Añadir traducción en paralelo Imprimir Opciones de la página

Den som ger generöst ärar Gud

Nu vill jag berätta för er vad Gud i sin nåd har gjort för församlingarna i Makedonien.

Även om de har gått igenom många prövningar och svårigheter, har de fått uppleva en underbar glädje mitt i sin djupa fattigdom som inspirerat dem till en överflödande omsorg om andra.

De gav inte bara vad de hade råd med, utan mycket mer. Jag kan vittna om att de gjorde det därför att de ville det, och inte därför att jag tjatade på dem.

De bad oss att ta med det de samlat in, så att de också skulle få vara med och dela glädjen i att hjälpa de kristna i Jerusalem.

Det allra bästa var att de överträffade alla våra förväntningar, för det första de gjorde var att överlåta sig själva åt Gud och sedan åt oss, vad det än kunde innebära.

De ville också att vi skulle be Titus att besöka er och inspirera er till att utföra er del av denna kärlekstjänst. Det var ju han som uppmuntrade er att ge första gången.

Ni är, kära vänner, föregångare på så många sätt. Ni har så mycket tro, så många goda förkunnare, så mycket kunskap, så stor entusiasm och så mycket kärlek till oss. Nu vill jag också att ni ska vara föregångare i att dela med er.

Det är ingen order jag ger er. Jag säger inte att ni måste göra det, men andra är angelägna att göra det. Det här är ett sätt att bevisa att er kärlek är verklig och att den är mer än bara ord.

Ni vet hur fylld av kärlek och godhet vår Herre Jesus var. Trots sina oerhörda möjligheter lämnade han allt för att hjälpa er. Han lämnade allt för att ge er allt.

10 Jag skulle vilja föreslå att ni avslutar vad ni började att göra för ett år sedan, för ni var inte bara de första att ta detta initiativ, utan också de första att förverkliga det.

11 Eftersom ni har börjat så entusiastiskt, bör ni fortsätta det tills det blir avslutat, och ge vad ni kan av det ni har. Låt orden bli handling!

12 Om ni verkligen är ivriga att ge, så är det inte så viktigt hur mycket ni har att ge. Gud vill att ni ska ge av vad ni har, inte av vad ni inte har.

13 Naturligtvis menar jag inte att de som tar emot era gåvor ska få det bekvämt på er bekostnad,

14 utan bara att ni bör dela med er av vad ni har till dem. För närvarande har ni det gott ställt och kan hjälpa dem. En annan gång kan de kanske dela med sig till er, när ni behöver något. På det sättet kommer alla att ha vad de behöver.

15 Kommer ni ihåg vad Skriften säger om detta? Den som samlade mycket hade inget kvar, och den som samlade lite hade tillräckligt. Därför bör ni också dela med er till dem som behöver.

16 Jag tackar Gud för att han har gett Titus samma ivriga omsorg om er som jag själv har.

17 Det är med glädje som han följer mitt förslag att besöka er igen, men jag tror att han hade kommit i alla fall, för han är mycket angelägen om att få träffa er!

18 Jag ska också skicka en annan välkänd broder med honom, en som i alla församlingarna är en mycket uppskattad förkunnare av de goda nyheterna.

19 Församlingarna har utsett honom att resa med mig och överlämna gåvan till Jerusalem. Herren blir ärad genom detta, och det kommer också att visa vår iver att hjälpa varandra.

20 Genom att resa tillsammans kan vi skydda oss mot misstankar, för vi är angelägna om att ingen ska kunna anmärka på vårt sätt att ta hand om denna stora gåva.

21 Gud vet att vi är ärliga, men jag vill att alla andra ska tro det också. Det är därför som vi gör på detta sätt.

22 Jag skickar ännu en broder till er, som vi av erfarenhet känner som en ärlig och uppriktig kristen. Han är speciellt intresserad av denna resa och ser fram mot att träffa er, eftersom jag har berättat för honom om er iver att hjälpa till.

23 Om någon undrar vem Titus är så säg att han är min medarbetare i allt som också vill hjälpa er. Säg också att de andra båda bröderna representerar församlingarna här och att de med sina liv ärar Kristus.

24 Ta emot dessa män med kärlek och låt församlingarna se hur rätt jag har haft när jag har berömt dem.

Vi vilja meddela eder, käre bröder, huru Guds nåd har verkat i Macedoniens församlingar.

Fastän de hava varit prövade av svår nöd, har deras överflödande glädje, mitt under deras djupa fattigdom, så flödat över, att de av gott hjärta hava givit rikliga gåvor.

Ty de hava givit efter sin förmåga, ja, över sin förmåga, och det självmant; därom kan jag vittna.

Mycket enträget bådo de oss om den ynnesten att få vara med om understödet åt de heliga.

Och de gåvo icke allenast vad vi hade hoppats, utan sig själva gåvo de, först och främst åt Herren, och så åt oss, genom Guds vilja.

Så kunde vi uppmana Titus att han skulle fortsätta såsom han hade begynt och föra jämväl detta kärleksverk bland eder till fullbordan.

Ja, då I nu utmärken eder i alla stycken: i tro, i tal, i kunskap, i allsköns nit, i kärlek, den kärlek som av eder har blivit oss bevisad, så mån I se till, att I också utmärken eder i detta kärleksverk.

Detta säger jag dock icke såsom en befallning, utan därför att jag, genom att framhålla andras nit, vill pröva om också eder kärlek är äkta.

I kännen ju vår Herres, Jesu Kristi, nåd, huru han, som var rik, likväl blev fattig för eder skull, på det att I genom hans fattigdom skullen bliva rika.

10 Det är allenast ett råd som jag härmed giver. Ty detta kan vara nyttigt för eder. I voren ju före de andra -- redan under förra året -- icke allenast när det gällde att sätta saken i verket, utan till och med när det gällde att besluta sig för den.

11 Fullborden nu ock edert verk, så att I, som voren så villiga att besluta det, jämväl, i mån av edra tillgångar, fören det till fullbordan.

12 Ty om den goda viljan är för handen, så bliver den välbehaglig med de tillgångar den har och bedömes ej efter vad den icke har.

13 Ty meningen är icke att andra skola hava lättnad och I själva lida nöd. Nej, en utjämning skall ske,

14 så att edert överflöd denna gång kommer deras brist till hjälp, för att en annan gång deras överflöd skall komma eder brist till hjälp. Så skall en utjämning ske,

15 efter skriftens ord: »Den som hade samlat mycket hade intet till överlopps, och den som hade samlat litet, honom fattades intet.»

16 Gud vare tack, som också i Titus' hjärta ingiver samma nit för eder.

17 Ty han mottog villigt vår uppmaning; ja, han var så nitisk, att han nu självmant far åstad till eder.

18 Med honom sända vi ock här en broder som i alla våra församlingar prisas för sitt nit om evangelium;

19 dessutom har han ock av församlingarna blivit utvald att vara vår följeslagare, när vi skola begiva oss åstad med den kärleksgåva som nu genom vår försorg kommer till stånd, Herren till ära och såsom ett vittnesbörd om vår goda vilja.

20 Därmed vilja vi förebygga att man talar illa om oss, i vad som rör det rikliga sammanskott som nu genom vår försorg kommer till stånd.

21 Ty vi vinnlägga oss om vad som är gott icke allenast inför Herren, utan ock inför människor.

22 Jämte dessa sända vi en annan av våra bröder, vilkens nit vi ofta och i många stycken hava funnit hålla provet, och som nu på grund av sin stora tillit till eder är ännu mycket mer nitisk.

23 Om jag nu har anbefallt Titus, så mån I besinna att han är min medbroder och min medarbetare till edert bästa; och om jag har skrivit om andra våra bröder, så mån I besinna att de äro församlingssändebud och Kristi ära.

24 Given alltså inför församlingarna bevis på eder kärlek, och därmed också på sanningen av det som vi inför dem hava sagt till eder berömmelse.