Paulus och de falska apostlarna

11 Jag hoppas att ni har tålamod med mig, när jag fortsätter att tala som en dåre. Låt mig i alla fall få säga vad som ligger på mitt hjärta.

² Jag oroar mig för er med Guds egen djupa omsorg. Jag är angelägen att er kärlek bara ska gälla Kristus. Tänk på hur en ung flicka spar sin kärlek för en enda man, den man som ska bli hennes make.

³ Men jag är orolig och rädd för att ni på något sätt ska bli vilseledda, och överge er rena och enkla hängivenhet till Herren, precis som Eva blev bedragen av Satan i Edens lustgård.

⁴ Ni är så lättpåverkade. Ni tror vad man än berättar för er. Predikar man om en annan Jesus än den som vi predikar om, eller om en annan ande än den helige Ande, så spelar det ingen roll för er. Till och med om man predikar en annan frälsningsväg så godtar ni det. Ni accepterar allt utan vidare.

⁵ Ändå tycker jag inte att dessa fantastiska Guds budbärare, som de kallar sig, är bättre än vad jag är.

⁶ Även om jag är en dålig talare så vet jag åtminstone vad jag talar om, och jag tror att ni har lagt märke till det vid det här laget, för vi har bevisat det gång på gång.

⁷ Handlade jag oklokt och fick er att se ner på mig, därför att jag predikade Guds goda nyheter för er utan att ta betalt?

^8-9 I stället plundrade jag andra församlingar genom att ta vad de skickade till mig och använde det medan jag var hos er, så att jag kunde tjäna er utan kostnad. Och när pengarna var slut och jag blev hungrig, bad jag fortfarande inte om någonting, för de kristna i Makedonien sände mig ytterligare en gåva. Jag har aldrig bett er om ett enda öre, och jag tänker inte göra det heller.

¹⁰ Det lovar jag er på fullaste allvar, och jag ska tala om detta för alla i Grekland!

¹¹ Varför det? Därför att jag inte älskar er? Gud vet att jag gör det.

¹² Men jag tänker göra det för att sätta stopp för de män som skryter med att de arbetar för Gud på precis samma sätt som vi gör.

¹³ Gud har aldrig sänt dessa män. De är bedragare, som har lurat er att tro att de är Kristi apostlar.

¹⁴ Ändå är jag inte förvånad! Satan kan förvandla sig till en ljusets ängel,

¹⁵ så det är inte att undra på att hans tjänare också kan göra det. Till slut kommer de ändå att få det straff som deras onda handlingar förtjänar.

Paulus berättar om hur han fått lida för sin tro

¹⁶ Jag ber er att inte än en gång tro att jag har förlorat förståndet när jag talar på det här sättet. Men även om det skulle vara så, så lyssna på denne galning så att han också kan skryta lite på samma sätt som de gör.

¹⁷ Att ge mig själv beröm är verkligen inte något som Herren har bett mig att göra, det är att handla som en dåre.

¹⁸ Ändå fortsätter dessa män att skryta, och därför gör jag det också.

^19-20 Ni tror att ni är visa, och ändå lyssnar ni med glädje till dessa dårar. Ni bryr er inte ens om att de gör er till slavar och tar allt ni har. De utnyttjar er och slår er i ansiktet.

²¹ Jag skäms över att behöva medge att jag inte är stark och modig som de! Men vad de än kan skryta med ? nu talar jag som en d¦re igen ? s¦ kan jag ocks¦ skryta med det.

²² De skryter med att de är hebreer, eller hur? Det är jag med. Och de säger att de är israeliter, och Guds utvalda folk. Dit hör jag också. Och att de är ättlingar till Abraham. Det är jag med.

²³ De säger att de tjänar Kristus. Det gör jag med, men mycket mer! Har jag blivit galen när jag skryter så här? Jag har arbetat hårdare än någon annan, suttit i fängelse mer än de flesta, blivit slagen otaliga gånger och stått ansikte mot ansikte med döden gång på gång.

²⁴ Fem gånger har judarna gett mig trettionio fruktansvärda prygelslag.

²⁵ Tre gånger har jag piskats med spö. En gång har jag stenats. Tre gånger har jag lidit skeppsbrott.

²⁶ Jag har rest många tröttsamma mil. Jag har varit utsatt för översvämmade floder, för rövare, för mitt eget folk och för andra folk. Jag har jagats av folkhopar i städerna och varit nära att dö i öknen, på havet och bland män, som påstår sig vara bröder i Kristus men inte är det.

²⁷ Jag har varit trött och upplevt smärta, och jag har haft sömnlösa nätter. Ofta har jag varit hungrig och törstig och fått gå utan mat. Många gånger har jag frusit och inte haft nog med kläder för att hålla mig varm.

²⁸ Vid sidan av allt detta har jag haft det ständiga bekymret för hur församlingarna skulle klara sig.

²⁹ Vem begår ett misstag, utan att jag sörjer? Vem faller, utan att jag längtar efter att få hjälpa honom? Vem blir andligen skadad, utan att min vrede väller upp mot den som skadade honom?

³⁰ Men om jag ska skryta, så skryter jag hellre med det som visar hur svag jag är.

³¹ Gud, Herrens Jesu Kristi Far, som är värd all ära i evighet, vet att jag säger er sanningen.

³² I Damaskus satte till exempel landshövdingen under kung Aretas ut vakter vid stadsportarna för att arrestera mig,

³³ men genom en öppning i stadsmuren blev jag med hjälp av ett rep nerfirad i en korg och kom på så sätt undan. Och det är knappast något att vara stolt över!