2 Moseboken 21
Svenska Folkbibeln 2015
Lagar om slavar
21 Detta är de lagar du ska lägga fram för dem: 2 (A) Om du köper en hebreisk slav ska han tjäna dig i sex år, men det sjunde året ska du ge honom fri utan lösen. 3 Om han kom ensam, ska han friges ensam. Om han var gift, ska hans hustru friges tillsammans med honom. 4 Om hans herre har gett honom en hustru och om hon har fött söner och döttrar åt honom, ska hustrun och hennes barn tillhöra hennes herre. Endast mannen ska ges fri.
5 Men om slaven säger: ”Jag älskar min herre, min hustru och mina barn så mycket att jag inte vill bli fri”, 6 (B) då ska hans herre föra fram honom inför Gud, ställa honom vid dörren eller dörrposten och genomborra hans öra med en syl. Sedan ska han för alltid vara sin herres slav.
7 Om någon säljer sin dotter till slavinna, ska hon inte ges fri[a] som de andra slavarna. 8 Om hennes herre tycker illa om henne sedan han utsett henne åt sig själv, ska han låta henne bli friköpt. Till ett främmande folk har han inte rätt att sälja henne, eftersom han handlat trolöst mot henne. 9 Men om han utser henne åt sin son, ska han ge henne en dotters rätt. 10 Om han tar sig en hustru till, får han inte inskränka på den förras mat, kläder eller äktenskapliga rätt. 11 Om han inte låter henne få sin rätt i dessa tre avseenden, måste han frige henne utan ersättning och utan pengar.
Lagar om personskador
12 (C) Den som slår någon så att han dör ska straffas med döden. 13 (D) Men om han inte avsåg att döda utan Gud lät det ske genom hans hand, ska jag anvisa dig en ort dit han kan fly[b]. 14 (E) Men om någon blir så hatisk mot sin nästa att han dödar honom med list, ska du gripa honom även om han är vid mitt altare. Han måste dö.
15 Den som slår sin far eller sin mor ska straffas med döden.
16 (F) Den som rövar bort en människa ska straffas med döden, vare sig han sedan säljer den han rövat bort eller denna blir funnen hos honom. 17 (G) Den som förbannar sin far eller mor[c] ska straffas med döden.
18 Om män grälar med varandra och den ene slår den andre med en sten eller med knuten hand, så att han visserligen inte dör men blir sängliggande, 19 eller om han repar sig och kan gå ute med hjälp av sin stav, då ska den som slog honom vara fri från straff. Men han måste ersätta honom för den tid han varit sängliggande och sörja för att han verkligen blir botad. 20 Om någon slår sin slav eller slavinna med en käpp så att den slagne dör för hans hand, ska han straffas för det. 21 Men han ska inte straffas om den slagne lever en eller två dagar. Det är ju hans egna pengar.
22 Om män kommer i gräl med varandra och någon av dem stöter till en havande kvinna så att hon föder fram sitt foster, men ingen annan olycka sker, då ska han böta vad kvinnans man ålägger honom och betala efter skiljedomares prövning. 23 (H) Men om det sker en olycka ska liv ges för liv, 24 öga för öga, tand för tand[d], hand för hand, fot för fot, 25 brännskada för brännskada, sår för sår och blåmärke för blåmärke.
26 Om någon slår sin slav eller slavinna i ögat och fördärvar det, ska han släppa den skadade fri som ersättning för ögat. 27 Och om någon slår ut en tand på sin slav eller slavinna, ska han släppa den skadade fri som ersättning för tanden.
28 Om en oxe stångar någon till döds, man eller kvinna, ska oxen stenas, och köttet får inte ätas. Men oxens ägare ska vara fri från straff. 29 (I) Om oxen tidigare haft vanan att stångas och hans ägare har blivit varnad men ändå inte bevakat honom och oxen då dödar någon, man eller kvinna, ska oxen stenas och även hans ägare dödas. 30 Men om ägaren skulle bli ålagd att betala lösepenning, ska han ge så mycket som han blir ålagd till lösen för sitt liv. 31 Samma lag gäller om det är en son eller dotter som blivit stångad av oxen. 32 Men om oxen stångar en slav eller slavinna, ska ägaren betala trettio siklar silver[e] till den stångades herre och oxen ska stenas.
33 Om någon öppnar en brunn eller gräver en ny brunn och inte täcker över den och sedan en oxe eller åsna faller ner i den, 34 ska brunnens ägare ge ersättning i pengar till djurets ägare, men den döda kroppen ska vara hans. 35 Om någon har en oxe som stångar en annan oxe så att den dör, ska de sälja den levande oxen och dela betalningen för den. Dessutom ska de dela den döda kroppen. 36 Men om det var känt att oxen redan tidigare brukade stångas och hans ägare ändå inte tog vara på honom, ska han ersätta oxe med oxe, men den döda kroppen ska vara hans.
Footnotes
- 21:7 inte ges fri Det handlar här om ett arrangerat äktenskap (jfr vers 9-10) utan hemgift. En enbart arbetande slavinna skulle gå fri efter sex år liksom manliga slavar (jfr 5 Mos 15:12).
- 21:13 en ort dit han kan fly De levitiska fristäderna (4 Mos 35:11) erbjöd skydd undan blodshämnd från den dödes släktingar.
- 21:17 förbannar sin far eller mor En hädelse mot Gud, ”från vilken allt som kallas far i himlen och på jorden har sitt namn” (Ef 3:15). Citeras av Jesus i Matt 15:4, Mark 7:10. Även mesopotamiska lagar utdömde stränga straff för den som föraktade sina föräldrar (jfr Ords 30:17).
- 21:24 öga för öga, tand för tand Citeras av Jesus i Matt 5:38.
- 21:32 trettio siklar silver Drygt 300 gram eller tre årslöner (Dom 17:10). Troligen det värde som Jesus såldes för (Matt 26:15, 27:9, Sak 11:13).
2 Mosebok 21
Svenska 1917
21 Dessa äro de rätter som du skall förelägga dem:
2 Om du köper en hebreisk träl, skall han tjäna i sex år, men på det sjunde skall han givas fri, utan lösen.
3 Har han kommit allena, så skall han givas fri allena; var han gift, så skall hans hustru givas fri med honom.
4 Har hans herre givit honom en hustru, och har denna fött honom söner eller döttrar, så skola hustrun och hennes barn tillhöra hennes herre, och allenast mannen skall givas fri.
5 Men om trälen säger: »Jag har min herre, min hustru och mina barn så kära, att jag icke vill givas fri»,
6 då skall hans herre föra honom fram för Gud och ställa honom vid dörren eller dörrposten, och hans herre skall genomborra hans öra med en syl; därefter vare han hans träl evärdligen.
7 Om någon säljer sin dotter till trälinna, så skall hon icke givas fri såsom trälarna givas fria.
8 Misshagar hon sin herre, sedan denne förut har ingått förbindelse med henne, så låte han henne köpas fri. Till främmande folk have han icke makt att sälja henne, när han så har handlat trolöst mot henne.
9 Men om han låter sin son ingå förbindelse med henne, så förunne han henne döttrars rätt.
10 Tager han sig ännu en hustru, så göre han icke någon minskning i den förras kost, beklädnad eller äktenskapsrätt.
11 Om han icke låter henne njuta sin rätt i dessa tre stycken, så skall hon givas fri, utan lösen och betalning.
12 Den som slår någon, så att han dör, han skall straffas med döden.
13 Men om han icke traktade efter den andres liv, utan Gud lät denne oförvarandes träffas av hans hand, så skall jag anvisa dig en ort dit han kan fly.
14 Men om någon begår det dådet att han dräper sin nästa med list, så skall du gripa honom, vore han ock invid mitt altare, och han måste dö.
15 Den som slår sin fader eller sin moder, han skall straffas med döden.
16 Den som stjäl en människa, vare sig han sedan säljer den stulne, eller denne finnes kvar hos honom, han skall straffas med döden.
17 Den som uttalar förbannelser över sin fader eller sin moder, han skall straffas med döden.
18 Om män tvista med varandra, och den ene slår den andre med en sten eller med knuten hand, så att denne väl icke dör, men bliver sängliggande,
19 dock att han sedan kommer sig och kan gå ute, stödd vid sin stav, så skall den som slog honom vara fri ifrån straff; allenast ersätte han honom för den tid han har förlorat och besörje sjukvård åt honom.
20 Om någon slår sin träl eller sin trälinna med en käpp, så att den slagne dör under hans hand, så skall han straffas därför.
21 Men om den slagne lever en eller två dagar, skall han icke straffas, ty det var hans egna penningar.
22 Om män träta med varandra, och någon av dem stöter till en havande kvinna, så att hon föder fram sitt foster, men eljest ingen olycka sker, så böte han vad kvinnans man ålägger honom och betale efter skiljedomares prövning.
23 Men om olycka sker, skall liv givas för liv,
24 öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot,
25 brännskada för brännskada, sår för sår, blånad för blånad.
26 Om någon slår sin träl eller sin trälinna i ögat och fördärvar det, så släppe han den skadade fri, till ersättning för ögat.
27 Sammalunda, om någon slår ut en tand på sin träl eller sin trälinna, så släppe han den skadade fri, till ersättning för tanden.
28 Om en oxe stångar någon till döds, man eller kvinna, så skall oxen stenas, och köttet må icke ätas; men oxens ägare vara fri ifrån straff.
29 Men om oxen förut har haft vanan att stångas, och hans ägare har blivit varnad, men denne ändå icke tager vara på honom, och oxen så dödar någon, man eller kvinna, då skall oxen stenas, och hans ägare skall ock dödas.
30 Men skulle lösepenning bliva denne ålagd, så give han till lösen för sitt liv så mycket som ålägges honom.
31 Är det en gosse eller en flicka som har blivit stångad av oxen, så skall med denne förfaras efter samma lag.
32 Men om oxen stångar en träl eller en trälinna, så skall ägaren giva åt den stångades herre trettio siklar silver, och oxen skall stenas.
33 Om någon öppnar en brunn, eller om någon gräver en ny brunn och icke täcker över den, och sedan en oxe eller en åsna faller däri,
34 så skall brunnens ägare giva ersättning i penningar åt djurets ägare, men den döda kroppen skall vara hans.
35 Om någons oxe stångar en annans oxe, så att denne dör, så skola de sälja den levande oxen och dela betalningen för honom och därjämte dela den döda kroppen.
36 Var det däremot känt att oxen förut hade vanan att stångas, men tog hans ägare ändå icke vara på honom, så skall han ersätta oxe med oxe, men den döda kroppen skall vara hans.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation