1 Samuelsboken 4-6
Svenska Folkbibeln 2015
Förbundsarken erövras av filisteerna
4 (A) Samuels ord kom till hela Israel. Och Israel drog ut till strid mot filisteerna[a] och slog läger vid Eben-Ezer[b], medan filisteerna hade slagit läger vid Afek. 2 Filisteerna ställde då upp sig i slagordning mot Israel. Striden spred sig och israeliterna blev slagna av filisteerna, som nergjorde omkring fyratusen man på slagfältet. 3 (B) När folket kom tillbaka till lägret sade de äldste i Israel: ”Varför har Herren i dag slagit oss inför filisteerna? Låt oss hämta Herrens förbundsark[c] från Shilo så att den är här bland oss och räddar oss från våra fienders hand. 4 (C) Folket sände män till Shilo, och de bar Herren Sebaots förbundsark därifrån, hans som tronar på keruberna[d]. Elis båda söner Hofni och Pinehas följde med Guds förbundsark.
5 När Herrens förbundsark kom in i lägret brast hela Israel ut i ett så högt jubelrop att marken skakade. 6 Filisteerna hörde jubelropet och sade: ”Vad betyder det där höga jubelropet i hebreernas läger?” När filisteerna fick veta att Herrens ark hade kommit in i lägret 7 blev de rädda, för de tänkte: ”Gud har kommit in i lägret.” De sade: ”Ve oss! Något sådant har inte hänt förut. 8 (D) Ve oss! Vem kan rädda oss från den mäktige Gudens hand? Det var den Guden som slog egyptierna med alla slags plågor i öknen. 9 (E) Men fatta mod och var män, filisteer, så ni inte blir slavar åt hebreerna liksom de har varit slavar åt er. Var nu män och kämpa!”
10 Så stred filisteerna, och israeliterna blev slagna och flydde var och en till sitt tält. Nederlaget blev mycket stort, och bland Israel föll trettiotusen man av fotfolket. 11 (F) Dessutom blev Guds ark erövrad, och Elis båda söner Hofni och Pinehas miste livet.
Eli dör
12 (G) En benjaminit sprang från slagfältet och kom samma dag till Shilo, med sönderrivna kläder och jord på sitt huvud. 13 När han kom fram satt Eli på sin stol vid vägkanten och vaktade, för hans hjärta bävade av oro för Guds ark. Så snart mannen kom in i staden och berättade, brast hela staden ut i sorgerop. 14 När Eli hörde ropen sade han: ”Vad är det här för oväsen?” Då skyndade mannen sig dit och berättade för Eli. 15 (H) Men Eli var nittioåtta år gammal, och hans ögon hade starr så att han inte kunde se.
16 Mannen sade till Eli: ”Det är jag som har kommit från slagfältet. Jag flydde från slagfältet i dag.” Då sade Eli: ”Vad har hänt, min son?” 17 Budbäraren svarade: ”Israel har flytt för filisteerna, och många i folket har stupat. Även dina båda söner Hofni och Pinehas är döda, och Guds ark har blivit erövrad.” 18 När han nämnde Guds ark, föll Eli baklänges av stolen vid sidan av porten. Han bröt nacken och dog, för mannen var gammal och tung. Eli hade då varit domare i Israel i fyrtio år.[e]
I-Kabod
19 Hans sonhustru, Pinehas hustru, var havande och nära att föda. Hon fick höra nyheten att Guds ark var bortrövad och att hennes svärfar och man var döda. Då sjönk hon ner och födde sitt barn, för födslovärkarna kom över henne. 20 (I) Medan hon höll på att dö sade kvinnorna som stod omkring henne: ”Var inte rädd, du har fött en son.” Men hon svarade inte och brydde sig inte om det. 21 Hon kallade pojken I-Kabod[f] och sade: ”Härligheten är borta från Israel”, eftersom Guds ark var tagen och hennes svärfar och man var döda. 22 Hon sade: ”Härligheten är borta från Israel, för Guds ark är bortrövad.”
Herrens ark i Dagons tempel
5 Filisteerna tog Guds ark och förde den från Eben-Ezer till Ashdod[g]. 2 (J) De bar in Guds ark i Dagons[h] tempel och ställde den bredvid Dagon. 3 När ashdoditerna tidigt nästa dag kom dit, fick de se Dagon ligga framstupa på marken framför Herrens ark. Då tog de Dagon och reste upp honom igen på hans plats. 4 Men när de kom dit tidigt nästa morgon, såg de återigen Dagon ligga framstupa framför Herrens ark. Dagons huvud och hans båda händer[i] låg avbrutna på tröskeln, bara kroppen satt kvar på honom. 5 I Ashdod trampar man därför än i dag inte på Dagons tröskel[j], varken Dagons präster eller någon annan som går in i Dagons tempel.
6 Herrens hand var tung över ashdoditerna. Han sände förödelse[k] bland dem och slog dem med bölder[l] i Ashdod och bygden däromkring. 7 När Ashdods invånare såg detta sade de: ”Israels Guds ark får inte stanna hos oss, för hans hand är tung över oss och vår gud Dagon.” 8 De sände bud och samlade alla filisteernas furstar och sade: ”Vad ska vi göra med Israels Guds ark?” De svarade: ”Låt Israels Guds ark flyttas till Gat.” Då flyttade de Israels Guds ark dit. 9 Men när de hade flyttat den dit, sände Herrens hand mycket stor förvirring i staden. Han slog stadens folk, både små och stora, med bölder.
10 Då sände de Guds ark till Ekron. Men när Guds ark kom till Ekron, ropade ekroniterna: ”De har skickat hit Israels Guds ark till oss för att döda oss och vårt folk!” 11 De sände bud och samlade alla filisteernas furstar och sade: ”Sänd bort Israels Guds ark, så att den får komma tillbaka till sin plats igen och inte dödar oss och vårt folk.” En dödlig förvirring hade nämligen uppstått i hela staden. Guds hand låg mycket tung över den. 12 De av invånarna som inte dog drabbades av bölder, och ropet från staden steg mot himlen.
Arken återförs till Israels land
6 När Herrens ark hade varit i filisteernas land i sju månader, 2 kallade filisteerna till sig präster och spåmän och sade: ”Vad ska vi göra med Herrens ark? Säg oss hur vi ska sända den tillbaka till dess plats.” 3 De svarade: ”Om ni vill sända i väg Israels Guds ark ska ni inte sända bort den utan gåvor. Ni måste i varje fall ge honom ett skuldoffer. Då ska ni bli botade, och ni ska förstå varför hans hand inte drar sig tillbaka från er.”
4 De frågade: ”Vad för slags skuldoffer ska vi sända honom?” De svarade: ”Fem bölder av guld och fem råttor av guld, lika många som filisteernas furstar, för samma plåga har drabbat er alla och era furstar. 5 (K) Ni ska göra avbildningar av era bölder och avbildningar av råttorna som fördärvar ert land. Ge så ära åt Israels Gud. Kanske lättar han då sin hand över er och era gudar och ert land. 6 (L) Varför förhärdar ni era hjärtan så som farao och egyptierna gjorde? När han visade sin makt mot dem, släppte de då inte israeliterna och lät dem gå?
7 Så gör nu en ny vagn och ta två kor som ger di och som inte har burit något ok. Spänn korna för vagnen, men ta hem deras kalvar från dem. 8 Sätt Herrens ark på vagnen och lägg ner guldföremålen som ni ger honom som skuldoffer[m] i ett skrin vid sidan av den. Sänd sedan i väg vagnen. 9 Se efter om den tar vägen till sitt eget land, till Bet-Shemesh. Då var det han som vållade oss den stora olyckan. Men annars vet vi att det inte var hans hand som slog oss utan att det drabbade oss av en slump.”
10 Männen gjorde så. De tog två kor som gav di och spände dem för vagnen. Men kornas kalvar stängde de in hemma. 11 Och de satte Herrens ark på vagnen och även skrinet med guldråttorna och med avbildningarna av deras bölder. 12 Korna gick raka vägen mot Bet-Shemesh[n]. De gick hela tiden samma väg. De gick där och råmade utan att vika av vare sig till höger eller till vänster. Filisteernas furstar följde efter dem ända till gränsen mot Bet-Shemesh.
13 Folket i Bet-Shemesh höll på med veteskörd[o] i dalen. De lyfte sin blick och fick syn på arken, och de blev mycket glada när de såg den. 14 När vagnen nådde åkern hos Josua från Bet-Shemesh stannade den där, och där låg en stor sten. Då högg de upp trävirket från vagnen och offrade korna till brännoffer åt Herren. 15 Leviterna lyfte ner Herrens ark, tillsammans med skrinet med guldföremålen som stod där bredvid, och satte det på den stora stenen. Invånarna i Bet-Shemesh offrade på den dagen brännoffer och slaktoffer åt Herren. 16 När filisteernas fem furstar hade sett detta, vände de samma dag tillbaka till Ekron.
17 De bölder av guld som filisteerna gav som skuldoffer åt Herren var: en för Ashdod, en för Gaza, en för Ashkelon, en för Gat, en för Ekron. 18 Men guldråttorna var lika många som filisteernas alla städer under de fem furstarna, och då medräknades både befästa städer och landsbygdens byar. Den stora stenen där de satte ner Herrens ark är ett vittne, och den finns kvar än i dag på betshemeshiten Josuas åker.
19 (M) Av invånarna i Bet-Shemesh blev några slagna för att de hade sett in i Herrens ark.[p] Herren dödade sjuttio man bland folket, femtio var hövdingar.[q] Och folket sörjde över att Herren hade slagit så många bland dem.
Arken i Kirjat-Jearim
20 Invånarna i Bet-Shemesh sade: ”Vem kan bestå inför Herren, denne helige Gud? Till vem ska han dra vidare härifrån oss?” 21 De skickade sändebud till dem som bodde i Kirjat-Jearim[r] och sade: ”Filisteerna har sänt tillbaka Herrens ark. Kom ner hit och hämta upp den till er.”
Footnotes
- 4:1 filisteerna Beteckning för folk på den nuvarande Gazaremsan (1 Mos 26:1), särskilt det sjöfolk som under 1200-talet f Kr kom från de grekiska öarna (Jer 47:4). Deras stadsförbund blev en mäktig fiende till israeliterna (14:52).
- 4:1 Eben-Ezer Betyder ”hjälpstenen” (jfr namnet Ebenezer). Troligen ett annat Eben-Ezer än det som nämns vid Mispa i 7:12, eftersom Afek låg ca 3 mil väster om Shilo.
- 4:3 HERRENS förbundsark Ett meterlångt träskrin där budtavlorna förvarades (2 Mos 25:10f). Eftersom Gud uppenbarade sig där (4 Mos 7:89) kom den att förknippas med Guds närvaro bland sitt folk (4 Mos 10:33f).
- 4:4 keruberna Bevingade änglaväsen med egenskaper från människa, lejon, tjur och örn (2 Mos 25:18f, Hes kap 1, 10).
- 4:18 Eli ... domare i Israel i fyrtio år Kanske ca 1115-1075 f Kr (jfr 7:2).
- 4:21 I-Kabod Betyder ”utan härlighet”.
- 5:1 Ashdod Stad nära kusten, 5 mil väster om slagfältet, där filisteiska lämningar har grävts ut.
- 5:2 Dagon Orientalisk sädesgud, enligt en äldre teori med fiskstjärt (hebr. dag) i filisteisk version.
- 5:4 Dagons huvud … händer De mer synliga delarna tillverkades ibland i ädlare material än den övriga statyn (jfr Dan 2:32 med not) varför fogen blev ömtålig. Halshuggning symboliserade ett totalt nederlag (jfr 17:51f).
- 5:5 tröskel Vidskepelsen kring tröskeln var senare allmänt spridd (Sef 1:9).
- 5:6 förödelse Annan översättning: ”skräck”.
- 5:6 bölder Grundtextens ord antyder att det kan ha gällt bölder i underlivet. Septuaginta nämner också råttor i denna vers (jfr 6:4).
- 6:8 skuldoffer Ett ödmjukt erkännande att en synd har begåtts (jfr Israels offerregler i 3 Mos 6).
- 6:12 Bet-Shemesh Stad vid gränsen, ca 3 mil från Ashdod och lika långt från Jerusalem. Byggnader från Samuels tid på 1000-talet har grävts ut.
- 6:13 höll på med veteskörd Vetet skördas vid pingst i maj-juni.
- 6:19 sett in i HERRENS ark Endast de utvalda leviterna fick hantera den heliga arken (jfr 2 Sam 6:6f, 3 Mos 16:2, 4 Mos 4:5, 15).
- 6:19 hövdingar Grundtextens ord betyder både ”tusen” och ”hövding” (över tusen). Jfr Mika 5:2, Matt 2:6.
- 6:21 Kirjat-Jearim Betyder ”skogsstaden”, ca en mil nordost om Bet-Shemesh. Se Jos 9:17, Ps 132:6.
1 Samuel 4-6
King James Version
4 And the word of Samuel came to all Israel. Now Israel went out against the Philistines to battle, and pitched beside Ebenezer: and the Philistines pitched in Aphek.
2 And the Philistines put themselves in array against Israel: and when they joined battle, Israel was smitten before the Philistines: and they slew of the army in the field about four thousand men.
3 And when the people were come into the camp, the elders of Israel said, Wherefore hath the Lord smitten us to day before the Philistines? Let us fetch the ark of the covenant of the Lord out of Shiloh unto us, that, when it cometh among us, it may save us out of the hand of our enemies.
4 So the people sent to Shiloh, that they might bring from thence the ark of the covenant of the Lord of hosts, which dwelleth between the cherubims: and the two sons of Eli, Hophni and Phinehas, were there with the ark of the covenant of God.
5 And when the ark of the covenant of the Lord came into the camp, all Israel shouted with a great shout, so that the earth rang again.
6 And when the Philistines heard the noise of the shout, they said, What meaneth the noise of this great shout in the camp of the Hebrews? And they understood that the ark of the Lord was come into the camp.
7 And the Philistines were afraid, for they said, God is come into the camp. And they said, Woe unto us! for there hath not been such a thing heretofore.
8 Woe unto us! who shall deliver us out of the hand of these mighty Gods? these are the Gods that smote the Egyptians with all the plagues in the wilderness.
9 Be strong and quit yourselves like men, O ye Philistines, that ye be not servants unto the Hebrews, as they have been to you: quit yourselves like men, and fight.
10 And the Philistines fought, and Israel was smitten, and they fled every man into his tent: and there was a very great slaughter; for there fell of Israel thirty thousand footmen.
11 And the ark of God was taken; and the two sons of Eli, Hophni and Phinehas, were slain.
12 And there ran a man of Benjamin out of the army, and came to Shiloh the same day with his clothes rent, and with earth upon his head.
13 And when he came, lo, Eli sat upon a seat by the wayside watching: for his heart trembled for the ark of God. And when the man came into the city, and told it, all the city cried out.
14 And when Eli heard the noise of the crying, he said, What meaneth the noise of this tumult? And the man came in hastily, and told Eli.
15 Now Eli was ninety and eight years old; and his eyes were dim, that he could not see.
16 And the man said unto Eli, I am he that came out of the army, and I fled to day out of the army. And he said, What is there done, my son?
17 And the messenger answered and said, Israel is fled before the Philistines, and there hath been also a great slaughter among the people, and thy two sons also, Hophni and Phinehas, are dead, and the ark of God is taken.
18 And it came to pass, when he made mention of the ark of God, that he fell from off the seat backward by the side of the gate, and his neck brake, and he died: for he was an old man, and heavy. And he had judged Israel forty years.
19 And his daughter in law, Phinehas' wife, was with child, near to be delivered: and when she heard the tidings that the ark of God was taken, and that her father in law and her husband were dead, she bowed herself and travailed; for her pains came upon her.
20 And about the time of her death the women that stood by her said unto her, Fear not; for thou hast born a son. But she answered not, neither did she regard it.
21 And she named the child Ichabod, saying, The glory is departed from Israel: because the ark of God was taken, and because of her father in law and her husband.
22 And she said, The glory is departed from Israel: for the ark of God is taken.
5 And the Philistines took the ark of God, and brought it from Ebenezer unto Ashdod.
2 When the Philistines took the ark of God, they brought it into the house of Dagon, and set it by Dagon.
3 And when they of Ashdod arose early on the morrow, behold, Dagon was fallen upon his face to the earth before the ark of the Lord. And they took Dagon, and set him in his place again.
4 And when they arose early on the morrow morning, behold, Dagon was fallen upon his face to the ground before the ark of the Lord; and the head of Dagon and both the palms of his hands were cut off upon the threshold; only the stump of Dagon was left to him.
5 Therefore neither the priests of Dagon, nor any that come into Dagon's house, tread on the threshold of Dagon in Ashdod unto this day.
6 But the hand of the Lord was heavy upon them of Ashdod, and he destroyed them, and smote them with emerods, even Ashdod and the coasts thereof.
7 And when the men of Ashdod saw that it was so, they said, The ark of the God of Israel shall not abide with us: for his hand is sore upon us, and upon Dagon our god.
8 They sent therefore and gathered all the lords of the Philistines unto them, and said, What shall we do with the ark of the God of Israel? And they answered, Let the ark of the God of Israel be carried about unto Gath. And they carried the ark of the God of Israel about thither.
9 And it was so, that, after they had carried it about, the hand of the Lord was against the city with a very great destruction: and he smote the men of the city, both small and great, and they had emerods in their secret parts.
10 Therefore they sent the ark of God to Ekron. And it came to pass, as the ark of God came to Ekron, that the Ekronites cried out, saying, They have brought about the ark of the God of Israel to us, to slay us and our people.
11 So they sent and gathered together all the lords of the Philistines, and said, Send away the ark of the God of Israel, and let it go again to his own place, that it slay us not, and our people: for there was a deadly destruction throughout all the city; the hand of God was very heavy there.
12 And the men that died not were smitten with the emerods: and the cry of the city went up to heaven.
6 And the ark of the Lord was in the country of the Philistines seven months.
2 And the Philistines called for the priests and the diviners, saying, What shall we do to the ark of the Lord? tell us wherewith we shall send it to his place.
3 And they said, If ye send away the ark of the God of Israel, send it not empty; but in any wise return him a trespass offering: then ye shall be healed, and it shall be known to you why his hand is not removed from you.
4 Then said they, What shall be the trespass offering which we shall return to him? They answered, Five golden emerods, and five golden mice, according to the number of the lords of the Philistines: for one plague was on you all, and on your lords.
5 Wherefore ye shall make images of your emerods, and images of your mice that mar the land; and ye shall give glory unto the God of Israel: peradventure he will lighten his hand from off you, and from off your gods, and from off your land.
6 Wherefore then do ye harden your hearts, as the Egyptians and Pharaoh hardened their hearts? when he had wrought wonderfully among them, did they not let the people go, and they departed?
7 Now therefore make a new cart, and take two milch kine, on which there hath come no yoke, and tie the kine to the cart, and bring their calves home from them:
8 And take the ark of the Lord, and lay it upon the cart; and put the jewels of gold, which ye return him for a trespass offering, in a coffer by the side thereof; and send it away, that it may go.
9 And see, if it goeth up by the way of his own coast to Bethshemesh, then he hath done us this great evil: but if not, then we shall know that it is not his hand that smote us: it was a chance that happened to us.
10 And the men did so; and took two milch kine, and tied them to the cart, and shut up their calves at home:
11 And they laid the ark of the Lord upon the cart, and the coffer with the mice of gold and the images of their emerods.
12 And the kine took the straight way to the way of Bethshemesh, and went along the highway, lowing as they went, and turned not aside to the right hand or to the left; and the lords of the Philistines went after them unto the border of Bethshemesh.
13 And they of Bethshemesh were reaping their wheat harvest in the valley: and they lifted up their eyes, and saw the ark, and rejoiced to see it.
14 And the cart came into the field of Joshua, a Bethshemite, and stood there, where there was a great stone: and they clave the wood of the cart, and offered the kine a burnt offering unto the Lord.
15 And the Levites took down the ark of the Lord, and the coffer that was with it, wherein the jewels of gold were, and put them on the great stone: and the men of Bethshemesh offered burnt offerings and sacrificed sacrifices the same day unto the Lord.
16 And when the five lords of the Philistines had seen it, they returned to Ekron the same day.
17 And these are the golden emerods which the Philistines returned for a trespass offering unto the Lord; for Ashdod one, for Gaza one, for Askelon one, for Gath one, for Ekron one;
18 And the golden mice, according to the number of all the cities of the Philistines belonging to the five lords, both of fenced cities, and of country villages, even unto the great stone of Abel, whereon they set down the ark of the Lord: which stone remaineth unto this day in the field of Joshua, the Bethshemite.
19 And he smote the men of Bethshemesh, because they had looked into the ark of the Lord, even he smote of the people fifty thousand and threescore and ten men: and the people lamented, because the Lord had smitten many of the people with a great slaughter.
20 And the men of Bethshemesh said, Who is able to stand before this holy Lord God? and to whom shall he go up from us?
21 And they sent messengers to the inhabitants of Kirjathjearim, saying, The Philistines have brought again the ark of the Lord; come ye down, and fetch it up to you.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation