1 Samuelsboken 28
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Saul ber ett medium om hjälp
28 Vid denna tid samlade filistéerna sin armé till krig mot Israel. ”Jag hoppas du förstår att du och dina män måste hjälpa mig i striden”, sa Akish till David. 2 David svarade Akish: ”Ja, du ska nog få se vad din tjänare duger till!” ”Bra, då får du bli min personliga livvakt för alltid”, svarade Akish.
3 Vid den här tiden var profeten Samuel död. Hela Israel hade sörjt honom och han låg begravd i sin hemstad Rama. Kung Saul hade också drivit bort andebesvärjare och spåmän ur landet.[a]
4 Filistéerna slog nu upp sitt läger vid Shunem och Saul och Israels armé var på Gilboaberget. 5 Men när Saul såg filistéernas mäktiga armé, blev han fruktansvärt rädd 6 och frågade Herren om råd. Herren vägrade dock att svara honom. Varken genom drömmar eller urim[b] eller profeter kunde han få något besked. 7 Saul befallde därför sina tjänare att leta reda på en andebesvärjerska som han kunde fråga till råds. Han fick då veta att det fanns en sådan kvinna i En-Dor. 8 När natten kom, tog han på sig vanliga enkla kläder för att inte bli igenkänd och gick till kvinnans hem tillsammans med två av sina män.
”Frammana en ande åt mig”, sa han, ”en som jag uppger vid namn!” 9 ”Du vet väl att Saul har gjort sig av med andebesvärjare och spåmän från landet”, sa kvinnan. ”Försöker du fånga mig i en fälla och få mig dödad?” 10 Men Saul svor: ”Så sant Herren lever, du kommer inte att bestraffas för det här!” 11 Kvinnan svarade: ”Vem är det du vill jag ska mana fram?” ”Samuel”, svarade Saul.
12 Men när kvinnan fick se Samuel, skrek hon till Saul: ”Varför har du lurat mig? Du är Saul!” 13 ”Var inte rädd”, sa kungen till henne. ”Vad ser du?” ”Jag ser ett gudaväsen[c] som kommer upp ur jorden”, sa hon. 14 ”Hur ser han ut?” frågade Saul. ”Det är en gammal man, klädd i en mantel”, svarade kvinnan. Då förstod Saul att det var Samuel och han bugade sig djupt inför honom.
15 ”Varför har du stört mig genom att mana fram mig?” frågade Samuel. ”Därför att jag är i stora svårigheter”, svarade Saul. ”Filistéerna strider mot mig och Gud har lämnat mig och vill inte svara mig vare sig genom profeter eller drömmar. Därför har jag kallat på dig, för att fråga dig vad jag ska göra.”
16 Men Samuel svarade: ”Varför frågar du mig, när Herren redan har lämnat dig och blivit din fiende? 17 Han har gjort precis vad han sa att han skulle göra. Han har tagit riket ifrån dig och gett det till en annan, till David. 18 Allt detta har kommit över dig, därför att du inte lydde Herrens befallning och inte verkställde hans vredesdom över amalekiterna.[d] 19 Nu kommer både du och hela Israel att överlämnas åt filistéerna och i morgon kommer du och dina söner att vara här med mig. Herren kommer även att överlämna Israels armé åt filistéerna.”
20 Då föll Saul raklång till marken av fruktan för Samuels ord. Han var alldeles utmattad, eftersom han inte hade ätit på ett dygn. 21 När kvinnan kom till Saul och såg att han var skräckslagen, sa hon: ”Jag, din tjänarinna, lydde dig med risk för mitt liv och gjorde som du ville. 22 Lyssna nu till mig, din tjänarinna, och låt mig ställa fram lite mat, så att du får äta och får nya krafter och orkar återvända hem!”
23 Saul vägrade, han ville inte äta. Men när männen som var med honom också vädjade till honom, gav han till sist med sig. Han reste sig upp och satte sig på sängen. 24 Kvinnan hade en gödkalv i huset och skyndade sig ut för att slakta den. Hon tog fram mjöl och gjorde en deg och bakade osyrat bröd. 25 Sedan bar hon in maten till Saul och hans män och de åt innan de försvann ut i natten.
Footnotes
- 28:3 Gudsmannen Samuel var död. Saul hade dödat alla präster (se kap 22) och dessutom rensat landet från medier och spåmän. Det fanns alltså ingen att fråga, varken ond eller god.
- 28:6 Efoden med urim (se 2:18) fanns hos den ende kvarlevande prästen som flytt till David.
- 28:13 Ordagrant: gud.
- 28:18 Se kap 15.
1 Samuelsboken 28
Svenska Folkbibeln 2015
David i filisteernas här
28 Vid den tiden samlade filisteerna sina krigshärar för att strida mot Israel. Akish sade till David: ”Du vet väl att du och dina män måste dra ut i kriget med mig?” 2 David svarade Akish: ”Då ska du själv få se vad din tjänare kan göra.” ”Då så”, svarade Akish, ”du ska bli min livvakt[a] för alltid.”
Andebesvärjerskan i En-Dor
3 (A) Samuel var nu död, och hela Israel hade hållit dödsklagan över honom. De hade begravt honom i hans egen stad Rama. Och Saul hade drivit ut andebesvärjare och spåmän ur landet.
4 Filisteerna samlades och kom och slog läger vid Shunem. Då samlade också Saul hela Israel och de slog läger på Gilboa.[b] 5 Men när Saul såg filisteernas läger blev han rädd och greps av stor fruktan. 6 (B) Saul bad Herren om råd, men Herren svarade honom inte, varken genom drömmar eller genom urim[c] eller genom profeter. 7 Då sade Saul till sina tjänare: ”Sök upp en andebesvärjerska åt mig, så ska jag gå till henne och fråga henne.” Hans tjänare svarade: ”Det finns en andebesvärjerska i En-Dor[d].”
8 Saul gjorde sig oigenkännlig och tog på sig andra kläder och gav sig i väg med två av sina män. De kom till kvinnan om natten. ”Spå mig genom anden[e]”, sade han, ”och mana fram åt mig den jag säger dig.” 9 Men kvinnan sade till honom: ”Du vet ju vad Saul har gjort, han har utrotat andebesvärjare och spåmän ur landet. Varför lägger du en snara för mitt liv för att döda mig?” 10 Då gav Saul henne sin ed vid Herren och sade: ”Så sant Herren lever, ingen skuld ska drabba dig i denna sak.”
11 Kvinnan frågade: ”Vem ska jag mana fram åt dig?” Han svarade: ”Mana fram Samuel åt mig.” 12 Men när kvinnan fick se Samuel, skrek hon med hög röst och sade till Saul: ”Varför har du lurat mig? Du är ju Saul!” 13 Kungen sade till henne: ”Var inte rädd. Vad är det du ser?” Kvinnan svarade Saul: ”Jag ser ett gudaväsen komma upp ur jorden.” 14 Han frågade henne: ”Hur ser han ut?” Hon svarade: ”Det är en gammal man som kommer upp, insvept i en mantel.” Då förstod Saul att det var Samuel, och han böjde sig ner med ansiktet mot jorden och bugade sig.
15 (C) Samuel sade till Saul: ”Varför har du stört mig och manat fram mig?” Saul svarade: ”Jag är i stor nöd. Filisteerna har börjat krig mot mig, och Gud har lämnat mig och svarar mig inte mer, varken genom profeter eller genom drömmar. Därför har jag kallat på dig, för att du ska låta mig veta vad jag ska göra.” 16 (D) Samuel svarade: ”Varför frågar du mig, när Herren har lämnat dig och blivit din fiende? 17 (E) Herren har gjort vad han sade genom mig: Herren har ryckt riket ur din hand och gett det till en annan, till David. 18 (F) Eftersom du inte lydde Herrens röst och inte utförde hans brinnande vredesdom över Amalek, har Herren i dag gjort dig detta. 19 (G) Herren ska ge både dig och Israel i filisteernas hand, och i morgon ska du och dina söner vara hos mig. Även Israels läger ska Herren ge i filisteernas hand.”
20 Då föll Saul genast raklång till jorden, förfärad över Samuels ord. Han var också helt kraftlös, för han hade inte ätit något på ett helt dygn. 21 (H) Kvinnan gick fram till Saul, och när hon såg hur skräckslagen han var sade hon till honom: ”Se, din tjänarinna gjorde som du sade. Jag riskerade mitt liv och gjorde vad du bad mig om. 22 Så nu får också du lyssna till vad din tjänarinna har att säga: Låt mig sätta fram lite mat åt dig, så att du kan äta och hämta krafter innan du går din väg.” 23 Men han vägrade och sade: ”Jag vill inte äta.”
Då bad både hans tjänare och kvinnan honom så enträget att han lyssnade till dem. Han reste sig upp från marken och satte sig på bädden. 24 Kvinnan hade en gödkalv i huset, och den slaktade hon nu i all hast. Därefter tog hon mjöl och knådade det och bakade osyrat bröd av det. 25 Sedan satte hon fram det åt Saul och hans tjänare, och de åt. Därefter reste de sig och gick samma natt sin väg.
Footnotes
- 28:2 livvakt Ordagrant: ”den som vakar över mitt huvud”.
- 28:4 Shunem … Gilboa Sydost om Jisreelslätten i Galileen ligger berget Gilboa, och ca 8 km norr om det låg Shunem vid foten av Morehöjden (Dom 7:1).
- 28:6 urim Orakelstenar (2 Mos 28:30, 4 Mos 27:21) för att söka svar (ja eller nej) från Gud.
- 28:7 En-Dor Låg norr om Morehöjden, på andra sidan av filisteernas läger.
- 28:8 anden Hebr. ov, en död vålnad, till skillnad från rúach som används för Guds Ande.
1 Samuele 28
Nuova Riveduta 1994
I Filistei si preparano alla guerra; Saul consulta l'evocatrice di spiriti a En-Dor
28 (A)In quei giorni i *Filistei riunirono i loro eserciti per far guerra a *Israele. Achis disse a *Davide: «Sia chiaro che verrai con me alla guerra tu e la tua gente». 2 Davide rispose ad Achis: «Tu vedrai quello che il tuo servo farà». Achis disse a Davide: «Io ti nominerò mia guardia del corpo per sempre». 3 Or *Samuele era morto; tutto Israele ne aveva fatto cordoglio, e lo avevano sepolto a Rama, nella sua città. *Saul aveva scacciato dal paese gli evocatori di spiriti e gl'indovini.
4 I Filistei si riunirono e vennero ad accamparsi a Sunem. Anche Saul riuní tutto Israele e si accamparono a Ghilboa. 5 Quando Saul vide l'accampamento dei Filistei ebbe paura e il cuore gli tremò forte. 6 Saul consultò il Signore, ma il Signore non gli rispose né tramite sogni, né mediante l'*urim[a], né per mezzo dei *profeti. 7 Allora Saul disse ai suoi servitori: «Cercatemi una donna che sappia evocare gli spiriti e io andrò da lei a consultarla». I servitori gli dissero: «A En-Dor c'è una donna che evoca gli spiriti». 8 Allora Saul si camuffò, si mise altri abiti, e partí accompagnato da due uomini. Giunsero di notte dalla donna e Saul le disse: «Dimmi l'avvenire, ti prego, mediante l'evocazione di uno spirito, e fammi salire colui che ti dirò». 9 La donna gli rispose: «Ecco, tu sai quello che Saul ha fatto, com'egli ha sterminato dal paese gli evocatori di spiriti e gli indovini; perché dunque tendi un tranello alla mia vita per farmi morire?» 10 Saul le giurò per il Signore, e disse: «Com'è vero che il Signore vive, nessuna punizione ti toccherà per questo!» 11 Allora la donna gli disse: «Chi debbo farti salire?» Ed egli rispose: «Fammi salire Samuele».
12 E quando la donna vide Samuele urlò e disse a Saul: «Perché mi hai ingannata? Tu sei Saul!» 13 Il re le disse: «Non preoccuparti; che vedi?» E la donna a Saul: «Vedo un essere sovrumano[b] che esce di sotto terra». 14 Ed egli a lei: «Che forma ha?» Lei rispose: «È un vecchio che sale ed è avvolto in un mantello». Allora Saul comprese che era Samuele, si chinò con la faccia a terra e gli si prostrò davanti.
15 Samuele disse a Saul: «Perché mi hai disturbato, facendomi salire?» Saul rispose: «Sono in grande angoscia, poiché i Filistei mi fanno guerra e Dio si è ritirato da me e non mi risponde piú mediante i profeti né tramite sogni; perciò ti ho chiamato perché tu mi faccia sapere quello che devo fare». 16 Samuele disse: «Perché consulti me, mentre il Signore si è ritirato da te e ti è diventato avversario? 17 Il Signore ha agito come aveva annunziato per mezzo di me; il Signore ti strappa di mano il regno e lo dà a un altro, a Davide, 18 perché non hai ubbidito alla voce del Signore e non hai lasciato sfogare la sua ira ardente contro *Amalec; perciò il Signore ti tratta cosí oggi. 19 Assieme a te il Signore darà anche Israele nelle mani dei Filistei, e domani tu e i tuoi figli sarete con me; il Signore darà anche l'accampamento d'Israele nelle mani dei Filistei».
20 Allora Saul cadde di colpo lungo disteso per terra, spaventato dalle parole di Samuele; era inoltre senza forza perché non aveva preso cibo tutto quel giorno e tutta quella notte.
21 La donna si avvicinò a Saul e, vedendolo tutto atterrito, gli disse: «Ecco, la tua serva ha ubbidito alla tua voce. Ho messo a repentaglio la mia vita per ubbidire alle parole che mi hai dette. 22 Anche tu dunque, ascolta la voce della tua serva e permetti che io ti metta davanti un boccone di pane; mangia per prendere forza se vuoi metterti in viaggio». 23 Ma egli rifiutò e disse: «Non mangerò». I suoi servi, però, insistettero insieme alla donna ed egli si arrese alle loro pressioni; si alzò da terra e si mise seduto sul letto. 24 La donna aveva in casa un vitello ingrassato, che si affrettò ad ammazzare. Poi prese della farina, la impastò e ne fece dei *pani senza lievito; 25 mise quei cibi davanti a Saul e ai suoi servitori e quelli mangiarono.
Poi si alzarono e ripartirono quella stessa notte.
Footnotes
- 1 Samuele 28:6 Urim, vd. Es 28:30.
- 1 Samuele 28:13 Sovrumano, ebr. 'elohim.
1 Samuel 28
English Standard Version
Saul and the Medium of En-dor
28 In those days (A)the Philistines gathered their forces for war, to fight against Israel. And Achish said to David, “Understand that you and your men are to go out with me in the army.” 2 David said to Achish, “Very well, you shall know what your servant can do.” And Achish said to David, “Very well, I will make you my bodyguard for life.”
3 Now (B)Samuel had died, and all Israel had mourned for him and buried him (C)in Ramah, his own city. And Saul had put (D)the mediums and the necromancers out of the land. 4 The Philistines assembled and came and encamped (E)at Shunem. And Saul gathered all Israel, and they encamped (F)at Gilboa. 5 When Saul saw the army of the Philistines, he was afraid, and his heart trembled greatly. 6 And when Saul inquired of the Lord, (G)the Lord did not answer him, either (H)by dreams, or (I)by Urim, or by prophets. 7 Then Saul said to his servants, (J)“Seek out for me a woman who is a medium, that I may go to her and inquire of her.” And his servants said to him, “Behold, there is a medium at (K)En-dor.”
8 So Saul (L)disguised himself and put on other garments and went, he and two men with him. And they came to the woman by night. And he said, (M)“Divine for me by a spirit and bring up for me whomever I shall name to you.” 9 The woman said to him, “Surely you know what Saul has done, (N)how he has cut off the mediums and the necromancers from the land. Why then are you laying a trap for my life to bring about my death?” 10 But Saul swore to her by the Lord, (O)“As the Lord lives, no punishment shall come upon you for this thing.” 11 Then the woman said, “Whom shall I bring up for you?” He said, “Bring up Samuel for me.” 12 When the woman saw Samuel, she cried out with a loud voice. And the woman said to Saul, “Why have you deceived me? You are Saul.” 13 The king said to her, “Do not be afraid. What do you see?” And the woman said to Saul, “I see a god coming up out of the earth.” 14 He said to her, “What is his appearance?” And she said, “An old man is coming up, and he is wrapped (P)in a robe.” And Saul knew that it was Samuel, and he bowed with his face to the ground and paid homage.
15 Then Samuel said to Saul, “Why have you disturbed me by bringing me up?” Saul answered, “I am in great distress, for the Philistines are warring against me, and (Q)God has turned away from me and (R)answers me no more, either by prophets or by dreams. Therefore I have summoned you to tell me what I shall do.” 16 And Samuel said, “Why then do you ask me, since the Lord has turned from you and become your enemy? 17 The Lord has done to you as he spoke by me, for (S)the Lord has torn the kingdom out of your hand and given it to your neighbor, David. 18 (T)Because you did not obey the voice of the Lord and did not carry out his fierce wrath against Amalek, therefore the Lord has done this thing to you this day. 19 Moreover, the Lord will give Israel also with you into the hand of the Philistines, and tomorrow you (U)and your sons shall be with me. The Lord will give the army of Israel also into the hand of the Philistines.”
20 Then Saul fell at once full length on the ground, filled with fear because of the words of Samuel. And there was no strength in him, for he had eaten nothing all day and all night. 21 And the woman came to Saul, and when she saw that he was terrified, she said to him, “Behold, your servant has obeyed you. (V)I have taken my life in my hand and have listened to what you have said to me. 22 Now therefore, you also obey your servant. Let me set a morsel of bread before you; and eat, that you may have strength when you go on your way.” 23 He refused and said, “I will not eat.” But his servants, together with the woman, urged him, and he listened to their words. So he arose from the earth and sat on the bed. 24 Now the woman had a fattened calf in the house, and she quickly killed it, and she took flour and kneaded it and baked unleavened bread of it, 25 and she put it before Saul and his servants, and they ate. Then they rose and went away that night.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Copyright © 1994 by Geneva Bible Society
The ESV® Bible (The Holy Bible, English Standard Version®), © 2001 by Crossway, a publishing ministry of Good News Publishers. ESV Text Edition: 2025.
