(A) och sade till dem: ”Om vi ändå hade fått dö för Herrens hand i Egypten! Där satt vi vid köttgrytorna och åt oss mätta. Men ni har fört oss hit ut i öknen för att låta hela församlingen dö av svält.”

Read full chapter

De sa: ”Tänk om Herren hade låtit oss dö i Egypten, där vi satt runt våra köttgrytor och hade tillräckligt med mat att äta! Nu har ni fört oss ut i öknen, där vi alla som är samlade här kommer att dö av svält.”

Read full chapter

14 [a]De greps av begär i öknen
    och frestade Gud i ödemarken.
15 [b]Han gav dem vad de begärde,
    men sände tärande sjukdom
        i deras själ.[c]

16 [d]De fylldes av avund
        mot Mose i lägret
    och mot Aron, Herrens helige.
17 [e]Men jorden öppnade sig
        och slukade Datan,
    den begravde Abirams grupp.
18 Eld slog upp i deras grupp,
    lågorna brände de gudlösa.

19 [f]De gjorde en kalv vid Horeb
    och tillbad en avgudabild,
20 [g]de bytte bort sin härlighet
    mot bilden av en tjur
        som äter gräs.
21 De glömde Gud, sin Frälsare,
    som gjort väldiga ting
        i Egypten,
22 [h]underbara verk i Hams land,
    förunderliga gärningar
        vid Röda havet.
23 [i]Han hotade att förgöra dem,
    men Mose, hans utvalde,
        ställde sig i vägen
    för att vända bort hans vrede
        från att fördärva dem.

24 [j]De föraktade det ljuvliga landet,
    de trodde inte hans ord.
25 De klagade i sina tält
    och lyssnade inte
        till Herrens röst.
26 [k]Då lyfte han sin hand mot dem
    och svor att låta dem falla i öknen,
27 [l]att låta deras barn
        falla bland hednafolken
    och spridas ut i länderna.

28 [m]De band sig till Baal-Peor
    och åt av offren till de döda,
29 de väckte Guds vrede
        med sina gärningar
    och en hemsökelse bröt ut
        bland dem.
30 [n]Men Pinechas steg fram
        och skipade rätt,
    och hemsökelsen hejdades.
31 [o]Det räknades honom
        till rättfärdighet
    från släkte till släkte, för evig tid.

32 [p]De väckte hans vrede
        vid Meribas vatten
    och Mose fick lida för deras skull,
33 [q]för de trotsade[r] hans ande
    så att tanklösa ord
        kom över hans läppar.

34 [s]De förgjorde inte folken
    som Herren befallt dem,
35 [t]de beblandade sig
        med hednafolken
    och lärde sig deras gärningar.
36 [u]De tjänade deras avgudar,
    och dessa blev en snara för dem.
37 [v]De offrade sina söner och döttrar
    åt onda andar,
38 [w]de spillde oskyldigt blod,
        sina söners och döttrars blod
    som de offrade åt
        Kanaans avgudar
    så att landet vanhelgades av blodet.
39 [x]De blev orena genom sina gärningar
    och var trolösa i allt de gjorde.

40 Då upptändes Herrens vrede
        mot hans folk,
    och han avskydde sin arvedel.
41 [y]Han gav dem
        i hednafolkens hand,
    och de som hatade dem
        fick härska över dem.
42 Deras fiender förtryckte dem,
    de kuvades under deras hand.
43 [z]Han räddade dem gång på gång,
    men de var upproriska
        i sina planer[aa]
    och sjönk allt djupare
        genom sin synd.

44 Men han såg till dem i deras nöd
    när han hörde deras rop,
45 [ab]han tänkte på sitt förbund med dem
    och förbarmade sig
        för sin stora nåds skull.
46 Han lät dem finna barmhärtighet
    hos alla som fört dem bort
        i fångenskap.

47 [ac]Fräls oss, Herre vår Gud,
        och samla oss från hednafolken,
    så att vi får prisa ditt heliga namn
        och ha vår ära i att lova dig.


48 [ad]Välsignad är Herren, Israels Gud,
        från evighet till evighet!
    Och allt folket ska säga: "Amen!"
        Halleluja!

Read full chapter

14 De greps av begär i öknen
    och utmanade Gud i ödemarken.
15 Då gav han dem vad de begärde,
    men han sände också förödande sjukdomar över dem.[a]

16 De blev avundsjuka på Mose och Aron,
    som var helgade åt Herren.
17 Jorden öppnade sig och svalde Datan,
    begravde Avirams hop.
18 Eld flammade upp bland deras anhängare,
    lågorna uppslukade de onda.
19 De gjorde en kalv vid Horeb
    och tillbad en gjuten avgud.
20 De bytte ut sin härlighet
    mot en avbild av en tjur som äter gräs.
21 De glömde Gud, sin räddare,
    som gjort så stora ting i Egypten,
22 mirakel i Hams land
    och märkliga gärningar vid Sävhavet.
23 Därför bestämde han sig för att förgöra dem.
    Men Mose, hans utvalde, ställde sig framför honom
för att hålla tillbaka hans vrede,
    så att han inte skulle förinta dem.

24 Sedan föraktade de det underbara landet,
    och de trodde inte på hans ord.
25 De gnällde i sina tält,
    och de ville inte lyssna till Herren.
26 Därför lyfte han sin hand och svor
    att han skulle döda dem i öknen,
27 och att deras barn skulle skingras bland främmande folk
    och spridas ut till andra länder.

28 De förenade sig med Baal-Pegor,
    och de åt offer som offrats till livlösa avgudar.[b]
29 Genom sina gärningar retade de Herren till vrede,
    så att en plåga bröt ut bland dem.
30 Men Pinechas grep in och kom emellan,
    så att plågan upphörde.
31 För detta räknades han som rättfärdig
    från generation till generation, för evigt.
32 Vid Merivas vatten förargade de Herren igen
    och ställde till bekymmer för Mose.
33 De var upproriska mot hans ande, så
    att han[c] talade utan att tänka efter.

34 De förgjorde inte heller folken,
    som Herren hade sagt till dem,
35 utan beblandade sig med främmande folk
    och tog efter deras seder och bruk.
36 De tillbad deras avgudar,
    och detta blev en fälla för dem.
37 De offrade sina söner och döttrar
    till demoner.
38 De utgöt oskyldigt blod, sina söners och döttrars,
    som de offrade åt Kanaans avgudar,
    och landet blev vanhelgat genom dessas blod.
39 De vanhelgade sig själva genom sina handlingar
    och agerade i otrohet.

40 Herrens vrede upptändes mot hans folk,
    och han avskydde sin arvedel.
41 Han överlämnade dem åt främmande folk,
    och de som hatade dem fick härska över dem.
42 Deras fiender förtryckte dem,
    och de fick underkasta sig deras makt.
43 Gång på gång befriade han dem,
    men de fortsatte att göra uppror,
    och de sjönk allt djupare i sin synd.
44 Ändå såg han till dem i deras nöd
    när han hörde deras rop.
45 Han kom ihåg sitt förbund med dem
    och var mild i sin stora nåd.
46 Han lät dem finna förbarmande
    hos dem som höll dem fångna.

47 Rädda oss, Herre, vår Gud!
    Samla oss från dessa folk,
så att vi får prisa ditt heliga namn
    och tacka och lova dig.

48 Lovad vare Herren, Israels Gud, från evighet till evighet!

Och allt folket ska säga: ”Amen!”

Halleluja!

Read full chapter

Footnotes

  1. 106:15 Översättningen förödande sjukdomar är osäker. Utifrån Septuaginta m.fl. (som översätter uttrycket tillfredsställelse/mättnad) kan versens senare del tolkas så här: …och sände dem föda som mättade dem. Utifrån den faktiska historiska händelsen i 4 Mos 11 är båda tolkningarna riktiga.
  2. 106:28 Mer ordagrant: …till döda, men sammanhanget och den historiska bakgrunden talar för att det var frågan om avgudar och inte döda/livlösa generellt.
  3. 106:33 Eller: De gjorde hans ande så bitter att han.

(A) Det som hände dem har blivit ett varnande exempel för oss, för att vi inte ska ha begär till det onda som de hade.

Read full chapter

Allt detta är exempel som varnar oss för att lockas av det onda, så som de blev lockade av det.

Read full chapter