Añadir traducción en paralelo Imprimir Opciones de la página

Ahas regerar i Juda

16 I Pekas, Remaljas son, sjuttonde regeringsår blev Ahas, Jotams son, kung i Juda.

Han var tjugo år gammal när han besteg tronen, och han regerade sexton år i Jerusalem. Ahas följde inte Herren, som hans förfader David hade gjort.

Han var lika ond som kungarna i Israel. Han offrade till och med sin egen son i eld och följde på så sätt seden hos de hedniska folk som omgav Juda, de folk som Herren hade drivit ut ur landet för Israels skull.

Han bar också fram offer och tände rökelse på offerhöjdsaltare och på många andra altaren som fanns utplacerade under stora träd.

Kung Resin i Syrien och kung Peka i Israel, Remaljas son, förklarade krig mot Ahas och belägrade Jerusalem, men de lyckades inte inta staden.

Detta hände ungefär samtidigt som kung Resin återtog Elat. Han drev ut alla från Juda ur staden och lät edomiter, som fortfarande bor där, bosätta sig där i stället.

Kung Ahas sände ett meddelande till kung Tiglat-Pileser i Assyrien och bad honom om hjälp att strida mot Aram och Israel.

Ahas tog silvret och guldet från templet och från palatset och sände det som gåva till den assyriske kungen.

Assyrierna anföll då Damaskus, huvudstaden i Aram, förde bort dess invånare som fångar till Kir och dödade kung Resin.

10 Kung Ahas for då till Damaskus för att träffa kung Tiglat-Pileser. Medan han var där lade han märke till ett ovanligt altare i ett hednatempel. Han gjorde en skiss av det, som han sedan med en detaljerad beskrivning sände till prästen Uria.

11-12 Uria byggde ett altare efter den beskrivning han fått. Det var färdigt när kungen kom tillbaka från Damaskus, och när kungen såg det invigde han det omedelbart genom att offra på det.

13 Han bar fram brännoffer, spisoffer och hällde drickoffer över altaret och stänkte sedan blodet från tackoffret över det.

14 Sedan tog han bort kopparaltaret, som hade stått inför Herren i templets främre del, och placerade det på norra sidan av det nya altaret.

15 Han gav Uria instruktioner att använda det nya altaret för morgonens och kvällens spisoffer, för kungens brännoffer och spisoffer och för folkets offer, såväl som för deras drickoffer, och blodet från brännoffren och slaktoffren skulle också stänkas på det nya altaret.Men kopparaltaret ska jag använda när jag behöver fråga Herren, sa han.

16 Prästen Uria utförde vad han fått order om.

17 Kungen tog bort sidoplåtarna från bäckenställen i templet och faten som stod på dem. Det stora fatet som stod på kopparoxarnas ryggar tog han ner och ställde på ett stenfundament.

18 Av hänsyn till den assyriske kungen tog han också bort den passage som han hade byggt mellan slottet och templet.

19 Resten av kung Ahas historia och vad som hände under hans regeringstid finns att läsa i Juda kungars krönika.

20 När Ahas dött, blev han begravd på den kungliga begravningsplatsen i Davids stad, och hans son Hiskia blev sedan kung.

16 I Pekas, Remaljas sons, sjuttonde regeringsår blev Ahas, Jotams son, konung i Juda.

Tjugu år gammal var Ahas, när han blev konung, och han regerade sexton år i Jerusalem. Han gjorde icke vad rätt var i HERRENS, sin Guds, ögon, såsom hans fader David,

utan vandrade på Israels konungars väg; ja, han lät ock sin son gå genom eld, efter den styggeliga seden hos de folk som HERREN hade fördrivit för Israels barn.

Och han frambar offer och tände offereld på höjderna och kullarna och under alla gröna träd.

På den tiden drogo Resin, konungen i Aram, och Peka, Remaljas son, Israels konung, upp för att erövra Jerusalem; och de inneslöto Ahas, men kunde icke erövra staden.

Vid samma tid återvann Resin, konungen i Aram, Elat åt Aram och jagade Juda män bort ifrån Elot. Därefter kommo araméerna till Elat och bosatte sig där, och där bo de ännu i dag.

Men Ahas skickade sändebud till Tiglat-Pileser, konungen i Assyrien, och lät säga: »Jag är din tjänare och din son. Drag hitupp och fräls mig från Arams konung och från Israels konung, ty de hava överfallit mig.»

Och Ahas tog det silver och guld som fanns i HERRENS hus och i konungshusets skattkamrar, och sände det såsom skänk till konungen i Assyrien.

Och konungen i Assyrien lyssnade till honom: konungen i Assyrien drog upp mot Damaskus och intog det och förde bort folket till Kir och dödade Resin.

10 Sedan for konung Ahas till Damaskus för att där möta Tiglat-Pileser, konungen i Assyrien. Och när konung Ahas fick se altaret i Damaskus, sände han till prästen Uria en avteckning av altaret och en mönsterbild till ett sådant, alldeles såsom det var gjort.

11 Sedan byggde prästen Uria altaret; alldeles efter den föreskrift som konung Ahas hade sänt till honom från Damaskus gjorde prästen Uria det färdigt, till dess konung Ahas kom tillbaka från Damaskus.

12 När så konungen efter sin hemkomst från Damaskus fick se altaret, trädde han fram till altaret och steg upp till det.

13 Därefter förbrände han sitt brännoffer och sitt spisoffer och utgöt sitt drickoffer; och blodet av det tackoffer som han offrade stänkte han på altaret.

14 Men kopparaltaret, som stod inför HERRENS ansikte, flyttade han undan från husets framsida, från platsen mellan det nya altaret och HERRENS hus, och ställde det på norra sidan om detta altare.

15 Och konung Ahas bjöd prästen Uria och sade: »På det stora altaret skall du förbränna morgonens brännoffer och aftonens spisoffer, ävensom konungens brännoffer jämte hans spisoffer, så ock brännoffer, spisoffer och drickoffer för allt folket i landet; och allt blodet, såväl av brännoffer som av slaktoffer, skall du stänka därpå. Men vad Jag skall göra med kopparaltaret, det vill jag närmare betänka.»

16 Och prästen Uria gjorde alldeles såsom konung Ahas bjöd honom.

17 Konung Ahas lösbröt ock sidolisterna på bäckenställen och tog bort bäckenet från dem; och havet lyfte han ned från kopparoxarna som stodo därunder och ställde det på ett stengolv.

18 Och den täckta sabbatsgången som man hade byggt vid huset, så ock konungens yttre ingångsväg, förlade han inom HERRENS hus, för den assyriske konungens skull.

19 Vad nu mer är att säga om Ahas, om vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars krönika.

20 Och Ahab gick till vila hos sina fäder och blev begraven hos sina fäder i Davids stad. Och hans son Hiskia blev konung efter honom.