1 Samuelsboken 25
Svenska Folkbibeln 2015
Samuels död
25 (A) Samuel dog, och hela Israel samlades och höll dödsklagan efter honom. De begravde honom i hans hem i Rama.
David och Abigail
David bröt upp och drog ner till Parans öken. 2 (B) I Maon fanns det en man som hade sin boskapsskötsel i Karmel[a]. Mannen var mycket rik, han ägde tretusen får och ettusen getter, och nu höll han på att klippa sina får i Karmel. 3 Mannen hette Nabal, och hans hustru hette Abigail.[b] Hon var klok och vacker, han var hård och ond i det han gjorde. Han var en ättling till Kaleb.
4 När nu David var i öknen och fick höra att Nabal klippte sina får, 5 sände han i väg tio unga män och sade till dem: ”Gå upp till Karmel och bege er till Nabal och hälsa honom i mitt namn 6 och säg: Må du leva! Frid vare med dig, frid vare med ditt hus och frid vare med allt vad du har. 7 Jag har hört att du har fårklippning[c] på gång. Nu är det så att dina herdar har varit hos oss utan att vi gjort dem något ont och utan att något har kommit bort för dem under hela tiden de har varit i Karmel. 8 Fråga dina tjänare, så berättar de det själva för dig. Låt nu mina unga män finna nåd för dina ögon. Vi har ju kommit hit på en glädjedag, så ge gärna vad du har till hands till dina tjänare och din son David.”
9 När Davids män kom dit sade de allt detta till Nabal i Davids namn. Sedan väntade de. 10 Men Nabal svarade Davids tjänare: ”Vem är David, vem är Ishais son? Nu för tiden är det många tjänare som rymmer från sina herrar. 11 Skulle jag ta mitt bröd och mitt vatten[d] och mitt kött som jag slaktat för mina fårklippare, och ge till män som jag inte vet varifrån de är?”
12 Då vände Davids män och gick sin väg. När de kom tillbaka berättade de allt detta för David. 13 Och David sade till sina män: ”Spänn på er svärden!” Var och en spände på sig sitt svärd, och David spände på sig sitt. Omkring fyrahundra man följde med David upp, medan tvåhundra stannade vid trossen.
14 En av tjänarna berättade för Nabals hustru Abigail: ”Se, David sände hit budbärare från öknen och lät hälsa vår herre, men han snäste av dem. 15 Men dessa män har varit väldigt goda mot oss. Vi led aldrig någon orätt och inget kom bort för oss under hela tiden vi drog omkring med dem där ute på marken. 16 De var en mur för oss både dag och natt under hela tiden vi var med dem och vaktade hjorden. 17 Tänk nu och se vad du kan göra, för olyckan hänger över vår herre och hela hans hus. Han är ju så ond att ingen kan prata med honom.”
18 Då skyndade sig Abigail och tog tvåhundra bröd, två läglar vin, fem tillredda får, fem seamått rostade ax[e], etthundra russinkakor och tvåhundra fikonkakor och lastade det på åsnor. 19 Hon sade till sina tjänare: ”Gå före mig, så kommer jag efter er.” Men hon berättade inget för sin man.
20 När hon nu red på sin åsna och var på väg ner i en bergsravin, då kom David och hans män ner mot henne så att hon mötte dem. 21 (C) David hade sagt: ”Det var meningslöst att jag skyddade allt han har där i öknen så att inget försvann av allt han äger. Han har lönat gott med ont. 22 Må Gud straffa Davids fiender[f] både nu och i framtiden: Jag tänker inte låta en enda man[g] av alla dem som är hans leva till morgonen.”
23 När Abigail fick se David, steg hon genast ner från åsnan och föll ner på sitt ansikte inför David och bugade sig mot marken. 24 Hon föll ner för hans fötter och sade: ”Det är jag, min herre, som bär skulden. Men låt din tjänarinna få tala till dig, och lyssna till din tjänarinnas ord. 25 Herre, bry dig inte om denne onde Nabal, för han är som hans namn betyder. Dåre heter han, och dårskap är han full av. Men jag, din tjänarinna, såg inte männen som du, min herre, sände.
26 Och nu, min herre, så sant Herren lever och så sant du själv lever: Herren har hindrat dig från att dra på dig blodskuld och ta rätten i egna händer. Må nu dina fiender och de som söker min herres olycka bli som Nabal. 27 (D) Och låt nu denna välsignelsegåva som din tjänarinna har med till min herre ges åt männen som följer min herre. 28 Förlåt din tjänarinna vad hon har brutit. För Herren ska sannerligen bygga åt min herre ett hus som består, eftersom min herre utkämpar Herrens krig, och inget ont ska finnas hos dig under hela ditt liv. 29 (E) Om någon står upp för att förfölja dig och vill döda dig, ska min herres liv vara inknutet i livets knyte[h] hos Herren din Gud. Men dina fienders liv ska han lägga i sin slunga och slunga bort. 30 När Herren gör för min herre allt det goda som han sagt om dig och sätter dig till furste över Israel, 31 ska det här inte bli en stötesten för dig eller till samvetskval för min herre, att min herre spillt oskyldigt blod och tagit rätten i egna händer. När Herren gör gott mot min herre, tänk då på din tjänarinna.”
32 Då sade David till Abigail: ”Välsignad är Herren, Israels Gud, som i dag sände dig för att möta mig! 33 Välsignad är din klokhet och välsignad är du själv som i dag har hindrat mig från att dra på mig blodskuld och ta rätten i egna händer! 34 Men så sant Herren, Israels Gud, lever, han som har hindrat mig från att göra dig illa: Hade du inte skyndat mig till mötes, skulle i gryningen inte en man ha funnits kvar av Nabals hus.” 35 (F) Sedan tog David emot vad hon hade fört med sig till honom, och han sade till henne: ”Gå hem i frid! Se, jag har lyssnat till dina ord och gör som du vill.”
36 När Abigail kom hem till Nabal, hade han ställt till med en fest i sitt hus och festade som en kung. Nabals hjärta var glatt och han var kraftigt berusad. Därför sade hon inget alls, stort eller smått, till honom förrän på morgonen när det ljusnade. 37 Men när det blev morgon och ruset hade gått ur Nabal, berättade hans hustru för honom vad som hade hänt. Då blev hans hjärta som dött i honom, och han blev som sten. 38 Omkring tio dagar senare slog Herren Nabal så att han dog.
39 När David fick höra att Nabal var död, sade han: ”Välsignad är Herren, som har försvarat min sak mot Nabal som skymfade mig och bevarat sin tjänare från att göra något ont. Herren har låtit Nabals ondska drabba hans eget huvud!” Och David sände bud till Abigail och hälsade att han gärna ville få henne till hustru. 40 När Davids tjänare kom till Abigail i Karmel sade de till henne: ”David har sänt oss till dig för att få dig som sin hustru.” 41 Då reste hon sig och föll ner till marken på sitt ansikte och sade: ”Se, här är din tjänarinna. Låt mig tjäna med att tvätta fötterna på min herres tjänare.” 42 Därefter reste hon sig snabbt och satt upp på åsnan. Så gjorde också de fem unga flickor som gick med henne. Hon följde med Davids sändebud och blev hans hustru.
43 David hade också tagit Ahinoam från Jisreel till hustru, och båda var nu hans hustrur. 44 (G) Men Saul hade gett sin dotter Mikal, Davids hustru, åt Palti, Laishs son, från Gallim.
Footnotes
- 25:2 Karmel En by i Juda bergsöken nära Maon (23:24) där Saul hade rest en minnesstod efter sin seger över amalekiterna (15:12).
- 25:3 Nabal ... Abigail Betyder på hebreiska ”dåre” (vers 25) och ”fadern gläds”. På arabiska kan Nabal betyda ”ädel”.
- 25:7 fårklippning På våren före lamningen, ett tillfälle för fest (vers 8, 2 Sam 13:23).
- 25:11 vatten Andra handskrifter (Septaginta): ”vin”.
- 25:18 fem seamått rostade ax Ca 35 liter.
- 25:22 Davids fiender Andra handskrifter (Septuaginta): ”David”.
- 25:22 man Ordagrant: ”som urinerar mot muren” (även i vers 34).
- 25:29 ska min herres liv vara inknutet i livets knyte Denna önskan skrivs på varje judisk gravsten.
1 Samuelsboken 25
Svenska 1917
25 Och Samuel dog, och hela Israel församlade sig och höll dödsklagan efter honom; och de begrovo honom där han bodde i Rama. Och David stod upp och drog ned till öknen Paran.
2 I Maon fanns då en man som hade sin boskapsskötsel i Karmel, och den mannen var mycket rik; han ägde tre tusen får och ett tusen getter. Och han höll just då på att klippa sina får i Karmel.
3 Mannen hette Nabal, och hans hustru hette Abigail. Hustrun hade ett gott förstånd och ett skönt utseende; men mannen var hård och ondskefull; och han var en avkomling av Kaleb.
4 När nu David i öknen fick höra att Nabal klippte sina får,
5 sände han dit tio unga män; och David sade till männen: »Gån upp till Karmel och begiven eder till Nabal och hälsen honom från mig.
6 Och I skolen säga till mina bröder där: »Frid vare med dig själv frid vare med ditt hus, och frid vare med allt vad du har.
7 Jag har nu hört att du håller på med fårklippning. Nu är det så att dina herdar hava vistats i vårt grannskap, utan att vi hava gjort dem något förfång, och utan att något har kommit bort för dem under hela den tid de hava varit i Karmel.
8 Fråga dina tjänare därom, så skola de själva säga dig det. Låt nu våra män finna nåd för dina ögon. Vi hava ju kommit hit på en glad dag. Giv därför åt dina tjänare och åt din son David vad du kan hava till hands.»
9 När nu Davids män kommo dit, talade de på Davids vägnar till Nabal alldeles såsom det var dem befallt, och sedan väntade de stilla.
10 Men Nabal svarade Davids tjänare och sade: »Vem är David, vem är Isais son? I denna tid är det många tjänare som rymma från sina herrar.
11 Skulle jag taga min mat och min dryck och slaktdjuren, som jag har slaktat åt mina fårklippare, och giva detta åt män om vilka jag icke ens vet varifrån de äro?»
12 Då vände Davids män om och gingo sin väg; och när de hade kommit tillbaka, berättade de for honom allt, såsom det hade tillgått.
13 Då sade David till sina män: »Var och en omgjorde sig med sitt svärd.» Och var och en omgjordade sig med sitt svärd; jämväl David själv omgjordade sig med sitt svärd. Och vid pass fyra hundra man följde med David ditupp, men två hundra stannade vid trossen.
14 Men en av tjänarna berättade för Abigail, Nabals hustru, och sade: »David har skickat sändebud hit från öknen och låtit hälsa vår herre, men han visade av dem.
15 Dessa män hava likväl varit oss mycket nyttiga; vi hava aldrig lidit något förfång, och aldrig har något kommit bort för oss under hela den tid vi drogo omkring i deras närhet, medan vi voro därute på marken.
16 De voro en mur för oss både dag och natt under hela den tid vi vistades i deras grannskap, medan vi vaktade hjorden.
17 Så betänk nu och se till, vad du bör göra, ty något ont är nog beslutet mot vår herre och över hela hans hus; och han är ju en ond man, så att ingen vågar säga något åt honom.»
18 Då gick Abigail strax och tog två hundra bröd, två vinläglar, fem tillredda får, fem sea-mått rostade ax, ett hundra russinkakor och två hundra fikonkakor, och lastade detta på åsnor.
19 Och hon sade till sina tjänare: »Gån framför mig, jag vill komma efter eder.» Men för sin man Nabal sade hon intet härom.
20 När hon nu red på sin åsna och kom ned i en hålväg i berget, fick hon se David och hans män komma ned från motsatta sidan, så att hon måste möta dem.
21 Men David hade sagt: »Förgäves har jag skyddat allt vad den mannen hade i öknen, så att intet av allt vad han ägde har kommit bort; men har har vedergällt mig med ont för gott.
22 Så sant Gud må straffa Davids fiender nu och framgent, jag skall av allt som tillhör honom icke låta någon av mankön leva kvar till i morgon.»
23 Då nu Abigail fick se David, steg hon strax ned från åsnan och föll ned inför David på sitt ansikte och bugade sig mot jorden.
24 Hon föll till hans fötter och sade: »På mig vilar denna missgärning, herre. Men låt din tjänarinna få tala inför dig, och hör på din tjänarinnas ord.
25 Icke må min herre fästa något avseende vid Nabal, den onde mannen, ty vad hans namn betyder, det är han; Nabal heter han, och dårskap bor i honom. Men jag, din tjänarinna, har icke sett de män som du, min herre, sände.
26 Och nu, min herre, så sant HERREN lever, och så sant du själv lever, du som av HERREN har avhållits från att ådraga dig blodskuld och skaffa dig rätt med egen hand: må det nu gå dina fiender och dem som söka bereda min herre ofärd såsom det må gå Nabal.
27 Och låt nu dessa hälsningsskänker, som din trälinna har medfört till min herre, givas åt de män som följa min herre.
28 Förlåt din tjänarinna vad hon har brutit. Ty HERREN skall förvisso åt min herre uppbygga ett hus som bliver beståndande, eftersom min herre för HERRENS krig; och du skall icke bliva skyldig till något ont, så länge du lever.
29 Och om någon står upp för att förfölja dig och söka döda dig, så må min herres liv vara inknutet i de levandes pung hos HERREN, din Gud; men dina fienders liv må han lägga i sin slunga och slunga det bort.
30 När nu HERREN gör med min herre allt det goda varom han har talat till dig, och förordnar dig till furste över Israel,
31 skall alltså detta icke bliva dig en stötesten eller vara till hjärteångest för min herre, att du har utgjutit blod utan sak, och att min herre själv har skaffat sig rätt. Men när HERREN gör min herre gott, så tänk på din tjänarinna.»
32 Då sade David till Abigal: »Välsignad vare HERREN, Israels Gud som i dag har sänt dig mig till mötes!
33 Och välsignat vare ditt förstånd, och välsignad vare du själv, som i dag har hindrat mig från att ådraga mig blodskuld och skaffa mig rätt med egen hand!
34 Men så sant HERREN, Israels Gud, lever, han som har avhållit mig från att göra dig något ont: om du icke strax hade kommit mig till mötes, så skulle i morgon, när det hade blivit dager, ingen av mankön hava funnits kvar av Nabals hus.»
35 Därefter tog David emot av henne vad hon hade medfört åt honom; och han sade till henne: »Far i frid hem igen. Se, jag har lyssnat till dina ord och gjort dig till viljes.»
36 När sedan Abigail kom hem till Nabal, höll denne just i sitt hus ett gästabud, som var såsom en konungs gästabud; och Nabals hjärta var glatt i honom, och han var mycket drucken. Därför omtalade hon alls intet för honom förrän om morgonen, när det blev dager.
37 Men om morgonen, när ruset hade gått av Nabal, omtalade hans hustru för honom vad som hade hänt. Då blev hans hjärta såsom dött i hans bröst, och han blev såsom en sten.
38 Och vid pass tio dagar därefter slog HERREN Nabal, så att han dog.
39 När David hörde att Nabal var död, sade han: »Lovad vare HERREN, som på Nabal har hämnats den smälek han tillfogade mig, och som har bevarat sin tjänare från att göra vad ont var, under det att HERREN lät Nabals ondska komma tillbaka över hans eget huvud!» Och David sände åstad och lät säga Abigail att han önskade få henne till sin hustru.
40 När så Davids tjänare kommo till Abigail i Karmel, talade de till henne och sade: »David har sänt oss till dig för att få dig till hustru åt sig.»
41 Då stod hon upp och föll ned till jorden på sitt ansikte och sade: »Må din tjänarinna bliva en trälinna, som tvår min herres tjänares fötter.»
42 Därefter stod Abigail upp med hast och satte sig på sin åsna, likaledes de fem tärnor som utgjorde hennes följe. Och hon följde med dem som David hade sänt till henne och blev hans hustru.
43 David hade ock tagit till hustru Ahinoam från Jisreel, så att dessa båda blevo hans hustrur.
44 Men Saul hade givit sin dotter Mikal, Davids hustru, åt Palti, Lais' son, från Gallim.
1 Samuelsboken 25
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Nabal förolämpar David
25 Strax därefter dog Samuel. Hela Israel sörjde och man begravde honom i hans familjegrav i Rama.David begav sig sedan till Parans öken.
2 I Maon fanns då en rik man som ägde en fårfarm i byn Karmel. Han hade tre tusen får och tusen getter. Eftersom det var dags att klippa fåren, var han hemma på gården.
3 Han hette Nabal, och hans hustru, en vacker och intelligent kvinna, hette Abigail. Men mannen, en ättling till Kaleb, var rå och elak.
4 När David hörde att Nabal höll på att klippa sina får,
5 skickade han tio av sina män till Karmel för att säga:
6 Måtte Gud ge dig och din familj framgång och föröka allt du äger.
7 Jag har fått höra att du klipper dina får. Under den tid dina herdar har bott ibland oss, har vi aldrig skadat dem eller stulit något från dem medan de har varit vid Karmel.
8 Fråga dem, så får du reda på att jag talar sanning. Jag hoppas att du kan belöna dem på något sätt nu när de kommer till dig.
9 Davids meddelande överlämnades till Nabal, och man väntade på hans svar.
10 Vem är den där David? frågade han. Vem tror han att han är egentligen, den där Isais son? Det finns massor av tjänare nu för tiden, som rymmer från sina herrar.
11 Skulle jag ta mitt bröd och mitt vatten och köttet från mina slaktade djur, som jag har gjort i ordning åt mina fårklippare, och ge det till några som jag inte ens vet varifrån de kommer?
12 Davids budbärare gick då tillbaka och berättade vad Nabal hade sagt.
13 Ta på er svärden! sa David och spände på sig sitt eget.David gav sig sedan av 400 man, medan 200 stannade kvar för att vakta lägret.
14 Under tiden gick en av Nabals män och berättade för Abigail vad som hade hänt: David skickade hit sina män från öknen för att tala med vår husbonde, men han förolämpade och hånade dem.
15-16 Men Davids män var mycket vänliga mot oss, och de har aldrig gjort oss något illa. Faktum är att de dag och natt skyddade både oss och fåren, och ingen stal något från oss under hela tiden de var tillsammans med oss.
17 Det är bäst att du så fort som möjligt tänker ut något, för annars kommer det att gå illa för vår husbonde och för hela hans familj. Han är tyvärr så envis att han inte lyssnar på någon.
18 Då skyndade sig Abigail att samla ihop tvåhundra brödkakor, två tunnor vin, fem tillagade får, två säckar rostat vete, etthundra russinkakor och tvåhundra fikonkakor och lastade dem på åsnor.
19 Skynda er i förväg, så ska jag följa efter, sa hon, men hon berättade inte för sin make vad hon tänkte göra.
20 När hon kom ridande på sin åsna utför en brant stig, fick hon se David och hans män komma emot henne från andra sidan av en ravin.
21 David hade sagt till sig själv: Vi har absolut inget för att vi hjälpt den här mannen. Vi skyddade hans hjordar i öknen, så att inget djur skulle gå förlorat eller bli stulet, men han har lönat mig med ont för gott. Det enda jag har fått för mina besvär är förolämpningar.
22 Jag kommer inte att låta en enda av hans män få överleva till i morgon.
Abigail ber för Nabals liv
23 När Abigail såg David, steg hon snabbt av åsnan och bugade sig djupt inför honom.
24 Herre, jag tar på mig hela skulden i det här fallet, sa hon. Var snäll och hör på mig!
25 Nabal är en dåre, precis som hans namn säger, så bry er inte om vad han har sagt! Jag såg aldrig budbärarna du skickade.
26 Men eftersom Herren ännu inte har låtit dig få hämnd, så ber jag vid hans namn att Guds förbannelse ska drabba Nabal liksom alla dina fiender.
27 Här är en gåva, som jag har fört med mig till dig och dina män.
28 Förlåt mig att jag tog mig friheten att komma ut på det här sättet. Herren kommer helt säkert att belöna dig med ett rike som aldrig ska vackla, eftersom du kämpar för honom. Låt ingen få anledning att anklaga dig för något under din livstid.
29 Du kommer alltid att vara trygg under Herrens beskydd, även när man är ute för att döda dig. Ja, du är lika säker som om du låg i hans hand, och dina fiender kommer han att kasta undan som stenar ur en slunga!
30-31 Och när Herren har utfört allt det goda som han har lovat dig, och har gjort dig till kung i Israel, så ska du inte behöva bära på en mördares dåliga samvete eller vara som en som tagit lagen i egna händer! Och glöm inte mig, när Herren har gjort dessa stora ting för dig!
32 David svarade Abigail: Välsignad vare Herren, Israels Gud, som har skickat hit dig för att möta mig i dag!
33 Och tacka Gud för att du är så klok och förståndig! Du är välsignad, eftersom du hindrade mig från att mörda din man och hämnas på honom.
34 Herren, Israels Gud, har hindrat mig från att skada dig. Om du inte hade kommit hit ut för att möta mig, så skulle inte någon av Nabals män varit vid liv i morgon bitti.
35 Sedan tog David emot hennes gåvor och sa till henne att återvända hem utan fruktan, för han tänkte inte hämnas på hennes make.
36 När hon kom hem, såg hon att Nabal hade ordnat till en stor fest. Han var mycket berusad, och därför berättade hon inte för honom om mötet med David förrän följande morgon.
37-38 Då hade han nyktrat till, men när han fick veta vad som hade hänt, drabbades han av hjärnblödning och blev helt förlamad. Tio dagar senare slog Herren honom igen, och då dog han.
39 När David hörde att Nabal var död, sa han: Prisad vare Herren! Gud har själv straffat Nabal och skonat mig från att bli inblandad. Nabal har fått sitt straff.David sände genast budbärare till Abigail för att be henne bli hans hustru.
40 När de kom fram till Karmel och framförde sitt ärende,
41 svarade hon genast ja.
42 Hon gjorde sig i ordning, tog fem tjänsteflickor med sig och satte sig på sin åsna. De följde sedan med männen tillbaka till David, och hon blev så hans hustru.
43 David gifte sig även med Ahinoam från Jisreel.
44 Men under tiden hade kung Saul tvingat sin dotter Mikal att gifta sig med en annan man från Gallim som hette Palti och var son till Lais.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica