Egentligen behöver jag inte skriva till er om hjälpen till de heliga. Jag vet hur villiga ni är, och inför makedonierna brukar jag berömma mig av er goda vilja och berätta att Akaja har varit redo sedan i fjol. Er iver har sporrat de flesta. Nu sänder jag ändå dessa bröder, för att vårt beröm av er i denna sak inte skall visa sig vara tomt prat och för att ni, som jag redan sagt, skall vara förberedda. Annars får vi - för att inte säga ni - stå där och skämmas, när de makedonier som kommer med mig finner att ni, trots allt vårt förtroende för er, är oförberedda. Därför anser jag det nödvändigt att be bröderna resa till er och i förväg göra i ordning den gåva som redan är utlovad, så att den kan ligga färdig som en frikostig gåva och inte vara snålt tilltagen.

Det säger jag: Den som sår sparsamt skall skörda sparsamt, och den som sår rikligt skall skörda rikligt. Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. Ty Gud älskar en glad givare.[a] Och Gud har makt att låta all nåd överflöda till er, så att ni alltid och under alla förhållanden har nog av allting och kan ge i överflöd till varje gott verk.[b] Skriften säger: Han strör ut, han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet varar i evighet. [c] 10 Han som ger såningsmannen säd till att så och bröd till att äta, skall ge er säd och mångdubbla den och låta er rättfärdighet bära god skörd. 11 Då blir ni rika på allt och kan vara frikostiga i allt, och det kommer att föra med sig att man tackar Gud när vi överlämnar gåvan. 12 Den tjänst ni utför med denna insamling bidrar inte bara till att fylla de heligas behov, utan bär också rik frukt genom deras många tacksägelser till Gud. 13 När ni nu består provet i denna tjänst, kommer de att prisa Gud för att ni lydigt bekänner er till Kristi evangelium och med så gott hjärta delar gemenskapen med dem och med alla. 14 De kommer också själva att be för er och längta efter er på grund av Guds överväldigande nåd mot er. 15 Gud vare tack för hans obeskrivligt rika gåva.

Footnotes

  1. 2 Korinthierbrevet 9:7 Gud älskar en glad givare Ords 22:8. Paulus citerar fritt efter Septuaginta.
  2. 2 Korinthierbrevet 9:8 Annan översättning: " . . . så att ni genom att alltid vara nöjda med lite under alla förhållanden skall ge i överflöd till varje gott verk." Jfr 2 Kor 8:2, 1 Tim 6:6.
  3. 2 Korinthierbrevet 9:9 Ps 112:9.

Ge i glädje

Jag inser att jag egentligen inte alls skulle ha behövt nämna detta om att hjälpa Guds folk.

Jag vet hur ivriga ni är att göra det, och jag har berömt er inför vännerna i Makedonien och sagt att ni var beredda att skicka en gåva för ett år sedan. Faktum är att det var er entusiasm som fick många av dem att börja hjälpa till.

Men jag skickar ändå de här männen för att vara säker på att ni verkligen är beredda som jag sa, och att insamlingen har ägt rum. Jag hoppas att det inte ska visa sig att jag hade fel när jag berömde er.

Jag skulle få skämmas mycket ? och det skulle ni ocks¦ ? om n¦gra makedonier h¤r f´ljde med mig och fann att ni ¤nnu inte var klara, efter allt som jag ber¤ttat f´r dem!

Därför har jag bett de andra bröderna att resa före mig. De ska se till att den gåva, som ni lovade att samla in, är klar och väntar på mig. Jag vill att det ska vara en verklig gåva och inte se ut som om den gavs under påtryckningar.

Men kom ihåg att om ni ger lite, så kommer ni att få lite. En bonde som bara sår några få korn får bara en liten skörd, men om han sår mycket, så får han skörda mycket.

Var och en måste bestämma sig för hur mycket han ska ge. Tvinga inte någon att ge mer än han verkligen vill. Det är de glada givarna som Gud värdesätter.

Gud kan slösa sina gåvor över er och ge er allt ni behöver och mer därtill, och det kommer inte bara att räcka till för era egna behov, utan det kommer att bli så att ni med glädje kan ge till andra.

Skriften säger: Den gudfruktige är generös och ger frikostigt till sådana som har det svårt, och man kan alltid räkna med hans barmhärtighet och kärlek.

10 Samme Gud, som ger bonden säd att så och bröd att äta, ska ge er mer och mer säd att så. Sedan ska han låta den växa så att ni får igen rikligt. På samma sätt ska er kristna tro bära rik frukt.

11 Ja, Gud ska ge er mycket så att ni kan ge bort mycket, och när vi lämnar era gåvor till dem som behöver dem, så kommer de att tacka och lovprisa Gud för er hjälp.

12 Resultatet av er insats får alltså dubbel effekt. De människor som lider nöd blir inte bara hjälpta, utan de kommer dessutom att flöda över av tacksamhet till Gud.

13 De kommer inte bara att glädja sig över er generositet. De kommer också att förstå att er tro är äkta när den visar sig i det goda ni gör.

14 Och de kommer att längta efter er och be innerligt för er på grund av denna underbara Guds nåd som har blivit synlig genom er.

15 Tacka Gud för hans Son. Han är en gåva som är alltför underbar för att kunna uttryckas i ord.

Om understödet till de heliga är det nu visserligen överflödigt att jag här skriver till eder;

jag känner ju eder goda vilja, och av den plägar jag, i fråga om eder, berömma mig inför macedonierna, i det jag omtalar att Akaja ända sedan förra året har varit redo, och att det är just edert nit som har eggat så många andra.

Likväl sänder jag nu åstad dessa bröder, för att det som jag har sagt till eder berömmelse icke skall i denna del befinnas hava varit tomt tal. Ty, såsom jag förut har sagt, jag vill att I skolen vara redo.

Eljest, om några macedonier komma med mig och finna eder oberedda, kunna vi -- för att icke säga I -- till äventyrs komma på skam med vår tillförsikt i denna sak.

Jag har därför funnit det vara nödvändigt att uppmana bröderna att i förväg begiva sig till eder och förbereda den rikliga »välsignelsegåva» som I redan haven utlovat. De skola laga att denna är tillreds såsom en riklig gåva, och icke såsom en gåva i njugghet.

Besinnen detta: den som sår sparsamt, han skall ock skörda sparsamt; men den som sår rikligt, han skall ock skörda riklig välsignelse.

Var och en give efter som han har känt sig manad i sitt hjärta, icke med olust eller av tvång, ty »Gud älskar en glad givare».

Men Gud är mäktig att i överflödande mått låta all nåd komma eder till del, så att I alltid i allo haven allt till fyllest och i överflöd kunnen giva till allt gott verk,

efter skriftens ord: »Han utströr, han giver åt de fattiga, hans rättfärdighet förbliver evinnerligen.»

10 Och han som giver såningsmannen »säd till att så och bröd till att äta», han skall ock giva eder utsädet och låta det föröka sig och skall bereda växt åt eder rättfärdighets frukt.

11 I skolen bliva så rika på allt, att I av gott hjärta kunnen giva allahanda gåvor, vilka, när de överlämnas genom oss, skola framkalla tacksägelse till Gud.

12 Ty det understöd, som kommer till stånd genom denna eder tjänst, skall icke allenast avhjälpa de heligas brist, utan verka ännu långt mer genom att framkalla många tacksägelser till Gud.

13 De skola nämligen, därför att I visen eder så väl hålla provet i fråga om detta understöd, komma att prisa Gud för att I med så lydaktigt sinne bekännen eder till Kristi evangelium och av så gott hjärta visen dem och alla andra edert deltagande.

14 De skola ock själva bedja för eder och längta efter eder, för den Guds nåds skull, som i så översvinnligen rikt mått beskäres eder.

15 Ja, Gud vare tack för hans outsägligt rika gåva!

There is no need(A) for me to write to you about this service(B) to the Lord’s people.(C) For I know your eagerness to help,(D) and I have been boasting(E) about it to the Macedonians, telling them that since last year(F) you in Achaia(G) were ready to give; and your enthusiasm has stirred most of them to action. But I am sending the brothers(H) in order that our boasting about you in this matter should not prove hollow, but that you may be ready, as I said you would be.(I) For if any Macedonians(J) come with me and find you unprepared, we—not to say anything about you—would be ashamed of having been so confident. So I thought it necessary to urge the brothers(K) to visit you in advance and finish the arrangements for the generous gift you had promised. Then it will be ready as a generous gift,(L) not as one grudgingly given.(M)

Generosity Encouraged

Remember this: Whoever sows sparingly will also reap sparingly, and whoever sows generously will also reap generously.(N) Each of you should give what you have decided in your heart to give,(O) not reluctantly or under compulsion,(P) for God loves a cheerful giver.(Q) And God is able(R) to bless you abundantly, so that in all things at all times, having all that you need,(S) you will abound in every good work. As it is written:

“They have freely scattered their gifts(T) to the poor;
    their righteousness endures forever.”[a](U)

10 Now he who supplies seed to the sower and bread for food(V) will also supply and increase your store of seed and will enlarge the harvest of your righteousness.(W) 11 You will be enriched(X) in every way so that you can be generous(Y) on every occasion, and through us your generosity will result in thanksgiving to God.(Z)

12 This service that you perform is not only supplying the needs(AA) of the Lord’s people but is also overflowing in many expressions of thanks to God.(AB) 13 Because of the service(AC) by which you have proved yourselves, others will praise God(AD) for the obedience that accompanies your confession(AE) of the gospel of Christ,(AF) and for your generosity(AG) in sharing with them and with everyone else. 14 And in their prayers for you their hearts will go out to you, because of the surpassing grace God has given you. 15 Thanks be to God(AH) for his indescribable gift!(AI)

Footnotes

  1. 2 Corinthians 9:9 Psalm 112:9

For as touching the ministering to the saints, it is superfluous for me to write to you:

For I know the forwardness of your mind, for which I boast of you to them of Macedonia, that Achaia was ready a year ago; and your zeal hath provoked very many.

Yet have I sent the brethren, lest our boasting of you should be in vain in this behalf; that, as I said, ye may be ready:

Lest haply if they of Macedonia come with me, and find you unprepared, we (that we say not, ye) should be ashamed in this same confident boasting.

Therefore I thought it necessary to exhort the brethren, that they would go before unto you, and make up beforehand your bounty, whereof ye had notice before, that the same might be ready, as a matter of bounty, and not as of covetousness.

But this I say, He which soweth sparingly shall reap also sparingly; and he which soweth bountifully shall reap also bountifully.

Every man according as he purposeth in his heart, so let him give; not grudgingly, or of necessity: for God loveth a cheerful giver.

And God is able to make all grace abound toward you; that ye, always having all sufficiency in all things, may abound to every good work:

(As it is written, He hath dispersed abroad; he hath given to the poor: his righteousness remaineth for ever.

10 Now he that ministereth seed to the sower both minister bread for your food, and multiply your seed sown, and increase the fruits of your righteousness;)

11 Being enriched in every thing to all bountifulness, which causeth through us thanksgiving to God.

12 For the administration of this service not only supplieth the want of the saints, but is abundant also by many thanksgivings unto God;

13 Whiles by the experiment of this ministration they glorify God for your professed subjection unto the gospel of Christ, and for your liberal distribution unto them, and unto all men;

14 And by their prayer for you, which long after you for the exceeding grace of God in you.

15 Thanks be unto God for his unspeakable gift.