations that my predecessors destroyed has been able to save his people from me? How then can your god deliver you from my hand? 15 Now do not let Hezekiah deceive(T) you and mislead you like this. Do not believe him, for no god of any nation or kingdom has been able to deliver(U) his people from my hand or the hand of my predecessors.(V) How much less will your god deliver you from my hand!”

16 Sennacherib’s officers spoke further against the Lord God and against his servant Hezekiah. 17 The king also wrote letters(W) ridiculing(X) the Lord, the God of Israel, and saying this against him: “Just as the gods(Y) of the peoples of the other lands did not rescue their people from my hand, so the god of Hezekiah will not rescue his people from my hand.” 18 Then they called out in Hebrew to the people of Jerusalem who were on the wall, to terrify them and make them afraid in order to capture the city. 19 They spoke about the God of Jerusalem as they did about the gods of the other peoples of the world—the work of human hands.(Z)

20 King Hezekiah and the prophet Isaiah son of Amoz cried out in prayer(AA) to heaven about this. 21 And the Lord sent an angel,(AB) who annihilated all the fighting men and the commanders and officers in the camp of the Assyrian king. So he withdrew to his own land in disgrace. And when he went into the temple of his god, some of his sons, his own flesh and blood, cut him down with the sword.(AC)

22 So the Lord saved Hezekiah and the people of Jerusalem from the hand of Sennacherib king of Assyria and from the hand of all others. He took care of them[c] on every side. 23 Many brought offerings to Jerusalem for the Lord and valuable gifts(AD) for Hezekiah king of Judah. From then on he was highly regarded by all the nations.

Hezekiah’s Pride, Success and Death(AE)

24 In those days Hezekiah became ill and was at the point of death. He prayed to the Lord, who answered him and gave him a miraculous sign.(AF) 25 But Hezekiah’s heart was proud(AG) and he did not respond to the kindness shown him; therefore the Lord’s wrath(AH) was on him and on Judah and Jerusalem. 26 Then Hezekiah repented(AI) of the pride of his heart, as did the people of Jerusalem; therefore the Lord’s wrath did not come on them during the days of Hezekiah.(AJ)

27 Hezekiah had very great wealth and honor,(AK) and he made treasuries for his silver and gold and for his precious stones, spices, shields and all kinds of valuables. 28 He also made buildings to store the harvest of grain, new wine and olive oil; and he made stalls for various kinds of cattle, and pens for the flocks. 29 He built villages and acquired great numbers of flocks and herds, for God had given him very great riches.(AL)

30 It was Hezekiah who blocked(AM) the upper outlet of the Gihon(AN) spring and channeled(AO) the water down to the west side of the City of David. He succeeded in everything he undertook. 31 But when envoys were sent by the rulers of Babylon(AP) to ask him about the miraculous sign(AQ) that had occurred in the land, God left him to test(AR) him and to know everything that was in his heart.

32 The other events of Hezekiah’s reign and his acts of devotion are written in the vision of the prophet Isaiah son of Amoz in the book of the kings of Judah and Israel. 33 Hezekiah rested with his ancestors and was buried on the hill where the tombs of David’s descendants are. All Judah and the people of Jerusalem honored him when he died. And Manasseh his son succeeded him as king.

Footnotes

  1. 2 Chronicles 32:4 Hebrew; Septuagint and Syriac king
  2. 2 Chronicles 32:5 Or the Millo
  3. 2 Chronicles 32:22 Hebrew; Septuagint and Vulgate He gave them rest