1 Thessalonikerbrevet 2
Svenska Folkbibeln
Apostelns tjänst i Tessalonika
2 Ni vet själva, bröder, att vår insats hos er inte var förgäves. 2 Tidigare hade vi, som ni vet, plågats och misshandlats i Filippi,[a] men vår Gud gav oss mod att predika evangeliet för er trots hård kamp. 3 Bakom vår predikan ligger inte villfarelse, orena motiv eller onda avsikter. 4 Eftersom Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet talar vi som vi gör, inte för att vara människor till lags utan för att behaga Gud, som prövar våra hjärtan. 5 Vi har aldrig farit med smicker, det vet ni, eller under någon förevändning roffat åt oss något - Gud är vårt vittne. 6 Vi har inte heller strävat efter att bli ärade av människor, vare sig av er eller av andra, 7 även om vi som Kristi apostlar kunde ha kommit med anspråk. I stället uppträdde vi kärleksfullt[b] ibland er. Som när en mor[c] sköter om sina egna barn, 8 ville vi i innerlig kärlek ge er inte bara Guds evangelium utan också oss själva, eftersom ni hade blivit så kära för oss. 9 Bröder, ni kommer ju ihåg hur vi arbetade och slet. Natt och dag arbetade vi utan att ligga någon av er till last, när vi predikade Guds evangelium för er. 10 Ni är vittnen, ja, Gud själv är vittne till hur heligt, rätt och oförvitligt vi uppträdde bland er som tror. 11 Ni vet också hur vi förmanade och uppmuntrade var och en av er som en far sina barn, 12 och vädjade till er att leva ett liv värdigt Gud, han som har kallat er till sitt rike och sin härlighet.
13 Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som ett ord från människor utan som Guds eget ord, något som det verkligen är, ett ord som är verksamt i er som tror. 14 Ni bröder har ju blivit efterföljare till Guds församlingar i Judeen, de som är i Kristus Jesus. Ni har fått utstå samma lidanden av era landsmän som de av judarna, 15 de som dödade både Herren Jesus och profeterna och som nu har drivit bort oss. De behagar inte Gud och är fiender till alla människor, 16 eftersom de hindrar oss att predika för hedningarna, så att dessa blir frälsta. Så fyller de ständigt sina synders mått. Men vredesdomen skall komma över dem till slut.
Aposteln längtar efter att besöka tessalonikerna
17 Bröder, då vi nu för en kort tid har varit skilda från er, till det yttre, inte till hjärtat, har vi längtat mycket efter er och blivit ännu ivrigare att få träffa er personligen. 18 Vi har verkligen önskat komma till er - jag, Paulus, både en och två gånger - men Satan har hindrat oss. 19 Vem är vårt hopp, vår glädje, vår ärekrona inför vår Herre Jesus när han kommer, vem om inte ni? 20 Ja, ni är vår ära och vår glädje.
Footnotes
- 1 Thessalonikerbrevet 2:2 plågats och misshandlats i Filippi Händelsen omtalas i Apg 16:16f.
- 1 Thessalonikerbrevet 2:7 kärleksfullt Andra handskrifter: "som barn", dvs utan pondus och myndighet (se 2 Kor 1:24). Båda dessa läsarter får genom det givna sammanhanget samma sakliga innebörd.
- 1 Thessalonikerbrevet 2:7 mor Ordagrant: "amma".
1 Tessalonikerbrevet 2
Svenska Folkbibeln 2015
Apostelns tjänst i Tessalonike
2 (A) Ni vet själva, bröder, att vårt besök hos er inte var förgäves. 2 (B) Tidigare hade vi, som ni vet, lidit och blivit misshandlade i Filippi[a]. Men genom vår Gud fick vi mod att predika Guds evangelium för er trots hård kamp. 3 (C) Vår predikan kommer inte ur villfarelse, orena motiv eller dolda avsikter. 4 (D) Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet och därför talar vi som vi gör, inte för att behaga människor utan Gud, som prövar våra hjärtan.
5 (E) Vi har aldrig kommit med smickrande ord, det vet ni, eller med förevändningar för att roffa åt oss. Gud är vårt vittne. 6 (F) Vi har inte heller sökt bli ärade av människor, varken av er eller andra, 7 (G) även om vi som Kristi apostlar kunde ha kommit med anspråk[b]. I stället uppträdde vi kärleksfullt[c] bland er. Som när en mor[d] sköter om sina barn 8 (H) ville vi i ömhet ge er inte bara Guds evangelium utan också våra egna liv, eftersom ni hade blivit så kära för oss.
9 (I) Bröder, ni minns ju hur vi arbetade och slet. Natt och dag arbetade vi för att inte ligga någon av er till last medan vi predikade Guds evangelium för er. 10 Ni är vittnen, ja, Gud själv är vittne till hur heligt, rätt och rent vi uppträdde bland er troende. 11 Ni vet också hur vi förmanade och uppmuntrade var och en av er, som en far sina barn, 12 (J) och vädjade till er att leva ett liv värdigt Gud, som kallar[e] er till sitt rike och sin härlighet.
13 (K) Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som människors ord utan så som det verkligen är: Guds ord som är verksamt i er som tror. 14 (L) Ni bröder har ju blivit efterföljare till Guds församlingar i Judeen som lever i Kristus Jesus. Ni har fått utstå samma lidanden från era landsmän som de har fått från judarna[f], 15 (M) som dödade både Herren Jesus och profeterna och som nu har drivit bort oss. De behagar inte Gud, och de motarbetar alla människor 16 (N) när de försöker hindra oss från att predika för hedningarna så att dessa blir frälsta. Så fyller de ständigt sina synders mått.[g] Men vredesdomen har till slut kommit över dem.
Längtan att besöka tessalonikerna
17 (O) Bröder, när vi nu för en tid har varit skilda från er – bara till det yttre, inte till hjärtat – har vi längtat mycket efter er och blivit ännu ivrigare att få se era ansikten. 18 Vi har verkligen önskat få komma till er – jag, Paulus, både en och två gånger – men Satan har hindrat oss.[h] 19 (P) Vem är vårt hopp, vår glädje, vår ärekrans inför vår Herre Jesus när han kommer om inte ni? 20 Ja, ni är vår ära och vår glädje.
Footnotes
- 2:2 misshandlade i Filippi Se Apg 16:16f.
- 2:7 kommit med anspråk på vördnadsbetygelser (2:6) eller ekonomiskt understöd (2:9).
- 2:7 kärleksfullt Andra handskrifter: "som barn", dvs utan pondus och myndighet (jfr 2 Kor 1:24). I sammanhanget blir den sakliga innebörden densamma.
- 2:7 en mor Ordagrant: "en som ammar".
- 2:12 kallar Andra handskrifter: "har kallat".
- 2:14 judarna Paulus, som själv är jude, syftar på de fientligt inställda judiska ledarna (jfr not till Joh 1:19).
- 2:16 fyller … sina synders mått När syndens mått är fullt kommer domen. Jfr 1 Mos 15:16.
- 2:18 önskat att få komma Kanske från Tessalonikes grannstad Berea (Apg 17:10f).
1 Thessalonians 2
King James Version
2 For yourselves, brethren, know our entrance in unto you, that it was not in vain:
2 But even after that we had suffered before, and were shamefully entreated, as ye know, at Philippi, we were bold in our God to speak unto you the gospel of God with much contention.
3 For our exhortation was not of deceit, nor of uncleanness, nor in guile:
4 But as we were allowed of God to be put in trust with the gospel, even so we speak; not as pleasing men, but God, which trieth our hearts.
5 For neither at any time used we flattering words, as ye know, nor a cloke of covetousness; God is witness:
6 Nor of men sought we glory, neither of you, nor yet of others, when we might have been burdensome, as the apostles of Christ.
7 But we were gentle among you, even as a nurse cherisheth her children:
8 So being affectionately desirous of you, we were willing to have imparted unto you, not the gospel of God only, but also our own souls, because ye were dear unto us.
9 For ye remember, brethren, our labour and travail: for labouring night and day, because we would not be chargeable unto any of you, we preached unto you the gospel of God.
10 Ye are witnesses, and God also, how holily and justly and unblameably we behaved ourselves among you that believe:
11 As ye know how we exhorted and comforted and charged every one of you, as a father doth his children,
12 That ye would walk worthy of God, who hath called you unto his kingdom and glory.
13 For this cause also thank we God without ceasing, because, when ye received the word of God which ye heard of us, ye received it not as the word of men, but as it is in truth, the word of God, which effectually worketh also in you that believe.
14 For ye, brethren, became followers of the churches of God which in Judaea are in Christ Jesus: for ye also have suffered like things of your own countrymen, even as they have of the Jews:
15 Who both killed the Lord Jesus, and their own prophets, and have persecuted us; and they please not God, and are contrary to all men:
16 Forbidding us to speak to the Gentiles that they might be saved, to fill up their sins alway: for the wrath is come upon them to the uttermost.
17 But we, brethren, being taken from you for a short time in presence, not in heart, endeavoured the more abundantly to see your face with great desire.
18 Wherefore we would have come unto you, even I Paul, once and again; but Satan hindered us.
19 For what is our hope, or joy, or crown of rejoicing? Are not even ye in the presence of our Lord Jesus Christ at his coming?
20 For ye are our glory and joy.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation