23 När Ahitofel såg att hans råd inte följdes, sadlade han sin åsna och bröt upp och återvände hem till sin stad. Sedan han hade ordnat med sitt hus hängde han sig. Så dog han och blev begravd i sin fars grav.

Read full chapter

23 När Achitofel såg att man inte följde hans råd, sadlade han sin åsna och for hem till staden där han bodde. När han hade ordnat för sin familj, hängde han sig. Man begravde honom sedan i hans fars grav.

Read full chapter

Hiskias sjukdom och härlighet

24 (A) Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk[a]. Han bad då till Herren, och Herren svarade honom och gav honom ett tecken. 25 Men Hiskia återgäldade inte det goda som han hade fått, utan hans hjärta blev högmodigt, och därför drabbade vrede honom och Juda och Jerusalem. 26 (B) Men när Hiskia ödmjukade sig mitt i sitt hjärtas högmod och Jerusalems invånare med honom, drabbade Herrens vrede dem inte i Hiskias dagar.

27 Hiskias rikedom och härlighet var mycket stor. Han byggde sig skattkamrar för silver och guld och ädla stenar, för väldoftande kryddor och för sköldar och alla slags dyrbara gåvor. 28 Han uppförde också förrådshus för säd, vin och olja samt stall för allt slags boskap, och han skaffade hjordar för sina fållor. 29 Dessutom byggde han städer och fick en mängd får och kor. Gud hade gett honom mycket stora rikedomar. 30 (C) Det var också Hiskia som täppte till Gihonvattnets övre källa och ledde vattnet neråt[b], väster om Davids stad. Hiskia lyckades i allt han företog sig. 31 (D) Och när sändebuden kom från Babels furstar, de som var utsända till honom för att höra sig för om det under som hade hänt i landet, lämnade Gud honom för att pröva honom och få veta allt som var i hans hjärta.

Hiskia dör

32 (E) Vad som mer finns att säga om Hiskia och om hans gudfruktiga gärningar, det är skrivet i ”Profeten Jesajas, Amos sons, syner[c]”, i boken om Judas och Israels kungar. 33 Hiskia gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom på den plats där man går upp till Davids hus gravar. Hela Juda och Jerusalems invånare hedrade honom vid hans död. Hans son Manasse blev kung efter honom.

Read full chapter

Footnotes

  1. 32:24 dödssjuk   Troligen en tid före invasionen 701 f Kr som beskrivs i 32:1f. Se 2 Kung 20 och Jes 38.
  2. 32:30 ledde vattnet neråt   Hiskia ledde in Gihonkällans vatten till Siloamdammen (Joh 9:7) genom en 0,5 km lång tunnel som kan besökas än i dag. En bevarad inskription i tunneln beskriver hur de två grävarlagen möttes halvvägs. Jfr Jes 22:9f.
  3. 32:32 Profeten Jesajas, Amos sons, syner   Kanske Jesajaboken (se Jes 36-38).

Hiskia prövas

(2 Kung 20:1-21; Jes 38:1-8; 39:1-8)

24 Vid denna tid blev Hiskia dödssjuk och bad till Herren, och Herren svarade honom med ett under. 25 Men Hiskia återgäldade inte det goda han fått utan var högmodig; därför kom vreden över honom och över Juda och Jerusalem. 26 Då ödmjukade sig den högmodige Hiskia och Jerusalems invånare och drabbades därför inte av Herrens vrede under Hiskias livstid.

27 Hiskia blev mycket rik och högt aktad. Han byggde skattkamrar för allt sitt silver och guld, för dyrbara stenar, kryddor, sköldar och andra värdefulla föremål. 28 Han byggde också förrådshus för säd, vin och olja och stallar för alla slags boskap och fållor för hjordarna. 29 Han byggde städer och köpte får och nötboskap i mängd. Gud gav honom oerhörda rikedomar.

30 Det var också Hiskia som dämde upp övre källan i Gichon och förde dess vatten ner till västra sidan av Davids stad. Hiskia lyckades med allt han företog sig. 31 Men när sändebud kom från Babylons furstar för att få veta mer om det under som inträffat i landet, lämnade Gud honom för att pröva honom och se vad som fanns i hans innersta.

32 Hiskias historia i övrigt och hans fromma gärningar finns nedtecknade i profeten Jesajas, Amos sons, syner i boken om Judas och Israels kungar.

33 När Hiskia dog begravdes han bland de övriga kungarna högst upp bland Davids ättlingars gravar, och hela Juda och Jerusalem ärade honom vid hans död.

Hans son Manasse blev kung efter honom.

Read full chapter

Hiskias sjukdom

38 (A) Vid den tiden[a] blev Hiskia dödssjuk. Profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sade: "Så säger Herren: Se om ditt hus, för du kommer att dö och ska inte tillfriskna." Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen och bad till Herren: "O, Herre, kom ihåg att jag har vandrat inför dig i trohet och med hängivet hjärta och gjort det som är gott i dina ögon." Och Hiskia grät mycket.

Då kom Herrens ord till Jesaja. Han sade: "Gå och säg till Hiskia: Så säger Herren, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön. Jag har sett dina tårar. Se, jag ska lägga femton år till din livstid. Jag ska också rädda dig och denna stad ur den assyriske kungens hand och beskydda denna stad. Detta ska vara tecknet för dig från Herren på att Herren ska göra vad han har sagt: Se, jag ska låta skuggan på trappstegen gå tillbaka de tio steg som den har flyttat sig på Ahas trappa[b] med solen." Solen gick då tillbaka de tio steg på trappan som den redan hade gått.

Hiskias lovsång

En sång skriven av Juda kung Hiskia, när han hade varit sjuk och blivit frisk från sin sjukdom igen:

10 (B) Jag sade:
    I mina bästa dagar går jag in
        genom dödsrikets portar,
    jag blir fråntagen
        resten av mina år.
11 (C) Jag sade:
    Jag får aldrig mer se Herren,
        Herren i de levandes land.
    Jag får aldrig mer se människor
        hos dem som bor i världen[c].
12 Min boning rycks upp
    och flyttas ifrån mig
        som en herdes tält.
    Jag har vävt mitt liv till slut
        som vävaren sin väv,
    och han skär ner mig från bommen.
        Innan dagen blivit natt[d]
            gör du slut på mig.
13 Jag ropar[e] ända till morgonen.
    Som ett lejon
        krossar han alla mina ben.
    Innan dagen blivit natt
        gör du slut på mig.
14 (D) Jag låter som en svala,
            som en trana,
        jag kuttrar som en duva.
    Mina matta ögon
        ser längtansfullt mot höjden:
    "Herre, jag är betryckt.
        Ta dig an min sak!"

15 Vad ska jag säga?
    Han har både talat till mig
        och själv utfört sitt verk.
    Jag får vandra varsamt alla mina år
        efter det bittra
            min själ varit med om.
16 Herre, trots sådant
        lever människor,
    och genom allt sådant
        hålls min ande vid liv.
    Du gör mig frisk
        och låter mig leva.

17 (E) Se, den bittra plågan
        blev till nytta för mig.
    I din kärlek räddade du min själ
        från förintelsens grop,
    för du har kastat alla mina synder
        bakom din rygg.
18 (F) Dödsriket tackar dig inte,
        döden prisar dig inte.
    De som far ner i graven
        hoppas inte på din trofasthet.
19 (G) Den som lever,
    den som lever tackar dig,
        så som jag gör i dag.
    En far gör din trofasthet känd
        för barnen.
20 (H) Herren ska frälsa mig,
    och vi ska spela mina sånger
        i alla våra livsdagar
            i Herrens hus.

21 Jesaja sade att man skulle ta en fikonkaka och lägga den som plåster på bölden så att han blev frisk. 22 Och Hiskia hade frågat: "Vad är tecknet på att jag får gå upp till Herrens hus?"

Read full chapter

Footnotes

  1. 38:1 Vid den tiden   Ca år 701 f Kr (jfr 2 Kung 18:2, 13, 20:6), någon gång före Sanheribs belägring (jfr vers 6).
  2. 38:8 Ahas trappa   Kanske en sorts solur (känt från Egypten redan på Moses tid).
  3. 38:11 världen   Andra handskrifter: "förgängelsen".
  4. 38:12 Innan dagen blivit natt   Annan översättning: "Dag och natt".
  5. 38:13 ropar   Annan översättning: "håller mig lugn".

Herren förlänger Hiskias liv

(2 Kung 20:1-11; 2 Krön 32:24)

38 Vid denna tid blev Hiskia dödligt sjuk, och profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sa: ”Så säger Herren: ’Se om ditt hus, för du kommer att dö; du överlever inte detta.’ ”

Hiskia vände sig då mot väggen och bad till Herren: Herre, kom ihåg hur jag har levt inför dig troget och helhjärtat och gjort det som är gott i dina ögon.” Och han grät förtvivlat.

Då kom Herrens ord till Jesaja: ”Gå till Hiskia och säg: ’Så säger Herren, din förfader Davids Gud: Jag har hört din bön och sett dina tårar. Jag ska förlänga ditt liv med femton år. Jag ska rädda dig och denna stad från den assyriske kungens makt. Jag ska försvara denna stad.[a]

Detta är för dig tecknet från Herren på att han ska göra vad han har lovat: Jag ska låta skuggan gå tillbaka de tio steg som solen redan gått ner på Achas trappa.’ ” Solen gick alltså tillbaka de tio steg som den redan gått neråt på trappan.

En skrift av kung Hiskia av Juda, efter att han varit sjuk och blivit frisk igen:

10 ”Jag sa: Jag är i mina bästa år
    och måste gå bort,
genom dödsrikets port.
    Jag berövas resten av mina år.
11 Jag sa: Jag får inte mer se Herren,
    Herren i de levandes land,
aldrig mer se människor
    bland dem som bor i världen.
12 Min boning flyttas
    och tas ifrån mig som en herdes tält.
Mitt liv rullas ihop som en vävares väv
    och skärs ner från vävbommen.
Innan dagen omvandlas till natt
    gör du slut på mig.
13 Jag har väntat på morgonen,[b]
    men som ett lejon krossar han mina ben.
Innan dagen omvandlas till natt
    gör du slut på mig.
14 Jag skriker som en svala,
    som en trana,
och kuttrar som en duva.
    Med matta ögon ser jag
längtansfullt upp mot höjden.
    Herre, jag är i nöd, hjälp mig!”

15 Vad ska jag säga?
    För det är ju han själv
som har talat
    och gjort detta.
Jag får vandra ödmjukt den tid jag har kvar,
    på grund av min bedrövelse.[c]
16 Herre, med allt detta får man leva,
    och också min ande hålls vid liv.
Herre, hela mig,
    och låt mig få leva!
17 Det bittra var förvisso till mitt bästa,
    för i din kärlek
räddade du mig från fördärvets grop.
    Du kastade alla mina synder bakom dig.
18 Dödsriket prisar dig inte,
    döden sjunger inte ditt lov,
de som lagts i graven
    hoppas inte på din trofasthet.
19 De levande, bara de levande,
    prisar dig,
som jag gör i dag.
    Från far till son berättar man om din trofasthet.

20 Herren räddar mig!
    Vi vill sjunga lovsång till stränginstrument
i Herrens hus
    så länge vi lever.

21 Jesaja lät göra en kaka av fikon och lägga på svullnaden. Så blev Hiskia frisk.[d] 22 Hiskia frågade då: ”Vad är tecknet på att jag får gå upp till Herrens hus?”

Read full chapter

Footnotes

  1. 38:6 Det ser ut som att versen borde åtföljas av v. 21-22; jfr 2 Kung 20:7f.
  2. 38:13 Grundtextens innebörd är oviss.
  3. 38:15 I den senare delen av v. 15 och den första hälften av v. 16 är grundtextens innebörd oviss.
  4. 38:21 Se not till v. 6. Översättningen skulle också kunna lyda: Jesaja hade låtit …I hebreiskan görs ingen skillnad mellan imperfektum, perfektum och pluskvamperfektum, så verben i förfluten tid kan översättas något olika.