Herren uppenbarar sig för Samuel

Pojken Samuel gjorde tjänst inför Herren hos Eli. Herrens ord var sällsynt på den tiden och profetsyner var inte vanliga. Då hände en gång detta medan Eli låg på sin plats. Hans ögon hade börjat bli skumma så att han inte kunde se. Guds lampa hade ännu inte slocknat, och Samuel låg i Herrens tempel där Guds ark stod. Då kallade Herren på Samuel. "Här är jag," svarade Samuel. Därefter skyndade han sig till Eli och sade: "Här är jag, du ropade på mig." Men han svarade: "Jag har inte ropat. Gå tillbaka och lägg dig." Och han gick och lade sig.

Herren kallade än en gång på Samuel, och Samuel steg upp och gick till Eli och sade: "Här är jag, du ropade på mig." Men han svarade: "Jag har inte ropat, min son. Gå tillbaka och lägg dig." Samuel kände ännu inte Herren, och Herrens ord hade ännu inte blivit uppenbarat för honom.

Herren kallade på Samuel för tredje gången, och han steg upp och gick till Eli och sade: "Här är jag, du ropade på mig." Då förstod Eli att det var Herren som kallade på den unge pojken. Därför sade han till Samuel: "Gå och lägg dig, och om han ropar på dig, så säg: Tala Herre, din tjänare hör." Och Samuel gick och lade sig på sin plats. 10 Då kom Herren och ställde sig där och ropade som förut: "Samuel! Samuel!" Samuel svarade: "Tala, din tjänare hör."

11 Då sade Herren till Samuel: "Se, jag skall i Israel göra något som kommer att ge eko i båda öronen på var och en som får höra det. 12 På den dagen skall jag låta komma över Eli allt vad jag har talat mot hans hus, från det första till det sista. 13 Jag har kungjort för honom att jag skall döma hans hus till evig tid på grund av den synd han kände till, nämligen att hans söner drog förbannelse över sig, utan att han tillrättavisade dem. 14 Därför har jag också med ed betygat om Elis hus att dess missgärning aldrig någonsin skall försonas, vare sig med slaktoffer eller med någon annan offergåva."

15 Samuel låg kvar till morgonen då han öppnade dörrarna till Herrens hus. Han var rädd för att berätta synen för Eli. 16 Men Eli ropade på Samuel: "Samuel, min son!" Han svarade: "Här är jag." 17 Då sade Eli: "Vad var det han sade till dig? Dölj det inte för mig! Må Gud straffa dig både nu och senare, om du döljer för mig något enda ord av det han sade till dig." 18 Samuel talade då om allt för honom och dolde ingenting. Eli sade: "Han är Herren. Han må göra det som är gott i hans ögon."

19 Och Samuel växte upp, och Herren var med honom och han lät ingenting av allt vad han sagt falla till marken. 20 Hela Israel, från Dan ända till Beer-Sheba, förstod att Samuel var betrodd att vara en Herrens profet. 21 Och Herren fortsatte att visa sig i Silo, ty Herren uppenbarade sig för Samuel i Silo genom Herrens ord.

'1 Samuele 3 ' not found for the version: La Bibbia della Gioia.

Herren kallar den unge Samuel

Den unge pojken Samuel fortsatte att tjäna Herren hos Eli. Vid den här tiden var budskap från Herren mycket sällsynta. Det var också ovanligt att någon såg en syn.

Då hände en gång följande när Eli låg på sin plats. Hans ögon hade nu försvagats så att han inte längre kunde se. Guds lampa var ännu inte släckt och Samuel låg och sov i Herrens tempel där Guds ark[a] fanns.

Herren kallade då på Samuel. ”Ja”, svarade Samuel, ”här är jag!” Sedan sprang han till Eli. ”Här är jag”, sa han. ”Du ropade på mig.” ”Jag ropade inte på dig”, svarade Eli, ”gå tillbaka och lägg dig!” Och Samuel lydde.

Herren ropade på Samuel en gång till och, som förut, steg Samuel upp och gick till Eli. ”Ja”, svarade han, ”här är jag. Du ropade på mig.” ”Jag har inte ropat på dig, min son”, sa Eli. ”Gå tillbaka och lägg dig!”

Samuel kände ännu inte Herren och hade aldrig tidigare fått ett budskap från honom. När Herren nu för tredje gången ropade på honom, steg Samuel än en gång upp och gick till Eli. ”Ja”, sa han. ”Här är jag! Du ropade på mig.”

Då förstod Eli att det var Herren som hade ropat på pojken, och han sa till Samuel: ”Gå och lägg dig igen och om han ropar på dig en gång till, så ska du svara: ’Tala, Herre, din tjänare hör!’ ” Och så gick Samuel tillbaka och lade sig.

10 Då kom Herren och ställde sig där och ropade som förut: ”Samuel! Samuel!” Och nu svarade Samuel: ”Tala, din tjänare hör!”

11 Herren sa då till Samuel: ”Jag ska göra något i Israel som kommer att ringa i öronen på alla som hör det. 12 Då ska jag låta allt det hända som jag har varnat Eli och hans familj för, från början till slut. 13 Jag har talat om för honom att jag ska döma hela hans familj för alltid på grund av den synd han känt till, att hans söner hädar mig utan att han ingriper. 14 Därför har jag svurit en ed att de synder som Eli och hans söner har begått aldrig kan sonas vare sig genom slaktoffer eller genom några andra offer.”

15 Samuel låg sedan kvar ända till morgonen då han öppnade dörrarna till Herrens hus. Han var rädd att berätta för Eli om synen. 16 Men Eli ropade på honom: ”Samuel, min son!” ”Här är jag,” svarade Samuel. 17 Sedan frågade Eli: ”Vad sa han till dig? Tala om alltihop! Må Gud straffa dig både nu och i framtiden om du döljer något för mig!” 18 Och då berättade Samuel exakt utan att dölja någonting vad Herren hade sagt.

”Han är Herren, låt honom göra vad han vill”, svarade Eli.

19 Samuel växte upp och Herren var med honom och lät allt vad han sagt gå i uppfyllelse. 20 Hela Israel från Dan till Beer Sheva förstod att Samuel verkligen var en Herrens profet.

21 Herren fortsatte sedan att visa sig i Shilo. Där uppenbarade han sig för Samuel genom sitt ord.

Footnotes

  1. 3:3 Guds ark var den guldöverdragna kista där stentavlorna med förbundstexten, tio Guds bud, fanns.

The Lord Appears to Samuel

In those days, when the boy Samuel was serving the Lord under the direction of Eli, there were very few messages from the Lord, and visions from him were quite rare. One night Eli, who was now almost blind, was sleeping in his own room; Samuel was sleeping in the sanctuary, where the sacred Covenant Box was. Before dawn, while the lamp was still burning, the Lord called Samuel. He answered, “Yes, sir!” and ran to Eli and said, “You called me, and here I am.”

But Eli answered, “I didn't call you; go back to bed.” So Samuel went back to bed.

6-7 The Lord called Samuel again. The boy did not know that it was the Lord, because the Lord had never spoken to him before. So he got up, went to Eli, and said, “You called me, and here I am.”

But Eli answered, “My son, I didn't call you; go back to bed.”

The Lord called Samuel a third time; he got up, went to Eli, and said, “You called me, and here I am.”

Then Eli realized that it was the Lord who was calling the boy, so he said to him, “Go back to bed; and if he calls you again, say, ‘Speak, Lord, your servant is listening.’” So Samuel went back to bed.

10 The Lord came and stood there, and called as he had before, “Samuel! Samuel!”

Samuel answered, “Speak; your servant is listening.”

11 The Lord said to him, “Some day I am going to do something to the people of Israel that is so terrible that everyone who hears about it will be stunned. 12 On that day I will carry out all my threats against Eli's family, from beginning to end. 13 I have already told him[a] that I am going to punish his family forever because his sons have spoken evil things against me. Eli knew they were doing this, but he did not stop them. 14 So I solemnly declare to the family of Eli that no sacrifice or offering will ever be able to remove the consequences of this terrible sin.”

15 Samuel stayed in bed until morning; then he got up and opened the doors of the house of the Lord. He was afraid to tell Eli about the vision. 16 Eli called him, “Samuel, my boy!”

“Yes, sir,” answered Samuel.

17 “What did the Lord tell you?” Eli asked. “Don't keep anything from me. God will punish you severely if you don't tell me everything he said.” 18 So Samuel told him everything; he did not keep anything back. Eli said, “He is the Lord; he will do whatever seems best to him.”

19 As Samuel grew up, the Lord was with him and made come true everything that Samuel said. 20 So all the people of Israel, from one end of the country to the other, knew that Samuel was indeed a prophet of the Lord. 21 The Lord continued to reveal himself at Shiloh, where he had appeared to Samuel and had spoken to him. And when Samuel spoke, all Israel listened.

Footnotes

  1. 1 Samuel 3:13 One ancient translation I have already told him; Hebrew I will tell him.

撒母耳初得启示

童子撒母耳以利面前侍奉耶和华。当那些日子,耶和华的言语稀少,不常有默示。 一日,以利睡卧在自己的地方。他眼目昏花,看不分明。 神的灯在神耶和华殿内约柜那里,还没有熄灭,撒母耳已经睡了。 耶和华呼唤撒母耳撒母耳说:“我在这里。” 就跑到以利那里,说:“你呼唤我?我在这里。”以利回答说:“我没有呼唤你,你去睡吧。”他就去睡了。 耶和华又呼唤撒母耳撒母耳起来,到以利那里,说:“你呼唤我?我在这里。”以利回答说:“我的儿,我没有呼唤你,你去睡吧。” 那时撒母耳还未认识耶和华,也未得耶和华的默示。 耶和华第三次呼唤撒母耳撒母耳起来,到以利那里,说:“你又呼唤我,我在这里。”以利才明白是耶和华呼唤童子。 因此以利撒母耳说:“你仍去睡吧。若再呼唤你,你就说:‘耶和华啊,请说,仆人敬听。’”撒母耳就去,仍睡在原处。

10 耶和华又来站着,像前三次呼唤说:“撒母耳啊!撒母耳啊!”撒母耳回答说:“请说,仆人敬听。” 11 耶和华对撒母耳说:“我在以色列中必行一件事,叫听见的人都必耳鸣。 12 我指着以利家所说的话,到了时候,我必始终应验在以利身上。 13 我曾告诉他必永远降罚于他的家,因他知道儿子作孽,自招咒诅,却不禁止他们。 14 所以我向以利家起誓说:以利家的罪孽,虽献祭奉礼物,永不能得赎去。”

15 撒母耳睡到天亮,就开了耶和华的殿门,不敢将默示告诉以利 16 以利呼唤撒母耳说:“我儿撒母耳啊!”撒母耳回答说:“我在这里。” 17 以利说:“耶和华对你说什么,你不要向我隐瞒。你若将神对你所说的隐瞒一句,愿他重重地降罚于你!” 18 撒母耳就把一切话都告诉了以利,并没有隐瞒。以利说:“这是出于耶和华,愿他凭自己的意旨而行。”

立撒母耳为先知

19 撒母耳长大了,耶和华与他同在,使他所说的话一句都不落空。 20 别是巴所有的以色列人,都知道耶和华立撒母耳为先知。 21 耶和华又在示罗显现,因为耶和华将自己的话默示撒母耳撒母耳就把这话传遍以色列地。