2 Krönikeboken 18
Svenska 1917
18 När Josafat nu hade kommit till stor rikedom och ära, befryndade han sig med Ahab.
2 Och efter några års förlopp for han ned till Ahab i Samaria. Och Ahab lät för honom och folket som han hade med sig slakta får och fäkreatur i myckenhet; och han sökte intala honom att draga upp mot Ramot i Gilead.
3 Ahab, Israels konung, frågade alltså Josafat, Juda konung: »Vill du draga med mig mot Ramot i Gilead?» Han svarade honom: »Jag såsom du, och mitt folk såsom ditt folk! Jag vill följa med dig i striden.»
4 Men Josafat sade ytterligare till Israels konung: »Fråga dock först HERREN härom.»
5 Då församlade Israels konung profeterna, fyra hundra män, och frågade dem: »Skola vi draga åstad till Ramot i Gilead för att belägra det, eller skall jag avstå därifrån?» De svarade: »Drag ditupp; Gud skall giva det i konungens hand.»
6 Men Josafat sade: »Finnes här ingen annan HERRENS profet, så att vi kunna fråga genom honom?»
7 Israels konung svarade Josafat: »Här finnes ännu en man, Mika, Jimlas son, genom vilken vi kunna fråga HERREN; men han är mig förhatlig, ty han profeterar aldrig lycka åt mig, utan beständigt allenast olycka.» Josafat sade: »Konungen säge icke så.»
8 Då kallade Israels konung till sig en hovman och sade: »Skaffa skyndsamt hit Mika, Jimlas son.»
9 Israels konung och Josafat, Juda konung, sutto nu var och en på sin tron, iklädda sina skrudar; de sutto på en tröskplats vid Samarias port, under det att alla profeterna profeterade inför dem.
10 Då gjorde sig Sidkia, Kenaanas son, horn av järn och sade: »Så säger HERREN: Med dessa skall du stånga araméerna, så att de förgöras.»
11 Och alla profeterna profeterade på samma sätt och sade: »Drag upp mot Ramot i Gilead, så skall du bliva lyckosam; HERREN skall giva det i konungens hand.»
12 Och budet som hade gått för att kalla på Mika talade till honom och sade: »Det är så, att profeterna med en mun lova konungen lycka; så låt nu ock ditt tal stämma överens med deras, och lova också du lycka.»
13 Men Mika svarade: »Så sant HERREN lever, jag skall allenast tala det som min Gud säger.»
14 När han sedan kom till konungen, frågade konungen honom: »Mika, skola vi draga åstad till Ramot i Gilead för att belägra det, eller skall jag avstå därifrån?» Han svarade: »Dragen ditupp, så skolen I bliva lyckosamma; de skola bliva givna i eder hand.»
15 Men konungen sade till honom: »Huru många gånger skall jag besvärja dig att icke tala till mig annat än sanning i HERRENS namn?»
16 Då sade han: »Jag såg hela Israel förskingrat på bergen, likt får som icke hava någon herde. Och HERREN sade: 'Dessa hava icke någon herre; må de vända tillbaka hem i frid, var och en till sitt.'»
17 Då sade Israels konung till Josafat: »Sade jag dig icke att denne aldrig profeterar lycka åt mig, utan allenast olycka?»
18 Men han sade: »Hören alltså HERRENS ord. Jag såg HERREN sitta på sin tron och himmelens hela härskara stå på hans högra sida och på hans vänstra.
19 Och HERREN sade: 'Vem vill locka Ahab, Israels konung, att draga upp mot Ramot i Gilead, för att han må falla där?' Då sade den ene så och den andre så.
20 Slutligen kom anden fram och ställde sig inför HERREN och sade: 'Jag vill locka honom därtill.' HERREN frågade honom: 'På vad sätt?'
21 Han svarade: 'Jag vill gå ut och bliva en lögnens ande i alla hans profeters mun.» Då sade han: 'Du må försöka att locka honom därtill och du skall också lyckas; gå ut och gör så.'
22 Och se, nu har HERREN lagt en lögnens ande i dessa dina profeters mun, medan HERREN ändå har beslutit att olycka skall komma över dig.»
23 Då trädde Sidkia, Kenaanas son, fram och gav Mika ett slag på kinden och sade: »På vilken väg har då HERRENS Ande gått bort ifrån mig för att tala med dig?»
24 Mika svarade: »Du skall få se det på den dag då du nödgas springa från kammare till kammare för att gömma dig.»
25 Men Israels konung sade: »Tagen Mika och fören honom tillbaka till Amon, hövitsmannen i staden, och till Joas, konungasonen.
26 Och sägen: Så säger konungen: Sätten denne i fängelse och bespisen honom med fångkost, till dess jag kommer välbehållen tillbaka.»
27 Mika svarade: »Om du kommer välbehållen tillbaka, så har HERREN icke talat genom mig.» Och han sade ytterligare: »Hören detta, I folk, allasammans.»
28 Så drog nu Israels konung jämte Josafat, Juda konung, upp till Ramot i Gilead.
29 Och Israels konung sade till Josafat: »Jag vill förkläda mig, när jag drager ut i striden, men du må vara klädd i dina egna kläder.» Så förklädde sig Israels konung, när de drogo ut i striden.
30 Men konungen i Aram hade bjudit och sagt till sina vagnshövitsmän: »I skolen icke giva eder i strid med någon, vare sig liten eller stor, utom med Israels konung allena.»
31 När då hövitsmannen över vagnarna fingo se Josafat, tänkte de: »Detta är Israels konung», och omringade honom därför, i avsikt att anfalla honom. Då gav Josafat upp ett rop, och HERREN hjälpte honom, Gud vände dem bort ifrån honom.
32 Så snart nämligen hövitsmännen över vagnarna märkte att det icke var Israels konung, vände de om och läto honom vara.
33 Men en man som spände sin båge och sköt på måfå träffade Israels konung i en fog på rustningen. Då sade denne till sin körsven: »Sväng om vagnen och för mig ut ur hären, ty jag är sårad.»
34 Och striden blev på den dagen allt häftigare, och Israels konung höll sig ända till aftonen upprätt i sin vagn, vänd mot araméerna; men vid den tid då solen gick ned gav han upp andan.
2 Krönikeboken 18
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Josafat i allians med Ahab
18 Men den rike och populäre kung Josafat ingick en allians med kung Ahab i Israel genom att låta sin son gifta sig med dennes dotter.
2 Några år senare reste Josafat till Samaria för att besöka kung Ahab, som ställde till en stor fest för honom och hans sällskap. Ahab lät slakta en mängd får och oxar till festen. Sedan frågade han kung Josafat om denne ville göra gemensam sak med honom och gå till anfall mot Ramot i Gilead.
3-5 Naturligtvis vill jag det! svarade kung Josafat. Jag går med dig, och mina trupper står till ditt förfogande. Men låt oss först fråga Herren till råds.Kung Ahab kallade då samman 400 av sina hedniska profeter och frågade dem: Ska vi dra ut i strid mot Ramot i Gilead eller inte? De svarade: Gå till anfall, för Gud kommer att ge er en stor seger!
6-7 Men Josafat var inte nöjd. Finns det inte någon Herrens profet här i närheten, som vi också kan fråga? undrade han.Jo, det finns en, men honom tycker jag inte om, för han profeterar bara olycka, kommenterade Ahab surt. Det är Mika, Jimlas son.Säg inte så! utbrast Josafat. Vi måste få höra vad han har att säga.
8 Kungen i Israel kallade då till sig en av sina tjänstemän. Skynda dig och hämta hit Mika, Jimlas son, befallde han.
9 De båda kungarna satt på sina troner i sin kungliga glans på en öppen plats i närheten av Samarias stadsport, och alla profeterna profeterade framför dem.
10 En av dem, Sidkia, Kenaanas son, gjorde för detta tillfälle horn av järn och förklarade:Herren säger att du ska stånga arameerna till döds med dessa horn!
11 De andra höll med honom. Ja, dra upp till Ramot i Gilead med frimodighet, för Herren kommer att låta er segra, ropade de i korus.
12 Mannen som gick för att hämta Mika berättade för honom vad som höll på att hända och vad alla profeterna hade sagt, nämligen att kriget skulle sluta med seger för kungen.Jag hoppas du kommer att hålla med dem och ge kungen ett lyckosamt svar, försökte mannen.
13 Men Mika svarade: Jag svär vid Gud att vad han än säger, det kommer jag att säga.
14 När han kom fram inför kungen, frågade denne honom: Mika, ska vi dra ut i strid mot Ramot i Gilead eller inte? Och Mika svarade: Det är klart att ni ska dra ut i strid. Det kommer att bli en klar seger för er!
15 Hör här! sa kungen skarpt. Hur många gånger måste jag säga till dig att inte tala något annat än det Herren säger till dig?
16 Då svarade Mika honom: I min syn såg jag hela Israel förskingrat uppe på berget, som får utan herde. Och Herren sa: 'Deras herre har blivit dödad. Skicka hem dem!'
17 Var det inte det jag sa? utbrast Israels kung och vände sig till Josafat. Så där gör han varenda gång. Han profeterar aldrig något annat än olycka över mig.
18 Hör här vad Herren mer har sagt till mig, fortsatte Mika. Jag såg honom på hans tron, omgiven av änglar på alla sidor.
19-20 Herren sa: 'Vem kan få kung Ahab att gå ut i strid mot Ramot i Gilead och bli dödad där?'Det kom en hel del förslag, men till slut kom en ande fram inför Herren och sa: 'Jag kan göra det!''Hur tänker du då bära dig åt?' frågade Herren honom.
21 Han svarade: 'Jag ska bli en lögnens ande i munnen på alla kungens profeter!''Det kommer att fungera
22 Du ser alltså att Herren har lagt en lögnens ande i munnen på de här profeterna, för han har i själva verket beslutat raka motsatsen till vad de säger!
23 Då gick Sidkia, Kenaanas son, fram till Mika och slog honom i ansiktet. Din lögnare, skrek han. När lämnade Herrens Ande mig för att tala till dig?
24 Det ska du komma underfund med, den dag du tvingas att gömma dig i det innersta rummet! svarade Mika.
25 Arrestera den där mannen och för honom tillbaka till styresmannen Amon och till min son Joas, befallde Israels kung.
26 Ge dem order att sätta honom i fängelse på vatten och bröd, tills jag välbehållen har kommit tillbaka från striden.
27 Mika svarade: Om du kommer välbehållen tillbaka, så har Herren inte talat genom mig. Sedan vände han sig till de andra och sa: Kom ihåg vad jag har sagt.
Ahab dör på stridsfältet
28 Israels kung och Judas kung ledde alltså sina arméer mot Ramot i Gilead.
29 Ahab sa till Josafat: Jag ska förklä mig så att ingen kan känna igen mig, men du kan bära din kungamantel!
30 Nu hade Arams kung gett order till anförarna för stridsvagnarna att inte bry sig om någon annan än Israels kung.
31 När de fick syn på kung Josafat från Juda i sin kungliga mantel, satte de efter honom i tron att han var den de sökte. Men Josafat ropade till Herren om räddning, och soldaterna insåg sitt misstag och lämnade honom i fred.
32 Så snart de upptäckte att det inte var Israels kung slutade de alltså upp med att förfölja honom.
33 Men någon sköt en pil på måfå mot de israeliska trupperna, och den träffade Ahab i en springa i rustningen.Se till, att jag kommer bort härifrån, stönade han till mannen som körde vagnen. Jag är svårt sårad.
34 Striden blev allt häftigare, och kungen vände tillbaka, stödd av kuddar där han satt i sin vagn, för att bekämpa arameerna, men vid solnedgången dog han.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica