Add parallel Print Page Options

11 Por mbreti Salomon, veç bijës së Faraonit, dashuroi shumë gra të huaja, moabite, amonite, idumeje, sidonie dhe hiteje,

që u përkisnin popujve për të cilët Zoti u kishte thënë bijve të Izraelit: "Ju nuk do të lidhni martesë me ta, as ata me ju, sepse ata do ta kthejnë me siguri zemrën tuaj nga perënditë e tyre". Por Salamoni u bashkua me këto gra nga dashuria.

Ai pati si bashkëshorte shtatëqind princesha dhe treqind konkubina; dhe bashkëshortet e tij ia çoroditën zemrën.

Kështu, kur Salomoni u plak, bashkëshortet e tij ia kthyen zemrën në drejtim të perëndive të tjera; dhe zemra e tij nuk i përkiste plotësisht Zotit, Perëndisë të tij, ashtu si zemra e Davidit, atit të tij.

Salomoni ndoqi, pra, Ashtorethin, perëndeshën e Sidonëve, dhe Milkomin, të neveritshmin e Amonitëve.

Kështu Salomoni bëri atë që ishtë e keqe në sytë e Zotit dhe nuk e ndoqi tërësisht Zotin, ashtu si kishte bërë i ati David.

Atëherë Salomoni ndërtoi mbi malin përballë Jeruzalemit një vend të lartë për Kemoshin, të neveritshmin e Moabit, dhe për Molekun, të neveritshmin e bijve të Amonit.

Kështu bëri për të gjitha bashkëshortet e huaja të tij që digjnin temjan dhe u ofronin flijime perëndive të tyre.

Prandaj Zoti u zemërua me Solomonin, sepse zemra e tij qe larguar nga Zoti, Perëndia i Izraelit, që i ishte shfaqur dy herë,

10 dhe lidhur me këtë e kishte urdhëruar të mos shkonte pas perëndive të tjera; por ai nuk respektoi atë që Zoti e kishte urdhëruar.

11 Prandaj Zoti i tha Salomonit: "Me qenë se kë bërë këtë gjë dhe nuk ke respektuar besëlidhjen time dhe statutet e mia që të kisha urdhëruar, unë do të ta heq mbretërinë nga dora dhe do t’ja jap shërbëtorit tënd.

12 Megjithatë, për dashurinë që ndiej për Davidin, atin tënd, këtë nuk do ta bëj gjatë jetës sate, por do ta heq nga duart e birit tënd.

13 Por nuk do t’i marr tërë mbretërinë, do t’i lë birit tënd një fis, për dashurinë që ndiej për Davidin, shërbëtorin tim, dhe për hir të Jeruzalemit që kam zgjedhur".

14 Zoti ngriti kundër Salomonit një armik, Hadadin, Idumeon, që ishte një pasardhës i mbretit të Edomit.

15 Kur Davidi kishte vajtur të luftonte në Edom, dhe kur Joabi, komandant i ushtrisë, kishte dalë për të varrosur të vdekurit, mbasi kishte vrarë tërë meshkujt që ishin në Edom,

16 (Joabi, pra, me të gjithë Izraelin kishte mbetur atje gjashtë muaj deri sa i shfarosi gjithë meshkujt në Edom),

17 ndodhi që Hadadi arriti të ikë bashkë me disa Idumej në shërbim të atit të tij, për të vajtur në Egjipt. Atëherë Hadadi ishte djalosh.

18 Ata u nisën nga Madiani dhe shkuan në Paran; morën pastaj me vete njerëz nga Parani dhe arritën në Egjipt te Faraoni, mbret i Egjiptit, i cili i dha Hadadit një shtëpi, i siguroi ushqim dhe i dha madje edhe toka.

19 Hadadi ia fitoi zemrën Faraonit deri në atë pikë sa ai i dha për grua motrën e bashkëshortes së tij, motrën e mbretëreshës Tahpenes.

20 Motra e Tahpenes i lindi djalin Genubath, që Tahpenes rriti në shtëpinë e Faraonit; dhe Genubathi mbeti në shtëpinë e Faraonit midis bijve të Faraonit.

21 Kur Hadadi në Egjipt mësoi që Davidi ishte shtrirë pranë etërve të tij në një gjumë të rëndë dhe që Joabi, komandant i ushtrisë kishte vdekur, Hadadi i tha Faraonit: "Më ler të iki, dhe të shkoj në vendin tim".

22 Faraoni iu përgjigj: "Çfarë të mungon tek unë që kërkon të shkosh në vendin tënd?". Ai i tha: "Asgjë, megjithatë më lër të shkoj".

23 Perëndia ngriti kundër Salomonit një armik tjetër, Rezonin, birin e Eliadahut, që kishte ikur nga zotëria e tij, Hadadezeri, mbret i Tsobahut.

24 Ai mblodhi rreth tij disa njerëz dhe u bë kryetar i një bande grabitësish, kur Davidi kishte masakruar ata të Tsobahut. Pastaj ata shkuan në Damask, u vendosën atje dhe mbretëruan në Damask.

25 Rezoni qe armik i Izraelit gjatë gjithë kohës së Salomonit (përveç së keqes që bëri Hadadi). Kishte neveri për Izraelin dhe mbretëroi në Siri.

26 Edhe Jeroboami, shërbëtor i Salomonit, ngriti krye kundër mbretit. Ai ishte bir i Nebatit, Efrateut të Tseredës, dhe kishte nënë një të ve me emrin Tseruah.

27 Arsyeja pse ngriti krye kundër mbretit ishte kjo: Salomoni, duke ndërtuar Milon, kishte mbyllur të çarën e qytetit të Davidit, atit të tij.

28 Jeroboami ishte një njeri i fortë dhe trim; dhe Salomoni, duke parë se si punonte ky i ri, i besoi mbikqyrjen e të gjithë atyre që merreshin me punimet e shtëpisë së Jozefit.

29 Në atë kohë, ndërsa Jeroboami po dilte nga Jeruzalemi, profeti Ahijah nga Shilohu, që kishte veshur një mantel të ri, e takoi rrugës; dhe ishin ata të dy vetëm në fushë.

30 Ahijahu mori mantelin e ri që vishte dhe e grisi në dymbëdhjetë pjesë;

31 pastaj i tha Jeroboamit: "Merr për vete dhjetë pjesë, sepse kështu thotë Zoti, Perëndia i Izraelit: "Ja, unë do ta heq mbretërinë nga duart e Salomonit dhe do të të jap ty dhjetë fise,

32 (por atij do t’i mbetet një fis për hir të Davidit, shërbëtorit tim, dhe për hir të Jeruzalemit, për qytetin që kam zgjedhur midis gjithë fiseve të Izraelit),

33 sepse ata më kanë braktisur dhe kanë rënë përmbys përpara Ashtorethit, perëndeshës së Sidonitëve, përpara Kemoshit, perëndisë së Moabit, dhe përpara Milkomit, perëndisë së bijve të Amonit, dhe nuk kanë ecur në rrugët e mia për të bërë atë që është e drejtë në sytë e mi dhe për të respektuar statutet dhe dekretet e mia, ashtu si bëri ati i tij, Davidi.

34 Megjithatë nuk do të heq nga duart e tij tërë mbretërinë, sepse e kam caktuar princ për të gjithë kohën e jetës së tij, për dashurinë që ndjej për Davidin, shërbëtorin tim, që unë kam zgjedhur dhe që ka respektuar urdhërimet dhe statutet e mia.

35 Por do të heq mbretërinë nga duart e të birit, dhe do të të jap ty dhjetë fise;

36 birit të tij do t’i lë një fis, me qëllim që Davidi, shërbëtori im, të ketë gjithmonë një llambë para meje në Jeruzalem, qytet që kam zgjedhur për t’i vënë emrin tim.

37 Kështu do të të marr ty dhe ti do të mbretërosh mbi gjithçka dëshiron zemra jote, dhe do të jesh mbret i Izraelit.

38 Në rast se dëgjon me kujdes të gjitha ato që po të urdhëroj dhe ecën në rrugët e mia, dhe bën atë që është e drejtë në sytë e mi, duke respektuar statutet dhe urdhërimet e mia, ashtu siç veproi Davidi, shërbëtori im, unë do të jem me ty dhe do të të ndërtoj një shtëpi të qëndrueshme, ashtu si ja ndërtova Davidit, dhe do të të jap Izraelin;

39 për këtë do të poshtëroj pasardhësit e Davidit, por jo për gjithnjë"".

40 Prandaj Salomoni kërkoi të shkaktonte vdekjen e Jeroboamit; por Jeroboami u ngrit dhe iku në Egjipt pranë Shishakut, mbretit të Egjiptit, dhe qëndroi në Egjipt deri sa vdiq Salomoni.

41 Pjesa tjetër e bëmave të Salomonit, gjithë ato që bëri dhe dituria e tij a nuk janë vallë të shkruara në librin e bëmave të Salomonit?

42 Salomoni mbretëroi në Jeruzalem mbi të gjithë Izraelin dyzet vjet.

43 Pastaj Salomonin e zuri gjumi me etërit e tij dhe u varros në qytetin e Davidit, atit të tij; në vend të tij mbretëroi i biri, Roboami.

Salomos hustrur

11 Kung Salomo hade vid sidan om faraos dotter många andra utländska kvinnor som han älskade: moabitiskor, ammonitiskor, edomitiskor, sidoniskor och hetitiskor, De hörde till folk som Herren hade talat om och sagt till Israels barn: "Ni skall inte gå in till dem, och de inte till er, eftersom de kommer att förleda era hjärtan att följa deras gudar." Till dessa höll sig Salomo och älskade dem. Han hade sjuhundra furstliga gemåler och trehundra bihustrur, och dessa kvinnor förledde hans hjärta. När Salomo blev gammal, förledde kvinnorna honom att följa andra gudar, så att hans hjärta inte förblev hängivet Herren, sin Gud, som hans fader Davids hjärta hade varit. Salomo följde efter Astarte, sidoniernas gudinna, och Milkom, ammoniternas styggelse. Salomo gjorde det som var ont i Herrens ögon och följde inte i allt efter Herren, så som hans fader David hade gjort. Salomo byggde då en offerhöjd åt Kemosh, moabiternas styggelse, på berget öster om Jerusalem och likaså en åt Molok, ammoniternas styggelse. På samma sätt gjorde han för alla sina utländska kvinnor, som fick tända offereld och offra åt sina gudar.

Herren blev vred på Salomo, därför att hans hjärta hade vänt sig bort från Herren, Israels Gud, som två gånger hade visat sig för honom. 10 Han hade givit honom befallning om denna sak: att han inte skulle följa efter andra gudar. Men han hade inte hållit vad Herren befallt. 11 Därför sade Herren till Salomo: "Eftersom det är så med dig och eftersom du inte har hållit mitt förbund och mina stadgar som jag har givit dig, skall jag rycka riket ifrån dig och ge det åt din tjänare. 12 Men för din fader Davids skull vill jag inte göra detta så länge du lever. Först ur din sons hand skall jag rycka det. 13 Dock skall jag inte rycka hela riket ifrån honom, utan en stam skall jag ge åt din son för min tjänare Davids skull, och för Jerusalems skull, som jag har utvalt."

Salomos fiender

14 Herren reste upp en motståndare[a] till Salomo. Det var edomiten Hadad som var släkt med kungen i Edom. 15 När David var i strid med Edom drog befälhavaren Joab upp för att begrava de stupade och han förgjorde alla av mankön i Edom. 16 Joab och hela Israel stannade där i sex månader till dess att han hade utrotat alla av mankön i Edom. 17 Då flydde Hadad tillsammans med några edomitiska män, som hade varit i hans fars tjänst, för att bege sig till Egypten. Hadad var då en ung pojke. 18 Sedan de brutit upp från Midjan kom de till Paran. De tog folk med sig från Paran och kom till Egypten, till farao, kungen i Egypten. Denne gav Hadad hus, underhåll och land. 19 Farao uppskattade Hadad så mycket att han till hustru gav honom en syster till sin gemål, en syster till drottning Tapenes. 20 Denna syster till Tapenes födde åt honom sonen Genubat, och Tapenes avvande honom i faraos hus. Sedan vistades Genubat i faraos hus bland faraos söner.

21 Medan Hadad var i Egypten, hörde han att David hade gått till vila hos sina fäder och att befälhavaren Joab var död. Han sade då till farao: "Låt mig fara hem till mitt land." 22 Men farao sade till honom: "Vad saknar du här hos mig, eftersom du vill fara hem till ditt land?" Men han svarade: "Ingenting, men låt mig ändå ge mig av."

23 Gud reste upp ännu en motståndare till Salomo. Det var Rezon, Eljadas son, som hade flytt från sin herre Hadadezer, kungen i Soba. 24 När David åstadkom ett blodbad bland dem, samlade denne folk omkring sig och blev ledare för ett rövarband. Dessa drog till Damaskus och slog sig ner där och gjorde sig till herrar i Damaskus. 25 Rezon var under hela Salomos livstid motståndare till Israel och gjorde landet skada, han liksom Hadad. Han var fientligt inställd till Israel, och han blev kung över Aram.

Jerobeam gör uppror mot Salomo

26 En av Salomos tjänare hette Jerobeam. Han var son till Nebat, en efraimit från Sereda, och hans mor hette Seruga och var änka. Jerobeam gjorde uppror mot kungen. 27 Orsaken till att han gjorde uppror mot kungen var denna:

Salomo byggde på Millo. Han ville täppa till öppningen i muren omkring sin fader Davids stad. 28 Jerobeam var en duglig man, och då Salomo såg att den unge mannen var driftig i sitt arbete, satte han honom över allt det arbete som Josefs hus hade att utföra. 29 Vid den tiden hände sig en gång att Jerobeam hade begivit sig ut ur Jerusalem. Då kom profeten Ahia från Silo emot honom på vägen. Profeten var klädd i en ny mantel, och de båda var ensamma på fältet. 30 Ahia tog den nya manteln, som han hade på sig och slet sönder den i tolv delar. 31 Och han sade till Jerobeam: "Tag här tio delar för din räkning. Ty så säger Herren, Israels Gud: Se, jag vill rycka riket ur Salomos hand och ge tio av stammarna åt dig. 32 Bara en stam skall han få behålla för min tjänare Davids skull och för Jerusalems skull, den stad som jag har utvalt ur alla Israels stammar. 33 Detta skall ske, därför att de har övergivit mig och tillbett Astarte, sidoniernas gudinna, Kemosh, Moabs gud, och Milkom, ammoniternas gud. De har inte gått på mina vägar och inte gjort det som är rätt i mina ögon, efter mina stadgar och föreskrifter, så som Salomos fader David gjorde. 34 Dock skall jag inte ta ifrån honom hela riket, utan jag vill låta honom vara furste så länge han lever, för min tjänare Davids skull, som jag utvalde, därför att han höll fast vid mina bud och stadgar. 35 Men jag skall ta kungadömet från hans son och ge de tio stammarna åt dig. 36 Åt hans son skall jag ge en stam, så att min tjänare David alltid har en lampa inför mitt ansikte i Jerusalem, den stad som jag har utvalt åt mig för att där fästa mitt namn. 37 Dig vill jag alltså ta och låta regera över allt vad du önskar, och du skall bli kung över Israel. 38 Om du lyder allt jag befaller dig och går på mina vägar och gör det som är rätt i mina ögon, så att du håller fast vid mina stadgar och bud, så som min tjänare David gjorde, då skall jag vara med dig och åt dig bygga ett hus som blir bestående, så som jag byggde ett hus åt David, och jag skall ge Israel åt dig. 39 Jag skall förödmjuka Davids släkt genom detta, men inte för alltid."

40 Salomo sökte efter tillfälle att döda Jerobeam, men Jerobeam stod upp och flydde till Egypten, till Sisak, kungen i Egypten, och stannade där till Salomos död.

Salomo dör

41 Vad som mer finns att säga om Salomo, om allt vad han gjorde och om hans visdom, det är skrivet i Salomos krönika. 42 Den tid Salomo regerade i Jerusalem över hela Israel var fyrtio år.[b]

43 Och Salomo gick till vila hos sina fäder och blev begravd i sin fader Davids stad. Hans son Rehabeam blev kung efter honom.

Footnotes

  1. 1 Kungaboken 11:14 motståndare Hebr. "satan". Så även v. 23, 25.
  2. 1 Kungaboken 11:42 fyrtio år Ca 970-930 f. Kr.

Solomon’s Heart Turns from the Lord

11 But (A)King Solomon loved (B)many foreign women, as well as the daughter of Pharaoh: women of the Moabites, Ammonites, Edomites, Sidonians, and Hittites— from the nations of whom the Lord had said to the children of Israel, (C)“You shall not intermarry with them, nor they with you. Surely they will turn away your hearts after their gods.” Solomon clung to these in love. And he had seven hundred wives, princesses, and three hundred concubines; and his wives turned away his heart. For it was so, when Solomon was old, (D)that his wives turned his heart after other gods; and his (E)heart was not [a]loyal to the Lord his God, (F)as was the heart of his father David. For Solomon went after (G)Ashtoreth the goddess of the Sidonians, and after (H)Milcom[b] the abomination of the (I)Ammonites. Solomon did evil in the sight of the Lord, and did not fully follow the Lord, as did his father David. (J)Then Solomon built a [c]high place for (K)Chemosh the abomination of Moab, on (L)the hill that is east of Jerusalem, and for Molech the abomination of the people of Ammon. And he did likewise for all his foreign wives, who burned incense and sacrificed to their gods.

So the Lord became angry with Solomon, because his heart had turned from the Lord God of Israel, (M)who had appeared to him twice, 10 and (N)had commanded him concerning this thing, that he should not go after other gods; but he did not keep what the Lord had commanded. 11 Therefore the Lord said to Solomon, “Because you have done this, and have not kept My covenant and My statutes, which I have commanded you, (O)I will surely tear the kingdom away from you and give it to your (P)servant. 12 Nevertheless I will not do it in your days, for the sake of your father David; I will tear it out of the hand of your son. 13 (Q)However I will not tear away the whole kingdom; I will give (R)one tribe to your son (S)for the sake of My servant David, and for the sake of Jerusalem (T)which I have chosen.”

Adversaries of Solomon

14 Now the Lord (U)raised up an adversary against Solomon, Hadad the Edomite; he was a descendant of the king in Edom. 15 (V)For it happened, when David was in Edom, and Joab the commander of the army had gone up to bury the slain, (W)after he had killed every male in Edom 16 (because for six months Joab remained there with all Israel, until he had cut down every male in Edom), 17 that Hadad fled to go to Egypt, he and certain Edomites of his father’s servants with him. Hadad was still a little child. 18 Then they arose from Midian and came to Paran; and they took men with them from Paran and came to Egypt, to Pharaoh king of Egypt, who gave him a house, apportioned food for him, and gave him land. 19 And Hadad found great favor in the sight of Pharaoh, so that he gave him as wife the sister of his own wife, that is, the sister of Queen Tahpenes. 20 Then the sister of Tahpenes bore him Genubath his son, whom Tahpenes weaned in Pharaoh’s house. And Genubath was in Pharaoh’s household among the sons of Pharaoh.

21 (X)So when Hadad heard in Egypt that David [d]rested with his fathers, and that Joab the commander of the army was dead, Hadad said to Pharaoh, [e]“Let me depart, that I may go to my own country.”

22 Then Pharaoh said to him, “But what have you lacked with me, that suddenly you seek to go to your own country?”

So he answered, “Nothing, but do let me go anyway.”

23 And God raised up another adversary against him, Rezon the son of Eliadah, who had fled from his lord, (Y)Hadadezer king of Zobah. 24 So he gathered men to him and became captain over a band of raiders, (Z)when David killed those of Zobah. And they went to Damascus and dwelt there, and reigned in Damascus. 25 He was an adversary of Israel all the days of Solomon (besides the trouble that Hadad caused); and he abhorred Israel, and reigned over Syria.

Jeroboam’s Rebellion

26 Then Solomon’s servant, (AA)Jeroboam the son of Nebat, an Ephraimite from Zereda, whose mother’s name was Zeruah, a widow, (AB)also (AC)rebelled against the king.

27 And this is what caused him to rebel against the king: (AD)Solomon had built the Millo and [f]repaired the damages to the City of David his father. 28 The man Jeroboam was a mighty man of valor; and Solomon, seeing that the young man was (AE)industrious, made him the officer over all the labor force of the house of Joseph.

29 Now it happened at that time, when Jeroboam went out of Jerusalem, that the prophet (AF)Ahijah the Shilonite met him on the way; and he had clothed himself with a new garment, and the two were alone in the field. 30 Then Ahijah took hold of the new garment that was on him, and (AG)tore it into twelve pieces. 31 And he said to Jeroboam, “Take for yourself ten pieces, for (AH)thus says the Lord, the God of Israel: ‘Behold, I will tear the kingdom out of the hand of Solomon and will give ten tribes to you 32 (but he shall have one tribe for the sake of My servant David, and for the sake of Jerusalem, the city which I have chosen out of all the tribes of Israel), 33 (AI)because [g]they have forsaken Me, and worshiped Ashtoreth the goddess of the Sidonians, Chemosh the god of the Moabites, and Milcom the god of the people of Ammon, and have not walked in My ways to do what is right in My eyes and keep My statutes and My judgments, as did his father David. 34 However I will not take the whole kingdom out of his hand, because I have made him ruler all the days of his life for the sake of My servant David, whom I chose because he kept My commandments and My statutes. 35 But (AJ)I will take the kingdom out of his son’s hand and give it to you—ten tribes. 36 And to his son I will give one tribe, that (AK)My servant David may always have a lamp before Me in Jerusalem, the city which I have chosen for Myself, to put My name there. 37 So I will take you, and you shall reign over all your heart desires, and you shall be king over Israel. 38 Then it shall be, if you heed all that I command you, walk in My ways, and do what is right in My sight, to keep My statutes and My commandments, as My servant David did, then (AL)I will be with you and (AM)build for you an enduring house, as I built for David, and will give Israel to you. 39 And I will afflict the descendants of David because of this, but not forever.’ ”

40 Solomon therefore sought to kill Jeroboam. But Jeroboam arose and fled to Egypt, to (AN)Shishak king of Egypt, and was in Egypt until the death of Solomon.

Death of Solomon(AO)

41 Now (AP)the rest of the acts of Solomon, all that he did, and his wisdom, are they not written in the book of the acts of Solomon? 42 (AQ)And the period that Solomon reigned in Jerusalem over all Israel was forty years. 43 (AR)Then Solomon [h]rested with his fathers, and was buried in the City of David his father. And Rehoboam his son reigned in his (AS)place.

Footnotes

  1. 1 Kings 11:4 Lit. at peace with
  2. 1 Kings 11:5 Or Molech
  3. 1 Kings 11:7 A place for pagan worship
  4. 1 Kings 11:21 Died and joined his ancestors
  5. 1 Kings 11:21 Lit. Send me away
  6. 1 Kings 11:27 Lit. closed up the breaches
  7. 1 Kings 11:33 So with MT, Tg.; LXX, Syr., Vg. he has
  8. 1 Kings 11:43 Died and joined his ancestors