Font Size
1 Samuelsboken 9
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
1 Samuelsboken 9
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Saul söker efter sin fars åsnor
9 Kis var en inflytelserik man från Benjamins stam. Han var son till Abiel, sonson till Seror, sonsons son till Bekorat och sonsons sonson till Afia.
2 Hans egen son Saul var den ståtligaste mannen i Israel och huvudet högre än någon annan i landet.
3 En dag saknade Kis sina åsnor, så han sände ut Saul och en tjänare för att söka efter dem.
4 De gick igenom Efraims bergsland, Salisalandet, Saalimsområdet och hela Benjamins land, men kunde inte hitta dem någonstans.
5 Efter att slutligen ha letat efter dem i Sufs land, sa Saul till tjänaren: Nu går vi hem, för nu är nog min far mer orolig för oss än för åsnorna.
6 Men tjänaren sa: Jag har just fått en idé! Det finns en profet i den här staden. Hela folket ser upp till honom, för allt han säger slår in. Vi försöker hitta honom. Han kanske kan tala om för oss var åsnorna finns.
7 Men vi har inget att betala honom med, svarade Saul. Till och med vår mat är slut, och vi har ingenting att ge honom.
8 Men jag har några silvermynt! sa tjänaren. Vi kan väl åtminstone ge honom dem och se vad som händer!
9-11 Ja, då gör vi väl det, samtyckte Saul. Vi kan ju alltid försöka.De gick mot staden där profeten bodde. När de var på väg uppför sluttningen mot staden fick de syn på några unga flickor som var på väg att hämta vatten, och de frågade dem om de visste om siaren i staden var hemma. (På den tiden kallades profeterna för siare. Ska vi gå och fråga siaren? brukade man säga.)
12-13 Ja, svarade de. Följ den här vägen rakt fram. Han bor precis innanför stadsportarna. Han har just kommit tillbaka hem från en resa för att delta i en offerfest uppe på kullen. Därför ska ni skynda er, för han kanske redan är på väg. Gästerna får nämligen inte börja äta förrän han har välsignat maten.
14 De fortsatte upp mot staden, och när de kom in genom portarna såg de Samuel komma mot dem. Han var redan på väg till offerplatsen.
15 Dagen innan hade Herren sagt till Samuel:
16 I morgon vid den här tiden ska jag sända en man från Benjamins land till dig. Du ska smörja honom till ledare för mitt folk, för jag har sett ner till dem i barmhärtighet och har hört deras rop, och han ska rädda dem från filisteerna.
17 När Samuel såg Saul, sa Herren: Det här är mannen som jag berättade för dig om! Han ska härska över mitt folk.
18 Saul gick fram till Samuel när de möttes i stadsporten och frågade: Skulle du kunna tala om för mig var siaren bor?
19 Jag är siaren! svarade Samuel. Gå upp mot kullen före mig, så ska vi äta tillsammans. I morgon ska jag tala om för dig vad du vill veta, och sedan kan du gå.
20 Och oroa dig inte för åsnorna som sprang bort för tre dagar sedan, för de har kommit tillrätta. För övrigt sätter hela Israel sitt hopp till dig och de dina.
21 Men jag är från Benjamins stam, den minsta i Israel, och min familj är den oansenligaste av alla familjer i stammen! Du måste ta fel på person, sa Saul.
22 Samuel förde sedan Saul och tjänaren in i den stora salen och gav dem hedersplatserna framför trettio andra särskilt inbjudna gäster.
23 Samuel bad sedan kocken att ta fram den bit av köttet som han hade bett honom lägga undan.
24 Kocken bar då in ett lårstycke som han placerade framför Saul.Ät det! sa Samuel. Det har varit bestämt åt dig ända sedan jag inbjöd till denna fest.
25 Saul åt alltså tillsammans med Samuel. När de hade återvänt till staden efter festen, gick de upp på taket tillsammans för att samtala.
26-27 I gryningen nästa morgon väckte Samuel Saul och sa: Stig upp! Det är dags att du skyndar dig hem!Saul gjorde sig i ordning, och Samuel följde honom till stadens utkant. Samuel bad Saul att skicka sin tjänare i förväg. Sedan sa han till Saul: Stanna här för jag har fått ett speciellt budskap från Herren till dig.
1 Samuelsboken 9
Svenska 1917
1 Samuelsboken 9
Svenska 1917
9 I Benjamin levde en man som hette Kis, son till Abiel, son till Seror, son till Bekorat, son till Afia, son till en benjaminit; och han var en rik man.
2 Han hade en son som hette Saul, en ståtlig och fager man; bland Israels barn fanns ingen man som var fagrare än han; han var huvudet högre än allt folket.
3 Nu hade Kis', Sauls faders, åsninnor kommit bort för honom; därför sade Kis till sin son Saul: »Tag med dig en av tjänarna och stå upp och gå åstad och sök efter åsninnorna.»
4 Då gick han genom Efraims bergsbygd och därefter genom Salisalandet; men de funno dem icke. Så gingo de genom Saalimslandet, men där voro de icke; sedan gick han genom Benjamins land, men de funno dem icke heller där.
5 När de så hade kommit in i Sufs land, sade Saul till tjänaren som han hade med sig: »Kom, låt oss gå hem igen; min fader kunde eljest, stället för att tänka på åsninnorna, bliva orolig för vår skull.»
6 Men han svarade honom: »Se, i denna stad finnes en gudsman; han är en ansedd man; allt vad han säger, det sker. Låt oss nu gå dit; måhända kan han säga oss något om den färd vi hava företagit oss.»
7 Då sade Saul till sin tjänare: »Men om vi gå dit, vad skola vi då taga med oss åt mannen? Brödet är ju slut i våra ränslar, och vi hava icke heller någon annan gåva att taga med oss åt gudsmannen. Eller vad hava vi väl?»
8 Tjänaren svarade Saul ännu en gång och sade: »Se, här har jag i min ägo en fjärdedels sikel silver; den vill jag giva åt gudsmannen, för att han må säga oss vilken väg vi böra gå.»
9 (Fordom sade man så i Israel, när man gick för att fråga Gud: »Kom, låt oss gå till siaren.» Ty den som man nu kallar profet kallade man fordom siare.)
10 Saul sade till sin tjänare: »Ditt förslag är gott; kom, låt oss gå.» Så gingo de till staden där gudsmannen fanns.
11 När de nu gingo uppför höjden där staden låg, träffade de några flickor som hade gått ut för att hämta vatten; dem frågade de: »Är siaren här?»
12 De svarade dem och sade: »Ja, helt nära. Skynda dig nu, ty han har i dag kommit till staden; folket firar nämligen i dag en offerfest på offerhöjden.
13 Om I nu gån in i staden, träffen I honom, innan han går upp på höjden till måltiden, ty folket äter icke, förrän han kommer. Han skall välsigna offret; först sedan begynna de inbjudna att äta. Gån därför nu ditupp, ty just nu kunnen I träffa honom.»
14 Så gingo de upp till staden. Och just när de kommo in i staden, mötte de Samuel, som var stadd på väg upp till offerhöjden.
15 Men dagen innan Saul kom hade HERREN uppenbarat för Samuel och sagt:
16 »I morgon vid denna tid skall jag sända till dig en man från Benjamins land, och honom skall du smörja till furste över mitt folk Israel; han skall frälsa mitt folk ifrån filistéernas hand. Ty jag har sett till mitt folk, eftersom deras rop har kommit till mig.»
17 När nu Samuel fick se Saul, gav HERREN honom den uppenbarelsen: »Se där är den man om vilken jag sade till dig: Denne skall styra mitt folk.»
18 Men Saul gick fram till Samuel i porten och sade: »Säg mig var siaren bor.»
19 Samuel svarade Saul och sade: »Jag är siaren. Gå före mig upp på offerhöjden, ty I skolen äta där med mig i dag. Men i morgon vill jag låta dig gå; och om allt vad du har på hjärtat vill jag giva dig besked.
20 Och vad angår åsninnorna, som nu i tre dagar hava varit borta för dig, skall du icke bekymra dig för dem, ty de äro återfunna. Vem tillhör för övrigt allt vad härligt är i Israel, om icke dig och hela din faders hus?»
21 Saul svarade och sade: »Jag är ju en benjaminit, från en av de minsta stammarna i Israel, och min släkt är ju den ringaste bland alla släkter i Benjamins stammar. Varför talar du då till mig på det sättet?»
22 Men Samuel tog Saul och hans tjänare och förde dem upp i salen och gav dem plats överst bland de inbjudna, vilka voro vid pass trettio män.
23 Och Samuel sade till kocken: »Giv hit det stycke som jag gav dig, och som jag sade att du skulle förvara hos dig.»
24 Då tog kocken fram lårstycket med vad därtill hörde, och satte det fram för Saul; och Samuel sade: »Se, här sättes nu fram för dig det som har blivit sparat; ät därav. Ty just för denna stund blev det undanlagt åt dig, då när jag sade att jag hade inbjudit folket.» Så åt Saul den dagen med Samuel.
25 Därefter gingo de ned från offerhöjden och in i staden. Sedan samtalade han med Saul uppe på taket.
26 Men bittida följande dag, när morgonrodnaden gick upp, ropade Samuel uppåt taket till Saul och sade: »Stå upp, så vill jag ledsaga dig till vägs.» Då stod Saul upp, och de gingo båda åstad, han och Samuel.
27 När de så voro på väg ned mot ändan av staden, sade Samuel till Saul: »Säg till tjänaren att han skall gå före oss» -- och han fick gå -- »men du själv må nu stanna här, så vill jag låta dig höra vad Gud har talat.»
1 Samuelsboken 9
Svenska Folkbibeln 2015
1 Samuelsboken 9
Svenska Folkbibeln 2015
Saul och Samuel
9 (A) I Benjamin levde en man som hette Kish, son till Abiel, son till Seror, son till Bekorat, son till Afia, son till en benjaminit. Han var en mäktig man. 2 Han hade en son som hette Saul,[a] en ståtlig ung man. Ingen bland Israels barn var vackrare än han. Han var huvudet högre än allt folket.
3 En gång hade åsnestona sprungit bort för Sauls far Kish. Då sade Kish till sin son Saul: ”Ta med dig en av tjänarna och gå och leta efter åsnorna.” 4 Då vandrade han genom Efraims bergsbygd[b] och därefter genom Shalishalandet, men de fann dem inte. De gick genom Shaalimslandet, men där var de inte. Sedan tog han vägen genom Benjamins land, men inte heller där fann de dem. 5 När de sedan hade kommit in i Sufs land, sade Saul till tjänaren som han hade med sig: ”Kom, vi går hem igen. Annars kan min far bli orolig för vår skull i stället för att tänka på åsnorna.”
6 Men han svarade honom: ”Se, i den här staden finns en gudsman. Han är högt ansedd och allt han säger, det sker. Låt oss nu gå dit. Kanske han kan säga oss vilken väg vi ska ta.” 7 (B) Då sade Saul till sin tjänare: ”Men om vi går dit, vad ska vi då ta med till mannen? Brödet är ju slut i vår packning och vi har inte heller någon annan gåva att ta med till gudsmannen. Eller vad har vi?” 8 Tjänaren svarade Saul än en gång: ”Se, här har jag en kvarts sikel silver.[c] Den ska jag ge gudsmannen så att han säger oss vilken väg vi ska ta.” 9 (C) – När man förr i tiden i Israel gick för att fråga Gud sade man: ”Kom, vi går till siaren.” Den som man nu kallar profet kallade man förr siare. – 10 Saul sade till sin tjänare: ”Ditt förslag är bra. Kom så går vi!” Så gick de till staden där gudsmannen fanns.
11 När de gick uppför höjden där staden låg mötte de några flickor som gick ut för att hämta vatten, och de frågade dem: ”Är siaren här?” 12 ”Ja, alldeles i närheten”, svarade de. ”Men skynda er, för i dag har han kommit till staden. I dag har folket en offerfest på offerhöjden. 13 Om ni går in i staden, träffar ni honom innan han går upp på höjden till måltiden. Folket äter inte förrän han kommer, för han ska välsigna offret. Först därefter börjar de inbjudna äta. Så gå upp dit, för just nu kan ni träffa honom.” 14 Så gick de upp till staden. Och när de kom in i staden, se, då kom Samuel ut mot dem på väg upp till offerhöjden.
15 Dagen innan Saul kom hade Herren uppenbarat för Samuel och sagt: 16 (D) ”I morgon vid den här tiden ska jag sända dig en man från Benjamins land. Honom ska du smörja till furste för mitt folk Israel. Han ska rädda mitt folk från filisteernas hand, för jag har sett till mitt folk eftersom deras rop har kommit till mig.”
17 När Samuel fick se Saul sade Herren till honom: ”Se, där är mannen som jag talade till dig om: Han ska styra mitt folk.” 18 Men Saul gick fram till Samuel i porten och sade: ”Säg mig var siaren bor.” 19 Samuel svarade Saul: ”Jag är siaren. Gå före mig upp till offerhöjden, för ni ska äta där med mig i dag. Men i morgon ska jag låta dig gå, och jag ska ge dig besked om allt vad du har på hjärtat. 20 Bekymra dig inte för åsnorna som har varit borta för dig i tre dagar, för de har kommit till rätta. Vem tillhör all Israels härlighet[d] om inte dig och hela din fars hus?” 21 Saul svarade: ”Jag är ju en benjaminit från en av de minsta stammarna i Israel,[e] och min släkt är den ringaste bland alla släkter i Benjamins stam. Varför talar du till mig på det sättet?”
22 Men Samuel tog Saul och hans tjänare och förde dem in i salen och gav dem den förnämsta platsen bland de omkring trettio män som var inbjudna. 23 Samuel sade till kocken: ”Ge mig stycket som jag gav dig och som jag sade att du skulle ta hand om.” 24 Då tog kocken fram lårstycket[f] och vad som hörde till det och satte fram det åt Saul. Och Samuel sade: ”Här är det som blivit sparat, ta för dig och ät! Det blev undanlagt åt dig just för den här stunden, när jag sade att jag hade inbjudit folket.” Och Saul åt den dagen med Samuel. 25 Därefter gick de ner från offerhöjden och in i staden. Sedan samtalade han med Saul uppe på taket.
Samuel smörjer Saul till kung
26 (E) De steg upp tidigt, och i gryningen ropade Samuel upp till Saul på taket: ”Stig upp, så ska jag följa dig på väg.” Då steg Saul upp och de gick båda i väg, han och Samuel. 27 När de var på väg ner mot utkanten av staden, sade Samuel till Saul: ”Säg till tjänaren att gå före oss.” Och tjänaren fick gå. ”Men stanna själv här, så ska jag låta dig höra Guds ord.”
Footnotes
- 9:2 Saul Betyder ”efterfrågad” (jfr 8:10).
- 9:4 Efraims bergsbygd Ca 2 mil nordväst om Sauls hemstad Gibea (10:26).
- 9:8 en kvarts sikel silver Drygt 2,5 gram, en veckas lön för den enkle arbetaren (Dom 17:10).
- 9:20 Vem tillhör all Israels härlighet Annan översättning: ”Till vem står Israels hela längtan”.
- 9:21 en benjaminit från en av de minsta stammarna i Israel Benjamins stam hade nästan utplånats i inbördeskrig med det övriga Israel (Dom 20-21).
- 9:24 lårstycket Ansågs vara fint kött och tillföll normalt offerprästen (3 Mos 7:32).
1 Samuel 9
New International Version
1 Samuel 9
New International Version
Samuel Anoints Saul
9 There was a Benjamite,(A) a man of standing,(B) whose name was Kish(C) son of Abiel, the son of Zeror, the son of Bekorath, the son of Aphiah of Benjamin. 2 Kish had a son named Saul, as handsome(D) a young man as could be found(E) anywhere in Israel, and he was a head taller(F) than anyone else.
3 Now the donkeys(G) belonging to Saul’s father Kish were lost, and Kish said to his son Saul, “Take one of the servants with you and go and look for the donkeys.” 4 So he passed through the hill(H) country of Ephraim and through the area around Shalisha,(I) but they did not find them. They went on into the district of Shaalim, but the donkeys(J) were not there. Then he passed through the territory of Benjamin, but they did not find them.
5 When they reached the district of Zuph,(K) Saul said to the servant who was with him, “Come, let’s go back, or my father will stop thinking about the donkeys and start worrying(L) about us.”
6 But the servant replied, “Look, in this town there is a man of God;(M) he is highly respected, and everything(N) he says comes true. Let’s go there now. Perhaps he will tell us what way to take.”
7 Saul said to his servant, “If we go, what can we give the man? The food in our sacks is gone. We have no gift(O) to take to the man of God. What do we have?”
8 The servant answered him again. “Look,” he said, “I have a quarter of a shekel[a] of silver. I will give it to the man of God so that he will tell us what way to take.” 9 (Formerly in Israel, if someone went to inquire(P) of God, they would say, “Come, let us go to the seer,” because the prophet of today used to be called a seer.)(Q)
10 “Good,” Saul said to his servant. “Come, let’s go.” So they set out for the town where the man of God was.
11 As they were going up the hill to the town, they met some young women coming out to draw(R) water, and they asked them, “Is the seer here?”
12 “He is,” they answered. “He’s ahead of you. Hurry now; he has just come to our town today, for the people have a sacrifice(S) at the high place.(T) 13 As soon as you enter the town, you will find him before he goes up to the high place to eat. The people will not begin eating until he comes, because he must bless(U) the sacrifice; afterward, those who are invited will eat. Go up now; you should find him about this time.”
14 They went up to the town, and as they were entering it, there was Samuel, coming toward them on his way up to the high place.
15 Now the day before Saul came, the Lord had revealed this to Samuel: 16 “About this time tomorrow I will send you a man from the land of Benjamin. Anoint(V) him ruler(W) over my people Israel; he will deliver(X) them from the hand of the Philistines.(Y) I have looked on my people, for their cry(Z) has reached me.”
17 When Samuel caught sight of Saul, the Lord said to him, “This(AA) is the man I spoke to you about; he will govern my people.”
18 Saul approached Samuel in the gateway and asked, “Would you please tell me where the seer’s house is?”
19 “I am the seer,” Samuel replied. “Go up ahead of me to the high place, for today you are to eat with me, and in the morning I will send you on your way and will tell you all that is in your heart. 20 As for the donkeys(AB) you lost three days ago, do not worry about them; they have been found. And to whom is all the desire(AC) of Israel turned, if not to you and your whole family line?”
21 Saul answered, “But am I not a Benjamite, from the smallest tribe(AD) of Israel, and is not my clan the least(AE) of all the clans of the tribe of Benjamin?(AF) Why do you say such a thing to me?”
22 Then Samuel brought Saul and his servant into the hall and seated them at the head of those who were invited—about thirty in number. 23 Samuel said to the cook, “Bring the piece of meat I gave you, the one I told you to lay aside.”
24 So the cook took up the thigh(AG) with what was on it and set it in front of Saul. Samuel said, “Here is what has been kept for you. Eat, because it was set aside for you for this occasion from the time I said, ‘I have invited guests.’” And Saul dined with Samuel that day.
25 After they came down from the high place to the town, Samuel talked with Saul on the roof(AH) of his house. 26 They rose about daybreak, and Samuel called to Saul on the roof, “Get ready, and I will send you on your way.” When Saul got ready, he and Samuel went outside together. 27 As they were going down to the edge of the town, Samuel said to Saul, “Tell the servant to go on ahead of us”—and the servant did so—“but you stay here for a while, so that I may give you a message from God.”
Footnotes
- 1 Samuel 9:8 That is, about 1/10 ounce or about 3 grams
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) (SVL)
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Svenska 1917 (SV1917)
Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
New International Version (NIV) 
Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.