^2 (A) Om du köper en hebreisk slav ska han tjäna dig i sex år, men det sjunde året ska du ge honom fri utan lösen. ³ Om han kom ensam, ska han friges ensam. Om han var gift, ska hans hustru friges tillsammans med honom. ⁴ Om hans herre har gett honom en hustru och om hon har fött söner och döttrar åt honom, ska hustrun och hennes barn tillhöra hennes herre. Endast mannen ska ges fri.

⁵ Men om slaven säger: ”Jag älskar min herre, min hustru och mina barn så mycket att jag inte vill bli fri”, ^6 (B) då ska hans herre föra fram honom inför Gud, ställa honom vid dörren eller dörrposten och genomborra hans öra med en syl. Sedan ska han för alltid vara sin herres slav.

⁷ Om någon säljer sin dotter till slavinna, ska hon inte ges fri^[a] som de andra slavarna. ⁸ Om hennes herre tycker illa om henne sedan han utsett henne åt sig själv, ska han låta henne bli friköpt. Till ett främmande folk har han inte rätt att sälja henne, eftersom han handlat trolöst mot henne. ⁹ Men om han utser henne åt sin son, ska han ge henne en dotters rätt. ¹⁰ Om han tar sig en hustru till, får han inte inskränka på den förras mat, kläder eller äktenskapliga rätt. ¹¹ Om han inte låter henne få sin rätt i dessa tre avseenden, måste han frige henne utan ersättning och utan pengar.

Lagar om personskador

^12 (C) Den som slår någon så att han dör ska straffas med döden. ^13 (D) Men om han inte avsåg att döda utan Gud lät det ske genom hans hand, ska jag anvisa dig en ort dit han kan fly^[b]. ^14 (E) Men om någon blir så hatisk mot sin nästa att han dödar honom med list, ska du gripa honom även om han är vid mitt altare. Han måste dö.

¹⁵ Den som slår sin far eller sin mor ska straffas med döden.

^16 (F) Den som rövar bort en människa ska straffas med döden, vare sig han sedan säljer den han rövat bort eller denna blir funnen hos honom. ^17 (G) Den som förbannar sin far eller mor^[c] ska straffas med döden.

¹⁸ Om män grälar med varandra och den ene slår den andre med en sten eller med knuten hand, så att han visserligen inte dör men blir sängliggande, ¹⁹ eller om han repar sig och kan gå ute med hjälp av sin stav, då ska den som slog honom vara fri från straff. Men han måste ersätta honom för den tid han varit sängliggande och sörja för att han verkligen blir botad. ²⁰ Om någon slår sin slav eller slavinna med en käpp så att den slagne dör för hans hand, ska han straffas för det. ²¹ Men han ska inte straffas om den slagne lever en eller två dagar. Det är ju hans egna pengar.

²² Om män kommer i gräl med varandra och någon av dem stöter till en havande kvinna så att hon föder fram sitt foster, men ingen annan olycka sker, då ska han böta vad kvinnans man ålägger honom och betala efter skiljedomares prövning. ^23 (H) Men om det sker en olycka ska liv ges för liv, ²⁴ öga för öga, tand för tand^[d], hand för hand, fot för fot, ²⁵ brännskada för brännskada, sår för sår och blåmärke för blåmärke.

²⁶ Om någon slår sin slav eller slavinna i ögat och fördärvar det, ska han släppa den skadade fri som ersättning för ögat. ²⁷ Och om någon slår ut en tand på sin slav eller slavinna, ska han släppa den skadade fri som ersättning för tanden.

²⁸ Om en oxe stångar någon till döds, man eller kvinna, ska oxen stenas, och köttet får inte ätas. Men oxens ägare ska vara fri från straff. ^29 (I) Om oxen tidigare haft vanan att stångas och hans ägare har blivit varnad men ändå inte bevakat honom och oxen då dödar någon, man eller kvinna, ska oxen stenas och även hans ägare dödas. ³⁰ Men om ägaren skulle bli ålagd att betala lösepenning, ska han ge så mycket som han blir ålagd till lösen för sitt liv. ³¹ Samma lag gäller om det är en son eller dotter som blivit stångad av oxen. ³² Men om oxen stångar en slav eller slavinna, ska ägaren betala trettio siklar silver^[e] till den stångades herre och oxen ska stenas.

³³ Om någon öppnar en brunn eller gräver en ny brunn och inte täcker över den och sedan en oxe eller åsna faller ner i den, ³⁴ ska brunnens ägare ge ersättning i pengar till djurets ägare, men den döda kroppen ska vara hans. ³⁵ Om någon har en oxe som stångar en annan oxe så att den dör, ska de sälja den levande oxen och dela betalningen för den. Dessutom ska de dela den döda kroppen. ³⁶ Men om det var känt att oxen redan tidigare brukade stångas och hans ägare ändå inte tog vara på honom, ska han ersätta oxe med oxe, men den döda kroppen ska vara hans.

³⁹ Om din broder råkar i fattigdom hos dig och säljer sig åt dig, ska du inte låta honom utföra slavarbete. ^40 (A) Som en daglönare och en inneboende ska han vara hos dig. Fram till jubelåret ska han tjäna hos dig. ⁴¹ Då ska han lämna dig, han själv och hans barn tillsammans med honom, och han ska återvända till sin släkt och till sina fäders arvedel. ⁴² De är ju mina tjänare som jag har fört ut ur Egyptens land. De ska inte säljas som man säljer slavar. ^43 (B) Och du ska inte härska över dem med hårdhet. Du ska frukta din Gud.

⁴⁴ Men om du vill skaffa dig en slav eller slavinna, ska du köpa en sådan från hednafolken som bor runt omkring er. ⁴⁵ Ni kan också köpa slavar bland barnen till dem som bor ibland er och bland deras släktingar som ni har hos er och som är födda i ert land. De ska förbli er egendom. ⁴⁶ Dem kan ni ha att lämna som arv åt era barn efter er, till egendom och besittning. Dem kan ni ha till slavar för all framtid. Men bland era bröder, Israels barn, ska ingen härska över den andre med hårdhet.

⁴⁷ Om en främling eller inneboende hos dig kommer till välstånd och en av dina bröder råkar i fattigdom hos honom och säljer sig åt främlingen som bor hos dig, eller åt någon annan som tillhör en främmande släkt, ⁴⁸ ska han kunna bli friköpt sedan han har sålt sig. Någon av hans bröder kan friköpa honom. ⁴⁹ Eller också kan hans farbror eller hans kusin friköpa honom, eller någon annan nära släkting, eller han själv om han klarar det och kan köpa sig fri.

⁵⁰ Då ska han tillsammans med den som köpt honom räkna efter hur lång tid som gått, från det år då han sålde sig, fram till jubelåret. Det pris han såldes för ska uppskattas efter årens antal. Hans arbetstid hos honom ska beräknas till samma värde som en daglönares.^{[a] 51} Om det ännu är många år kvar, ska han som lösen för sig betala en motsvarande del av det pengabelopp som han köptes för. ⁵² Om däremot bara några få år återstår till jubelåret, ska han tillgodoräkna sig det och betala lösen för sig efter antalet av sina år.

⁵³ Han ska behandlas som en daglönare som anställs år för år. Ingen får inför dina ögon härska över honom med hårdhet. ⁵⁴ Men om han inte blir löst på något av de nämnda sätten ska han friges på jubelåret, han själv och hans barn tillsammans med honom, ⁵⁵ för Israels barn är mina tjänare. De är mina tjänare som jag har fört ut ur Egyptens land. Jag är Herren er Gud.

^14 (A) När det har gått sju år ska var och en av er frige sin hebreiske broder^[a], som har sålt sig åt dig och tjänat dig i sex år. Du ska då släppa honom fri ur din tjänst.

Men era fäder lyssnade inte på mig och vände inte sina öron till mig.