2 Korintierbrevet 1-9

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Hälsning

1 Från Paulus, som genom Guds vilja är apostel^[a] åt Kristus^[b] Jesus, och från vår bror Timotheos.

Till Guds församling i Korinth, och till alla de troende runt om i provinsen Achaia.

² Nåd och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

Gud tröstar och uppmuntrar

³ Välsignad är vår Herre Jesus Kristus Gud och Fader, barmhärtighetens Fader, all trösts Gud. ⁴ Han tröstar oss i alla våra svårigheter, så att vi själva kan ge vidare av hans tröst och uppmuntran till andra som har det svårt. ⁵ Ju mer vi får lida för Kristus skull, desto mer tröst får vi genom Kristus. ⁶ När vi möter svårigheter är det alltså för er tröst och frälsning. Genom den tröst vi själva får kan ni få tröst som ger er kraft när ni får gå igenom samma lidanden som vi. ⁷ Vårt hopp är fast när det gäller er. Vi vet att ni delar lidandena med oss, och likaså delar ni också vår tröst.

⁸ Jag vill att ni ska veta, syskon, vilka enorma svårigheter vi fick gå igenom i provinsen Asien^[c]. Vi var så illa ute att vi inte hade några krafter kvar, och vi trodde faktiskt att vår sista stund var kommen. ⁹ Ja, vi hade inom oss fått en dödsdom. Men detta var för att vi inte skulle lita på oss själva, utan på Gud, han som uppväcker de döda. ¹⁰ Och Gud räddade oss verkligen ur denna dödsfara, och han ska göra det igen. Till honom har vi satt vårt hopp, och han kommer att rädda oss igen. ¹¹ Men ni hjälper oss genom era böner, och så ska många tacka Gud för oss och för den nåd vi fått.

Paulus ändrade resplaner

¹² Vår stolthet är att vårt samvete kan vittna om att vi här i världen, och särskilt i vår relation mot er, alltid har handlat i helighet och renhet från Gud. Vi har inte styrts av mänsklig vishet utan av Guds nåd. ¹³ Vi skriver ingenting annat till er än det ni kan läsa och förstå. Jag hoppas också att ni helt och fullt ska förstå ¹⁴ det som ni redan delvis har förstått, att ni på Herren Jesus dag kan vara lika stolta över oss som vi är över er.

¹⁵ Eftersom jag litade på detta, hade jag tänkt glädja er, med inte bara ett, utan två besök. ¹⁶ Jag hade tänkt besöka er först på min väg till Makedonien, och sedan på vägen hem igen. Då skulle ni ha fått hjälpa mig med det jag behöver för min resa till Judeen.

¹⁷ När jag nu tänkte så, hade jag lagt mina planer lite väl lättvindigt? Kanske säger jag, i mänsklig svaghet, en sak och menar en annan? ¹⁸ Nej, så sant Gud är trofast, så säger vi inte både ja och nej på samma gång. ¹⁹ Kristus Jesus, Guds Son, som jag och Silvanus och Timotheos har förkunnat bland er, var ju heller aldrig ja och nej, utan i honom finns bara ett ja. ²⁰ För allt det som Gud har lovat har fått sitt ja genom Jesus. Därför säger också vi vårt Amen genom honom till Guds ära. ²¹ Det är ju Gud som hjälper både er och mig att hålla fast vid Kristus och har smort oss. ²² Han har satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en säkerhet i våra hjärtan.

²³ Gud själv kan intyga att det var för att skona er som jag inte mer ville komma till Korinth. ²⁴ Men vi vill inte styra över er tro. Nej, vi vill bara hjälpa er att vara glada över den tro som ni redan står fasta i.

2 Jag bestämde mig alltså för att inte resa till er, för att inte göra er ledsna igen. ² Om jag nämligen först hade gjort er ledsna, hur skulle någon då kunna göra mig glad, förutom den som jag gjort ledsen? ³ Därför skrev jag som jag gjorde, så att jag sedan skulle kunna komma utan att bli ledsen över dem som borde göra mig glad. Jag är säker på att min glädje är allas er glädje. ⁴ Oerhört nedtryckt och med tungt hjärta var det som jag skrev till er, och jag grät medan jag gjorde det. Jag ville ju inte göra er ledsna, utan ville bara att ni skulle förstå hur mycket jag älskar er.

Förlåt den som har syndat

⁵ Om någon har orsakat sorg, så är det inte mig han har gjort ledsen utan er alla, åtminstone i viss mån, för att inte gå till någon överdrift. ⁶ Men nu har han blivit tillräckligt straffad av de flesta av er. ⁷ Nu är det i stället dags att förlåta och uppmuntra, så att han inte blir totalt deprimerad. ⁸ Därför uppmanar jag er att ni visar honom all den kärlek ni kan.

⁹ När jag skrev till er gjorde jag det för att se om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allting. ¹⁰ Om ni förlåter någon, så gör jag det också. Och det jag har förlåtit, ifall jag nu har haft något att förlåta, har jag gjort för er skull inför Kristus, ¹¹ för att inte Satan ska överlista oss. Vi vet ju vad han är ute efter.

Paulus besök i Troas och Makedonien

¹² När jag kom till Troas med evangeliet om Kristus, öppnade Herren många möjligheter för mig. ¹³ Men jag kände mig hela tiden orolig, eftersom jag inte fann min bror Titus där.^[d] Därför tog jag farväl av dem och reste vidare till Makedonien.

Paulus uppdrag

¹⁴ Men lovad vare Gud, som alltid leder oss i Kristus triumftåg och genom oss överallt sprider välluktande rökelsedoft från kunskapen om honom. ¹⁵ Vi är doften om Kristus inför Gud bland dem som blir räddade och bland dem som går förlorade, ¹⁶ en dödens doft till död för de senare, och en livets doft till liv för de förra.^[e]

Men vem är då värdig att utföra ett sådant arbete? ¹⁷ Vi är ju inte som många andra som bjuder ut Guds ord för egen vinnings skull. Nej, vi förkunnar Kristus oförfalskat, inför Gud, utsända av honom.

3 Börjar vi nu rekommendera oss själva igen? Är vi kanske sådana som måste ha rekommendationsbrev med sig till er, eller vill få ett från er? ² Nej, ni är själva vårt rekommendationsbrev, skrivet i våra hjärtan, känt och läst av alla. ³ Det är ju uppenbart att ni är ett rekommendationsbrev från Kristus själv, utskrivet av oss, inte med bläck, utan med den levande Gudens Ande, inte på stentavlor, utan i människohjärtan.

Det gamla och det nya förbundet mellan Gud och människor

⁴ Sådan är vår tillit till Gud genom Kristus. ⁵ Det är ju inte vi själva som har åstadkommit något. Nej, vår förmåga kommer från Gud. ⁶ Han har gett oss förmågan att vara tjänare åt ett nytt förbund som inte är bokstavens utan Andens. Bokstaven dödar, men Anden ger liv.

⁷ Redan dödens tjänst, byggd på bokstäver som var inhuggna i stentavlor, kom med en sådan härlighet att israeliterna inte kunde se på Moses ansikte som strålade så starkt, även om den härligheten avtog.^{[f] 8} Hur mycket större ska då inte härligheten i Andens tjänst vara! ⁹ Om redan domens tjänst var så fylld av härlighet, hur mycket mer härlighet ska då inte finnas i rättfärdighetens tjänst! ¹⁰ Den tidigare härligheten visar sig inte ha någon härlighet alls jämfört med denna överväldigande härlighet. ¹¹ För om det som sedan avtog var fyllt av härlighet, hur mycket större är då inte härligheten i det som består!

¹² Eftersom vi nu har ett sådant hopp träder vi fram i frimodighet ¹³ och gör inte som Mose, som hängde en slöja framför ansiktet för att Israels folk inte skulle se hur härligheten avtog och försvann. ¹⁴ Men deras förstånd förstockades, och slöjan finns än idag kvar när det gamla förbundets skrifter läses upp.^[g] Slöjan försvinner ju inte förrän i och med Kristus.^{[h] 15} Än idag hänger det en slöja över deras hjärtan när man läser ur Moses lag. ¹⁶ Men så fort någon vänder sig till Herren tas slöjan bort. ¹⁷ Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är friheten. ¹⁸ Alla vi som har fått slöjan borttagen kan nu se Herrens härlighet, och den förvandlar oss till en och samma avbild; vi förhärligas av denna härlighet som kommer från Herren, Anden.

Paulus får lida men kämpar vidare

4 Eftersom vi genom Guds barmhärtighet nu har denna tjänst ger vi inte upp. ² Vi tar inte till några hemliga och skamliga metoder eller falska knep och förvränger inte Guds ord, utan lägger öppet fram sanningen och överlåter åt var och en att bedöma oss utifrån sitt samvete inför Gud.

³ Om evangeliet vi förkunnar är dolt^[i], är det dolt för dem som är på väg att gå förlorade. ⁴ Den här tidsålderns gud har förblindat dem som inte tror, så att de inte kan se ljuset från evangeliet om Kristus härlighet, Guds avbild. ⁵ Vi förkunnar inte oss själva utan Jesus Kristus, som är Herren^[j], och att vi är era tjänare för Jesus skull. ⁶ Gud sa: ”Ljus ska lysa i mörkret”, och han har lyst upp våra hjärtan, så att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristus ansikte ska sprida sitt ljus.

⁷ Vi har denna skatt i en bräcklig lerkruka, för att den väldiga kraften ska vara från Gud och inte från oss själva. ⁸ Vi är hårt pressade från alla håll men inte krossade, rådvilla men inte desperata, ⁹ förföljda men inte övergivna, slagna till marken men inte utplånade. ¹⁰ Vi bär alltid Jesus död i vår kropp, för att också Jesus liv ska bli synligt i vår kropp. ¹¹ För Jesus skull riskerar vi gång på gång våra liv, för att hans liv ska bli synligt i vår dödliga kropp. ¹² Alltså verkar döden i oss men livet i er.

¹³ Vi har samma trons ande som det står om i Skriften: ”Jag trodde, därför talade jag.”^[k] Också vi tror, och därför talar vi. ¹⁴ Vi vet ju att han som uppväckte Herren Jesus från de döda ska uppväcka oss med Jesus och låta oss få träda fram tillsammans med er inför honom.

¹⁵ Allt detta är för er skull, för att allt fler ska nås av nåden och allt fler visa överflödande tacksamhet till Guds ära.

¹⁶ Därför ger vi inte upp. Även om vår yttre människa bryts ner, så förnyas vår inre människa dag för dag. ¹⁷ Och våra kortvariga problem är ett lågt pris för att en dag få del av den underbara, eviga härligheten. ¹⁸ Vi är ju inte inriktade på det synliga, utan på det osynliga. För det synliga ska snart försvinna, medan det osynliga varar för evigt.

Vi ska få nya kroppar

5 Vi vet att när vårt jordiska tält rivs ner, har Gud berett en byggnad åt oss i himlen, en evig boning, som inte är gjord av människohänder. ² Så länge vi är kvar i denna jordiska gestalt, suckar vi och längtar efter att få klä på oss vår himmelska boning. ³ För när vi väl har klätt på oss den, är vi inte längre nakna. ⁴ Medan vi lever här i detta tält, suckar vi och har det svårt. Vi vill ju inte bli avklädda utan påklädda, så att det dödliga blir uppslukat av livet. ⁵ Det är ju Gud som har skapat oss för just detta och som en garanti har han gett oss Anden.

⁶ Därför är vi alltid vid gott mod, även om vi vet att vi, så länge vi är kvar i vår jordiska kropp, är åtskilda från Herren. ⁷ Vi lever i tro, utan att se. ⁸ Vi är vid gott mod och ser fram emot att lämna kroppen och få bo hos Herren. ⁹ Därför strävar vi efter att behaga Herren, vare sig vi är hemma eller borta. ¹⁰ Vi ska ju alla stå inför Kristus domstol en dag och belönas eller straffas för det vi har gjort här i det fysiska livet, gott eller ont.

Gud erbjuder alla försoning

¹¹ Vi vet alltså vad fruktan för Herren är och försöker vinna människor. För Gud är det uppenbart vad vi är, och jag hoppas att det också är uppenbart för era samveten.

¹² Vi försöker inte rekommendera oss själva för er igen, bara ge er tillfälle att vara stolta över oss. Då har ni något att svara dem som skryter med det yttre och inte med det som finns i hjärtat. ¹³ Är vi från våra sinnen, så är det för Guds skull. Är vi förnuftiga, så är det för er skull. ¹⁴ Kärleken från Kristus driver oss. Vi är ju övertygade om att en har dött för alla, och då har alla dött. ¹⁵ Han har dött för alla, för att de som lever inte längre ska leva för sig själva, utan för honom som har dött och uppstått för dem.

¹⁶ Därför bedömer vi inte längre på ett vanligt mänskligt sätt. Om vi en gång har betraktat Kristus på det viset gör vi det inte mer. ¹⁷ Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse. Det gamla är borta, och något nytt har börjat. ¹⁸ Allt detta kommer från Gud, som försonade oss med sig själv genom Kristus och gav oss försoningens tjänst. ¹⁹ Gud försonade världen med sig själv genom Kristus. Han ställde inte människorna till svars för deras överträdelser, och han gav oss detta budskap om försoning. ²⁰ Vi är alltså sändebud för Kristus, och Gud vädjar till människorna genom oss. Som Kristus språkrör vädjar vi: ”Låt försona er med Gud.” ²¹ Den som inte visste vad synd var gjorde Gud till synd för vår skull, för att vi genom honom skulle få Guds rättfärdighet.

6 Som Guds medarbetare uppmanar vi er också att inte ta emot Guds nåd förgäves. ² Gud säger ju:

Se, nu är nådens tid, nu är räddningens dag.

Paulus prövningar

³ Vi vill inte vara till anstöt för någon. Ingen ska kunna klaga på vår tjänst. ⁴ Vi vill i allting visa att vi är Guds tjänare, med stor uthållighet i lidanden, svårigheter och nöd, ⁵ under misshandel, i fängelse och upplopp, i arbete och slit, vaka och svält, ⁶ i renhet, kunskap, tålamod och godhet, med den heliga Anden och uppriktig kärlek, ⁷ det sanna budskapet och Guds kraft, med rättfärdighetens vapen, både i anfall och i försvar, ⁸ i ära och vanära, med både dåligt och gott rykte. Vi kallas för villolärare men talar sanning. ⁹ Vi är misskända men ändå erkända, nära döden men lever fortfarande, slagna men inte ihjälslagna, ¹⁰ sorgsna men ändå alltid glada, fattiga men gör många rika, äger inget men har ändå allt.

¹¹ Vi har talat helt öppet till er, korinthier, för ni har en stor plats i vårt hjärta. ¹² Ni har det inte trångt hos oss, men hos er är det trångt. ¹³ Kan ni inte försöka vara som vi? Nu talar jag till er som mina barn, ge plats i era hjärtan ni också.

Varning för att kompromissa med synden

¹⁴ Gör er inte till ett med dem som inte tror. Vad har rättfärdighet med laglöshet att göra? Vad har ljus och mörker gemensamt? ¹⁵ Kan Kristus och Beliar^[m] dra åt samma håll? Kan en troende och en som inte tror dela något med varandra? ¹⁶ Vad har Guds tempel med avgudar att göra? Vi är tempel åt den levande Guden, för Gud har sagt:

¹⁷ Därför säger Herren:

7 Kära vänner, det är dessa löften vi har. Låt oss därför rena oss från allt som förorenar kropp eller ande och i gudsfruktan fullfölja vår helgelse.

Paulus gläder sig över församlingens ånger

² Ge oss plats i era hjärtan. Vi har inte handlat orätt mot någon. Vi har inte lurat någon eller utnyttjat någon. ³ Men detta säger jag inte för att döma er. Nej, jag har ju redan sagt att ni är i våra hjärtan, för att vi ska både dö och leva tillsammans. ⁴ Jag har stort förtroende för er och är mycket stolt över er. Jag har fått mycket uppmuntran och överflödande glädje mitt i alla våra svårigheter.

⁵ När vi kom fram till Makedonien, fick vi ingen som helst ro. Runt omkring oss var det stridigheter; konflikter utanför och fruktan innanför. ⁶ Men Gud, som tröstar de nedtryckta, tröstade oss genom att Titus kom, ⁷ och inte bara genom att han kom, utan också genom den tröst han själv hade fått hos er, och att han kunde berätta om er längtan, er förtvivlan och er omsorg om mig. Det gladde mig ännu mer.

⁸ Nu ångrar jag inte längre mitt förra brev till er som gjorde er bedrövade. Först ångrade jag det ett tag, eftersom jag inser att jag gjorde er bedrövade, även om det var övergående. ⁹ Nu är jag i stället glad, inte för att ni blev bedrövade, utan därför att det fick er att vända om. Er bedrövelse var ju vad Gud önskade, och därför skadade vi ingen. ¹⁰ Den bedrövelse Gud låter någon känna leder till omvändelse, och den behöver ingen ångra. Men världslig bedrövelse driver mot döden. ¹¹ Tänk på allt vad denna bedrövelse som Gud lät er känna, ledde till bland er: innerlig hängivenhet, ursäkter, upprördhet, oro, längtan, iver, bestraffning! Ni gjorde allt för att visa att ni är oskyldiga i det här fallet. ¹² Men jag skrev inte brevet bara med tanke på den som hade felat, eller på den som fick lida för det, utan också för att ni själva med Guds hjälp skulle inse hur helhjärtat ni egentligen stöder oss. ¹³ Detta har verkligen tröstat oss.

Förutom denna tröst blev vi väldigt glada för Titus skull. Han var så lycklig och lättad efter att ha träffat er. ¹⁴ Jag hade redan innan talat om för Titus hur stolt jag är över er, och jag behövde verkligen inte skämmas över er. Allt jag hade sagt till Titus om er visade sig vara sant, precis som allt annat är sant som jag har sagt till er. ¹⁵ Han gillar er nu mer än någonsin, eftersom han minns med vilken respekt och vördnad ni alla lyssnade till honom och var villiga att följa alla hans råd. ¹⁶ Ja, jag är verkligen glad att jag så fullständigt kan lita på er.

Insamlingen till de troende i Jerusalem

8 Nu vill jag berätta för er, syskon, vilken nåd Gud har gett till församlingarna i Makedonien. ² Trots att de har gått igenom många svåra prövningar och lever i yttersta fattigdom, har de varit mycket glada över att kunna ge till andra. ³ Jag kan intyga att de har gett allt de hade råd med, och mer därtill. Helt frivilligt ⁴ kom de till mig och bad mycket enträget om att få vara med och hjälpa de heliga. ⁵ Men de gav inte bara vad vi hade väntat oss. Nej, de gav först och främst sig själva åt Herren, men även åt oss, efter Guds vilja.

⁶ Därför bad vi Titus fortsätta med det han påbörjat, så att kärleksgåvan skulle kunna slutföras bland er. ⁷ Ni har ju fått allting i överflöd: tro, tal, kunskap, hängivenhet och kärlek till oss^[q]. Se nu till att ni även ger uttryck för dessa nådegåvor. ⁸ Men det är ingen befallning jag ger er. Jag vill bara pröva äktheten i er kärlek genom att jämföra den med andras iver. ⁹ Ni känner ju vår Herre Jesus Kristus nåd. Han som var rik blev fattig för er skull, så att ni genom hans fattigdom kan bli rika.

¹⁰ Jag föreslår därför att ni för ert eget bästa, ni som i fjol tog initiativet och ville göra något, ¹¹ nu lika ivrigt slutför arbetet utifrån vad ni har råd med. ¹² Om någon bara är villig att ge, är han välkommen med vad han har och förutsätts inte ge något han inte har.

¹³ Det är ju inte meningen att de andra ska leva i överflöd, medan ni får det svårt. Nej, det handlar om att fördela tillgångarna rättvist. ¹⁴ Just nu är det ni som lever i överflöd och kan hjälpa andra. En annan gång är det tvärtom. På det sättet blir det rättvis fördelning, ¹⁵ som det står skrivet: ”Den som samlade mycket hade inte för mycket, och den som samlade litet hade inte för lite.”^[r]

Titus och hans reskamrater

¹⁶ Vi tackar Gud för att han har väckt samma engagemang för er i Titus hjärta. ¹⁷ Han tog inte bara emot vår uppmuntran, utan han var så ivrig att han självmant gav sig iväg till er. ¹⁸ Vi lät också en annan troende man resa med honom, en som är uppskattad av alla församlingar här för sitt arbete för evangeliet. ¹⁹ Samme man har också blivit utvald av församlingarna här att resa med oss när gåvan ska överlämnas. Det gör vi för att ära Herren själv och för att visa vår iver att hjälpa till. ²⁰ Så undviker vi all kritik för vårt sätt att handskas med denna stora gåva. ²¹ Vi strävar nämligen efter att göra det som är rätt inför Gud men också inför människor.

²² Samtidigt skickade vi också en tredje person till er, en man som på många sätt har visat oss hur hängiven han är. Och han var nu ännu ivrigare, eftersom han har ett så stort förtroende för er.

²³ Vad Titus beträffar så är han min vän och medarbetare för er. De andra två är utsända från församlingarna här, och de ärar Kristus.

Ge rikligt och av kärlek

²⁴ Omsätt nu er kärlek i praktisk handling för dessa inför församlingarna, så att de ser hur rätt vi hade när vi skröt över er.

9 Egentligen behöver jag inte skriva till er om hjälpen till de heliga. ² Jag vet ju hur villiga ni är att ge, och jag har redan skrutit över er inför makedonierna och sagt: ”I provinsen Achaia^[s] har man varit beredd att hjälpa till redan i fjol.” Och er entusiasm har smittat av sig på de flesta här. ³ Men jag skickar ändå bröderna, för jag vill ju inte ha skrutit i onödan över er, utan ni är verkligen förberedda som jag sagt. ⁴ Annars får vi, ja, faktiskt ni, skämmas om några makedonier kommer med mig och finner er oförberedda, trots att vi haft ett sådant förtroende för er. ⁵ Det var därför jag bad dessa tre att resa i förväg, så att den stora gåva ni talade om kan vara insamlad och klar, och riklig, inte snål.

⁶ Kom ihåg: den som sår sparsamt får skörda sparsamt, och den som sår rikligt får skörda rikligt.^{[t] 7} Var och en ska i sitt hjärta bestämma sig för hur mycket han vill ge. Det får inte ske motvilligt eller av tvång, för Gud älskar den som ger med glädje. ⁸ Men Gud har makt att ge er riklig nåd, allt vad ni behöver och mer därtill, så att ni alltid med glädje kan ge stora gåvor till allt gott som görs. ⁹ Det står skrivet:

¹⁰ Han som ger bonden säd att så och bröd att äta, ska också ge er mycket säd, flerdubbelt, och en ökad skörd av er rättfärdighet. ¹¹ Ni ska få ett sådant överflöd på allt, att ni alltid kan ge generösa gåvor till andra. Och när vi överlämnar gåvan, kommer de att tacka Gud för er.

¹² Denna er tjänst med insamlingen ger de heliga allt vad de behöver men resulterar också i att Gud blir tackad om och om igen. ¹³ När ni genom denna tjänst visar er seriositet kommer de att hylla Gud för att ni omsätter er bekännelse till evangeliet om Kristus i praktisk handling och generöst delar med er av era tillgångar till både dem och andra. ¹⁴ De kommer att be för er och längta efter er på grund av Guds oändliga nåd mot er. ¹⁵ Gud vare tack för hans obeskrivligt stora gåva!