2 Kungaboken 9
Svenska 1917
9 Profeten Elisa kallade till sig en av profetlärjungarna och sade till honom: »Omgjorda dina länder och tag denna oljeflaska med dig, och gå till Ramot i Gilead.
2 Och när du har kommit dit, så sök upp Jehu, son till Josafat, son till Nimsi, och gå in och bed honom stå upp, där han sitter bland sina bröder, och för honom in i den innersta kammaren.
3 Tag så oljeflaskan och gjut olja på hans huvud och säg: 'Så säger HERREN: Jag har smort dig till konung över Israel.' Öppna sedan dörren och fly, utan att dröja.»
4 Så gick då den unge mannen, profetens tjänare, åstad till Ramot i Gilead.
5 Och när han kom dit, fick han se härens hövitsmän sitta där. Då sade han: »Jag har ett ärende till dig, hövitsman.» Jehu frågade: »Till vem av oss alla här?» Han svarade: »Till dig själv, hövitsman.»
6 Då stod han upp och gick in i huset; och han göt oljan på hans huvud och sade till honom: »Så säger HERREN Israels Gud: Jag har smort dig till konung över HERRENS folk, över Israel.
7 Och du skall förgöra Ahabs, din herres, hus; ty jag vill på Isebel hämnas mina tjänare profeterna blod, ja, alla HERRENS tjänares blod.
8 Och Ahabs hela hus skall förgås jag skall utrota allt mankön av Ahab hus, både små och stora i Israel.
9 Och jag skall göra med Ahab hus såsom jag gjorde med Jerobeams, Nebats sons, hus, och såsom jag gjorde med Baesas, Ahias sons, hus.
10 Och hundarna skola äta upp Isebel på Jisreels åkerfält, och ingen skall begrava henne.» Därefter öppnade han dörren och flydde.
11 När sedan Jehu åter kom ut till sin herres tjänare, frågade man honom: »Allt står väl rätt till? Varför kom denne vanvetting till dig?» Han svarade dem: »I kännen ju den mannen och hans tal.»
12 Men de sade: »Du vill bedraga oss; säg oss sanningen.» Då sade han: »Så och så talade han till mig och sade: 'Så säger HERREN: Jag har smort dig till konung över Israel.'»
13 Strax tog då var och en av dem sin mantel och lade den under honom på själva trappan; och de stötte i basun och ropade: »Jehu har blivit konung.»
14 Och Jehu, son till Josafat, son till Nimsi, anstiftade nu en sammansvärjning mot Joram. (Joram hade då med hela Israel legat vid Ramot i Gilead för att försvara det mot Hasael, konungen i Aram;
15 men själv hade konung Joram vänt tillbaka, för att i Jisreel låta hela sig från de sår som araméerna hade tillfogat honom under hans strid mot Hasael, konungen i Aram.) Och Jehu sade: »Om I så viljen, så låten ingen slippa ut ur staden, som kan gå åstad och berätta detta i Jisreel.»
16 Och Jehu steg upp i sin vagn och for till Jisreel, ty Joram låg sjuk där; och Ahasja, Juda konung, hade farit ditned för att besöka Joram.
17 När nu väktaren som stod på tornet i Jisreel fick se Jehus skara, då han kom, sade han: »Jag ser en skara.» Då bjöd Joram att man skulle taga en ryttare och sända honom dem till mötes och låta honom fråga om allt stode rätt till.
18 Ryttaren red honom då till mötes och sade: »Konungen låter fråga 'Allt står väl rätt till?'» Då svarade Jehu: »Vad kommer den saken dig vid? Vänd, och följ efter mig.» Och väktaren berättade och sade: »Den utskickade har hunnit fram till dem, men han kommer icke tillbaka.»
19 Då sände han en annan ryttare. när denne hade hunnit fram till dem, sade han: »Konungen låter fråga: 'Allt står väl rätt till?'» Jehu svarade: »Vad kommer den saken dig vid? Vänd, och följ efter mig.»
20 Väktaren berättade åter och sade: »Han har hunnit fram till dem men han kommer icke tillbaka. På deras sätt att fara fram ser det ut som vore det Jehu, Nimsis son, ty han far fram såsom en vanvetting.»
21 Då sade Joram: »Spänn för.» Och man spände för hans vagn. Och Joram, Israels konung, for nu ut med Ahasja, Juda konung, var och en i sin vagn; de foro ut för att möta Jehu. Och de träffade tillsammans med honom på jisreeliten Nabots åkerstycke.
22 När Joram nu fick se Jehu, sade han: »Allt står väl rätt till, Jehu?» Denne svarade: »Huru skulle det kunna stå rätt till, så länge som du tål din moder Isebels avgudiska väsen och hennes många trolldomskonster?»
23 Då svängde Joram om vagnen och flydde, i det han ropade till Ahasja: »Förräderi, Ahasja!»
24 Men Jehu hade fattat bågen i sin hand och sköt Joram i ryggen, att pilen gick ut genom hjärtat, och han sjönk ned i sin vagn.
25 Därefter sade han till sin livkämpe Bidkar: »Tag honom och kasta ut honom på jisreeliten Nabots åkerstycke; kom ihåg huru HERREN, när jag och du bredvid varandra redo bakom hans fader Ahab, om denne uttalade den utsagan:
26 'Sannerligen, så visst som jag i går såg Nabots och hans söners blod, säger HERREN, skall jag just på detta åkerstycke vedergälla dig, säger HERREN.' Tag därför honom nu och kasta ut honom här på åkerstycket, i enlighet med HERRENS ord.»
27 När Ahasja, Juda konung, såg detta, flydde han åt Trädgårdshuset till. Men Jehu jagade efter honom och ropade: »Skjuten ned också honom i vagnen.» Så skedde ock på Gurhöjden vid Jibleam; men han flydde vidare till Megiddo och dog där.
28 Sedan förde hans tjänare honom i vagnen till Jerusalem; och man begrov honom i hans grav hos hans fäder, i Davids stad.
29 Ahasja hade blivit konung över Juda i Jorams, Ahabs sons, elfte regeringsår.
30 Så kom nu Jehu till Jisreel. När Isebel fick höra detta, sminkade hon sig kring ögonen och smyckade sitt huvud och såg ut genom fönstret.
31 Och när Jehu kom in genom porten, ropade hon: »Allt står väl rätt till, du, Simri, som har dräpt din herre?»
32 Han lyfte sitt ansikte upp mot fönstret och sade: »Vem håller med mig? Vem?» Då sågo två eller tre hovmän ut, ned på honom.
33 Han sade: »Störten ned henne.» Och de störtade ned henne, så att hennes blod stänkte på väggen och på hästarna; och han körde över henne.
34 Därefter gick han in och åt och drack. Sedan sade han: »Tagen vara på henne, den förbannade, och begraven henne, ty hon är dock en konungadotter.»
35 Men när de då gingo åstad för att begrava henne, funno de av henne intet annat än huvudskålen, fötterna och händerna.
36 och de vände tillbaka och berättade detta för honom. Då sade han: »Detta är vad HERREN talade genom sin tjänare tisbiten Elia, i det han sade: 'På Jisreels åkerfält skola hundarna äta upp Isebels kött;
37 och Isebels döda kropp skall ligga såsom gödsel på marken på Jisreels åkerfält, så att ingen skall kunna säga: Detta är Isebel.'»
2 Kungaboken 9
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Jehu blir smord till kung i Israel
9 Under tiden hade Elisa kallat till sig en av de unga profeterna.Gör dig färdig att gå till Ramot i Gilead, sa han till honom. Ta med dig den här oljeflaskan
2 och försök att få tag i Jehu, som är son till Nimsis son Josafat. Se till att ni blir lämnade ensamma!
3 Häll sedan oljan över hans huvud och låt honom förstå att Herren har smort honom till kung över Israel. Sedan måste du fly för livet!
4 Den unge profeten gjorde som han blivit tillsagd. När han kom fram till Ramot,
5 fick han se Jehu sitta där tillsammans med några andra arméofficerare.Jag kommer med ett meddelande, sa han.Till vem av oss? frågade Jehu. Till dig, svarade den unge profeten.
6 Jehu lämnade då de övriga och gick med in i huset. Där hällde den unge mannen oljan över hans huvud och sa: Herren, Israels Gud, säger: 'Jag smörjer dig till kung över Herrens folk, Israel. Du ska utrota Ahabs familj.
7 Du ska hämnas mina profeters död och alla andra som dödades av Isebel.
8 Hela Ahabs familj måste utplånas. Varje man, slav eller fri, måste dö.
9 Jag ska utrota Ahabs familj, som jag gjorde med Nebats son Jerobeam och Ahias son Baesa och deras familjer.
10 Hundarna ska äta upp Ahabs hustru Isebel vid Jisreel, och ingen kommer att vilja begrava henne.' Sedan öppnade han dörren och sprang sin väg.
11 Jehu gick tillbaka till sina vänner, och en av dem frågade: Vad ville den där galningen? Är allt som det ska vara? Ni vet mycket väl vem han var och vad han ville, svarade Jehu.
12 Nej, det gör vi inte! Berätta! bad de.Då avslöjade han för dem vad profeten hade sagt och att han, Jehu, hade blivit smord till kung i Israel.
13 De tog omedelbart av sig sina mantlar och bredde ut dem över trappan där Jehu stod, blåste i trumpet och ropade: Jehu är kung!
Jehu dödar Joram och Ahasja
14 Så gick det alltså till när Jehu, son till Josafat och sonson till Nimsi, gjorde uppror mot kung Joram. Joram hade själv varit med armén vid Ramot i Gilead för att försvara Israel mot de arameiska trupperna,
15 men han hade vänt tillbaka till Jisreel för att återhämta sig, sedan han blivit sårad.Jehu sa till männen som var tillsammans med honom: Om ni vill att jag ska vara er kung, låt då inte någon fly till Jisreel för att berätta vad som har hänt.
16 Jehu steg sedan upp i en vagn och for själv till Jisreel för att få tag i den sårade kung Joram. Kung Ahasja i Juda var också där för att få träffa Joram.
17 När vakten i Jisreels torn såg Jehu och hans sällskap närma sig, ropade han: Trupp i antågande!Skicka ut en ryttare och ta reda på om det är vän eller fiende, ropade kung Joram till honom.
18 En soldat red omedelbart iväg.Kungen vill veta om du är vän eller fiende, frågade han.Vad vet du egentligen om fred? svarade Jehu. Följ efter mig bara!Vakten meddelade att sändebudet hade mött dem men inte vänt tillbaka.
19 Kungen skickade då ut ytterligare en ryttare. Han red fram till Jehu och frågade i kungens namn om de kom i fredliga avsikter.Vad vet du om fred? sa Jehu. Följ efter mig bara!
20 Han kommer inte heller tillbaka! ropade vakten. Det måste vara Jehu, för han kör som en galning.
21 Skynda er att göra i ordning min vagn! befallde då kung Joram. Tillsammans med kung Ahasja for han iväg för att möta Jehu. De möttes på den åker som hade tillhört Nabot,
22 och Joram frågade: Kommer du som vän, Jehu? Kan det finnas vänskap mellan oss, så länge din mor Isebels ondska omger oss? svarade Jehu.
23 Då vände kung Joram med sin vagn och flydde. Förräderi, Ahasja! ropade han. Förräderi!
24 Jehu tog sin båge och sköt iväg en pil som träffade Joram mellan skuldrorna. Pilen gick rakt in i hjärtat, och han sjönk död ner i sin vagn.
25 Jehu sa till sin adjutant Bidkar: Kasta ut den döda kroppen på Nabots åker, för när du och jag en gång red här tillsammans med hans far Ahab, uppenbarade Herren följande profetia för mig:
26 'Här på Nabots egendom ska jag betala igen för mordet på Nabot och hans söner'. Därför ska du kasta ut kroppen här på Nabots åker, precis som Herren sa.
27 Under tiden hade kung Ahasja av Juda flytt utmed vägen mot Bet-Haggan. Jehu jagade efter honom och ropade: Skjut honom också.Då sköt de och sårade honom i hans vagn där vägen stiger till Gurhöjden, nära Jibleam, men han lyckades ändå fortsätta ända fram till Megiddo innan han dog.
28 Hans ämbetsmän förde honom i vagnen till Jerusalem, där de begravde honom på den kungliga begravningsplatsen.
29 (Ahasjas regering över Juda hade börjat i det tolfte året av kung Jorams regering över Israel.)
Isebels grymma död
30 När Isebel fick höra att Jehu hade kommit till Jisreel, sminkade hon sig, satte upp håret och slog sig ner vid ett fönster.
31 När Jehu kom in genom porten till palatset, ropade hon åt honom: Kommer du i fredliga avsikter? Du din Simri, som mördade din herre!
32 Då såg Jehu upp och fick syn på henne i fönstret och ropade: Vem är på min sida? Då tittade några hovmän ut genom fönstret.
33 Kasta ner henne! ropade Jehu.Då kastade de ut henne genom fönstret, och hennes blod stänkte upp mot muren och på hästarna medan hon trampades ner av deras hovar.
34 Sedan gick Jehu in i palatset för att äta. Efter måltiden sa han: Någon får väl gå och begrava den där kvinnan. Hon var ju ändå dotter till en kung.
35 Men när man kom för att begrava henne, fann man bara hennes huvud, fötter och händer.
36 När de kom tillbaka och berättade det för Jehu, sa han: Det är precis vad Herren sa. Han talade om för profeten Elisa att hundar skulle äta upp hennes kött,
37 och att hennes kropp skulle spridas som gödsel över marken, så att ingen skulle kunna säga vems den egentligen var.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica