21 (A) Joshafat gick till vila hos sina fäder och blev begravd hos sina fäder i Davids stad. Hans son Joram blev kung efter honom.

Joram blir kung i Juda

Joram hade bröder, söner till Joshafat: Asarja, Jehiel, Sakarja, Asarjahu, Mikael och Shefatja. Alla dessa var söner till Joshafat, Israels kung. Deras far gav dem många gåvor i silver och guld och andra dyrbarheter, dessutom befästa städer i Juda. Men kungadömet gav han åt Joram, eftersom han var den förstfödde. När Joram hade tagit över sin fars kungadöme och stärkt sin ställning dödade han alla sina bröder med svärd, liksom några av Israels furstar.

(B) Joram var trettiotvå år när han blev kung, och han regerade åtta år[a] i Jerusalem. Men han vandrade på Israels kungars väg, så som Ahabs hus hade gjort, för hans hustru var en dotter till Ahab[b]. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. (C) Men Herren ville inte fördärva Davids hus, på grund av det förbund som han hade slutit med David. Han hade lovat att han och hans söner skulle ha en lampa för alltid.

(D) I hans tid avföll Edom[c] från Juda välde och satte en egen kung över sig. Då drog Joram dit med sina befälhavare och alla sina vagnar. Han bröt upp på natten och slog edomiterna, som hade omringat honom, och befälhavarna över deras vagnar. 10 Så avföll Edom från Juda välde, och det har varit skilt därifrån ända till denna dag. Vid samma tid avföll också Libna[d] från Jorams välde, därför att han hade övergett Herren, sina fäders Gud. 11 Också han uppförde offerhöjder på bergen i Juda och förledde så Jerusalems invånare till trolöshet och förförde Juda.

12 Och det kom ett brev till honom från profeten Elia där det stod: ”Så säger Herren, din fader Davids Gud: Du har inte vandrat på din far Joshafats vägar eller på Juda kung Asas vägar, 13 utan du har vandrat på Israels kungars väg och förlett Juda och Jerusalems invånare till avgudadyrkan, på samma sätt som Ahabs hus har gjort. Du har dräpt dina bröder, dem som hörde till din fars hus och som var bättre än du. 14 Se, Herren ska straffa ditt folk, dina barn och dina hustrur och allt du äger med en stor olycka. 15 Och du ska själv drabbas av en sjukdom i dina inälvor, tills dina inälvor efter en tid faller ut till följd av sjukdomen.”

16 Och Herren eggade upp mot Joram filisteerna och de araber som bodde nära nubierna[e]. 17 De drog upp mot Juda och bröt in där och förde bort alla dyrbarheter som fanns i kungapalatset, dessutom hans söner och hustrur, så att han inte hade kvar någon av sina söner utom Joahas,[f] sin yngste son. 18 Sedan slog Herren honom med en obotlig sjukdom i inälvorna. 19 (E) Och efter en tid, när två år hade gått, föll hans inälvor ut till följd av sjukdomen och han dog i svåra plågor.

Hans folk tände inte något bål till hans ära, så som de hade gjort efter hans fäder. 20 (F) Han var trettiotvå år när han blev kung, och han regerade åtta år i Jerusalem. Han gick bort utan att någon saknade honom, och man begravde honom i Davids stad, men inte i kungagravarna.

Footnotes

  1. 21:5 Joram … åtta år   Ca 848-841 f Kr, samregent med sin far Joshafat från 853 f Kr. Joram betyder ”Herren är upphöjd”. Se även 2 Kung 8:16f.
  2. 21:6 en dotter till Ahab   Atajla (22:2), dotter till den hedniska Isebel (vers 13, 1 Kung 18:19).
  3. 21:8 Edom   Obadjas profetia mot Edom härstammar kanske från denna tid (se Obadjas bok).
  4. 21:10 Libna   Befäst stad ca 5 mil sydväst om Jerusalem.
  5. 21:16 nubierna   Hebr. kushím betyder normalt ”nubier” (från nuvarande Sudan). Kanske används det också om arabiska stammar (jfr 4 Mos 12:1 med not).
  6. 21:17 Joahas   Betyder ”Herren griper”, en alternativ form för Ahasja (22:1).

Joram regerar i Juda

21 Josafat dog och blev begravd på kungarnas begravningsplats i Jerusalem, och Joram blev kung efter honom.

Hans bröder, Josafats andra söner, hette Asarja, Jehiel, Sakarja, Asarjahu, Mikael och Sefatja.

3-4 Josafat hade gett var och en av dem stora penningsummor och dyrbara ädelstenar som gåvor och även överlämnat en del av de befästa städerna i Juda till dem. Men själva kungadömet gav han till Joram, eftersom denne var äldst.När Joram satt säkert på tronen, dödade han alla sina bröder och andra tänkbara rivaler till makten.

Han var trettiotvå år gammal när han började regera, och han regerade i åtta år i Jerusalem.

Men han var ogudaktig, precis som kungarna i Israel. Han var lika ogudaktig som Ahab, och han hade gift sig med en av Ahabs döttrar.

Men Herren ville ogärna göra slut på Davids ätt, för han hade ingått ett förbund med David, som innebar att dennes ättlingar för alltid skulle sitta på tronen.

Under Jorams regering gjorde kungen i Edom uppror och förklarade sig oberoende av Juda.

Joram anföll honom med hela sin armé och alla sina vagnar. Edomiterna omringade honom, men han lyckades bryta sig igenom deras linjer under natten.

10 Sedan den dagen har Edom fortsatt sitt uppror mot Juda. Libna gjorde också uppror, eftersom Joram hade vänt sig bort från Herren, sina förfäders Gud.

11 Joram lät nämligen också bygga offertempel på höjderna i Juda och förledde folket i Jerusalem att tillbe avgudar. Det var han som förförde folket till denna avgudadyrkan.

12 Då skrev profeten Elia ett brev till Joram: Herren, din förfader Davids Gud, säger att du inte har följt de goda vägar din far Josafat vandrade på och inte heller följt kung Asas vägar,

13 utan varit lika ogudaktig som kungarna i Israel och fått folket i Jerusalem och Juda att tillbe avgudar, alldeles som på kung Ahabs tid. Du har också dödat dina bröder, som var bättre än vad du är.

14 Därför kommer Herren att förgöra detta folk genom en svår katastrof. Dina barn, dina hustrur och allt vad du äger och har ska drabbas.

15 Själv kommer du att råka ut för en invärtes sjukdom, och dina tarmar ska ruttna bort.

16 Sedan fick Herren filisteerna och araberna, som bodde intill etiopierna, att anfalla Joram.

17 De marscherade mot Juda, gick över gränsen och tog med sig allt av värde från kungens palats, till och med hans söner och hustrur. Det var bara hans yngste son Ahasja som lyckades komma undan.

18 Det var efter detta som Herren lät en obotlig tarmsjukdom drabba honom.

19 Efter två års sjukdom föll hans inälvor ut, och han dog under fruktansvärda plågor. Man tände ingen eld för att hedra honom som man brukade vid kungliga begravningar.

20 Han var trettiotvå år gammal när han började regera, och han regerade i åtta år i Jerusalem och dog utan att någon sörjde honom. Han begravdes i Jerusalem, men inte på den kungliga begravningsplatsen.