2 Moseboken 11
Svenska Folkbibeln 2015
Tionde plågan – de förstföddas död
11 (A) Herren sade till Mose: ”En plåga till ska jag sända över farao och Egypten, och sedan ska han släppa er. Han ska till och med driva ut er härifrån när han släpper er. 2 (B) Säg därför till folket att alla, både män och kvinnor, ska be sina grannar om föremål av silver och guld.”
3 Och Herren gjorde egyptierna vänligt sinnade mot folket. Dessutom hade mannen Mose stort anseende i Egyptens land, både hos faraos tjänare och hos folket.
4 Mose sade: ”Så säger Herren: Vid midnatt ska jag gå fram genom Egypten. 5 (C) Då ska allt förstfött i Egyptens land dö, från den förstfödde hos farao[a] som sitter på tronen ända till den förstfödde hos slavinnan vid handkvarnen, och även allt förstfött bland boskapen. 6 Ett högt sorgerop ska höras i hela Egypten, ett sådant som aldrig har hörts och aldrig mer kommer att höras.
7 Men inte en hund ska gläfsa mot någon av Israels barn, vare sig mot människor eller boskap. Ni ska då inse att Herren gör skillnad mellan Egypten och Israel. 8 Då ska alla dina tjänare komma ner till mig och buga sig för mig och säga: Ge dig av, du själv och allt folket som följer dig! Sedan ska jag dra ut.” Och Mose gick ut från farao, upptänd av vrede.
9 (D) Men Herren sade till Mose: ”Farao kommer inte att lyssna på er, detta för att jag ska göra många under i Egyptens land.” 10 (E) Mose och Aron gjorde alla dessa under inför farao, men Herren gjorde faraos hjärta hårt så att han inte släppte Israels barn från sitt land.
Footnotes
- 11:5 den förstfödde hos farao Thutmose III:s förstfödde son Amenemhet dog i förtid under oklara omständigheter.
2 Mosebok 11
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Hotet mot alla förstfödda
11 Då sa Herren till Mose: Jag ska sända ännu en plåga över Farao och hans land, och sedan ska han låta er gå. Han ska bli så ivrig att bli av med er, att han kommer att jaga er ut ur landet.
2 Och säg till alla män och kvinnor som tillhör Israels folk, att de ska be om smycken av silver och guld av sina egyptiska grannar.
3 Gud lät det nämligen ske på det sättet, att egyptierna tyckte bra om Israels folk. Mose var en stor man i Egypten, och både Faraos tjänare och folket i allmänhet såg upp till honom.
4 Nu meddelade Mose Farao: Herren säger: 'Vid midnatt ska jag gå fram genom landet.
5 Den äldste sonen i varje familj ska dö, från Faraos äldste son, arvtagaren till tronen, till det äldsta barnet hos hans lägste slav, och till och med de förstfödda bland djuren.
6 En dödsklagan kommer att höras över hela landet. Aldrig tidigare har man hört något sådant, och man kommer aldrig att få höra det igen.
7 Men inte en hund ska morra mot någon av Israels folk, vare sig mot människor eller djur. Då ska ni förstå att Herren gör skillnad mellan egyptierna och israeliterna.
8 Alla dina tjänare ska komma springande till mig och buga sig och säga: 'Var snälla och lämna oss genast, och ta med allt folket!' Då ska jag ge mig i väg.' Därefter gick Mose därifrån, röd av ilska.
9 Herren hade sagt till Mose: Farao kommer inte att höra på dig, och det ger mig tillfälle att utföra under för att visa min makt.
10 Fastän Mose och Aron utförde dessa under mitt framför ögonen på Farao gjorde Herren hans hjärta hårt, så att han inte lät folket lämna landet.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica