Print Page Options

29 Filistéerna församlade nu alla sina härar i Afek, medan israeliterna voro lägrade vid källan i Jisreel.

Då nu filistéernas hövdingar tågade fram med avdelningar på hundra och tusen, och David och hans män därvid tågade sist fram, tillika med Akis,

sade filistéernas furstar: »Vad hava dessa hebréer här att göra?» Men Akis svarade filistéernas furstar: »Denne David är ju Sauls, Israels konungs, tjänare, som nu har varit hos mig över år och dag, och jag har icke funnit något ont hos honom, från den dag han gick över till mig ända till denna dag.

Då blevo filistéernas furstar förtörnade på honom; och filistéernas furstar sade till honom: »Låt mannen vända om och gå tillbaka till den ort du har anvisat honom; han får icke draga med med oss till strid, för att han icke under striden må bliva vår motståndare. Ty varigenom skulle han väl bättre kunna göra sig behaglig för sin herre än genom dessa mäns huvuden?

Han är ju den David till vilkens ära man sjunger så under dansen: 'Saul har slagit sina tusen, men David sina tio tusen.'»

Då kallade Akis David till sig och sade till honom: »Så sant HERREN lever, du är en redlig man, och att du går ut och in här hos mig i lägret är mig välbehagligt, ty jag har icke funnit något ont hos dig, från den dag du kom till mig ända till denna dag; men för hövdingarna är du icke välbehaglig.

Så vänd nu tillbaka och gå i frid, för att du icke må göra något som misshagar filistéernas hövdingar.»

David sade till Akis: »Vad har jag då gjort, och vad har du funnit hos din tjänare, från den dag jag kom i din tjänst ända till denna dag, eftersom jag icke får gå åstad och strida mot min herre konungens fiender?»

Akis svarade och sade till David: »Jag vet bäst att du är mig välbehaglig såsom en Guds ängel; men filistéernas furstar säga: 'Han får icke draga upp med oss i striden.'

10 Så stå nu upp bittida i morgon, jämte din herres tjänare som hava kommit hit med dig; och när morgon haven stått bittida upp, mån I draga edra färde, så snart det har blivit dager.»

11 Då stod David bittida upp med sina män för att om morgonen drag tillbaka till filistéernas land. Men filistéerna drogo upp till Jisreel.

David avvisas av filisteerna

29 (A) Filisteerna samlade nu alla sina härar i Afek[a], medan israeliterna hade slagit läger vid källan i Jisreel. Filisteernas furstar tågade fram med avdelningar på hundra och tusen man, och David och hans män tågade fram sist tillsammans med Akish. (B) Då sade filisteernas furstar: ”Vad har de där hebreerna här att göra?” Men Akish svarade dem: ”Det här är David, tjänare till Israels kung Saul. Han har varit hos mig i mer än ett år, och jag har inte funnit något ont hos honom från den dag han gick över till mig ända till nu.”

(C) Då blev filisteernas furstar förargade på honom och sade till honom: ”Skicka hem den där mannen till sin plats där du satt honom. Han får inte gå ut i strid med oss, han kan ju bli vår motståndare under striden. Hur kan han bättre glädja sin herre än genom dessa mäns huvuden? (D) Är det inte den David som de sjöng om vid dansen:

”Saul har slagit sina tusen,
    David sina tiotusen?”

Då kallade Akish till sig David och sade till honom: ”Så sant Herren lever, du är en hederlig man och det gläder mig att du går ut och in här hos mig i lägret, för jag har inte funnit något ont hos dig från den dag du kom till mig ända till denna dag. Men furstarna ser inte på dig med blida ögon. Så vänd nu tillbaka och gå i frid, så att du inte gör något som filisteernas furstar ogillar.”

”Vad har jag då gjort?” frågade David. ”Vad har du funnit hos din tjänare från den dag jag kom i din tjänst ända till denna dag, eftersom jag inte får gå ut och strida mot min herre kungens fiender?” Akish svarade David: ”Jag vet, i mina ögon är du lika god som en Guds ängel. Men filisteernas furstar säger: Han får inte gå ut i strid med oss. 10 Stig därför upp tidigt i morgon tillsammans med din herres tjänare som kom hit med dig. Så snart ni stigit upp och det har ljusnat bör ni ge er i väg.

11 Då steg David och hans män upp tidigt för att på morgonen vända tillbaka till filisteernas land. Men filisteerna drog upp till Jisreel.

Footnotes

  1. 29:1 Afek   Låg vid filisteernas kustremsa (jfr 4:1), ca 6 mil från det filisteiska härlägret på Jisreelslätten i Galileen som tidigare nämnts (28:5). Antingen var det härlägret en förtrupp, eller också utgör kap 29 en tillbakablick som ligger före 28:5 i tiden.

Filisteerna litar inte på David

29 Den filisteiska armén samlade alla sina styrkor i Afek, och israeliterna slog läger vid Jisreels källor.

De filisteiska befälhavarna ledde sina trupper i avdelningar om 100 och 1.000 man, och längst bak marscherade David och hans män tillsammans med kung Akis.

Men de filisteiska befälhavarna sa: Vad gör israeliterna här? Då svarade kungen: Det här är David som tidigare tjänade kung Saul. Han har varit med mig i över ett år nu, och jag har inte funnit något hos honom som jag kan anmärka på.

Men de filisteiska ledarna ilsknade till. Skicka tillbaka honom! krävde de. Han får inte strida med oss. Han kommer att vända sig emot oss. Finns det något bättre sätt för honom att försona sig med sin herre, än genom att låta våra huvuden rulla?

Detta är ju den som Israels kvinnor sjöng om i sina danser: 'Saul har slagit sina tusen och David sina tiotusen'!

Då sammankallade Akis slutligen David och hans män. Jag svär vid Herren, sa han till dem, att ni är bland de bästa män jag någonsin haft. Jag tycker att ni borde gå med oss, men mina befälhavare säger nej.

Jag ber er att inte reta upp dem. Gå nu tillbaka lugnt och stilla.

Varför gör du så här mot mig? Vad har jag gjort? frågade David. Varför får jag inte strida mot dina fiender?

Men Akis var orubblig. I mina ögon är du gudasänd, men mina befälhavare är rädda för att ha dig med sig i striden.

10 Stig nu upp tidigt i morgon bitti och lämna oss så snart det blir ljust!

11 David lydde och återvände tillbaka in i filisteernas land, medan den filisteiska armén drog mot Jisreel.

Achish Sends David Back to Ziklag

29 The Philistines gathered(A) all their forces at Aphek,(B) and Israel camped by the spring in Jezreel.(C) As the Philistine rulers marched with their units of hundreds and thousands, David and his men were marching at the rear(D) with Achish. The commanders of the Philistines asked, “What about these Hebrews?”

Achish replied, “Is this not David,(E) who was an officer of Saul king of Israel? He has already been with me for over a year,(F) and from the day he left Saul until now, I have found no fault in him.”

But the Philistine commanders were angry with Achish and said, “Send(G) the man back, that he may return to the place you assigned him. He must not go with us into battle, or he will turn(H) against us during the fighting. How better could he regain his master’s favor than by taking the heads of our own men? Isn’t this the David they sang about in their dances:

“‘Saul has slain his thousands,
    and David his tens of thousands’?”(I)

So Achish called David and said to him, “As surely as the Lord lives, you have been reliable, and I would be pleased to have you serve with me in the army. From the day(J) you came to me until today, I have found no fault in you, but the rulers(K) don’t approve of you. Now turn back and go in peace; do nothing to displease the Philistine rulers.”

“But what have I done?” asked David. “What have you found against your servant from the day I came to you until now? Why can’t I go and fight against the enemies of my lord the king?”

Achish answered, “I know that you have been as pleasing in my eyes as an angel(L) of God; nevertheless, the Philistine commanders(M) have said, ‘He must not go up with us into battle.’ 10 Now get up early, along with your master’s servants who have come with you, and leave(N) in the morning as soon as it is light.”

11 So David and his men got up early in the morning to go back to the land of the Philistines, and the Philistines went up to Jezreel.

29 Now the Philistines gathered together all their armies to Aphek: and the Israelites pitched by a fountain which is in Jezreel.

And the lords of the Philistines passed on by hundreds, and by thousands: but David and his men passed on in the rereward with Achish.

Then said the princes of the Philistines, What do these Hebrews here? And Achish said unto the princes of the Philistines, Is not this David, the servant of Saul the king of Israel, which hath been with me these days, or these years, and I have found no fault in him since he fell unto me unto this day?

And the princes of the Philistines were wroth with him; and the princes of the Philistines said unto him, Make this fellow return, that he may go again to his place which thou hast appointed him, and let him not go down with us to battle, lest in the battle he be an adversary to us: for wherewith should he reconcile himself unto his master? should it not be with the heads of these men?

Is not this David, of whom they sang one to another in dances, saying, Saul slew his thousands, and David his ten thousands?

Then Achish called David, and said unto him, Surely, as the Lord liveth, thou hast been upright, and thy going out and thy coming in with me in the host is good in my sight: for I have not found evil in thee since the day of thy coming unto me unto this day: nevertheless the lords favour thee not.

Wherefore now return, and go in peace, that thou displease not the lords of the Philistines.

And David said unto Achish, But what have I done? and what hast thou found in thy servant so long as I have been with thee unto this day, that I may not go fight against the enemies of my lord the king?

And Achish answered and said to David, I know that thou art good in my sight, as an angel of God: notwithstanding the princes of the Philistines have said, He shall not go up with us to the battle.

10 Wherefore now rise up early in the morning with thy master's servants that are come with thee: and as soon as ye be up early in the morning, and have light, depart.

11 So David and his men rose up early to depart in the morning, to return into the land of the Philistines. And the Philistines went up to Jezreel.