2 Chronicles 20
English Standard Version
Jehoshaphat's Prayer
20 After this (A)the Moabites and Ammonites, and with them some of the Meunites,[a] came against Jehoshaphat for battle. 2 Some men came and told Jehoshaphat, “A great multitude is coming against you from Edom,[b] from beyond the sea; and, behold, they are in (B)Hazazon-tamar” (that is, (C)Engedi). 3 Then Jehoshaphat was afraid and set his face (D)to seek the Lord, and (E)proclaimed a fast throughout all Judah. 4 And Judah assembled to seek help from the Lord; from all the cities of Judah they came to seek the Lord.
5 And Jehoshaphat stood in the assembly of Judah and Jerusalem, in the house of the Lord, before the new court, 6 and said, “O Lord, God of our fathers, are you not (F)God in heaven? You (G)rule over all the kingdoms of the nations. (H)In your hand are power and might, so that none is able to withstand you. 7 Did you not, our God, (I)drive out the inhabitants of this land before your people Israel, and give it forever to the descendants of (J)Abraham your friend? 8 And they have lived in it and have built for you in it a sanctuary for your name, saying, 9 (K)‘If disaster comes upon us, the sword, judgment,[c] or pestilence, or famine, (L)we will stand before this house and before you—(M)for your name is in this house—and cry out to you in our affliction, and you will hear and save.’ 10 And now behold, the men of (N)Ammon and Moab and (O)Mount Seir, whom (P)you would not let Israel invade when they came from the land of Egypt, (Q)and whom they avoided and did not destroy— 11 behold, they reward us (R)by coming to drive us out of your possession, which you have given us to inherit. 12 O our God, will you not (S)execute judgment on them? For we are powerless against this great horde that is coming against us. We do not know what to do, but (T)our eyes are on you.”
13 Meanwhile all Judah stood before the Lord, with their little ones, their wives, and their children. 14 And (U)the Spirit of the Lord came[d] upon Jahaziel the son of Zechariah, son of Benaiah, son of Jeiel, son of Mattaniah, a Levite of the sons of Asaph, in the midst of the assembly. 15 And he said, “Listen, all Judah and inhabitants of Jerusalem and King Jehoshaphat: Thus says the Lord to you, (V)‘Do not be afraid and do not be dismayed at this great horde, (W)for the battle is not yours but God's. 16 Tomorrow go down against them. Behold, they will come up by the ascent of Ziz. You will find them at the end of (X)the valley, east of the wilderness of Jeruel. 17 (Y)You will not need to fight in this battle. Stand firm, hold your position, and see the salvation of the Lord on your behalf, O Judah and Jerusalem.’ (Z)Do not be afraid and do not be dismayed. Tomorrow go out against them, (AA)and the Lord will be with you.”
18 Then Jehoshaphat (AB)bowed his head with his face to the ground, and all Judah and the inhabitants of Jerusalem fell down before the Lord, worshiping the Lord. 19 And the Levites, of the (AC)Kohathites and the (AD)Korahites, stood up to praise the Lord, the God of Israel, with a very loud voice.
20 And they rose early in the morning and went out into (AE)the wilderness of Tekoa. And when they went out, Jehoshaphat stood and said, “Hear me, Judah and inhabitants of Jerusalem! (AF)Believe in the Lord your God, and you will be established; believe his prophets, and you will succeed.” 21 And when he had taken counsel with the people, he appointed those who were to sing to the Lord and praise him (AG)in holy attire, as they went before the army, and say,
(AH)“Give thanks to the Lord,
for his steadfast love endures forever.”
22 And when they began to sing and praise, the Lord set (AI)an ambush against the men of (AJ)Ammon, Moab, and Mount Seir, who had come against Judah, so that they were routed. 23 For the men of Ammon and Moab rose against the inhabitants of Mount Seir, devoting them to destruction, and when they had made an end of the inhabitants of Seir, (AK)they all helped to destroy one another.
The Lord Delivers Judah
24 When Judah came to the watchtower of the wilderness, they looked toward the horde, and behold, there[e] were dead bodies lying on the ground; none had escaped. 25 When Jehoshaphat and his people came to take their spoil, they found among them, in great numbers, goods, clothing, and precious things, which they took for themselves until they could carry no more. They were three days in taking the spoil, it was so much. 26 On the fourth day they assembled in the Valley of Beracah,[f] for there they blessed the Lord. Therefore the name of that place has been called the Valley of Beracah to this day. 27 Then they returned, every man of Judah and Jerusalem, and Jehoshaphat at their head, returning to Jerusalem with joy, (AL)for the Lord had made them rejoice over their enemies. 28 They came to Jerusalem with harps and lyres and trumpets, to the house of the Lord. 29 (AM)And the fear of God came on all the kingdoms of the countries when they heard that the Lord had fought against the enemies of Israel. 30 So the realm of Jehoshaphat was quiet, (AN)for his God gave him rest all around.
31 (AO)Thus Jehoshaphat reigned over Judah. He was thirty-five years old when he began to reign, and he reigned twenty-five years in Jerusalem. His mother's name was Azubah the daughter of Shilhi. 32 He walked in the way of Asa his father and did not turn aside from it, doing what was right in the sight of the Lord. 33 (AP)The high places, however, were not taken away; (AQ)the people had not yet set their hearts upon the God of their fathers.
34 Now the rest of the acts of Jehoshaphat, from first to last, are written in the chronicles of (AR)Jehu the son of Hanani, (AS)which are recorded in the Book of the Kings of Israel.
The End of Jehoshaphat's Reign
35 (AT)After this Jehoshaphat king of Judah joined with Ahaziah king of Israel, who acted wickedly. 36 He joined him in building ships to go to (AU)Tarshish, and they built the ships in Ezion-geber. 37 Then Eliezer the son of Dodavahu of Mareshah prophesied against Jehoshaphat, saying, (AV)“Because you have joined with Ahaziah, the Lord will destroy what you have made.” And the ships were wrecked and were not able to go to Tarshish.
Footnotes
- 2 Chronicles 20:1 Compare 26:7; Hebrew Ammonites
- 2 Chronicles 20:2 One Hebrew manuscript; most Hebrew manuscripts Aram (Syria)
- 2 Chronicles 20:9 Or the sword of judgment
- 2 Chronicles 20:14 Or was
- 2 Chronicles 20:24 Hebrew they
- 2 Chronicles 20:26 Beracah means blessing
2 Krönikeboken 20
Svenska Folkbibeln 2015
Joshafat besegrar Moab och Ammon
20 Sedan kom moabiterna[a] och ammoniterna och med dem andra ammoniter[b] för att strida mot Joshafat. 2 Man kom och berättade det för Joshafat och sade: ”En stor skara kommer mot dig från landet på andra sidan havet, från Aram. De är i Hasason-Tamar,[c] det vill säga En-Gedi.” 3 (A) Då greps Joshafat av fruktan och beslöt sig för att rådfråga Herren, och han utlyste en fasta över hela Juda. 4 Och Juda samlades för att söka hjälp hos Herren, och från alla Juda städer kom man för att söka Herren.
5 Joshafat steg upp i Juda mäns och Jerusalems församling i Herrens hus, framför den nya förgården. 6 (B) Han sade: ”Herre, våra fäders Gud, är inte du Gud i himlen och den som råder över alla hednafolkens riken? I din hand är kraft och makt, och det finns ingen som kan stå dig emot. 7 Var det inte du, vår Gud, som fördrev detta lands invånare för ditt folk Israel och gav landet åt din vän Abrahams efterkommande för evig tid? 8 De bodde där, och de byggde där en helgedom åt ditt namn och sade: 9 (C) Om något ont kommer över oss, svärd, straffdom eller pest eller svält, så vill vi träda fram inför detta hus och inför ditt ansikte, för ditt namn är i detta hus, och vi vill ropa till dig ur djupet av vår bedrövelse, och du ska då höra och hjälpa.
10 (D) Se nu folket från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd! Det var deras område du inte lät Israel gå igenom när de kom från Egyptens land, utan de tog en omväg bort ifrån dem och förgjorde dem inte. 11 Se hur de nu lönar oss! De kommer för att driva bort oss från din besittning som du har gett oss till arvedel. 12 (E) Ska inte du, vår Gud, hålla dom över dem? Vi förmår ingenting mot denna stora skara som kommer mot oss, och vi vet inte vad vi ska göra. Men våra ögon är vända till dig.”
13 Hela Juda stod inför Herren med sina små barn, sina hustrur och söner. 14 Då kom Herrens Ande mitt i församlingen över Jahasiel, son till Sakarja, son till Benaja, son till Jegiel, son till Mattanja, en levit av Asafs söner. 15 Han sade: ”Lyssna, alla ni i Juda och ni Jerusalems invånare och kung Joshafat! Så säger Herren till er: Var inte rädda eller modlösa inför denna stora skara, för striden är inte er utan Guds. 16 Gå i morgon ner mot dem. De drar då uppför Hassisbacken[d], och ni ska träffa på dem där dalen tar slut, framför Jeruels öken. 17 (F) Men då är det inte ni som ska strida. Ni ska bara stiga fram och stå stilla, och ni ska få se Herrens frälsning. Han är med er, ni från Juda och Jerusalem. Var inte rädda eller modlösa. Gå i morgon ut mot dem, och Herren är med er.”
18 Då böjde Joshafat sig ner med ansiktet mot marken, och alla Juda män och Jerusalems invånare föll ner för Herren och tillbad Herren. 19 Och de leviter som hörde till kehatiternas och koraiternas folk, stod upp och lovade Herren, Israels Gud, med hög och stark röst.
20 (G) Tidigt nästa morgon gick de ut till Tekoas öken. Och när de drog ut, steg Joshafat fram och sade: ”Hör mig, ni av Juda och ni Jerusalems invånare! Stå fasta i tron på Herren er Gud så består ni, lita på hans profeter så lyckas ni.” 21 (H) Sedan han hade rådgjort med folket, ställde han upp sångare som skulle prisa Herren i helig skrud medan de drog ut framför den beväpnade hären. De skulle sjunga: ”Tacka Herren, evig är hans nåd.”
22 Och när de började att sjunga och lova, lät Herren ett angrepp komma bakifrån på folket från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd som hade kommit mot Juda, och de blev slagna. 23 (I) Folket från Ammon och Moab reste sig mot folket från Seirs bergsbygd för att förinta och förgöra dem, och när de hade gjort slut på folket från Seir hjälptes de åt att förgöra varandra.
24 När Juda män kom upp på höjden med utsikt över öknen vände de sig mot fiendeskaran, och se, där låg döda kroppar fallna på marken. Ingen hade kommit undan. 25 Och när Joshafat kom med sitt folk för att plundra och ta byte från dem, fann de bland dem både gods och kläder[e] och värdesaker i stor mängd. De tog för sig så mycket att de inte kunde bära det, och de fortsatte plundringen i tre dagar, för bytet var stort. 26 Men på fjärde dagen samlades de i Berakadalen[f]. Där välsignade de Herren, och därför fick platsen namnet Berakadalen, som den heter än i dag.
27 Därefter vände alla Juda och Jerusalems män, med Joshafat i spetsen, glada tillbaka till Jerusalem, eftersom Herren hade låtit dem glädja sig över sina fiender. 28 De drog in i Jerusalem med lyror, harpor och trumpeter och tågade till Herrens hus. 29 Och fruktan för Gud kom över alla länders riken, när de hörde att Herren hade stridit mot Israels fiender. 30 Joshafats rike hade nu ro, för hans Gud gav honom lugn på alla sidor.
Slutet av Joshafats regering
31 (J) Så regerade Joshafat över Juda. Han var trettiofem år gammal när han blev kung, och han regerade tjugofem år i Jerusalem. Hans mor hette Asuba[g] och var dotter till Shilhi. 32 Han vandrade på sin far Asas väg och vek inte av från den, för han gjorde det som var rätt i Herrens ögon.
33 Men offerhöjderna avskaffades inte, och folket hade ännu inte vänt sina hjärtan till sina fäders Gud.
34 (K) Vad som mer finns att säga om Joshafat, om hans första tid och om hans sista, det är skrivet i Jehus, Hananis sons, krönika som är upptagen i boken om Israels kungar.
35 Därefter ingick Juda kung Joshafat förbund med Israels kung Ahasja[h], trots att Ahasja levde ogudaktigt. 36 Joshafat kom överens med honom att bygga skepp som skulle gå till Tarshish. De byggde fartygen i Esjon-Geber. 37 (L) Då profeterade Elieser, Dodavahus son från Maresha, mot Joshafat och sade: ”Eftersom du har ingått förbund med Ahasja ska Herren låta ditt företag bli om intet.” Och skeppen led skeppsbrott så att de inte kunde gå till Tarshish.
Footnotes
- 20:1 Sedan kom moabiterna Moabs kung Mesha gjorde uppror mot Israel vid denna tid (2 Kung 3:4f).
- 20:1 andra ammoniter Andra handskrifter (Septuaginta): ”meuniterna” (en arabstam, se 26:7).
- 20:2 Hasason-Tamar Betyder ungefär ”grus med palmer”, oas på Döda havets västra strand.
- 20:16 Hassisbacken Betyder ”blombacken”. Troligen bäckravinen Hasason, som kommer upp genom bergsöknen väster om En-Gedi och mynnar ut en mil söder om Tekoa (ca 3 mil söder om Jerusalem).
- 20:25 kläder Andra handskrifter: ”döda kroppar”.
- 20:26 Berakadalen Hebr. berachá betyder ”välsignelse” eller ”lovprisning”.
- 20:31 Asuba Betyder ”den övergivna”.
- 20:35 Ahasja Kung i nordriket Israel 853-852 f Kr. Se 1 Kung 22:52f, 2 Kung 1.
The ESV® Bible (The Holy Bible, English Standard Version®), © 2001 by Crossway, a publishing ministry of Good News Publishers. ESV Text Edition: 2025.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation