Guds kraft i vår svaghet

12 Att hålla på och framhäva sig själv på det här sättet tjänar ju egentligen ingenting till, men låt mig ändå fortsätta. Och då vill jag berätta om de syner och uppenbarelser jag har haft från Herren.

^2-3 För fjorton år sedan fördes jag upp till himlen. Fråga mig inte om det var min kropp som var där eller bara min ande, för det vet jag inte. Bara Gud kan svara på det. Men jag befann mig där i paradiset,

⁴ och hörde så häpnadsväckande saker att det är bortom en människas förmåga att förklara eller beskriva dem i ord (och jag har dessutom inte tillåtelse att berätta om dem för andra).

⁵ Den erfarenheten är något att skryta med, men det tänker jag inte göra. Jag tänker bara berömma mig av hur svag jag är och hur stor Gud är, som kan använda en sådan svaghet till sin fördel.

⁶ Jag har mycket att skryta med och skulle inte vara någon dåre om jag gjorde det, men jag vill inte att någon ska tänka högre om mig än han bör på grund av vad han verkligen har funnit i mitt liv och mitt budskap.

⁷ Jag vill säga detta: Gud har själv sett till att jag inte inbillar mig något på grund av de fantastiska och obeskrivliga upplevelser jag har haft. Jag har ett ständigt återkommande lidande, en tagg i köttet som plågar och besvärar mig. Det är som om en ängel från Satan skulle slå mig så att jag inte blir högfärdig.

⁸ Tre gånger har jag bett Gud att slippa detta lidande.

⁹ Varje gång har han sagt: Nej, men jag är med dig, det är allt du behöver. Min kraft syns bäst i svaga människor. Nu är jag glad att få skryta med hur svag jag är. Jag är glad att få vara ett levande bevis på Kristi kraft, i stället för att visa min egen kraft och förmåga.

¹⁰ Eftersom jag vet att alltsammans tjänar Kristi syfte är jag glad för lidandet, förolämpningarna, prövningarna, förföljelserna och svårigheterna. När jag är svag, då är jag stark, och ju mindre jag själv har, desto mer är jag beroende av honom.

Paulus omsorg om församlingen

¹¹ Ni har fått mig att handla som en dåre och skryta på detta sätt. Jag skulle inte ha behövt framhäva mig själv, utan det skulle ni ha gjort. Det finns inte en enda sak som dessa fantastiska män har som inte jag också har, även om jag egentligen inte är värd någonting alls.

¹² När jag var hos er bevisade jag på allt sätt att jag verkligen är en apostel, utsänd till er av Gud själv. Jag arbetade tålmodigt bland er och gjorde många under och tecken och mäktiga gärningar.

¹³ Det enda som jag inte gjorde, men som jag annars gör överallt i alla andra församlingar, var att ligga er till last. Jag bad er inte om mat eller en plats där jag kunde bo. Var snälla och förlåt mig denna oförrätt!

¹⁴ Nu kommer jag till er igen, för tredje gången, och det ska fortfarande inte kosta er något, för det är inte era pengar jag vill ha. Det är er jag vill ha! När allt kommer omkring, så är ni mina barn, och barn betalar inte för den mat de får av sina föräldrar. Tvärtom, föräldrarna ser till att barnen får mat.

¹⁵ Jag är glad att få ge mig själv helt och fullt till er för ert andliga bästa, även om det tycks vara så att ju mer jag älskar er, desto mindre älskar ni mig.

¹⁶ En del av er säger: Det är sant att hans besök inte tycks kosta oss något, men han är smart, den där Paulus, och han har lurat oss. Visst måste han på något sätt ha gjort sig pengar på oss.

¹⁷ Men hur? Har någon av de män jag skickat till er skott sig på er bekostnad?

¹⁸ När jag övertalade Titus att besöka er och sände en annan broder med honom, försökte de då att utnyttja er? Nej, naturligtvis inte. Vi är nämligen ledda av samme helige Ande och vandrar i varandras fotspår och handlar därför på samma sätt.

¹⁹ Jag förmodar att ni tror att jag säger allt detta för att komma på god fot med er igen. Det är inte alls så. Jag kan försäkra er, och Gud lyssnar när jag säger det, att jag har skrivit detta för att hjälpa er, kära vänner, och för att bygga upp er andligt.

²⁰ Jag är rädd för att jag finner sådant som jag inte tycker om när jag kommer och besöker er. Och jag fruktar att jag då genom mitt sätt att handla kommer att göra er besvikna. Jag är rädd för att jag kommer att finna att ni grälar och är avundsjuka och arga på varandra, att ni är självsäkra och talar illa om varandra, och är fulla av högfärd och oenighet.

²¹ Ja, jag är rädd att Gud ska förödmjuka mig inför er, och att jag kommer att sörja och gråta, därför att många av er som under lång tid har syndat, inte ens bryr sig om de onda och orena handlingar som förekommer bland er.