Joshafat besegrar Moab och Ammon

20 Sedan kom moabiterna[a] och ammoniterna och med dem andra ammoniter[b] för att strida mot Joshafat. Man kom och berättade det för Joshafat och sade: ”En stor skara kommer mot dig från landet på andra sidan havet, från Aram. De är i Hasason-Tamar,[c] det vill säga En-Gedi.” (A) Då greps Joshafat av fruktan och beslöt sig för att rådfråga Herren, och han utlyste en fasta över hela Juda. Och Juda samlades för att söka hjälp hos Herren, och från alla Juda städer kom man för att söka Herren.

Joshafat steg upp i Juda mäns och Jerusalems församling i Herrens hus, framför den nya förgården. (B) Han sade: ”Herre, våra fäders Gud, är inte du Gud i himlen och den som råder över alla hednafolkens riken? I din hand är kraft och makt, och det finns ingen som kan stå dig emot. Var det inte du, vår Gud, som fördrev detta lands invånare för ditt folk Israel och gav landet åt din vän Abrahams efterkommande för evig tid? De bodde där, och de byggde där en helgedom åt ditt namn och sade: (C) Om något ont kommer över oss, svärd, straffdom eller pest eller svält, så vill vi träda fram inför detta hus och inför ditt ansikte, för ditt namn är i detta hus, och vi vill ropa till dig ur djupet av vår bedrövelse, och du ska då höra och hjälpa.

10 (D) Se nu folket från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd! Det var deras område du inte lät Israel gå igenom när de kom från Egyptens land, utan de tog en omväg bort ifrån dem och förgjorde dem inte. 11 Se hur de nu lönar oss! De kommer för att driva bort oss från din besittning som du har gett oss till arvedel. 12 (E) Ska inte du, vår Gud, hålla dom över dem? Vi förmår ingenting mot denna stora skara som kommer mot oss, och vi vet inte vad vi ska göra. Men våra ögon är vända till dig.”

13 Hela Juda stod inför Herren med sina små barn, sina hustrur och söner. 14 Då kom Herrens Ande mitt i församlingen över Jahasiel, son till Sakarja, son till Benaja, son till Jegiel, son till Mattanja, en levit av Asafs söner. 15 Han sade: ”Lyssna, alla ni i Juda och ni Jerusalems invånare och kung Joshafat! Så säger Herren till er: Var inte rädda eller modlösa inför denna stora skara, för striden är inte er utan Guds. 16 Gå i morgon ner mot dem. De drar då uppför Hassisbacken[d], och ni ska träffa på dem där dalen tar slut, framför Jeruels öken. 17 (F) Men då är det inte ni som ska strida. Ni ska bara stiga fram och stå stilla, och ni ska få se Herrens frälsning. Han är med er, ni från Juda och Jerusalem. Var inte rädda eller modlösa. Gå i morgon ut mot dem, och Herren är med er.”

18 Då böjde Joshafat sig ner med ansiktet mot marken, och alla Juda män och Jerusalems invånare föll ner för Herren och tillbad Herren. 19 Och de leviter som hörde till kehatiternas och koraiternas folk, stod upp och lovade Herren, Israels Gud, med hög och stark röst.

20 (G) Tidigt nästa morgon gick de ut till Tekoas öken. Och när de drog ut, steg Joshafat fram och sade: ”Hör mig, ni av Juda och ni Jerusalems invånare! Stå fasta i tron på Herren er Gud så består ni, lita på hans profeter så lyckas ni.” 21 (H) Sedan han hade rådgjort med folket, ställde han upp sångare som skulle prisa Herren i helig skrud medan de drog ut framför den beväpnade hären. De skulle sjunga: ”Tacka Herren, evig är hans nåd.”

22 Och när de började att sjunga och lova, lät Herren ett angrepp komma bakifrån på folket från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd som hade kommit mot Juda, och de blev slagna. 23 (I) Folket från Ammon och Moab reste sig mot folket från Seirs bergsbygd för att förinta och förgöra dem, och när de hade gjort slut på folket från Seir hjälptes de åt att förgöra varandra.

24 När Juda män kom upp på höjden med utsikt över öknen vände de sig mot fiendeskaran, och se, där låg döda kroppar fallna på marken. Ingen hade kommit undan. 25 Och när Joshafat kom med sitt folk för att plundra och ta byte från dem, fann de bland dem både gods och kläder[e] och värdesaker i stor mängd. De tog för sig så mycket att de inte kunde bära det, och de fortsatte plundringen i tre dagar, för bytet var stort. 26 Men på fjärde dagen samlades de i Berakadalen[f]. Där välsignade de Herren, och därför fick platsen namnet Berakadalen, som den heter än i dag.

27 Därefter vände alla Juda och Jerusalems män, med Joshafat i spetsen, glada tillbaka till Jerusalem, eftersom Herren hade låtit dem glädja sig över sina fiender. 28 De drog in i Jerusalem med lyror, harpor och trumpeter och tågade till Herrens hus. 29 Och fruktan för Gud kom över alla länders riken, när de hörde att Herren hade stridit mot Israels fiender. 30 Joshafats rike hade nu ro, för hans Gud gav honom lugn på alla sidor.

Slutet av Joshafats regering

31 (J) Så regerade Joshafat över Juda. Han var trettiofem år gammal när han blev kung, och han regerade tjugofem år i Jerusalem. Hans mor hette Asuba[g] och var dotter till Shilhi. 32 Han vandrade på sin far Asas väg och vek inte av från den, för han gjorde det som var rätt i Herrens ögon.

33 Men offerhöjderna avskaffades inte, och folket hade ännu inte vänt sina hjärtan till sina fäders Gud.

34 (K) Vad som mer finns att säga om Joshafat, om hans första tid och om hans sista, det är skrivet i Jehus, Hananis sons, krönika som är upptagen i boken om Israels kungar.

35 Därefter ingick Juda kung Joshafat förbund med Israels kung Ahasja[h], trots att Ahasja levde ogudaktigt. 36 Joshafat kom överens med honom att bygga skepp som skulle gå till Tarshish. De byggde fartygen i Esjon-Geber. 37 (L) Då profeterade Elieser, Dodavahus son från Maresha, mot Joshafat och sade: ”Eftersom du har ingått förbund med Ahasja ska Herren låta ditt företag bli om intet.” Och skeppen led skeppsbrott så att de inte kunde gå till Tarshish.

Footnotes

  1. 20:1 Sedan kom moabiterna   Moabs kung Mesha gjorde uppror mot Israel vid denna tid (2 Kung 3:4f).
  2. 20:1 andra ammoniter   Andra handskrifter (Septuaginta): ”meuniterna” (en arabstam, se 26:7).
  3. 20:2 Hasason-Tamar   Betyder ungefär ”grus med palmer”, oas på Döda havets västra strand.
  4. 20:16 Hassisbacken   Betyder ”blombacken”. Troligen bäckravinen Hasason, som kommer upp genom bergsöknen väster om En-Gedi och mynnar ut en mil söder om Tekoa (ca 3 mil söder om Jerusalem).
  5. 20:25 kläder   Andra handskrifter: ”döda kroppar”.
  6. 20:26 Berakadalen   Hebr. berachá betyder ”välsignelse” eller ”lovprisning”.
  7. 20:31 Asuba   Betyder ”den övergivna”.
  8. 20:35 Ahasja   Kung i nordriket Israel 853-852 f Kr. Se 1 Kung 22:52f, 2 Kung 1.

Josafat besegrar Moab och Ammon

20 Sedan förklarade kungarna i Moab och Ammon och en del av maoniterna krig mot Josafat och folket i Juda,

och Josafat fick följande rapport: En enorm armé marscherar mot dig från landet på andra sidan Döda havet, från Aram. Den befinner sig redan vid Hasason-Tamar (som också kallas En-Gedi).

Josafat blev ordentligt omskakad av dessa nyheter och bestämde sig för att be Herren om hjälp. Han befallde därför att allt folket i Juda skulle fasta i ånger och bön inför Gud.

Folk kom till Jerusalem från hela landet för att be tillsammans med honom,

och Josafat stod mitt ibland dem, där de var samlade på templets nya förgård, och bad:

Herre, våra fäders Gud, den ende Guden i himlen, härskaren över alla riken på jorden, du är stor och mäktig. Vem kan stå emot dig?

Var det inte du, vår Gud, som drev ut hedningarna här i landet när ditt folk kom hit? Gav inte du det här landet åt Abrahams ättlingar för evigt?

Ditt folk bosatte sig här och byggde detta tempel åt dig,

i tro att de i tider av olycka, krig, pest eller hungersnöd, skulle kunna stå här framför templet och inför dig som är i templet, och ropa till dig i sin förtvivlan. Då skulle du höra dem och befria dem.

10 Se nu, vad arméerna från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd gör! Du lät inte våra förfäder invadera deras områden när Israel lämnade Egypten, och därför gick vi runt dem och dödade dem inte.

11 Se nu hur de lönar oss! Nu har de kommit för att driva ut oss ur det land som du har gett oss.

12 O vår Gud, tänker du inte stoppa dem? Vi har ingen möjlighet att klara oss själva mot denna väldiga armé. Vi vet inte vad vi ska göra, men vi har våra ögon riktade på dig.

13 När folket från alla delar av Juda stod där inför Herren med hela sina familjer,

14 kom Herrens Ande över Jahasiel, en levit och ättling till Asaf, som var son till Sakarja, son till Benaja, son till Jegiel, son till Mattanja.

15 Hör på mig, allt folk i Juda och Jerusalem och även du, kung Josafat! utropade han. Herren säger: 'Var inte rädda och bli inte förskräckta över denna väldiga armé. Striden är inte er utan Herrens.

16 Gå till anfall mot dem i morgon! Ni kommer att träffa på dem vid Hassishöjden vid slutet av den dal som öppnar sig ut mot Jeruels öken.

17 Men ni kommer inte att behöva strida! Inta era ställningar och stå lugnt och stilla och se vad Herren ska göra för er, ni folk i Juda och Jerusalem. Var inte rädda och missmodiga! Gå dit ut i morgon, för Herren är med er!'

18 Då föll kung Josafat ner på marken med ansiktet mot jorden, och allt folk i Juda och Jerusalem gjorde detsamma och bad till Herren.

19 Sedan reste sig några leviter av Kehats och Koras släkter upp och prisade och tackade Herren, Israels Gud, med hög röst.

20 Tidigt följande morgon drog Juda armé ut i Tekoas öken. Inför uppbrottet talade Josafat till dem: Lyssna här till mig ni folk i Juda och Jerusalem, sa han. Tro på Herren, er Gud, så ska ni ha framgång! Tro på hans profeter, så ska allt gå väl!

21 Efter att ha rådgjort med folkets ledare bestämde han att man skulle låta en kör leda marschen. De skulle sjunga: Tacka Herren, för hans barmhärtighet varar för evigt.

22 I samma ögonblick som de började sjunga och prisa Herren lät Herren arméerna från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd börja strida och förgöra varandra.

23 Ammoniterna och moabiterna vände sig först mot sina allierade från Seirs bergsbygd och dödade dem allesammans, och sedan vände de sig mot varandra.

24 När Judas armé kom fram till det vakttorn som vette mot öknen, fann de döda kroppar ligga på marken så långt ögat nådde, och inte en enda av deras fiender hade undkommit.

25 Kung Josafat och hans folk gick sedan ut för att plundra kropparna och kom tillbaka lastade med pengar, mantlar och ädelstenar, som de hade tagit från de döda. Det var så mycket att det tog dem tre dagar att få med sig allt.

26 Den fjärde dagen samlades de i Lovsångsdalen, som den numera kallas, och prisade Herr en.

27 Sedan återvände de till Jerusalem med Josafat i spetsen, glada över att Herren på ett sådant märkligt sätt hade räddat dem undan fienden.

28 De tågade in i Jerusalem till musik av harpor, lyror och trumpeter och fortsatte fram till templet.

29 När de kringliggande kungarikena fick höra att Herren själv hade stridit mot Israels fiender, kom stor fruktan för Gud över dem.

30 Och nu blev det lugn och ro i Josafats rike, för Gud hade gett honom fred.

Josafats regeringstid

31 Josafat blev kung över Juda vid trettiofem års ålder och regerade tjugofem år i Jerusalem. Hans mor hette Asuba och var dotter till Silhi.

32 Han var en gudfruktig kung, precis som hans far Asa hade varit. Han försökte alltid följa Herrens befallningar

33 och gjorde det med ett undantag: han försummade att riva ner offerhusen på höjderna. Inte heller hade folket på allvar beslutat sig för att följa sina förfäders Gud.

34 Händelser från Josafats regering finns återgivna i Jehus, Hananis sons, krönika, som ingår i Israels kungars krönika.

35 Vid slutet av sitt liv ingick Josafat en allians med Ahasja, kungen i Israel, som var en ogudaktig man.

36 I Esjon-Geber byggde de fartyg som skulle segla till Tarsis.

37 Då profeterade Elieser, Dodavahus son, mot Josafat och sa till honom: Eftersom du har allierat dig med Ahasja, ska Herren låta ert företag gå i stöpet. Fartygen råkade ut för missöden och nådde aldrig fram till Tarsis.