så att ingen skulle vackla under dessa lidanden. Ni vet själva att vi är bestämda till att utstå sådana. Redan när vi var hos er, sade vi er i förväg att vi skulle få lida, och så har det också gått som ni vet. När jag därför inte längre kunde härda ut, sände jag bud för att få veta hur det var med er tro. Kanske kunde det vara så att frestaren hade frestat er och vårt arbete varit förgäves?

Read full chapter