^8 (A) Då skakade jorden och bävade,
        bergens grundvalar darrade,
    de skakade av hans brinnande
        vrede.
^9 (B) Rök steg ur hans näsa
        och förtärande eld ur hans mun,
    det gnistrade av glöd från honom.
¹⁰ Han sänkte himlen och steg ner
    med mörka moln under sina fötter,
^11 (C) han red på keruben och flög,
    han svävade fram
        på vindens vingar.
^12 (D) Han gjorde mörker till sitt skydd,
    till sin hydda runt omkring honom:
        mörka vatten, tjocka moln.
¹³ Ur glansen framför honom
    bröt molnen fram
        med hagel och glödande kol.
^14 (E) Herren dundrade i himlen,
    den Högste höjde sin röst
        med hagel och glödande kol^[a].
^15 (F) Han sköt sina pilar
        och skingrade dem,
    blixtar i mängd och förvirrade dem.
¹⁶ Flodbäddar blev synliga,
        jordens grundvalar blottades
    för din tillrättavisning, Herre,
        för din vredes stormvind.

^17 (G) Han räckte sin hand från höjden
        och grep tag i mig,
    han drog mig upp
        ur de väldiga vattnen.
^18 (H) Han räddade mig
        från min mäktige fiende,
    från dem som hatade mig
        och var starkare än jag.
^19 (I) De anföll mig på min olyckas dag,
    men Herren var mitt stöd.
²⁰ Han förde mig ut på rymlig plats,
    han räddade mig
        eftersom han älskar mig.

^21 (J) Herren var god mot mig
        efter min rättfärdighet,
    han lönade mig
        efter mina händers renhet,
²² för jag har hållit mig
        på Herrens vägar
    och inte avfallit
        från min Gud.
²³ Jag har haft alla hans domar
        för ögonen
    och inte avvisat hans stadgar.
^24 (K) Jag har varit fullkomlig
        inför honom
    och aktat mig för synd.
^25 (L) Därför har Herren lönat mig
    efter min rättfärdighet,
        efter mina händers renhet
            inför hans ögon.

²⁶ Mot den trogne är du trofast,
    mot den fullkomlige
        är du fullkomlig.
^27 (M) Mot den rene är du ren,
    men mot den falske är du vrång.
^28 (N) Ja, du frälser ett förtryckt folk,
    men stolta ögon ödmjukar du.
^29 (O) Du låter min lampa brinna klart,
    Herren min Gud
        lyser upp mitt mörker.
^30 (P) Med dig slår jag ner en armé^[b],
    med min Gud stormar jag murar.

^31 (Q) Guds väg är fullkomlig,
        Herrens ord är rent.
    Han är en sköld
        för alla som flyr till honom.
^32 (R) Vem är Gud förutom Herren,
    vem är en klippa utom vår Gud?

^33 (S) Gud, du rustar mig med kraft
    och gör min väg fullkomlig,
³⁴ du gör mina fötter
        som hindens
    och ställer mig på mina höjder.
^35 (T) Du lär mina händer att strida,
    mina armar att spänna
        kopparbågen.
^36 (U) Du ger mig din frälsnings sköld,
    din högra hand
        stöder mig.
    Din ödmjukhet gör mig stor.
^37 (V) Du gör plats för mina steg
        där jag går,
    mina fötter vacklar inte.

³⁸ Jag förföljde mina fiender
        och hann upp dem,
    jag vände inte
        förrän jag gjort slut på dem.
^39 (W) Jag krossade dem
        så att de inte kunde resa sig,
    de föll under mina fötter.
⁴⁰ Du rustade mig med kraft
        för striden,
    du böjde mina motståndare
        under mig.
⁴¹ Mina fiender drev du på flykten
        för mig,
    dem som hatade mig
        förintade jag.
^42 (X) De ropade,
        men ingen räddare fanns,
    till Herren,
        men han svarade dem inte.
⁴³ Jag malde dem
        till stoft för vinden,
    jag slängde ut^[c] dem
        som smuts på gatan.

^44 (Y) Du räddade mig
        ur folkets strider,
    du satte mig till huvud
        över hednafolk,
    folk som jag inte kände
        blev mina tjänare.
^45 (Z) Så snart de hörde om mig
        lydde de mig,
    främlingar kröp för mig.
⁴⁶ Främlingarnas mod
        vissnade bort,
    bävande lämnade de sina fästen.

⁴⁷ Herren lever!
    Lovad är min klippa,
        upphöjd är min frälsnings Gud!
^48 (AA) Gud, du har gett mig hämnd
    och lagt folken under mig.
⁴⁹ Du har befriat mig
        från mina fiender,
    du har upphöjt mig
        över mina motståndare
    och räddat mig från våldsmän.
^50 (AB) Därför vill jag tacka dig
        bland hednafolken, Herre,
    och lovsjunga ditt namn,^[d]
51 (AC) för du ger stora segrar
        till din kung
    och visar nåd mot din smorde,
    mot David och hans ätt^[e]
        till evig tid.

^19 (A) Se, Herrens stormvind bryter fram,
        full av vrede, en virvlande storm!
    Den virvlar ner
        över de ogudaktigas huvuden.