1 Samuelsboken 13
Svenska 1917
13 Saul hade varit konung ett år, och när han nu regerade över Israel på andra året,
2 utvalde han åt sig tre tusen män ur Israel. Av dessa hade Saul själv hos sig två tusen i Mikmas och i Betels bergsbygd, och ett tusen hade Jonatan hos sig i Gibea i Benjamin. Men det övriga folket hade han låtit gå hem, var och en till sin hydda.
3 Och Jonatan dräpte filistéernas fogde i Geba; och filistéerna fingo höra det. Men Saul lät stöta i basun över hela landet och säga: »Detta må hebréerna höra.»
4 Så fick hela Israel höra omtalas att Saul hade dräpt filistéernas fogde, och att Israel därigenom hade blivit förhatligt för filistéerna. Och folket bådades upp att följa Saul till Gilgal.
5 Under tiden hade filistéerna församlat sig för att strida mot Israel: trettio tusen vagnar och sex tusen ryttare, och fotfolk så talrikt som sanden på havets strand; och de drogo upp och lägrade sig vid Mikmas, öster om Bet-Aven.
6 Då nu israeliterna sågo sig vara i nöd, i det att folket svårt ansattes, gömde sig folket i grottor, i skogssnår och bland klippor, i fasta valv och i gropar.
7 Och somliga av hebréerna gingo över Jordan in i Gads och Gileads land. Men Saul var ännu kvar i Gilgal; och allt folket följde honom med bävan.
8 När han nu hade väntat sju dagar, intill den tid Samuel hade bestämt men Samuel likväl icke kom till Gilgal, begynte folket skingra sig och gå ifrån honom.
9 Då sade Saul: »Fören fram till mig brännoffers- och tackoffersdjuren.» Därpå frambar han brännoffret.
10 Men just när han hade slutat att frambära brännoffret, kom Samuel. Då gick Saul honom till mötes för att hälsa honom.
11 Men Samuel sade: »Vad har du gjort!» Saul svarade: »När jag såg att folket skingrade sig och gick ifrån mig, under det att du icke kom inom den bestämda tiden, fastän filistéerna voro församlade vid Mikmas,
12 då tänkte jag: Nu komma filistéerna hitned mot mig i Gilgal, och jag har ännu icke bönfallit inför HERREN. Då tog jag mod till mig och offrade brännoffret.»
13 Samuel sade till Saul: »Du har handlat dåraktigt. Du har icke hållit det bud HERREN, din Gud, har givit dig; eljest skulle HERREN hava befäst ditt konungadöme över Israel för evig tid.
14 Men nu skall ditt konungadöme icke bliva beståndande. HERREN har sökt sig en man efter sitt hjärta, och honom har HERREN förordnat till furste över sitt folk, eftersom du icke har hållit vad HERREN bjöd dig.»
15 Därefter stod Samuel upp och gick från Gilgal till Gibea i Benjamin. Men Saul mönstrade det folk som fanns hos honom: vid pass sex hundra man.
16 Och Saul och hans son Jonatan stannade i Geba i Benjamin med det folk som fanns hos dem, under det att filistéerna hade lägrat sig vid Mikmas.
17 Och en härskara, delad i tre hopar, drog ut ur filistéernas läger för att härja: en hop tog vägen till Ofra i Sualslandet,
18 en hop tog vägen till Bet-Horon, och en hop tog vägen till det område som vetter åt Seboimsdalen, åt öknen till.
19 Ingen smed fanns då i hela Israels land, ty filistéerna fruktade att hebréerna skulle låta göra sig svärd eller spjut.
20 Och så måste en israelit alltid begiva sig ned till filistéerna, om han ville låta vässa sin lie eller sin plogbill eller sin yxa eller sin skära,
21 när det hade blivit något fel med eggen på skärorna eller plogbillarna, eller med gafflarna eller yxorna, eller när oxpikarnas uddar behövde rätas.
22 Härav kom sig, att när striden skulle stå, ingen enda av Sauls och Jonatans folk hade ett svärd eller ett spjut; allenast Saul själv och hans son Jonatan hade sådana.
23 Men filistéerna läto en utpost rycka fram till passet vid Mikmas.
1 Samuelsboken 13
Svenska Folkbibeln 2015
Kriget mot filisteerna
13 Saul hade nu varit kung ett år.[a] När han regerade över Israel det andra året 2 valde han ut 3 000 män åt sig ur Israel. Själv hade Saul 2 000 hos sig i Mikmas och i Betels bergsbygd, och 1 000 var hos Jonatan i Gibea i Benjamin. Men resten av folket hade han låtit gå hem, var och en till sin boning.
3 Jonatan[b] angrep filisteernas utpost i Geba,[c] och filisteerna fick höra det. Men Saul lät blåsa i horn över hela landet och säga: ”Hör, hebreer!” 4 Så fick hela Israel höra att Saul hade angripit filisteernas utpost och att Israel nu var hatade av filisteerna.
Folket kallades samman för att följa Saul till Gilgal. 5 Filisteerna samlades då för att strida mot Israel med 30 000 vagnar[d] och 6 000 ryttare och fotfolk så talrikt som sanden på havets strand. De drog upp och slog läger vid Mikmas öster om Bet-Aven. 6 När israeliterna insåg att de var i nöd eftersom folket var trängt, gömde de sig i grottor, snår och klippor, i valv[e] och i gropar. 7 Några av hebreerna gick över Jordan in i Gads och Gileads land.
Men Saul var kvar i Gilgal, och allt folket som följde honom bävade. 8 (A) Han väntade i sju dagar, den bestämda tid som Samuel hade angett. Men när Samuel inte kom till Gilgal, började folket skingras och gå ifrån honom. 9 Då sade Saul: ”För fram brännoffret och gemenskapsoffret till mig.” Därefter offrade han brännoffret. 10 Men just när han hade slutat offra kom Samuel. Då gick Saul och mötte honom för att hälsa honom.
11 Men Samuel frågade: ”Vad har du gjort?” Saul svarade: ”När jag såg hur folket skingrades och gick ifrån mig och du inte kom under den bestämda tiden, medan filisteerna samlades vid Mikmas, 12 tänkte jag: Nu kommer filisteerna ner mot mig här i Gilgal, och jag har fortfarande inte bett om Herrens hjälp. Då tog jag mod till mig och offrade brännoffret.”
13 Samuel sade: ”Du har handlat dåraktigt. Du har inte hållit det bud som Herren din Gud har gett dig. Om du hade gjort det, skulle Herren ha befäst ditt kungadöme över Israel för all framtid. 14 (B) Men nu ska ditt kungadöme inte bestå. Herren har sökt sig en man efter sitt hjärta och utsett honom till furste över sitt folk. Men du har inte hållit vad Herren befallt dig.”
15 (C) Därefter bröt Samuel upp och gick från Gilgal till Gibea i Benjamin. Men Saul inmönstrade folket som fanns hos honom, det var omkring sexhundra man. 16 Saul och hans son Jonatan stannade i Geba i Benjamin med folket som fanns hos dem, medan filisteerna hade slagit läger vid Mikmas.[f] 17 En skara drog ut ur filisteernas läger för att härja. Den var uppdelad i tre grupper. En tog vägen mot Ofra i Shuals område, 18 en tog vägen mot Bet-Horon och en grupp tog vägen till det område som vette mot Seboimdalen, åt öknen till.
19 (D) Det fanns ingen smed i hela Israels land, eftersom filisteerna var rädda att hebreerna skulle göra sig svärd eller spjut. 20 Därför måste varje israelit gå ner till filisteerna om han ville vässa sin lie, sin plogbill, sin yxa eller sin skära. 21 Och priset för slipning var en pim[g] för skärorna och plogbillarna och en tredjedels sikel för gafflarna och yxorna och för att få en udd påsatt. 22 Det innebar att när striden skulle börja hade inte en enda av Sauls och Jonatans män något svärd eller spjut. Det var bara Saul själv och hans son Jonatan som hade sådana.
23 Men filisteerna lät en förpost rycka fram till passet vid Mikmas.
Footnotes
- 13:1 hade nu varit kung i ett år Vissa Septuagintahandskrifter: ”var trettio år när han blev kung”. Enligt Apg 13:21 regerade han ungefär 1050-1010 f Kr.
- 13:2 Jonatan Betyder ”Herren har gett”. Kronprins som hjälpte David att bli kung (23:17).
- 13:3 Geba Betyder ”höjden” och ligger drygt en halvmil norr om Sauls Gibea.
- 13:5 30 000 vagnar Vissa Septuagintahandskrifter och Peshitta: ”3 000 vagnar” (med två ryttare eller vagnskämpar per vagn, totalt 6 000).
- 13:6 valv Annan översättning: ”gravkammare”.
- 13:16 Geba … Mikmas De två orterna ligger på 2 km avstånd och skiljs åt av en ravin som kan korsas genom ”passet vid Mikmas” (vers 23).
- 13:21 en pim Två tredjedels sikel silver eller drygt 7 gram, ett högt pris för enkla jordbrukare.
1 Samuelsboken 13
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Saul är olydig mot Gud
Fortsatt krig mot filistéerna
13 Under sitt andra regeringsår[a], efter att ha blivit kung i Israel, 2 valde Saul ut 3 000 män ur Israels folk. Av dessa fick 2 000 följa med honom till Mikmas och Betels bergsbygd, medan 1 000 man var hos Jonatan i Giva i Benjamins land. Resten av folket hade han skickat hem.
3 Jonatan anföll filistéernas utpost i Geva och filistéerna fick höra det. Saul lät blåsa i horn över hela landet för att hebréerna skulle höra det. 4 Så fick hela Israel höra att Saul anfallit den filistéiska utposten och att Israel på detta sätt dragit över sig filistéernas hat. Folket kallades samman för att följa Saul till Gilgal. 5 Filistéerna samlade en mäktig armé på 3 000 vagnar, 6 000 ryttare och ett oräkneligt antal fotsoldater, liksom sanden på havets strand. De gick och slog sedan läger vid Mikmas öster om Bet Aven. 6 När Israels män fick se att de var i nöd och att deras armé var hårt pressad, gömde de sig i grottor, skogssnår och gropar, bland klipporna och i gravar och vattenbehållare. 7 Somliga av hebréerna gick över Jordanfloden och flydde till Gads och Gileads land.
Under tiden stannade Saul i Gilgal och de som var med honom darrade av skräck. 8 I sju dagar väntade sedan Saul där, precis som Samuel tidigare sagt till honom[b]. Men när Samuel fortfarande inte hade kommit och männen började lämna honom, 9 sa Saul: ”För fram brännoffret och gemenskapsoffret till mig!” Sedan offrade han brännoffret. 10 Just då han hade avslutat offrandet, kom Samuel och Saul gick ut för att möta honom och hälsa på honom. 11 Men Samuel sa: ”Vad är det du har gjort?” Saul svarade: ”När jag såg att mina män övergav mig och att du inte hade anlänt vid den tidpunkt du lovade och att filistéerna stod vid Mikmas klara till strid, 12 sa jag: ’Filistéerna är beredda att marschera mot oss och jag har inte vädjat till Herren om hjälp!’ Därför kände jag mig tvingad att bära fram brännoffret innan du kom.”
13 ”Du har handlat som en dåre!” sa Samuel. ”Du har inte hållit Herrens, din Guds, bud som han gav dig. Han skulle annars ha befäst din kungamakt över Israel för all framtid, 14 men nu tas den ifrån dig. Herren har sökt sig en man efter sitt sinne och han har redan valt ut honom till furste över sitt folk, eftersom du inte har rättat dig efter Herrens bud.”
Israels militära underläge
15 Samuel lämnade sedan Gilgal och gick till Giva i Benjamins land. Men när Saul räknade soldaterna som fortfarande var med honom, upptäckte han att det bara var 600 man kvar. 16 Saul och hans son Jonatan och deras män slog upp sitt läger i Geva i Benjamins land, medan filistéerna stannade vid Mikmas. 17 Därifrån sände filistéerna ut tre grupper av plundrare. En grupp gick mot Ofra i Shuals land, 18 en gick till Bet Horon och en gick närmare ökengränsen ovanför Sevoimdalen.
19 På den här tiden fanns det inga smeder i Israels land, eftersom filistéerna ville hindra hebréerna från att smida svärd och spjut. 20 Varje gång de behövde vässa sina plogbillar, skäror, yxor eller liar[c] måste de alltså gå till filistéerna. 21 Det kostade två tredjedels sikel[d] att slipa en plogbill eller en skära och hälften så mycket för en yxa, högrep eller oxpik. 22 Därför fanns det inte ett enda svärd eller spjut i hela Israels armé när de skulle kriga mot filistéerna. Det var bara Saul och Jonatan som hade vapen.
Jonatans djärva plan
23 Ett förband ur filistéernas armé hade nu gått fram till bergspasset vid Mikmas.
Footnotes
- 13:1 En del handskrifter har inledningen: Saul var trettio år när han blev kung och han regerade över Israel i två år (ålder och årtal är dock osäkra.Apg 13:21 säger att han regerade i cirka fyrtio år). Översättningen av vers 1 är i sin helhet osäker.
- 13:8 Enligt profetian i 10:8.
- 13:20 Översättningen av de hebreiska benämningarna för de aktuella redskapen är osäker.
- 13:21 Motsvarar 8 gram (1 sikel=12 gram). För svårighet med översättningen, se not till föregående vers.
1 Samuel 13
1599 Geneva Bible
13 3 The Philistines are smitten of Saul and Jonathan. 13 Saul being disobedient to God’s commandment, is showed of Samuel that he shall not reign. 19 The great slavery, wherein the Philistines kept the Israelites.
1 Saul now had been King [a]one year, and he reigned [b]two years over Israel.
2 Then Saul chose him three thousand of Israel: and two thousand were with Saul in Michmash, and in mount Bethel, and a thousand were with Jonathan in Gibeah of Benjamin: and the rest of the people he sent every one to his tent.
3 And Jonathan smote the garrison of the Phi-listines, that was in the [c]hill: and it came to the Phi-listines’ ears: and Saul blew the [d]trumpet throughout all the land, saying, Hear, O ye Hebrews.
4 And all Israel heard say, Saul hath destroyed a garrison of the Philistines: wherefore Israel was had in abomination with the Philistines: and the people gathered together after Saul to Gilgal.
5 ¶ The Philistines also gathered themselves together to fight with Israel, thirty thousand chariots, and six thousand horsemen: for the people was like the sand which is by the seaside in multitude, and came up, and pitched in Michmash Eastward from [e]Beth Aven.
6 And when the men of Israel saw that they were in a strait (for the people were in distress) the people hid themselves in caves, and in holds, and in rocks, and in towers, and in pits.
7 And some of the Hebrews went over Jordan unto the land of [f]Gad and Gilead: and Saul was yet in Gilgal, and all the people for fear followed him.
8 And he tarried seven days, according unto the time that Samuel had appointed: but Samuel came not to Gilgal, therefore the people were [g]scattered from him.
9 And Saul said, Bring a burnt offering to me and peace offerings: and he offered a burnt offering.
10 And as soon as he had made an end of offering the burnt offering, behold, Samuel came: and Saul went forth to meet him, to [h]salute him.
11 And Samuel said, What hast thou done? Then Saul said, Because I saw that the people was [i]scattered from me, and that thou camest not within the days appointed, and that the Philistines gathered themselves together to Michmash,
12 Therefore said I, the Philistines will come down now upon me to Gilgal, and I have not made supplication unto the Lord. I was bold therefore and offered a burnt offering.
13 And Samuel said to Saul, Thou hast done foolishly: thou hast not kept the commandment of the Lord thy [j]God, which he commanded thee: for the Lord had now stablished thy kingdom upon Israel forever.
14 But now thy kingdom shall not continue: the Lord hath sought him a [k]man after his own heart, and the Lord hath commanded him to be governor over his people, because thou hast not kept that which the Lord had commanded thee.
15 ¶ And Samuel arose, and got him up from Gilgal in [l]Gibeah of Benjamin: and Saul numbered the people that were found with him, about six hundred men.
16 And Saul and Jonathan his son, and the people that were found with them, had their abiding in Gibeah of Benjamin: but the Philistines pitched in Michmash.
17 And there came out of the host of the Philistines [m]three bands to destroy, one band turned unto the way of Ophrah unto the land of Shual,
18 And another band turned toward the way to Beth Horon, and the [n]third band turned toward the way of the coast that looketh toward the valley of Zeboim, toward the wilderness.
19 Then there was no smith found throughout all the land of Israel: for the Philistines said, Lest the Hebrews make them swords or spears.
20 Wherefore, all the Israelites went down to the Philistines, to sharpen every man his share, his mattock, and his axe, and his weeding hook.
21 Yet they had a file for the shares, and for the mattocks, and for the pick forks, and for the axes, and for to sharpen the goads.
22 So when the day of battle was come, there was neither [o]sword nor spear found in the hands of any of the people that were with Saul and with Jonathan: but only with Saul and Jonathan his son was there found.
23 And the garrison of the Philistines came out to the passage of Michmash.
Footnotes
- 1 Samuel 13:1 While these things were done.
- 1 Samuel 13:1 Before he took upon him the state of a King.
- 1 Samuel 13:3 Of Kirjath Jearim, where the Ark was, 1 Sam. 10:5.
- 1 Samuel 13:3 That everyone should prepare themselves to war.
- 1 Samuel 13:5 Which was also called Bethel, in the tribe of Benjamin.
- 1 Samuel 13:7 Where the two tribes and the half remained.
- 1 Samuel 13:8 Thinking that the absence of the Prophet was a sign, that they should lose the victory.
- 1 Samuel 13:10 Hebrew, bless him.
- 1 Samuel 13:11 Though these causes seem sufficient in man’s judgment: yet because they had not the word of God, they turned to his destruction.
- 1 Samuel 13:13 Who willed thee to obey him, and rest upon the words spoken by his Prophet.
- 1 Samuel 13:14 That is, David.
- 1 Samuel 13:15 And went to his city Ramah.
- 1 Samuel 13:17 Or, the destroyer: to wit, the captains came out with three bands.
- 1 Samuel 13:18 So that to man’s judgment these three armies would have overrun the whole country.
- 1 Samuel 13:22 To declare that the victory only came of God, and not by their force.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Geneva Bible, 1599 Edition. Published by Tolle Lege Press. All rights reserved. No part of this publication may be reproduced or transmitted in any form or by any means, electronic or mechanical, without written permission from the publisher, except in the case of brief quotations in articles, reviews, and broadcasts.
