Sanherib hotar Jerusalem

32 (A) Sedan Hiskia i trohet hade utfört detta kom Sanherib[a], kungen i Assyrien, och drog in i Juda och belägrade de befästa städerna och tänkte erövra dem åt sig.

När Hiskia såg att Sanherib kom för att anfalla Jerusalem, rådgjorde han med sina furstar och sina tappra män om att täppa till vattnet i de källor som låg utanför staden, och de hjälpte honom med det. Mycket folk samlades, och man täppte till alla källorna och dämde för bäcken som flöt genom trakten, för de sade: ”Varför ska de assyriska kungarna komma och finna mängder av vatten?”

(B) Han tog också mod till sig och byggde upp muren överallt där den hade raserats, byggde tornen högre och uppförde en annan mur längre ut[b], befäste Millo[c] i Davids stad och tillverkade skjutvapen och sköldar i stor mängd. Och han tillsatte krigsbefäl över folket och kallade dem samman till sig på den öppna platsen vid stadsporten, uppmuntrade dem och sade: (C) ”Var frimodiga och starka! Var inte rädda eller modlösa inför Assyriens kung och hela skaran som han har med sig, för med oss är en som är större än den som är med honom. (D) Med honom är en arm av kött, men med oss är Herren vår Gud, och han ska hjälpa oss och föra våra krig.” Och folket fick nytt mod genom det som Juda kung Hiskia hade talat.

Den assyriske kungen Sanherib, som med hela sin krigshär låg framför Lakish[d], sände sina tjänare till Jerusalem, till Juda kung Hiskia och till alla dem av Juda som fanns i Jerusalem och lät säga: 10 ”Så säger Sanherib, kung av Assyrien: Vad är det ni förtröstar på, eftersom ni stannar kvar i det belägrade Jerusalem? 11 Är det inte Hiskia som bedrar er, så att ni kommer att dö genom hunger och törst? Han säger ju: Herren vår Gud ska rädda oss undan den assyriske kungens hand. 12 (E) Är det inte Hiskia som har avskaffat hans offerhöjder och altaren och sagt till Juda och Jerusalem: Inför ett enda altare ska ni tillbe, och på det ska ni tända offereld? 13 (F) Vet ni inte vad jag och mina fäder har gjort med folken i andra länder? Har de gudar som dyrkas av folken i dessa länder någonsin kunnat befria sina länder ur min hand? 14 Ja, vilket bland alla dessa folk som mina fäder förintat har haft någon gud som förmått rädda sitt folk ur min hand? Men ni menar att er Gud förmår rädda er ur min hand. 15 Nej, låt inte Hiskia lura och bedra er och tro inte på honom, för ingen gud hos något folk eller i något rike har lyckats befria sitt folk ur min hand eller ur mina fäders hand. Hur mycket mindre ska då er Gud kunna befria er ur min hand!”

16 Sanheribs tjänare talade ännu mer mot Herren Gud och mot hans tjänare Hiskia. 17 Han skrev också ett brev för att håna Herren, Israels Gud, och sade om honom: ”Lika lite som de gudar som dyrkas av folken i de andra länderna har kunnat rädda sina folk ur min hand, lika lite ska Hiskias Gud kunna rädda sitt folk ur min hand.”

18 (G) Och till Jerusalems folk, till dem som stod på muren, ropade de med hög röst på judiska[e] för att skrämma dem och göra dem modlösa, så att de sedan skulle kunna inta staden. 19 (H) Och de talade om Jerusalems Gud på samma sätt som om de främmande folkens gudar, som är verk av människohänder.

20 (I) Under tiden bad kung Hiskia och profeten Jesaja, Amos son, och ropade till himlen. 21 (J) Då sände Herren en ängel som förgjorde hela hären och furstarna och befälhavarna i den assyriske kungens läger, så att han med skam vände tillbaka till sitt land[f]. När han gick in i sin guds hus blev han där nerhuggen[g] med svärd av sina egna söner.

22 Och Herren räddade Hiskia och Jerusalems invånare ur den assyriske kungen Sanheribs hand och ur alla andras hand, och han beskyddade dem på alla sidor. 23 Många förde gåvor till Herren i Jerusalem och dyrbara gåvor till Juda kung Hiskia, och efter detta växte Hiskias anseende hos alla hednafolk.

Hiskias sjukdom och härlighet

24 (K) Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk[h]. Han bad då till Herren, och Herren svarade honom och gav honom ett tecken. 25 Men Hiskia återgäldade inte det goda som han hade fått, utan hans hjärta blev högmodigt, och därför drabbade vrede honom och Juda och Jerusalem. 26 (L) Men när Hiskia ödmjukade sig mitt i sitt hjärtas högmod och Jerusalems invånare med honom, drabbade Herrens vrede dem inte i Hiskias dagar.

27 Hiskias rikedom och härlighet var mycket stor. Han byggde sig skattkamrar för silver och guld och ädla stenar, för väldoftande kryddor och för sköldar och alla slags dyrbara gåvor. 28 Han uppförde också förrådshus för säd, vin och olja samt stall för allt slags boskap, och han skaffade hjordar för sina fållor. 29 Dessutom byggde han städer och fick en mängd får och kor. Gud hade gett honom mycket stora rikedomar. 30 (M) Det var också Hiskia som täppte till Gihonvattnets övre källa och ledde vattnet neråt[i], väster om Davids stad. Hiskia lyckades i allt han företog sig. 31 (N) Och när sändebuden kom från Babels furstar, de som var utsända till honom för att höra sig för om det under som hade hänt i landet, lämnade Gud honom för att pröva honom och få veta allt som var i hans hjärta.

Hiskia dör

32 (O) Vad som mer finns att säga om Hiskia och om hans gudfruktiga gärningar, det är skrivet i ”Profeten Jesajas, Amos sons, syner[j]”, i boken om Judas och Israels kungar. 33 Hiskia gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom på den plats där man går upp till Davids hus gravar. Hela Juda och Jerusalems invånare hedrade honom vid hans död. Hans son Manasse blev kung efter honom.

Footnotes

  1. 32:1 Sanherib   Krigarkung och imperiebyggare som regerade 705-681 f Kr och invaderade Juda 701 f Kr. Se även 2 Kung 18-19 och Jes 36-37.
  2. 32:5 en annan mur längre ut   Jerusalems befolkning ökade under Hiskias tid, inte minst på grund av flyktingar efter nordrikets fall. Jfr Jes 22:9f.
  3. 32:5 Millo   Betyder ”fyllning”, troligen en terrass i Davids stad som gav stöd under borgen.
  4. 32:9 Lakish   Stor befäst stad ca 5 mil sydväst om Jerusalem. Assyriska reliefer i Nineve avbildar stadens erövring och bortförandet av judiska slavar.
  5. 32:18 judiska   Hebreiska, till skillnad från den internationella arameiskan (2 Kung 18:26).
  6. 32:21 vände tillbaka till sitt land   Jfr Sanheribs egen version i not till 2 Kung 19:36.
  7. 32:21 nerhuggen   Sanherib mördades 681 f Kr, tjugo år senare. Se 2 Kung 19:37.
  8. 32:24 dödssjuk   Troligen en tid före invasionen 701 f Kr som beskrivs i 32:1f. Se 2 Kung 20 och Jes 38.
  9. 32:30 ledde vattnet neråt   Hiskia ledde in Gihonkällans vatten till Siloamdammen (Joh 9:7) genom en 0,5 km lång tunnel som kan besökas än i dag. En bevarad inskription i tunneln beskriver hur de två grävarlagen möttes halvvägs. Jfr Jes 22:9f.
  10. 32:32 Profeten Jesajas, Amos sons, syner   Kanske Jesajaboken (se Jes 36-38).

Assyrien invaderar Juda

32 Trots Hiskias trogna arbete för Herren blev han angripen av kung Sanherib av Assyrien, som belägrade Judas städer i tanke att erövra dem.

När det stod klart att Saherib tänkte anfalla Jerusalem,

sammankallade Hiskia sina furstar och ämbetsmän till krigsråd, och det bestämdes att man skulle täppa igen alla källor som låg utanför staden.

Ett stort arbetslag organiserades för detta, och de dämde också upp den bäck som rann genom trakten.Varför skulle kungen av Assyrien hitta vatten när han kommer hit? sa man.

Hiskia arbetade hårt med att reparera murarna där de var bristfälliga och byggde till och med upp dem där de var nerbrutna. För att ytterligare öka säkerheten byggde han en andra mur utanför den första, befäste terrasserna vid Sions borg och lät tillverka en mängd vapen och sköldar.

Han satte en hel armé på fötter och utsåg officerare, som han sammankallade på den öppna platsen vid stadsporten. I ett tal till dem försökte han stärka deras mod:

Var starka och modiga, och var inte rädda för kungen i Assyrien och hans väldiga armé, för den som är med oss är större än den som är med honom!

Kungen har en stor armé, men den består av vanliga människor, medan vi har Herren, vår Gud, som strider för oss!När de hörde detta fick de alla nytt mod.

Kung Sanherib i Assyrien skickade sändebud till kung Hiskia och invånarna i Jerusalem, medan han fortfarande belägrade Lakis, och lät säga:

10 Kung Sanherib i Assyrien hälsar och säger: 'Tror ni att ni kan överleva min belägring av Jerusalem?

11 Kung Hiskia försöker få er att begå självmord genom att stanna kvar i staden. Ni kommer att dö av hunger och törst. Tro honom inte när han säger att Herren, er Gud, ska befria er från kungen i Assyrien!

12 Ni inser väl att det var Hiskia som förstörde alla avgudar och befallde Juda och Jerusalem att använda bara det som finns i templet till att tända rökelse på.

13 Ni vet väl att jag och mina företrädare på Assyriens tron aldrig har misslyckats med att besegra något enda av de folk vi anfallit, och inget folks gudar har kunnat göra det minsta för att rädda dem.

14 Nämn bara ett enda tillfälle när någon, någonstans kunnat stå emot oss! Vad är det som får er att tro att er Gud skulle kunna lyckas bättre?

15 Låt inte Hiskia lura er! Tro inte på honom! Ingen gud i något land har någonsin kunnat rädda sitt folk från mig eller mina föregångare. Varför skulle då er Gud kunna göra det!'

16 På detta sätt hädade sändebuden Herren Gud och hånade hans tjänare Hiskia genom sina förolämpningar.

17 Kung Sanherib skickade också flera andra brev, där han hädade Herren, Israels Gud.Alla andra länders gudar misslyckades med att rädda sina folk från min hand, och Hiskias Gud kommer också att misslyckas, skrev han.

18 Budbärarna som kom med breven skrek ut hotelser på hebreiska till folket som samlats på stadsmurarna och försökte på så sätt att skrämma dem.

19 Dessa budbärare talade om Jerusalems Gud som om han varit en av de hedniska gudarna, en avgud gjord av människor.

20 Kung Hiskia och profeten Jesaja, Amos son, ropade då till Gud i himlen,

21 och Herren skickade en ängel som förintade hela den assyriska armén med alla dess befälhavare och officerare. Sanherib vände tillbaka till sitt eget land totalt besegrad. Och när han kom till sin egen guds tempel, blev han dödad av några av sina söner.

22 På så sätt räddade Herren Hiskia och folket i Jerusalem, och man hade inte längre någon inblandning i rikets affärer från Assyrien eller något annat land. Herren beskyddade dem på alla sidor.

23 Från det tillfället blev kung Hiskia mycket respekterad av de kringliggande länderna, och många offer fördes fram till Herren i Jerusalem. Med dem följde ofta dyrbara gåvor till kung Hiskia.

24 Vid denna tid blev Hiskia dödssjuk och bad till Herren, och Herren svarade honom med ett under.

25 Men Hiskia var stolt och tog inte emot Guds omtanke som han borde, och därför kom Herrens vrede över honom och över Juda och Jerusalem.

26 Då ödmjukade sig Hiskia och Jerusalems invånare och drabbades därför inte av Herrens vrede under Hiskias livstid.

27 Hiskia blev mycket rik och högt aktad. Han måste bygga särskilda skattkamrar för allt sitt silver och guld, för dyrbara ädelstenar, välluktande kryddor, sköldar och andra värdefulla föremål.

28-29 Han byggde också flera förrådshus för säd, vin och olivolja och stallar och fållor för stora boskaps-, får- och gethjordar. Han byggde byar och köpte boskap i mängd. Gud hade gjort honom oerhört rik.

30 Det var Hiskia som dämde upp Övre källan i Gihon och förde dess vatten ner till västra sidan av Davids stad i Jerusalem. Hiskia lyckades med allt han företog sig.

31 Men när sändebud kom från Babylon för att få veta mer om det under han varit med om, lämnade Gud honom åt sig själv för att pröva honom och se hurdan han egentligen var.

32 I övrigt om Hiskia, hans liv och allt han uträttade för Herren, finns berättat i profeten Jesajas, Amos sons, bok och i Judas och Israels kungars krönika.

33 När Hiskia dog begravde man honom bland de övriga kungarna på höjden, och hela Juda och Jerusalem ärade honom vid hans död.Han efterträddes av sin son Manasse.