2 Chronicles 13
New King James Version
Abijah Reigns in Judah(A)
13 In (B)the eighteenth year of King Jeroboam, Abijah became king over (C)Judah. 2 He reigned three years in Jerusalem. His mother’s name was [a]Michaiah the daughter of Uriel of Gibeah.
And there was war between Abijah and Jeroboam. 3 Abijah set the battle in order with an army of valiant warriors, four hundred thousand choice men. Jeroboam also drew up in battle formation against him with eight hundred thousand choice men, mighty men of valor.
4 Then Abijah stood on Mount (D)Zemaraim, which is in the mountains of Ephraim, and said, “Hear me, Jeroboam and all Israel: 5 Should you not know that the Lord God of Israel (E)gave the dominion over Israel to David forever, to him and his sons, (F)by a covenant of salt? 6 Yet Jeroboam the son of Nebat, the servant of Solomon the son of David, rose up and (G)rebelled against his lord. 7 Then (H)worthless rogues gathered to him, and strengthened themselves against Rehoboam the son of Solomon, when Rehoboam was (I)young and inexperienced and could not withstand them. 8 And now you think to withstand the kingdom of the Lord, which is in the hand of the sons of David; and you are a great multitude, and with you are the gold calves which Jeroboam (J)made for you as gods. 9 (K)Have you not cast out the priests of the Lord, the sons of Aaron, and the Levites, and made for yourselves priests, like the peoples of other lands, (L)so that whoever comes to consecrate himself with a young bull and seven rams may be a priest of (M)things that are not gods? 10 But as for us, the Lord is our (N)God, and we have not forsaken Him; and the priests who minister to the Lord are the sons of Aaron, and the Levites attend to their duties. 11 (O)And they burn to the Lord every morning and every evening burnt sacrifices and sweet incense; they also set the (P)showbread in order on the pure gold table, and the lampstand of gold with its lamps (Q)to burn every evening; for we keep the command of the Lord our God, but you have forsaken Him. 12 Now look, God Himself is with us as our (R)head, (S)and His priests with sounding trumpets to sound the alarm against you. O children of Israel, do not fight against the Lord God of your fathers, for you shall not prosper!”
13 But Jeroboam caused an ambush to go around behind them; so they were in front of Judah, and the ambush was behind them. 14 And when Judah looked around, to their surprise the battle line was at both front and rear; and they (T)cried out to the Lord, and the priests sounded the trumpets. 15 Then the men of Judah gave a shout; and as the men of Judah shouted, it happened that God (U)struck Jeroboam and all Israel before Abijah and Judah. 16 And the children of Israel fled before Judah, and God delivered them into their hand. 17 Then Abijah and his people struck them with a great slaughter; so five hundred thousand choice men of Israel fell slain. 18 Thus the children of Israel were subdued at that time; and the children of Judah prevailed, (V)because they relied on the Lord God of their fathers.
19 And Abijah pursued Jeroboam and took cities from him: Bethel with its villages, Jeshanah with its villages, and (W)Ephrain[b] with its villages. 20 So Jeroboam did not recover strength again in the days of Abijah; and the Lord (X)struck him, and (Y)he died.
21 But Abijah grew mighty, married fourteen wives, and begot twenty-two sons and sixteen daughters. 22 Now the rest of the acts of Abijah, his ways, and his sayings are written in (Z)the [c]annals of the prophet Iddo.
Footnotes
- 2 Chronicles 13:2 Maachah, 1 Kin. 15:2; 2 Chr. 11:20, 21
- 2 Chronicles 13:19 Or Ephron
- 2 Chronicles 13:22 Or commentary, Heb. midrash
2 Krönikeboken 13
Svenska Folkbibeln 2015
Abia blir kung i Juda
13 (A) I kung Jerobeams artonde regeringsår blev Abia kung över Juda, 2 och han regerade tre år[a] i Jerusalem. Hans mor hette Mikaja[b], Uriels dotter, från Gibea. Abia och Jerobeam låg i krig med varandra. 3 Abia började kriget med en här av tappra krigsmän, 400 000 utvalda män. Men Jerobeam ställde upp till strid mot honom med 800 000 utvalda tappra stridsmän.
4 Abia steg upp på berget Semarajim[c] i Efraims bergsbygd och sade: ”Hör mig, Jerobeam och hela Israel! 5 (B) Skulle ni inte veta att det är Herren, Israels Gud, som har gett kungadömet över Israel åt David för evig tid, åt honom själv och hans söner, genom ett saltförbund?[d] 6 (C) Men Jerobeam, Nebats son, Davids son Salomos tjänare, reste sig och gjorde uppror mot sin herre. 7 En skara löst folk slöt sig till honom, onda människor som blev för starka för Rehabeam, Salomos son. Rehabeam var ung och ängslig och kunde därför inte stå emot dem. 8 (D) Och nu menar ni er kunna stå emot Herrens kungadöme som tillhör Davids söner, eftersom ni är en stor skara och har hos er de guldkalvar som Jerobeam gjorde till gudar åt er. 9 (E) Har ni inte drivit bort Herrens präster, Arons söner, och leviterna och själva gjort er präster, så som andra folk gör? Vem som än kommer med en ungtjur och sju baggar för att bli prästvigd får bli präst åt de gudar som inte är gudar.
10 Men vi har Herren till vår Gud, och vi har inte övergett honom. De präster som gör tjänst inför Herren är Arons söner, och leviterna sköter tempeltjänsten. 11 (F) De offrar åt Herren varje morgon och varje kväll brännoffer och väldoftande rökelse. Och de ordnar med bröd på bordet av rent guld och med den gyllene ljusstaken, så att lamporna på den lyser varje kväll, för vi håller vad Herren vår Gud har befallt oss att hålla. Men ni har övergett honom. 12 (G) Och se, Gud är med oss, i spetsen för oss, och vi har hans präster med larmtrumpeterna för att blåsa till strid mot er. Ni Israels barn, strid inte mot Herren, era fäders Gud, för ni kommer inte att lyckas.”
13 Men Jerobeam hade låtit omringa dem och lagt ett bakhåll för att falla dem i ryggen. Så stod de nu mitt emot Juda män och hade sitt bakhåll bakom dem. 14 När Juda vände sig om och såg att de hade fiender både framför sig och bakom sig ropade de till Herren och prästerna blåste i trumpeterna. 15 Därefter höjde Juda män ett härskri, och när de gjorde så lät Gud Jerobeam och hela Israel bli slagna av Abia och Juda. 16 Israels barn flydde för Juda, och Gud gav dem i deras hand. 17 Sedan vållade Abia och hans folk ett stort manfall bland dem, så att 500 000 av Israels unga män blev slagna. 18 Alltså blev Israels barn kuvade vid den tiden, men Juda barn var starka, för de stödde sig på Herren, sina fäders Gud. 19 Abia förföljde Jerobeam och erövrade dessa städer från honom: Betel med underlydande orter, Jeshana med underlydande orter och Efron[e] med underlydande orter. 20 Sedan förmådde Jerobeam ingenting mer så länge Abia levde. Och Herren slog honom så att han dog.
21 Men Abia stärkte sin makt. Han tog sig fjorton hustrur och blev far till tjugotvå söner och sexton döttrar. 22 (H) Vad som mer finns att säga om Abia, om hans bedrifter och annat som rör honom, det är skrivet i profeten Iddos utläggning.
Footnotes
- 13:1f Abia … tre år Ca 913-911 f Kr. Abia betyder ”Herren är min far”. Se även 1 Kung 15.
- 13:2 Mikaja Betyder ”Vem är som Herren?”, variant av Maaka (1 Kung 15:2). Enligt Josefus var hon dotter till Absaloms dotter Tamar (2 Sam 13) och hennes man Uriel.
- 13:4 berget Semarajim Okänd plats, troligen norr om Jerusalem vid gränsen mot nordriket.
- 13:5 saltförbund Salt motverkar förruttnelse och symboliserade därför renhet och förbundstrohet (jfr 4 Mos 18:19).
- 13:19 Betel … Jeshana … Efron Orter ca 1-2 mil norr om Jerusalem. Betel var nordrikets ena kultcentrum (1 Kung 12:29f, Amos 7:13). Det återgick senare till nordrikets kontroll (Amos 7:10f).
Scripture taken from the New King James Version®. Copyright © 1982 by Thomas Nelson. Used by permission. All rights reserved.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation