2 Kungaboken 12
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
12 Det var sju år efter det att Jehu hade blivit kung i Israel. Joas regerade i Jerusalem i fyrtio år. Hans mor hette Sibja och var från Beer-Seba.
2 Under alla de år Joas hade prästen Jojada vid sin sida gjorde han det som var rätt i Herrens ögon.
3 Men ändå förstörde han inte offeraltarena på höjderna, och folket fortsatte att offra och bränna rökelse där.
4-5 Templet behöver repareras, sa Joas en dag till prästerna. Ta allt det som offras till Herrens tempel, skatten från folkräkningen och alla frivilliga gåvor och använd alltsammans till att rusta upp templet.
6 Men tjugotre år efter hans tillträde som regent hade templet ännu inte reparerats.
7 Joas kallade då till sig Jojada och de andra prästerna. Varför har ni inte gjort någonting åt templet? frågade han dem. Nu får ni inte längre använda något av templets inkomster för era egna behov, utan från och med nu ska ni ge allt till dem som reparerar templet.
8 Prästerna samtyckte och lovade att inte samla in pengar för egna behov, och att de inte själva skulle befatta sig med reparationsarbetet.
9 Jojada borrade ett hål i locket på en stor kista och ställde den på högra sidan av altaret vid tempelingången, och dörrvakterna stoppade folkets alla gåvor i den.
10 När kistan blev full räknade kungens sekreterare och översteprästen pengarna och lade dem i säckar.
11-12 Dessa gavs till uppsyningsmännen som betalade snickare, stenhuggare och murare, och bekostade inköpen av timmer och sten och allt annat material som behövdes för att reparera Herrens tempel.
13-14 Pengarna användes inte för att köpa silverfat, ljussaxar, skålar, trumpeter eller andra guldföremål, utan bara till reparationen.
15 Uppsyningsmännen behövde inte redovisa sina utbetalningar, för de var ärliga och pålitliga män.
16 Men det som gavs som skuld och syndoffer fick prästerna behålla för eget bruk. Detta lades alltså inte i kistan.
17 Vid den här tiden började kung Hasael i Aram krig mot Gat och intog det, och sedan vände han sig mot Jerusalem.
18 Kung Joas tog då alla heliga föremål som hans förfäder och företrädare på tronen i Juda, Josafat, Joram och Ahasja, hade helgat åt Herren, och sände detta till Hasael tillsammans med det som han själv hade gett och allt guld i slottets och templets skattkammare. Då drog Hasael sig tillbaka från Jerusalem.
19 Resten av Joas historia finns upptecknad i Juda kungars krönika.
20 Men hans officerare sammansvor sig mot honom och mördade honom i hans kungliga residens i Millo, som ligger på vägen till Silla.
21 Det var Josakar, Simeats son, och Josabar, Somers son, som mördade honom. Han begravdes på den kungliga begravningsplatsen i Jerusalem, och hans son Amasja blev kung efter honom.
2 Kungaboken 12
Svenska 1917
12 I Jehus sjunde regeringsår blev Joas konung, och han regerade fyrtio år i Jerusalem. Hans moder hette Sibja, från Beer-Seba.
2 Och Joas gjorde vad rätt var HERRENS ögon, så länge han levde, prästen Jojada hade varit hans lärare.
3 Dock blevo offerhöjderna icke avskaffade, utan folket fortfor att frambära offer och tända offereld på höjderna.
4 Och Joas sade till prästerna: »Alla penningar vilka såsom heliga gåvor inflyta till HERRENS hus, gångbara penningar, sådana som utgöra lösen för personer, efter det värde som för var och en bestämmes, och alla penningar som någon av sitt hjärta manas att bära till HERRENS hus,
5 dem skola prästerna taga emot, var och en av sina bekanta, och de skola därmed sätta i stånd vad som är förfallet på HERRENS hus, överallt där något förfallet finnes.»
6 Men i konung Joas' tjugutredje regeringsår hade prästerna ännu icke satt i stånd vad som var förfallet på huset.
7 Då kallade konung Joas till sig prästen Jojada och de övriga prästerna och sade till dem: »Varför sätten I icke i stånd vad som är förfallet på huset? Nu fån I icke längre taga emot penningar av edra bekanta, utan I skolen lämna dem ifrån eder till det som är förfallet på huset.»
8 Och prästerna samtyckte till att icke taga emot penningar av folket, och ej heller befatta sig med att sätta i stånd vad som var förfallet på huset.
9 Då tog prästen Jojada en kista och borrade ett hål på locket och ställde den bredvid altaret, på högra sidan, när man går in i HERRENS hus. Och prästerna som höllo vakt vid tröskeln lade dit alla penningar som inflöto till HERRENS hus.
10 Men så snart de då märkte att mycket penningar fanns i kistan, gick konungens sekreterare ditupp jämte översteprästen, och de knöto in och räknade sedan de penningar som funnos i HERRENS hus.
11 Därefter överlämnades de uppvägda penningarna åt de män som förrättade arbete såsom tillsyningsmän vid HERRENS hus, och dessa betalade ut dem åt de timmermän och byggningsmän som arbetade på HERRENS hus,
12 och åt murarna och stenhuggarna, så ock till inköp av trävirke och huggen sten för att sätta i stånd vad som var förfallet på HERRENS hus, korteligen, till alla utgifter för att sätta huset i stånd.
13 Men man gjorde inga silverfat för HERRENS hus, ej heller knivar, skålar, trumpeter eller andra föremål av guld eller av silver, för de penningar som inflöto till HERRENS hus,
14 utan man gav dem åt arbetarna, och dessa satte därför HERRENS hus i stånd.
15 Och man höll icke någon räkenskap med de män åt vilka penningarna överlämnades, för att de skulle giva dem åt arbetarna, utan de fingo handla på heder och tro.
16 Men skuldoffers- och syndofferspenningarna gingo icke till HERRENS hus utan tillföllo prästerna.
17 På den tiden drog Hasael, konungen i Aram, upp och belägrade Gat och intog det, därefter ställde Hasael sitt tåg upp mot Jerusalem.
18 Då tog Joas, Juda konung, allt vad hans fäder Josafat, Joram och Ahasja, Juda konungar, hade helgat åt HERREN, och vad han själv hade helgat åt HERREN, och allt guld som fanns i skattkamrarna i HERRENS hus och i konungshuset, och sände det till Hasael, konungen i Aram, och då lämnade denne Jerusalem i fred.
19 Vad nu mer är att säga om Joas och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars krönika.
20 Och hans tjänare uppreste sig och sammansvuro sig och dräpte Joas i Millobyggnaden, som sträcker sig ned mot Silla.
21 Det var hans tjänare Josakar, Simeats son, och Josabad, Somers son, som slogo honom till döds. Och man begrov honom hos hans fäder i Davids stad. Och hans son Amasja blev konung efter honom
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica