21 (A) En främling ska du inte förödmjuka eller förtrycka. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. 22 (B) Änkor och faderlösa ska ni inte behandla illa. 23 (C) Om ni behandlar dem illa, ska jag sannerligen höra deras rop när de ropar till mig. 24 Min vrede ska upptändas och jag ska döda er med svärd, så att era egna hustrur blir änkor och era barn faderlösa.

25 (D) Om du lånar ut pengar till någon fattig hos dig som tillhör mitt folk, ska du inte handla som en ockrare mot honom. Kräv inte någon ränta av honom. 26 (E) Om du tar manteln i pant[a] av din nästa, ska du ge den tillbaka åt honom innan solen går ner. 27 Manteln är ju det enda täcke han har, och med den skyler han sin kropp. Vad ska han annars ha när han sover? Om han ropar till mig ska jag höra, för jag är barmhärtig.

28 (F) Gud ska du inte häda, och en ledare för ditt folk ska du inte förbanna.

29 (G) Du ska inte dröja att bära fram som gåva av det som fyller din lada och av det som kommer från din vinpress. Den förstfödde av dina söner ska du ge åt mig. 30 (H) På samma sätt ska du göra med din nötboskap och småboskap. I sju dagar ska de stanna hos sina mödrar, men på åttonde dagen ska du ge dem åt mig.

31 (I) Ni ska vara mina heliga. Köttet av ett djur som blivit ihjälrivet på marken ska ni inte äta utan kasta det åt hundarna.

Read full chapter

Footnotes

  1. 22:26 tar manteln i pant   En daglönare kunde tvingas lämna in sin mantel under den heta arbetsdagen som säkerhet, men skulle återfå den på kvällen vid löneutbetalningen (jfr Matt 20:8).

21 En utlänning ska du inte förtrycka. Ni har ju själva varit främlingar i Egypten.

22 Ni ska inte behandla änkor och faderlösa illa. 23 Om du gör det och de ropar till mig om hjälp, ska jag höra deras rop. 24 Min vrede kommer då att drabba er och jag ska döda er med svärd, så att era hustrur blir änkor och era barn faderlösa.

25 Om du lånar ut pengar till någon av dina medbröder som är fattig, får du inte vara som ockrarna; du får inte ta ut ränta av honom. 26 Om du har tagit din nästas mantel som pant för skulden, måste du lämna tillbaka den till honom före kvällen. 27 Den är det enda täcke han har, hur ska han kunna sova utan den? Om han ber till mig om hjälp, ska jag lyssna till hans bön, för jag är barmhärtig.

28 Du ska inte häda Gud och du ska inte förbanna den som är ledare för ditt folk.

29 Du ska vara noga med att offra av din skörd och ditt vin. Din förstfödde son ska du ge till mig.

30 På samma sätt ska du göra med det förstfödda av din boskap. Du ska ge det till mig på den åttonde dagen, sedan det under sju dagar har varit tillsammans med modern.

31 Ni är mina heliga. Ni ska inte äta kött av ett ihjälrivet djur. Kasta det till hundarna.

Read full chapter

(A) En främling ska du inte förtrycka. Ni vet själva hur främlingen känner det, eftersom ni har varit främlingar i Egyptens land.

Read full chapter

Förtryck inte en utlänning. Ni vet ju själva hur det var att vara utlänningar i Egypten.

Read full chapter

19 (A) Förbannad är den som förvanskar rätten för främlingen, den faderlöse och änkan. Och allt folket ska säga: ”Amen.”

Read full chapter

19 ”Förbannelse över var och en som förvägrar främlingar, faderlösa och änkor deras rätt.”

Och allt folket ska svara: ”Amen!”

Read full chapter

17 (A) lär er att göra det som är gott!
    Sök det rätta,
        tillrättavisa förtryckaren[a],
    försvara den faderlöses rätt,
        stöd änkan i hennes sak.

Read full chapter

Footnotes

  1. 1:17 tillrättavisa förtryckaren   Annan översättning: "hjälp den förtryckte till rätta".

17 Lär er att göra det goda,
    sök rättvisa.
Uppmuntra den förtryckte[a],
    ställ upp för faderlösa,
och för änkans talan.

Read full chapter

Footnotes

  1. 1:17 Uppmuntra den förtryckte är en osäker översättning; grundtextens innebörd är osäker. Ev: Led förtryckaren på rätt väg.

28 (A) Deras onda gärningar
    har ingen gräns,
        de dömer inte rättvist,
    de verkar inte
        för den faderlöses sak
    och hjälper inte den fattige
        att få sin rätt.

Read full chapter

28 feta och skinande[a],
    och det finns ingen gräns för deras onda gärningar.
De dömer inte rättvist
    och driver inte den faderlöses sak till seger,
inte heller försvarar de den fattiges rätt.

Read full chapter

Footnotes

  1. 5:28 Betydelsen av grundtextens ord är osäker.

29 Folket i landet begår våldsgärningar och stjäl. Den nödställde och fattige förtrycker de, och mot främlingen utövar de våld utan lag och rätt.

Read full chapter

29 Folket i landet förtrycker och plundrar, de kränker de fattiga och nödlidande och ger inte förtryckta och främlingar deras rätt.

Read full chapter

(A) Så säger Herren Sebaot:

”Döm rätta domar
    och visa varandra
        godhet och barmhärtighet.
10 (B) Förtryck inte änkan
        och den faderlöse,
    främlingen och den fattige,
        och tänk inte ut ont
            mot varandra i era hjärtan.”

11 (C) Men de ville inte lyssna på detta utan var upproriska och stängde sina öron så att de inte hörde. 12 (D) De gjorde sina hjärtan hårda som diamant så att de inte hörde den undervisning och de ord som Herren Sebaot genom sin Ande hade sänt genom forna tiders profeter.

Därför kom stor vrede från Herren Sebaot. 13 (E) Och liksom de inte ville höra när han ropade, vill jag inte höra när de ropar, sade Herren Sebaot. 14 (F) ”Jag ska skingra dem genom en stormvind bland alla hednafolk som de inte känner.” Så har nu landet blivit öde efter dem, ingen kommer eller går, för de gjorde det ljuvliga landet till en ödemark.

Read full chapter

”Så säger härskarornas Herre: ’Döm rätta domar och visa varandra nåd och barmhärtighet. 10 Förtryck inte änkan eller den faderlösa, utlänningen eller den fattige. Tänk inte ut onda planer mot varandra.’

11 Men de vägrade att lyda, vände sig upproriskt bort och stängde till sina öron för att slippa höra. 12 De gjorde sina hjärtan hårda som flinta, så att de inte hörde den lag och de ord som härskarornas Herre genom sin Ande hade sänt genom profeterna. Därför kom en stor vrede från härskarornas Herre.

13 ’När han ropade på dem ville de inte höra. När de nu ropar till mig vill jag inte lyssna, säger härskarornas Herre. 14 Jag skingrar dem med en stormvind och sprider ut dem bland folk som de inte känner. Så blev landet öde efter dem, och ingen for ens därigenom. Så har de gjort det ljuvliga landet till en ödemark.’ ”

Read full chapter