Då reste sig också David och kom ut ur grottan och ropade efter Saul: ”Min herre och kung!” När Saul såg sig tillbaka, böjde David sig ner med ansiktet mot jorden och bugade sig. 10 Han sade till Saul: ”Varför lyssnar du till sådana människor som säger att David vill din olycka? 11 Nu har du sett med egna ögon hur Herren i dag gav dig i min hand i grottan, men jag skonade dig när man uppmanade mig att döda dig. Jag tänkte: Jag ska inte räcka ut handen mot min herre, för han är Herrens smorde. 12 Se här, min fader, se här fliken av din mantel i min hand. Genom att jag skar av din mantelflik och inte dödade dig kan du se och förstå att jag inte har något ont eller brottsligt i sinnet[a] och att jag inte har syndat mot dig. Men du jagar mig för att ta mitt liv. 13 (A) Herren ska döma mellan mig och dig, och Herren ska hämnas mig på dig, men min hand ska inte röra dig. 14 Det är som det gamla ordspråket säger: Från de onda kommer det onda. Min hand ska inte röra dig.

15 (B) Vem har Israels kung dragit ut efter? Vem är det du jagar? En död hund,[b] en enda loppa!

Read full chapter

Footnotes

  1. 24:12 i sinnet   Ordagrant: ”i min hand”.
  2. 24:15 En död hund   Vanligt uttryck för ödmjukhet (t ex i 2 Sam 9:8 och de egyptiska Amarnabreven).