2 Samuelsboken 16
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Siba förenar sig med David
16 David hade just hunnit bortom kullens topp, där Siba, den ansvarige tjänaren över Mefibofets hus, stod och väntade på honom. Han ledde ett antal åsnor lastade med tvåhundra brödkakor, hundra russinkakor, hundra fruktkakor och en skinnsäck med vin.
2 Kungen frågade: Vem ska ha allt detta? Siba svarade: Åsnorna är åt ditt folk att rida på, brödet och fruktkakorna åt dina män som proviant, och vinet är till för dem som blir utmattade av ökenvandringen.
3 Men var är Mefiboset? frågade kungen.Han stannade i Jerusalem, svarade Siba. Han tänker nog bli kung och få tillbaka sin far Sauls rike.
4 Då sa kungen: Om det är på det sättet, så får du överta allt han äger.Då ska jag tacka dig av hela mitt hjärta, svarade Siba.
Simei förbannar David
5 När David och hans sällskap gick förbi Bahurim, kom en man ut från byn och förbannade dem. Han hette Simei, son till Gera och släkt med Saul.
6 Han kastade sten på kungen och hans officerare, trots att de på alla sidor var omgivna av soldater.
7-8 Ge dig iväg härifrån, din mördare och skurk! ropade han till David. Herren ska hämnas på dig, för att du mördade kung Saul och hans familj. Du stal hans tron, och nu har Herren gett den till din son Absalom. Äntligen får du smaka lite av din egen medicin, din mördare!
9 Varför ska en sådan få förbanna Ers Majestät? frågade Abisai. Ska jag hugga huvudet av honom?
10 Nej, sa kungen. Lägg dig inte i det här! Om Herren har sagt till honom att förbanna mig, varför ska jag då hindra honom?
11 Min egen son försöker ju döda mig, så varför ska vi bry oss om en benjaminit som bara förbannar mig? Lämna honom ifred, för utan tvivel har Herren sagt till honom att göra detta!
12 Och kanske kommer Herren att se till min situation, och då kommer han att välsigna mig i stället för att förbanna.
13 David och hans män fortsatte framåt medan Simei höll jämna steg med dem vid sidan om vägen. Han förbannade dem och kastade sten och jord på David.
14 När kungen och hans sällskap nådde sitt mål var de mycket trötta och stannade för att vila ut.
Absalom griper makten
15 Under tiden hade Absalom och hans män kommit till Jerusalem tillsammans med Ahitofel.
16 När Davids vän arkiten Husai kom till staden gick han omedelbart för att träffa Absalom. Länge leve kungen! utropade han. Länge leve kungen!
17 Är det så här du behandlar din vän David? frågade Absalom honom. Varför är du inte tillsammans med honom?
18 Därför att jag arbetar för den man som är utvald av Herren och av Israel, svarade Husai.
19 Och varför skulle jag inte göra det? Jag hjälpte din far, och nu vill jag hjälpa dig!
20 Då vände sig Absalom till Ahitofel och frågade honom: Vad ska jag göra härnäst?
21 Ahitofel sa till honom: Gå och ligg med de av din fars bihustrur, som han har lämnat kvar här att sköta palatset. Låt hela Israel se hur du förolämpar honom. Det kommer att stärka din ställning.
22 Då satte man upp ett tält på palatsets tak som alla kunde se, och där låg Absalom med sin fars bihustrur.
23 Absalom gjorde allt vad Ahitofel sa, precis som David hade gjort. Hans råd ansågs nämligen komma direkt från Herren.
2 Samuelsboken 16
Svenska 1917
16 När David hade gått framåt ett litet stycke från bergstoppen, då mötte honom Siba, Mefibosets tjänare, med ett par lastade åsnor, som buro två hundra bröd, ett hundra russinkakor, ett hundra fruktkakor och en vinlägel.
2 Då sade konungen till Siba: »Vad vill du med detta?» Siba svarade: »Åsnorna skola vara för konungens husfolk till att rida på, brödet och fruktkakorna skola tjänarna hava att äta, och vinet skola de törstande hava att dricka i öknen.»
3 Konungen sade: »Men var är din herres son?» Siba svarade konungen: »Han är kvar i Jerusalem; ty han tänkte: 'Nu skall Israels hus giva mig tillbaka min faders rike.'»
4 Då sade konungen till Siba: »Se, allt vad Mefiboset äger skall vara ditt.» Siba svarade: »Jag faller ned för dig; låt mig finna nåd för dina ögon, min herre konung.»
5 När sedan konung David hade kommit till Bahurim, då trädde därifrån ut en man som var besläktad med Sauls hus och hette Simei, Geras son; han trädde fram och for ut i förbannelser.
6 Och han kastade stenar på David och på alla konung Davids tjänare, fastän allt folket och alla hjältarna omgåvo denne, både till höger och till vänster.
7 Och Simeis ord, när han förbannade honom, voro dessa: »Bort, bort, du blodsman, du ogärningsman!
8 HERREN låter nu allt Sauls hus' blod komma tillbaka över dig, du som har blivit konung i hans ställe; HERREN giver nu konungadömet åt din son Absalom. Se, nu har du kommit i den olycka du förtjänade, ty en blodsman är du.»
9 Då sade Abisai, Serujas son, till konungen: »Varför skall den döda hunden där få förbanna min herre konungen? Låt mig gå dit och hugga huvudet av honom.»
10 Men konungen svarade: »Vad haven I med mig att göra, I Serujas söner? Om han förbannar, och om det är HERREN som har bjudit honom att förbanna David, vem törs då fråga: 'Varför gör du så?'
11 Och David sade ytterligare till Abisai och till alla sina tjänare: »Min son, han som har utgått från mitt eget liv, står mig ju efter livet; med huru mycket mer skäl då denne benjaminit! Låten honom vara, må han förbanna; ty HERREN har befallt honom det.
12 Kanhända skall HERREN se till den orätt mig sker, så att HERREN åter giver mig lycka, till gengäld för den förbannelse som i dag uttalas över mig.»
13 Och David gick med sina män vägen fram, under det att Simei gick längs utmed berget, jämsides med honom, och for ut i förbannelser och kastade stenar och grus, där han gick jämsides med honom.
14 När så konungen, med allt folket som följde honom, hade kommit till Ajefim, rastade han där.
15 Men Absalom hade med allt sitt folk, Israels män, kommit till Jerusalem; han hade då också Ahitofel med sig.
16 När nu arkiten Husai, Davids vän, kom till Absalom, ropade Husai till Absalom: »Leve konungen! Leve konungen!»
17 Absalom sade till Husai: »Är det så du visar din kärlek mot din vän? Varför har du icke följt med din vän?»
18 Husai svarade Absalom: »Nej, den som HERREN och detta folk och alla Israels män hava utvalt, honom vill jag tillhöra, och hos honom vill jag stanna.
19 Och dessutom, vilken bör jag tjäna? Bör jag icke tjäna inför hans son? Jo, såsom jag har tjänat inför din fader, så vill jag ock göra det inför dig.»
20 Och Absalom sade till Ahitofel: »Given nu ett råd om vad vi skola göra.»
21 Ahitofel sade till Absalom: »Gå in till din faders bihustrur, som han har lämnat kvar för att vakta huset. Då får hela Israel höra att du har gjort dig förhatlig för din fader, och så styrkes modet hos alla dem som hålla med dig.
22 Därefter slog man upp ett tält åt Absalom ovanpå taket, och så gick Absalom in till sin faders bihustrur inför hela Israels ögon.
23 Den tiden gällde nämligen ett råd som Ahitofel gav lika mycket som om man hade frågat Gud till råds; så mycket gällde vart råd av Ahitofel både för David och för Absalom.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica