Templet byggs

(A) Salomo började bygga Herrens hus i Jerusalem på Moria[a] berg, där Herren hade uppenbarat sig för hans far David, på den plats som David hade ställt i ordning, jebusiten Ornans[b] tröskplats. (B) Han började bygga på andra dagen i andra månaden i sitt fjärde regeringsår.[c]

När Salomo byggde Guds hus, lade han grunden så att det blev sextio alnar långt och tjugo alnar[d] brett efter det gamla alnmåttet. Förhuset som låg framför långhuset, framför husets kortsida, mätte tjugo alnar, och dess höjd var hundratjugo.[e] På insidan överdrog han det med rent guld. Det stora huset klädde han med cypressträ. Detta i sin tur överdrog han med fint guld och prydde det med palmer och kedjor. Dessutom smyckade han huset med dyrbara stenar. Guldet han använde var från Parvajim.[f] Han klädde huset, bjälkarna, trösklarna liksom väggarna och dörrarna i huset med guld och skar ut keruber[g] på väggarna.

Dessutom ställde han i ordning det rum som skulle vara det allra heligaste. Det låg utefter husets kortsida och var tjugo alnar[h] långt och tjugo alnar brett. Han klädde det med fint guld, sexhundra talenter i vikt. Spikarna vägde femtio siklar[i] i guld. De övre salarna klädde han också med guld.

10 Till det rum som var det allra heligaste lät han skulptera två keruber, och man överdrog dem med guld. 11 Längden på kerubernas vingar var tillsammans tjugo alnar. Den enas ena vinge, fem alnar lång[j], rörde vid husets ena vägg, och hans andra vinge, fem alnar lång, rörde vid den andra kerubens vinge. 12 Den andra kerubens ena vinge, fem alnar lång, rörde vid husets andra vägg, och hans andra vinge, fem alnar lång, nådde till den första kerubens vinge. 13 (C) Tillsammans bredde alltså keruberna ut sina vingar tjugo alnar, där de stod på sina fötter med ansiktena vända inåt.

14 (D) Förhänget gjorde han av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och fint lingarn och prydde den med keruber.

Jakin och Boas

15 (E) Framför huset gjorde han två pelare, trettiofem alnar[k] höga. Pelarhuvudet ovanpå var och en av dem var fem alnar. 16 Han gjorde kedjor till koret och satte också kedjor upptill på pelarna. Dessutom gjorde han hundra granatäpplen och satte dem på kedjorna. 17 Och pelarna ställde han upp framför tempelsalen, den ena på högra sidan och den andra på vänstra. Åt den högra gav han namnet Jakin och åt den vänstra namnet Boas[l].

Footnotes

  1. 3:1 Moria   Berget där Abraham en gång var beredd att offra Isak (1 Mos 22:2, 14f).
  2. 3:1 Ornan   Kallas i 2 Sam 24:18 Arauna. Motsvarar kanske ewrine, ”herreman” på hurritiska som kan ha varit jebusiternas språk.
  3. 3:2 andra månaden … fjärde regeringsår   April 966 f Kr. Jfr skildringen i 1 Kung 5-6.
  4. 3:3 sextio … tjugo alnar   Ca 30 x 10 meter.
  5. 3:4 hundratjugo   Nästan 60 meter. Andra handskrifter (Peshitta): ”tjugo alnar” (ca 10 meter).
  6. 3:6 Parvajim   Okänd ort, kanske i södra Arabien där det fanns guldgruvor.
  7. 3:7 keruber   Bevingade änglaväsen med egenskaper från människa, lejon, tjur och örn (2 Mos 25:18f, Hes kap 1, 10).
  8. 3:8 tjugo alnar   Ca 10 x 10 meter.
  9. 3:8f sexhundra talenter … femtio siklar   Ca 18 ton respektive 0,5 kg guld.
  10. 3:11 vinge, fem alnar lång   Ca 2,5 meter.
  11. 3:15 trettiofem alnar   Ca 17 meter, troligen de bådas sammanlagda längd (jfr 1 Kung 7:15).
  12. 3:17 Jakin … Boas   Betyder ”ska upprätta” och ”har styrka”.

Templet börjar byggas

Så började tempelbygget. Det var förlagt till toppen av Moria berg i Jerusalem, där Herren visat sig för Salomos far, kung David, och där jebusiten Ornans tröskplats hade legat. David hade utsett denna plats för templet.

Byggnadsarbetet startade den andra dagen i andra månaden under kung Salomos fjärde regeringsår.

Grunden var tjugosju meter lång och nio meter bred.

Portalen vid ingången var lika bred som själva templet och fyrtiofyra meter hög.

På insidan var templet belagt med guld. Det stora rummet hade panel av cypressträ, som i sin tur var beklädd med guld och prydd med snidade bilder av palmer och kedjor.

För att förhöja skönheten ytterligare var dyrbara stenar infattade i väggarna. Guldet som användes kom från Parvaim.

Alla väggar, bjälkar, dörrar och trösklar i hela templet var beklädda med guld, och på väggarna var änglar snidade.

I templets bakre del låg det heligaste rummet av alla, kallat det allraheligaste. Det var nio meter i fyrkant. Också det var beklätt med finaste guld, till en vikt av 600 talenter (cirka 23 ton).

Varje guldspik vägde 600 gram. De övre rummen var också belagda med guld.

10 Inne i det allraheligaste lät Salomo ställa två änglaliknande skulpturer, två keruber, belagda med guld.

11-13 De var placerade med sina ansikten mot det yttre rummet och med vingspetsarna mot varandra så att deras vingar övertäckte hela rummet från den ena väggen till den andra.

14 Framför ingången till det allraheligaste hängde Salomo ett förhänge av blått, purpurrött, scharlakansrött och vitt garn, med ett mönster av keruber.

15 Därefter lät Salomo tillverka två pelare, femton och en halv meter höga, och varje kapitäl upptill var två och en halv meter högt.

16 Han göt också kedjor som placerades högst upp på pelarna och 100 granatäpplen fästa vid kedjorna.

17 Pelarna placerades framför templet, en på den högra sidan som kallades Jakin, och en på den vänstra sidan som kallades Boas.