1 Samuelsboken 2
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Hanna tackar Herren
2 Hanna bad:
”Jag fröjdar mig i Herren!
Han har återupprättat mig[a].
Nu kan jag ge svar på tal till mina fiender,
vara lycklig för att du har räddat mig.
2 Ingen är helig som Herren!
Det finns ingen annan Gud,
ingen enda klippa som vår Gud.
3 Sluta upp med ert skrytsamma och stolta tal
och era stora ord!
Herren vet allt
och han kommer att döma varje handling.
4 Krigarnas bågar är sönderbrutna,
men de som stapplade av svaghet har fått ny kraft.
5 De som förut var mätta måste nu slava för bröd,
medan de som var hungriga får mat.
Den ofruktsamma kvinnan har nu sju barn,
medan hon som hade många barn tynar bort.
6 Herren dödar
och Herren ger liv.
Han leder människor ner i dödsriket
och räddar dem därifrån.
7 Herren gör fattig och rik,
han ödmjukar och han upphöjer.
8 Han lyfter de hjälplösa och fattiga ur damm och aska.
Han behandlar dem som furstar
och låter dem sitta på hedersplatserna.
Hela jorden vilar på den grund Herren byggt.
9 Han kommer att skydda sina frommas steg,
men de onda kommer att tystas i mörkret.
Ingen ska lyckas enbart genom egen styrka.
10 De som kämpar mot Herren kommer att krossas.
Han dundrar mot dem från himlen.
Han dömer hela jorden.
11 Därefter återvände Elkana till Rama och pojken blev kvar som Herrens tjänare under prästen Eli.
Samuel i tjänst för Herren
12 Men Elis söner var onda män som inte brydde sig om Herren. 13 Vad prästerna brukade göra mot folket var att när någon offrade ett offer och när köttet tillagades, kom en prästtjänare med en treuddig köttgaffel i handen. 14 Tjänaren stötte sedan ner gaffeln i kitteln, pannan eller grytan och den bit som kom upp behöll prästen. Detta råkade alla israeliter ut för som kom till Shilo. 15 Ibland kom tjänaren till och med innan man förbränt fettet och sa: ”Ge prästen det råa köttet att steka, inte det kokta, för prästen vill inte ha kokt kött av dig utan rått.” 16 Om mannen som offrade köttet svarade: ”Först måste fettet brännas, sedan får du ta så mycket du vill”, då brukade tjänaren säga: ”Nej, ge det till mig genast, annars tar jag det med våld!” 17 Men Herren såg mycket allvarligt på denna synd eftersom prästerna behandlade offergåvorna till Herren respektlöst.
18 Samuel var Herrens tjänare trots att han bara var ett barn och han bar en linne-efod[d]. 19 Varje år sydde hans mor också en liten mantel åt honom som hon överlämnade när hon kom med sin man för det årliga offret. 20 Eli välsignade Elkana och Hanna och sa: ”Må Herren ge dig barn med denna kvinna i stället för den son hon bad om och som hon gett till Herren!” Sedan gick de hem igen. 21 Och Herren kom ihåg Hanna och gav henne ytterligare tre söner och två döttrar. Men Samuel växte upp inför Herren.
22 Eli hade nu blivit mycket gammal. När han hörde vad hans söner gjorde mot israeliterna och hur de låg med kvinnorna som tjänstgjorde vid ingången till uppenbarelsetältet, 23 sa han till sina söner: ”Varför gör ni så? Jag har hört om era onda gärningar. 24 Mina söner, det är verkligen inget gott rykte som sprids om er bland Guds folk. 25 Om en människa syndar mot en annan, kan Gud medla mellan dem. Men vem kan medla då en människa syndar mot Herren?” Men de ville inte lyssna till sin far, för Herren hade redan planerat att döda dem.
26 Under tiden växte pojken Samuel upp och var till glädje för både Gud och människor.
En gudsman besöker Eli
27 En gudsman kom till Eli och sa: ”Så säger Herren: ’Jag uppenbarade mig för din släkt redan när Israels folk var slavar i Egypten under farao. 28 Din släkt blev utvald bland alla Israels stammar till att vara mina präster, till att stiga upp på mitt altare, bränna rökelse och bära efoden[e] inför mig. Ni fick också alla israeliternas eldoffer. 29 Varför föraktar du de offer och offergåvor som förs fram till mig? Och varför har du satt dina söner före mig? Både du och dina söner har blivit feta av det bästa från allt som mitt folk Israel offrar!’
30 Därför förklarar jag, Herren, Israels Gud, att även om jag har lovat att du och din fars släkt alltid ska få tjänstgöra inför mig, kommer det inte att bli så. Jag ska ära dem som ärar mig, men jag ska förakta dem som föraktar mig. 31 Det ska komma en tid då jag gör slut på styrkan hos dig och i din familj, så att ingen i din släkt når hög ålder. 32 Du ska få se elände i min boning och hur välståndet ökar i Israel, men i din familj ska ingen få ett långt liv.[f] 33 Jag rycker dock inte bort er alla från mitt altare, men din blick ska slockna och ditt hjärta sörja. Alla dina ättlingar ska dö i förtid. 34 Som tecken på detta ska båda dina söner Hofni och Pinechas dö på en och samma dag.
35 Jag ska låta en trofast präst uppstå, en som kommer att handla efter mitt sinne och min vilja. Jag ska etablera honom och hans familj så att de för alltid ska vara präster åt min kung, den smorde. 36 Då ska alla dina ättlingar som är kvar böja sig för honom och tigga om pengar och bröd. Var och en kommer att säga: ’Var snäll och ge mig arbete bland prästerna, så att jag får tillräckligt att äta.’ ”
Footnotes
- 2:1 Ordagrant: Han har lyft mitt horn.Horn symboliserar ära och kraft.
- 2:10 Ordagrant: lyfter sin smordes horn. Se not till 2:1.
- 2:10 Hanna profeterar om en kommande kung och Samuel var den som skulle instifta kungadömet i Israel. Det är samtidigt en profetia om Messias (den smorde).
- 2:18 Efoden var en linnetunika som bars av översteprästen. Den innehöll urim och tummim som användes vid lottkastning då man ville få reda på Guds vilja. Se not till 2 Mos 28:30. Efoden bars dock ibland också av andra (som här, se även 1 Krön 15:27).
- 2:28 Se not till 2:18.
- 2:32 Den exakta innebörden i versen är osäker.
1 Samuele 2
Conferenza Episcopale Italiana
Cantico d'Anna
2 Allora Anna pregò:
Il mio cuore esulta nel Signore,
la mia fronte s'innalza grazie al mio Dio.
Si apre la mia bocca contro i miei nemici,
perché io godo del beneficio che mi hai concesso.
2 Non c'è santo come il Signore,
non c'è rocca come il nostro Dio.
3 Non moltiplicate i discorsi superbi,
dalla vostra bocca non esca arroganza;
perché il Signore è il Dio che sa tutto
e le sue opere sono rette.
4 L'arco dei forti s'è spezzato,
ma i deboli sono rivestiti di vigore.
5 I sazi sono andati a giornata per un pane,
mentre gli affamati han cessato di faticare.
La sterile ha partorito sette volte
e la ricca di figli è sfiorita.
6 Il Signore fa morire e fa vivere,
scendere agli inferi e risalire.
7 Il Signore rende povero e arricchisce,
abbassa ed esalta.
8 Solleva dalla polvere il misero,
innalza il povero dalle immondizie,
per farli sedere insieme con i capi del popolo
e assegnar loro un seggio di gloria.
Perché al Signore appartengono i cardini della terra
e su di essi fa poggiare il mondo.
9 Sui passi dei giusti Egli veglia,
ma gli empi svaniscono nelle tenebre.
Certo non prevarrà l'uomo malgrado la sua forza.
10 Il Signore... saranno abbattuti i suoi avversari!
L'Altissimo tuonerà dal cielo.
Il Signore giudicherà gli estremi confini della
terra;
darà forza al suo re
ed eleverà la potenza del suo Messia».
11 Poi Elkana tornò a Rama, a casa sua, e il fanciullo rimase a servire il Signore alla presenza del sacerdote Eli.
I figli di Eli
12 Ora i figli di Eli erano uomini depravati; non tenevano in alcun conto il Signore, 13 né la retta condotta dei sacerdoti verso il popolo. Quando uno si presentava a offrire il sacrificio, veniva il servo del sacerdote mentre la carne cuoceva, con in mano un forchettone a tre denti, 14 e lo introduceva nella pentola o nella marmitta o nel tegame o nella caldaia e tutto ciò che il forchettone tirava su il sacerdote lo teneva per sé. Così facevano con tutti gli Israeliti che venivano là a Silo. 15 Prima che fosse bruciato il grasso, veniva ancora il servo del sacerdote e diceva a chi offriva il sacrificio: «Dammi la carne da arrostire per il sacerdote, perché non vuole avere da te carne cotta, ma cruda». 16 Se quegli rispondeva: «Si bruci prima il grasso, poi prenderai quanto vorrai!», replicava: «No, me la devi dare ora, altrimenti la prenderò con la forza». 17 Così il peccato di quei giovani era molto grande davanti al Signore perché disonoravano l'offerta del Signore.
Samuele a Silo
18 Samuele prestava servizio davanti al Signore per quanto lo poteva un fanciullo e andava cinto di efod di lino. 19 Sua madre gli preparava una piccola veste e gliela portava ogni anno, quando andava con il marito a offrire il sacrificio annuale. 20 Eli allora benediceva Elkana e sua moglie ed esclamava: «Ti conceda il Signore altra prole da questa donna per il prestito che essa ha fatto al Signore». Essi tornarono a casa 21 e il Signore visitò Anna, che partorì ancora tre figli e due figlie. Frattanto il fanciullo Samuele cresceva presso il Signore.
Ancora i figli di Eli
22 Eli era molto vecchio e gli veniva all'orecchio quanto i suoi figli facevano a tutto Israele e come essi si univano alle donne che prestavano servizio all'ingresso della tenda del convegno. 23 Perciò disse loro: «Perché dunque fate tali cose? Io sento infatti da parte di tutto il popolo le vostre azioni empie! 24 No, figli, non è bene ciò che io odo di voi, che cioè sviate il popolo del Signore.
25 Se un uomo pecca contro un altro uomo,
Dio potrà intervenire in suo favore,
ma se l'uomo pecca contro il Signore,
chi potrà intercedere per lui?».
Ma non ascoltarono la voce del padre, perché il Signore aveva deciso di farli morire. 26 Invece il giovane Samuele andava crescendo in statura e in bontà davanti al Signore e agli uomini.
Annunzio del castigo
27 Un giorno venne un uomo di Dio da Eli e gli disse: «Così dice il Signore: Non mi sono forse rivelato alla casa di tuo padre, mentre erano in Egitto, in casa del faraone? 28 Non l'ho scelto da tutte le tribù d'Israele come mio sacerdote, perché salga l'altare, bruci l'incenso e porti l'efod davanti a me? Alla casa di tuo padre ho anche assegnato tutti i sacrifici consumati dal fuoco, offerti dagli Israeliti. 29 Perché dunque avete calpestato i miei sacrifici e le mie offerte che io ho ordinato per sempre e tu hai avuto maggior riguardo ai tuoi figli che a me e vi siete pasciuti in tal modo con le primizie di ogni offerta di Israele mio popolo? 30 Ecco dunque l'oracolo del Signore, Dio d'Israele: Avevo promesso alla tua casa e alla casa di tuo padre che avrebbero sempre camminato alla mia presenza. Ma ora - oracolo del Signore - non sia mai! Perché chi mi onorerà anch'io l'onorerò, chi mi disprezzerà sarà oggetto di disprezzo. 31 Ecco verranno giorni in cui io taglierò via il tuo braccio e il braccio della casa di tuo padre, sì che non vi sia più un anziano nella tua casa. 32 Guarderai sempre angustiato tutto il bene che farò a Israele, mentre non si troverà mai più un anziano nella tua casa. 33 Qualcuno dei tuoi tuttavia non lo strapperò dal mio altare, perché ti si consumino gli occhi e si strazi il tuo animo: ma chiunque sarà nato dalla tua famiglia morirà per la spada degli uomini. 34 Sarà per te un segno quello che avverrà ai tuoi due figli, a Cofni e Pìncas: nello stesso giorno moriranno tutti e due. 35 Dopo, farò sorgere al mio servizio un sacerdote fedele che agirà secondo il mio cuore e il mio desiderio. Io gli darò una casa stabile e camminerà alla mia presenza, come mio consacrato per sempre. 36 Chiunque sarà superstite nella tua casa, andrà a prostrarsi davanti a lui per una monetina d'argento e per un pezzo di pane e dirà: Ammettimi a qualunque ufficio sacerdotale, perché possa mangiare un tozzo di pane».
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.