2 Mosebok 15
Svenska 1917
15 Då sjöngo Mose och Israels barn denna lovsång till HERRENS ära; de sade: »Jag vill sjunga till HERRENS ära, ty högt är han upphöjd. Häst och man störtade han i havet.
2 HERREN är min starkhet och min lovsång, Och han blev mig till frälsning. Han är min Gud, jag vill ära honom, min faders Gud, jag vill upphöja honom.
3 HERREN är en stridsman, 'HERREN' är hans namn.
4 Faraos vagnar och härsmakt kastade han i havet, hans utvalda kämpar dränktes i Röda havet.
5 De övertäcktes av vattenmassor, sjönko i djupet såsom stenar.
6 Din högra hand, HERRE, du härlige och starke, din högra hand, HERRE, krossar fienden.
7 Genom din stora höghet slår du ned dina motståndare; du släpper lös din förgrymmelse, den förtär dem såsom strå.
8 För en fnysning av din näsa uppdämdes vattnen, böljorna reste sig och samlades hög, vattenmassorna stelnade i havets djup.
9 Fienden sade: 'Jag vill förfölja dem, hinna upp dem, jag vill utskifta byte, släcka min hämnd på dem; jag vill draga ut mitt svärd, min hand skall förgöra dem.'
10 Du andades på dem, då övertäckte dem havet; de sjönko såsom bly i de väldiga vattnen.
11 Vilken bland gudar liknar dig, HERRE? Vem är dig lik, du härlige och helige, du fruktansvärde och högtlovade, du som gör under?
12 Du räckte ut din högra hand, då uppslukades de av jorden.
13 Men du ledde med din nåd det folk du hade förlossat, du förde dem med din makt till din heliga boning.
14 Folken hörde det och måste då darra, av ångest grepos Filisteens inbyggare.
15 Då förskräcktes Edoms furstar, Moabs hövdingar grepos av bävan, alla Kanaans inbyggare försmälte av ångest.
16 Ja, över dem faller förskräckelse och fruktan; för din arms väldighet stå de såsom förstenade, medan ditt folk tågar fram, o HERRE medan det tågar fram, det folk du har förvärvat.
17 Du för dem in och planterar dem på din arvedels berg, på den plats, o HERRE, som du har gjort till din boning, i den helgedom, Herre, som dina händer hava berett.
18 HERREN är konung alltid och evinnerligen!»
19 Ty när Faraos hästar med hans vagnar och ryttare hade kommit ned i havet, lät HERREN havets vatten vända tillbaka och komma över dem, sedan Israels barn på torr mark hade gått mitt igenom havet.
20 Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en puka i sin hand, och alla kvinnorna följde efter henne med pukor och dans.
21 Och Mirjam sjöng för dem: »Sjungen till HERRENS ära, ty högt är han upphöjd. Häst och man störtade han i havet.»
22 Därefter lät Mose israeliterna bryta upp från Röda havet, och de drogo ut i öknen Sur; och tre dagar vandrade de i öknen utan att finna vatten.
23 Så kommo de till Mara; men de kunde icke dricka vattnet i Mara, ty det var bittert. Därav fick stället namnet Mara.
24 Då knorrade folket emot Mose och sade: »Vad skola vi dricka?»
25 Men han ropade till HERREN; och HERREN visade honom ett visst slags trä, som han kastade i vattnet, och så blev vattnet sött. Där förelade han folket lag och rätt, och där satte han det på prov.
26 Han sade: »Om du hör HERRENS, din Guds, röst och gör vad rätt är i hans ögon och lyssnar till hans bud och håller alla hans stadgar, så skall jag icke lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egyptierna, ty jag är HERREN, din läkare.»
27 Sedan kommo de till Elim; där funnos tolv vattenkällor och sjuttio palmträd. Och de lägrade sig där vid vattnet.
2 Mosebok 15
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Moses och Mirjams sång till Herren
15 Sedan sjöng Mose och Israels folk denna sång till Herren: Jag vill sjunga till Herrens ära, för han har vunnit stora segrar. Han har kastat både häst och ryttare i havet.
2 Herren är min styrka, min sång och min frälsning. Han är min Gud, och jag vill prisa honom. Han är min fars Gud. Jag vill upphöja honom.
3 Herren är en kämpe, ja, Herren är hans namn.
4 Han har tillintetgjort Faraos vagnar och här och dränkt dem i havet. De ryktbara egyptiska krigsmännen dog i vågorna.
5 Vattenmassorna dränkte dem, de sjönk som stenar i djupet.
6 Din högra hand, Herre, har en väldig makt. Den krossar fienden.
7 I ditt höga majestät besegrar du alla dem som vänder sig mot dig. Du visar din vrede och den förtär dem, som elden bränner upp gräset.
8 Du blåste på vattnet och det delade sig! Vågorna reste sig som väldiga murar på var sida om vägen.
9 Fienden sa: 'Jag ska förfölja dem och hinna upp dem, jag ska dela bytet jag tar, jag ska ta hämnd på dem. Jag ska dra mitt svärd, min hand ska döda dem.'
10 Men Gud andades på dem, och havets vågor slog över dem. De sjönk som bly i de väldiga vågorna.
11 Vem är som du, Herre, bland alla gudar? Vem är så härlig och helig? Vem är så väldig i sin prakt? Vem gör under som du?
12 Du räckte ut din hand, och då svalde jorden dem.
13 I kärleksfull godhet har du lett det folk du befriade. Med din makt har du fört det till ditt heliga land.
14 Många folk hörde vad som hade hänt, och de uppfylldes av fruktan. Filisteernas invånare greps av ångest.
15 Edoms furstar blev förskräckta. Moabs mäktiga män darrade. Kanaans invånare smälte ner av fruktan.
16 Skräck och ångest har kommit över dem. Herre, tack vare din väldiga arm kommer de inte att anfalla oss. Ditt folk, som du har befriat, kan tryggt passera dem.
17 Du ska leda oss in i landet och plantera oss på ditt eget berg, på den plats du gjort till din hemvist, Herre - i den helgedom, Herre, som dina händer byggt.
18 Herren ska regera i all evighet.
19 Faraos hästar och ryttare och vagnar försökte följa efter genom havet. Men Herren lät murarna av vatten falla över dem, medan Israels folk vandrade genom havet på torr mark.
20 Profetissan Mirjam, Arons syster, ledde sedan de andra kvinnorna i en dans. De spelade på tamburiner
21 och Mirjam sjöng för dem:Sjung till Herrens ära. Hästar och ryttare har han störtat i havet, och han har segrat med ära.
Bittert vatten
22 Mose ledde Israels folk vidare från Röda havet, och de kom ut i öknen Sur och var där tre dagar utan vatten.
23 När de kom till Mara, kunde de inte dricka vattnet, för det var bittert. (Därför kallas platsen Mara, som betyder bittert.)
24 Folket vände sig då mot Mose: Ska vi nu behöva dö av törst? frågade de.
25 Mose bad då Herren om hjälp, och Herren visade honom på en bit trä. Mose slängde den i vattnet, och då gick det att dricka.Det var där Gud satte upp följande villkor för att pröva folket:
26 Om ni vill lyssna till Herrens, er Guds, röst och lyda den och göra det som är rätt, så ska ni inte drabbas av någon av de sjukdomar jag lade på egyptierna, för jag är Herren, er läkare.
27 Sedan kom de till Elim, där det fanns tolv källor och sjuttio palmer, och där vid vattnet slog de läger.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica