1 Samuel 1
New King James Version
The Family of Elkanah
1 Now there was a certain man of Ramathaim Zophim, of the (A)mountains of Ephraim, and his name was (B)Elkanah the son of Jeroham, the son of [a]Elihu, the son of [b]Tohu, the son of Zuph, (C)an Ephraimite. 2 And he had (D)two wives: the name of one was Hannah, and the name of the other Peninnah. Peninnah had children, but Hannah had no children. 3 This man went up from his city (E)yearly (F)to worship and sacrifice to the Lord of hosts in (G)Shiloh. Also the two sons of Eli, Hophni and Phinehas, the priests of the Lord, were there. 4 And whenever the time came for Elkanah to make an (H)offering, he would give portions to Peninnah his wife and to all her sons and daughters. 5 But to Hannah he would give a double portion, for he loved Hannah, (I)although the Lord had closed her womb. 6 And her rival also (J)provoked her severely, to make her miserable, because the Lord had closed her womb. 7 So it was, year by year, when she went up to the house of the Lord, that she provoked her; therefore she wept and did not eat.
Hannah’s Vow
8 Then Elkanah her husband said to her, “Hannah, why do you weep? Why do you not eat? And why is your heart grieved? Am I not (K)better to you than ten sons?”
9 So Hannah arose after they had finished eating and drinking in Shiloh. Now Eli the priest was sitting on the seat by the doorpost of (L)the [c]tabernacle of the Lord. 10 (M)And she was in bitterness of soul, and prayed to the Lord and [d]wept in anguish. 11 Then she (N)made a vow and said, “O Lord of hosts, if You will indeed (O)look on the affliction of Your maidservant and (P)remember me, and not forget Your maidservant, but will give Your maidservant a male child, then I will give him to the Lord all the days of his life, and (Q)no razor shall come upon his head.”
12 And it happened, as she continued praying before the Lord, that Eli watched her mouth. 13 Now Hannah spoke in her heart; only her lips moved, but her voice was not heard. Therefore Eli thought she was drunk. 14 So Eli said to her, “How long will you be drunk? Put your wine away from you!”
15 But Hannah answered and said, “No, my lord, I am a woman of sorrowful spirit. I have drunk neither wine nor intoxicating drink, but have (R)poured out my soul before the Lord. 16 Do not consider your maidservant a (S)wicked[e] woman, for out of the abundance of my complaint and grief I have spoken until now.”
17 Then Eli answered and said, (T)“Go in peace, and (U)the God of Israel grant your petition which you have asked of Him.”
18 And she said, (V)“Let your maidservant find favor in your sight.” So the woman (W)went her way and ate, and her face was no longer sad.
Samuel Is Born and Dedicated
19 Then they rose early in the morning and worshiped before the Lord, and returned and came to their house at Ramah. And Elkanah (X)knew Hannah his wife, and the Lord (Y)remembered her. 20 So it came to pass in the process of time that Hannah conceived and bore a son, and called his name [f]Samuel, saying, “Because I have asked for him from the Lord.”
21 Now the man Elkanah and all his house (Z)went up to offer to the Lord the yearly sacrifice and his vow. 22 But Hannah did not go up, for she said to her husband, “Not until the child is weaned; then I will (AA)take him, that he may appear before the Lord and (AB)remain there (AC)forever.”
23 So (AD)Elkanah her husband said to her, “Do what seems best to you; wait until you have weaned him. Only let the Lord [g]establish [h]His word.” Then the woman stayed and nursed her son until she had weaned him.
24 Now when she had weaned him, she (AE)took him up with her, with [i]three bulls, one ephah of flour, and a skin of wine, and brought him to (AF)the house of the Lord in Shiloh. And the child was young. 25 Then they slaughtered a bull, and (AG)brought the child to Eli. 26 And she said, “O my lord! (AH)As your soul lives, my lord, I am the woman who stood by you here, praying to the Lord. 27 (AI)For this child I prayed, and the Lord has granted me my petition which I asked of Him. 28 Therefore I also have lent him to the Lord; as long as he lives he shall be [j]lent to the Lord.” So they (AJ)worshiped the Lord there.
Footnotes
- 1 Samuel 1:1 Eliel, 1 Chr. 6:34
- 1 Samuel 1:1 Toah, 1 Chr. 6:34
- 1 Samuel 1:9 palace or temple, Heb. heykal
- 1 Samuel 1:10 Lit. wept greatly
- 1 Samuel 1:16 Lit. daughter of Belial
- 1 Samuel 1:20 Lit. Heard by God
- 1 Samuel 1:23 confirm
- 1 Samuel 1:23 So with MT, Tg., Vg.; DSS, LXX, Syr. your
- 1 Samuel 1:24 DSS, LXX, Syr. a three-year-old bull
- 1 Samuel 1:28 granted
1 Samuelsboken 1
Svenska Folkbibeln 2015
Samuels födelse
1 (A) I Ramatajim-Sofim[a] i Efraims bergsbygd bodde en man som hette Elkana. Han var son till Jeroham, son till Elihu, son till Tohu, son till Suf, en efraimit.[b] 2 Elkana hade två hustrur[c]. Den ena hette Hanna och den andra Peninna.[d] Peninna hade barn, men Hanna hade inga.
3 (B) Elkana gav sig år efter år i väg från sin stad för att tillbe och offra åt Herren Sebaot i Shilo[e], där Elis båda söner Hofni och Pinehas[f] var Herrens präster. 4 (C) Den dag Elkana bar fram sitt offer brukade han ge sin hustru Peninna och alla hennes söner och döttrar var sin del av offret[g]. 5 (D) Men åt Hanna gav han en dubbelt så stor del[h], för han älskade henne även om Herren hade gjort henne ofruktsam. 6 För att provocera henne brukade hennes rival retas mycket med henne, därför att Herren hade gjort henne ofruktsam. 7 Detta pågick år efter år. Varje gång Hanna gick upp till Herrens hus retades Peninna med henne på samma sätt.
Nu grät Hanna och ville inte äta. 8 Då sade hennes man Elkana till henne: ”Hanna, varför gråter du? Varför äter du inte? Varför är du så ledsen? Är inte jag mer för dig än tio söner?” 9 När de hade ätit och druckit i Shilo reste sig Hanna och gick till Herrens tempel, där prästen Eli satt på sin stol vid dörren. 10 Hon var djupt bedrövad och började be till Herren under häftig gråt. 11 (E) Hon gav ett löfte och sade: ”Herre Sebaot, om du vill se till din tjänarinnas lidande och komma ihåg mig och inte glömma din tjänarinna utan ge henne en son, då ska jag ge honom åt Herren för hela hans liv, och ingen rakkniv[i] ska röra hans huvud.” 12 Medan hon bad länge inför Herren iakttog Eli hennes mun. 13 Hanna talade nämligen i sitt hjärta, och bara hennes läppar rörde sig, men hennes röst hördes inte.
Då trodde Eli att hon var berusad. 14 Därför sade han till henne: ”Hur länge ska du bära dig åt som en berusad? Se till att göra dig av med vinet!” 15 (F) ”Nej, min herre”, svarade Hanna, ”jag är en hårt prövad kvinna. Vin och starka drycker har jag inte druckit, men jag utgöt min själ för Herren. 16 Ta inte din tjänarinna för en dålig kvinna, det är på grund av min stora sorg och smärta som jag har talat ända till nu.” 17 Då svarade Eli henne: ”Gå i frid, och må Israels Gud ge[j] dig det du bad honom om.” 18 Hon sade: ”Må din tjänarinna finna nåd för dina ögon.” Så gick hon sin väg och tog sig mat och såg inte sorgsen ut längre.
19 De steg alla upp tidigt nästa morgon, och sedan de tillbett inför Herren vände de tillbaka och kom hem till Rama. Elkana låg med[k] sin hustru Hanna, och Herren kom ihåg henne. 20 Hanna blev havande och födde en son när tiden var inne. Hon gav honom namnet Samuel: ”För jag har bett Herren om honom.”
Hanna överlämnar Samuel åt Herren
21 När sedan Elkana med hela sitt hus gav sig i väg för att offra sitt årliga slaktoffer och sitt löftesoffer åt Herren, 22 gick inte Hanna med utan sade till sin man: ”Jag vill vänta tills pojken är avvand[l]. Då ska jag ta med honom och föra fram honom inför Herrens ansikte och sedan låta honom stanna där för alltid.” 23 Hennes man Elkana sade till henne: ”Gör vad du finner bäst. Stanna du tills du har avvant honom. Må bara Herren uppfylla sitt ord.” Så stannade hustrun hemma och ammade sin son tills hon hade avvant honom.
24 När hon hade avvant honom, tog hon med honom till Herrens hus. Hon tog också med sig tre tjurar,[m] en efa mjöl[n] och en lägel vin, och förde honom in i Herrens hus i Shilo. Pojken var då ännu helt ung. 25 De slaktade tjuren och förde sedan fram pojken till Eli. 26 Hon sade: ”Hör på mig, min herre. Så sant du lever, min herre: jag är kvinnan som stod här bredvid dig och bad till Herren. 27 Den här pojken bad jag om, och nu har Herren gett mig vad jag bad om. 28 Därför vill jag nu ge honom tillbaka till Herren. Så länge han lever ska han tillhöra Herren.” Och de tillbad Herren där.
Footnotes
- 1:1 Ramatajim-Sofim Troligen samma ort som NT:s Arimatea (Matt 27:57) norr om Jerusalem.
- 1:1 en efraimit Elkana bodde i Efraims område men tillhörde enligt 1 Krön 6:28 leviternas stam.
- 1:2 Elkana ... Hanna ... Peninna Betyder ”Gud har skapat”, ”skön/barmhärtig” och ”pärla”.
- 1:2 två hustrur Polygami var inte ursprungstanken (1 Mos 2:18f, 4:19f) men förekom under den tidiga bibliska historien, särskilt när den första hustrun var ofruktsam (jfr 1 Mos 16:1).
- 1:3 i Shilo Här stod tälthelgedomen under domartiden (Jos 18:1), ca 2 mil norr om Ramatajim.
- 1:3 Eli ... Hofni ... Pinehas Betyder ”upphöjd”, ”handfull” och ”mörkhyad”.
- 1:4 var sin del av offret Vid ett gemenskapsoffer brände man inälvsfettet åt Herren och gav en del åt prästen (jfr 2:15) och delade sedan på köttet vid en gemensam måltid (se 3 Mos 7:11f).
- 1:5 dubbelt så stor Grundtexten svårtolkad. Annan översättning: ”fin”, ”enda” (så Septuaginta).
- 1:11 ingen rakkniv Troligen invigdes Samuel liksom Simson till nasir (se 4 Mos 6, Dom 13:5).
- 1:17 må Israels Gud ge Annan översättning: ”Israels Gud ska ge”.
- 1:19 låg med Ordagrant: ”kände” (hebreiskt uttryck för sexuell gemenskap, se 1 Mos 4:1).
- 1:22 avvand Från bröstmjölk. Det skedde ofta vid ca 3 års ålder, varpå det nya steget i livet firades med en fest (jfr 1 Mos 21:8).
- 1:24 tre tjurar Andra handskrifter (Qumran och Septuaginta): ”en treårig tjur”.
- 1:24 en efa mjöl Ca 22 liter.
Scripture taken from the New King James Version®. Copyright © 1982 by Thomas Nelson. Used by permission. All rights reserved.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation