Anvisningar om livet i församlingen

2 Framför allt uppmanar jag till bön och åkallan, till förbön och tacksägelse för alla människor, ² för kungar och makthavare, så att vi får leva i fred och stillhet, i allting på ett gudfruktigt och värdigt sätt. ³ Detta är rätt och behagar Gud, vår Frälsare. ⁴ Han vill att alla ska bli räddade och komma till insikt om sanningen. ⁵ För det finns bara en Gud och bara en som är medlare mellan Gud och människor, och det är människan Kristus Jesus. ⁶ Han gav sig själv till lösen för alla – ett vittnesbörd som gavs när tiden var inne. ⁷ Och jag har blivit utsedd till detta som förkunnare och apostel – det är sant, jag ljuger inte – till att vara en lärare för hedningarna i tron och sanningen.

⁸ Jag vill alltså att männen överallt ska be med heliga, upplyfta händer, utan vrede och dispyter. ⁹ Jag vill också att kvinnorna ska uppträda och klä sig värdigt, anständigt och anspråkslöst. Det ska inte vara deras konstfulla frisyrer, smycken eller dyrbara kläder man lägger märke till, ¹⁰ utan goda gärningar, som det anstår kvinnor som vill framstå som gudfruktiga.

¹¹ Kvinnan ska ta till sig undervisning i stillhet och i allting underordna sig. ¹² Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller styr över en man. Hon ska hålla sig i stillhet.^{[a] 13} Först skapades ju Adam och sedan Eva. ¹⁴ Och det var inte Adam som blev lurad, utan kvinnan, som lät sig luras och förledas till överträdelse. ¹⁵ Men hon ska räddas genom sitt barnafödande,^[b] om hon håller fast vid tro, kärlek och helgelse.