1 Samuelsboken 15
Svenska Folkbibeln 2015
Sauls seger över amalekiterna
15 (A) Samuel sade till Saul: ”Det var mig Herren sände att smörja dig till kung över sitt folk Israel. Hör nu Herrens ord. 2 (B) Så säger Herren Sebaot: Jag ska straffa Amalek[a] för det han gjorde mot Israel, när han ställde sig i vägen för honom då han drog upp ur Egypten. 3 (C) Dra ut och slå amalekiterna och vig[b] allt de har åt förintelse. Skona dem inte utan döda både män och kvinnor, barn och spädbarn, kor och får, kameler och åsnor.”
4 Saul kallade samman folket och inmönstrade dem i Telaim[c]: 200 000 man fotfolk och dessutom 10 000 man från Juda. 5 När Saul kom till Amaleks stad ordnade han ett bakhåll i dalen. 6 (D) Han sade till keniterna[d]: ”Skilj er från amalekiterna och dra bort så att jag inte utrotar er tillsammans med dem. Ni visade ju barmhärtighet mot alla Israels barn när de drog ut ur Egypten.” Då skilde sig keniterna från amalekiterna.
7 (E) Sedan slog Saul amalekiterna från Havila ända fram emot Shur, som ligger öster om Egypten. 8 (F) Han tillfångatog Amaleks kung Agag levande och vigde allt folket åt förintelse med svärd. 9 Men Saul och folket skonade Agag och det bästa och det näst bästa av fåren, korna och lammen, kort sagt, allt som var av värde. Det ville de inte viga åt förintelse. All boskap däremot som var dålig och värdelös vigde de åt förintelse.
Saul förkastas
10 Då kom Herrens ord till Samuel: 11 (G) ”Jag ångrar att jag gjort Saul till kung, för han har vänt sig från mig och inte utfört mina befallningar.” Det bedrövade Samuel och han ropade till Herren hela den natten.
12 Tidigt på morgonen steg Samuel upp och gick för att möta Saul. Man berättade för Samuel att Saul hade kommit till Karmel[e] och där rest en minnesstod åt sig, och sedan svängt av och fortsatt ner till Gilgal. 13 När Samuel kom till Saul, sade Saul: ”Herren välsigne dig! Jag har nu utfört Herrens befallning.” 14 Men Samuel sade: ”Vad är det då för bräkande av får som ljuder i mina öron, och vad är det för råmande av kor som jag hör?” 15 Saul svarade: ”De tog med dem från amalekiterna. Folket skonade det bästa av fåren och korna för att offra åt Herren din Gud. Men det andra har vi vigt åt förintelse.”
16 Då sade Samuel till Saul: ”Sluta! Jag ska tala om för dig vad Herren sade till mig i natt.” Saul sade till honom: ”Tala.” 17 (H) Samuel sade: ”Var det inte när du var liten i dina egna ögon som du blev ett huvud för Israels stammar och Herren smorde dig till kung över Israel? 18 Herren sände i väg dig och sade: Gå och vig dessa syndare, amalekiterna, åt förintelse och strid mot dem tills du gjort slut på dem. 19 Varför har du då inte lyssnat till Herrens röst utan kastat dig över bytet och gjort det som är ont i Herrens ögon?” 20 Saul svarade Samuel: ”Jag har ju lyssnat till Herrens röst och gått den väg som Herren har sänt mig på. Jag har fört hit Agag, Amaleks kung, och vigt amalekiterna åt förintelse. 21 Men folket tog av bytet får och kor, det bästa av det som skulle vigas åt förintelse, för att offra det åt Herren din Gud i Gilgal.”
22 (I) Då sade Samuel: ”Behagar det Herren med brännoffer och slaktoffer lika mycket som att man lyssnar till Herrens röst? Se, lydnad är bättre än offer och lyhördhet bättre än baggars fett, 23 (J) för upproriskhet är trolldomssynd och trots är synd och avguderi. Eftersom du har förkastat Herrens ord har han förkastat dig som kung.” 24 Saul sade till Samuel: ”Jag har syndat genom att inte lyda Herrens befallning och dina ord. Jag var rädd för folket och lyssnade till dem. 25 Men förlåt mig nu min synd och vänd tillbaka med mig, så att jag får tillbe Herren.” 26 (K) Samuel sade till Saul: ”Jag vill inte vända tillbaka med dig, för du har förkastat Herrens ord och Herren har förkastat dig: du är inte längre kung över Israel.”
27 När Samuel vände sig om för att gå, grep han tag i hörnet på hans mantel,[f] och den revs sönder. 28 (L) Samuel sade till honom: ”Herren har i dag ryckt Israels kungarike från dig och gett det till en annan som är bättre än du. 29 (M) Och den Härlige i Israel ljuger inte och ångrar sig inte, för han är inte en människa som ångrar sig.” 30 Saul svarade: ”Jag har syndat. Visa mig nu ändå den äran inför de äldste i mitt folk och inför Israel att du går tillbaka tillsammans med mig, så att jag får tillbe Herren din Gud.” 31 Då gick Samuel tillbaka med Saul, och Saul tillbad Herren.
32 Samuel sade: ”För hit Agag till mig, Amaleks kung.” Då gick Agag med glad min[g] fram till honom och sade: ”Dödens bitterhet är visst förbi!”. 33 Men Samuel sade: ”Så som ditt svärd har gjort kvinnor barnlösa, så ska din mor bli barnlös bland kvinnor.” Sedan högg Samuel Agag i stycken inför Herren i Gilgal. 34 Sedan begav sig Samuel till Rama och Saul drog upp till sitt hem i Sauls Gibea. 35 Samuel ville inte se Saul mer så länge han levde, för Samuel sörjde över Saul. Och Herren ångrade att han hade gjort Saul till kung över Israel.
Footnotes
- 15:2 Amalek Israeliternas arvfiende ”från släkte till släkte” (se 2 Mos 17:16, 5 Mos 25:17f).
- 15:3 vig Hebr. charám innebar att överlåta något åt Herren och avskilja det från människornas värld, ofta genom förintelse.
- 15:4 Telaim Låg i närheten av Sif (Jos 15:24), söder om Hebron nära israeliternas södra gräns.
- 15:6 keniterna Sydlig nomadstam besläktad med Moses svärfar (Dom 1:16, 4:11).
- 15:12 Karmel By drygt en mil söder om Hebron (jfr 25:2), inte berget Karmel i nordvästra Israel.
- 15:27 grep han tag i hörnet på hans mantel Troligen kung Saul som grep profeten Samuels mantel, vilket innebar en vädjan (jfr Sak 8:23).
- 15:32 med glad min Annan översättning: ”i bojor”, ”darrande” (så Septuaginta).
1 Samuelsboken 15
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Saul tar krigsbyte mot Herrens vilja
15 En dag sa Samuel till Saul: Jag krönte dig till kung över Israel, därför att Gud sa det till mig. Se då till att du lyder honom!
2 Detta är Herrens ord till dig: 'Jag har beslutat mig för att göra upp med Amaleks folk, eftersom de vägrade mitt folk att gå över deras område, när de kom från Egypten.
3 Gå nu och förgör hela Amaleks folk fullständigt. Utrota män, kvinnor, barn, ungdomar, oxar, får, kameler och åsnor!'
4 Saul mobiliserade sin armé i Telaim. Han hade 200.000 man, förutom 10.000 man från Juda.
5 När Saul kom till Amaleks stad, lade han sig i bakhåll i dalen.
6 Sedan skickade han ett budskap till kaineerna, som fick välja på att skilja sig från amalekiterna eller dö med dem. Ni var nämligen vänliga mot Israels folk, när det kom från Egypten, förklarade han.Kaineerna valde att flytta därifrån.
7 Sedan dödade Saul amalekiterna ända från Havila och ner till Sur, öster om Egypten.
8 Han tillfångatog Agag, amalekiternas kung, men dödade alla andra.
9 Saul och hans män skonade det bästa av fåren och oxarna och de fetaste lammen, allt som de ville behålla för egen del. De förstörde bara det som var svagt och värdelöst.
10 Då sa Herren till Samuel:
11 Jag ångrar att jag gjorde Saul till kung, för han har återigen vägrat att lyda mig. Samuel blev djupt skakad när han hörde vad Gud sa, och han ropade och bad inför Herren hela natten.
12 Tidigt nästa morgon gick han ut för att leta efter Saul men fick höra att han hade gått till berget Karmel för att resa ett monument över sig själv, och att han sedan hade fortsatt till Gilgal.
13 När Samuel slutligen fann honom, hälsade Saul glatt och sa: Ja, nu har jag verkställt Herrens befallning!
14 Vad är det då för ett bräkande av får och bölande av oxar jag hör? frågade Samuel.
15 Det är sant, att armén räddade det bästa av, fåren och oxarna, erkände Saul. De ska offra dem till Herren, din Gud. Allt annat har vi förstört.
16 Då sa Samuel till Saul: Sluta! Lyssna nu till vad Herren sa till mig i natt!Och vad sa han? undrade Saul.
17 Samuel berättade det för honom och tillade: När du själv inte tyckte att du var något, gjorde Gud dig till kung över Israel.
18 Han gav dig ett uppdrag och sa till dig: 'Gå och förgör de syndiga amalekiterna fullständigt. Alla måste dö!'
19 Varför lydde du inte Herren? Varför kastade du dig över krigsbytet och gjorde precis vad Herren förbjudit dig att göra?
20 Men jag har lytt Herren, fortsatte Saul. Jag gjorde vad han sa till mig. Och jag tog med mig kung Agag, men dödade alla de andra.
21 Det var bara när mina trupper krävde det, som jag lät dem behålla de bästa fåren och oxarna och det bästa av krigsbytet för att offra det till Herren.
22 Samuel svarade: Har Herren lika mycket glädje av dina brännoffer och slaktoffer som av din lydnad? Lydnad är mycket bättre än offer. Han är mycket mer intresserad av att du lyssnar till honom än att du offrar bockarnas fett åt honom.
23 Upproriskhet är nämligen en lika fruktansvärd synd som trolldom, och olydnad lika avskyvärt som att tillbe avgudar. Du har förkastat Herrens ord, och han har förkastat dig som kung.
Saul ber om nåd
24 Jag har syndat, erkände Saul slutligen. Ja, jag har inte handlat efter dina ord och jag har varit olydig mot Herrens befallning, för jag var rädd för folket och gjorde vad de krävde.
25 Förlåt min synd nu, och följ med mig och tillbe Herren!
26 Men Samuel svarade: Det är för sent! Eftersom du har förkastat Herrens befallning, så har han också förkastat dig som kung över Israel.
27 När Samuel vände sig om för att gå ryckte Saul honom i manteln för att försöka hålla honom kvar, men då revs den sönder.
28 Då sa Samuel till honom: Herren har ryckt Israels rike från dig i dag och gett det till en av dina landsmän, som är bättre än du är.
29 Han som är Israels härlighet ljuger inte, och inte heller ändrar han sitt sinne, för han är inte en människa!
30 Då vädjade Saul: Jag har syndat, men hedra mig åtminstone inför mina ledare och mitt folk genom att gå med mig och tillbe Herren, din Gud.
31 Samuel lovade slutligen att göra det och gick med honom. Och Saul tillbad Herren.
32 Sedan sa Samuel: För hit kung Agag. Agag kom med ett leende på läpparna, för han tänkte: Nu är nog det värsta över, och jag är räddad!
33 Men Samuel sa: På samma sätt som ditt svärd har gjort många mödrar barnlösa ska din mor nu bli barnlös.Och Samuel dödade honom inför Herren i Gilgal.
34 Sedan gick Samuel hem till Rama, och Saul återvände till Gibea.
35 Samuel träffade aldrig Saul mer, men han tänkte ofta med sorg på honom, och Herren sörjde över att han hade gjort Saul till kung över Israel.
1 Samuelsboken 15
Svenska 1917
15 Men Samuel sade till Saul: »Det var mig HERREN sände att smörja dig till konung över sitt folk Israel. Så hör nu HERRENS ord.
2 Så säger HERREN Sebaot: Jag vill hemsöka Amalek för det som han gjorde mot Israel, att han lade sig i vägen för honom, när han drog upp ur Egypten.
3 Så drag nu åstad och slå amalekiterna och giv dem till spillo, med allt vad de hava, och skona dem icke, utan döda både män och kvinnor, både barn och spenabarn, både fäkreatur och får, både kameler och åsnor.»
4 Då bådade Saul upp folket och mönstrade dem i Telaim: två hundra tusen man fotfolk, och dessutom tio tusen man från Juda.
5 När Saul sedan kom till Amaleks stad, lade han ett bakhåll i dalen.
6 Men till kainéerna lät Saul säga: »Skiljen eder från amalekiterna och dragen ned, för att jag icke må utrota eder tillsammans med dem. I bevisaden ju barmhärtighet mot alla Israels barn, när de drogo ut ur Egypten.» Då skilde sig kainéerna från amalekiterna.
7 Och Saul slog amalekiterna och förföljde dem från Havila fram emot Sur, som ligger öster om Egypten.
8 Och han tog Agag, Amaleks konung, levande till fånga, och allt folket gav han till spillo, och han slog dem med svärdsegg.
9 Men Saul och folket skonade Agag, så ock det bästa och det näst bästa av får och fäkreatur jämte lammen, korteligen, allt som var av värde; sådant ville de icke giva till spillo. All boskap däremot, som var dålig och mager, gåvo de till spillo.
10 Då kom HERRENS ord till Samuel; han sade:
11 »Jag ångrar att jag har gjort Saul till konung, ty han har vänt sig bort ifrån mig och icke fullgjort mina befallningar.» Detta gick Samuel hårt till sinnes, och han ropade till HERREN hela den natten.
12 Och bittida om morgonen stod Samuel upp och gick för att möta Saul. Då blev det berättat för Samuel att Saul hade kommit till Karmel och där rest åt sig en minnesstod, och att han sedan hade vänt om och dragit därifrån ned till Gilgal.
13 När nu Samuel kom till Saul, sade Saul till honom: »Välsignad vare du av HERREN. Jag har nu fullgjort HERRENS befallning.»
14 Men Samuel sade: »Vad är det då för ett läte av får som ljuder i mina öron, och vad är det för ett läte av fäkreatur som jag hör?»
15 Saul svarade: »Från amalekiterna hava de fört dem med sig, ty folket skonade det bästa av fåren och fäkreaturen för att offra det åt HERREN, din Gud; men det övriga hava vi givit till spillo.»
16 Då sade Samuel till Saul: »Håll nu upp, så vill jag förkunna för dig vad HERREN i natt har talat till mig. Han sade till honom: »Tala.»
17 Samuel sade: »Se, fastän du var ringa i dina egna ögon, har du blivit ett huvud för Israels stammar, ty HERREN smorde dig till konung över Israel.
18 Och HERREN sände dig åstad och sade: 'Gå och giv till spillo amalekiterna, de syndarna, och strid mot dem, till dess att du har förgjort dem.'
19 Varför har du då icke hört HERRENS röst, utan kastat dig över bytet och gjort vad ont är i HERRENS ögon?»
20 Saul svarade Samuel: »Jag har ju hört HERRENS röst och gått den väg på vilken HERREN har sänt mig. Jag har fört hit Agag, Amaleks konung, och givit Amalek till spillo.
21 Men folket tog av bytet far och fäkreatur, det bästa av det tillspillogivna, för att offra det åt HERREN din Gud, i Gilgal.»
22 Då sade Samuel: »Menar du att HERREN har samma behag till brännoffer och slaktoffer som därtill att man hör HERRENS röst? Nej, lydnad är bättre än offer, och hörsamhet bättre än det feta av vädurar.
23 Ty gensträvighet är trolldomssynd, och motspänstighet är avguderi och husgudsdyrkan. Eftersom du har förkastat HERRENS ord, har han ock förkastat dig, och du skall icke längre vara konung.»
24 Saul sade till Samuel: »Jag har syndat därmed att jag har överträtt HERRENS befallning och handlat emot dina ord; ty jag fruktade för folket och lyssnade till deras ord.
25 Men förlåt mig nu min synd, och vänd tillbaka med mig, så att jag får tillbedja HERREN.»
26 Samuel sade till Saul: »Jag vänder icke tillbaka med dig; ty då du har förkastat HERRENS ord, har HERREN ock förkastat dig, så att du icke längre får vara konung över Israel.»
27 När nu Samuel vände sig om för att gå, fattade han i hörnet på hans mantel, och den rycktes sönder.
28 Och Samuel sade till honom: »HERREN har i dag ryckt Israels konungarike från dig och givit det åt en annan, som är bättre än du.
29 Och den Härlige i Israel ljuger icke och ångrar sig icke; ty han är icke en människa, så att han skulle kunna ångra sig.»
30 Han svarade: »Jag har syndat; men bevisa mig dock nu den äran inför de äldste i mitt folk och inför Israel, att du vänder tillbaka med mig, så att jag får tillbedja HERREN, din Gud.»
31 Då vände Samuel tillbaka och följde med Saul; och Saul tillbad HERREN.
32 Och Samuel sade: »Fören fram till mig Agag, Amaleks konung.» Då gick Agag med glatt mod fram till honom. Och Agag sade: »Välan, snart är dödens bitterhet överstånden.»
33 Men Samuel sade: »Såsom ditt svärd har gjort kvinnor barnlösa så skall ock din moder bliva barnlös framför andra kvinnor.» Därpå högg Samuel Agag i stycken inför HERREN, i Gilgal.
34 Sedan begav sig Samuel till Rama; men Saul drog upp till sitt hem i Sauls Gibea.
35 Och Samuel ville icke mer se Saul så länge han levde, ty Samuel sörjde över Saul, eftersom HERREN ångrade att han hade gjort Saul till konung över Israel.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica