1 Samuelsboken 1
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Eli och Samuel
(1:1—7:17)
Samuels födelse och barndom
Hanna får bönesvar – en son
1 I Ramatajim i Efraims bergsbygd bodde en man som hette Elkana. Han var från Sufs land och son till Jerocham och sonson till Elihu som i sin tur var son till Tochu och sonson till Suf i Efraims stam. 2 Elkana hade två hustrur, Hanna och Peninna. Peninna hade fått barn, men Hanna kunde inte få några.
3 Varje år reste Elkana från sin stad till Shilo[a] för att tillbe och offra till härskarornas Herre. Vid den här tiden var Elis båda söner, Hofni och Pinechas, präster i Herrens tjänst. 4 Varje gång Elkana offrade, brukade han ge Peninna och alla hennes söner och döttrar var sin del av offerköttet. 5 Men åt Hanna gav han en särskild del[b]. Han älskade henne djupt trots att Herren inte gett henne några barn. 6 Hennes rival provocerade och retade henne ständigt för den ofruktsamhet som Herren låtit henne drabbas av. 7 Detta pågick år efter år. Varje gång Hanna gick till Herrens hus blev hon hånad av Peninna. Hanna grät och ville inte äta. 8 ”Vad är det, Hanna, varför gråter du?” brukade Elkana, hennes man fråga. ”Varför äter du inte? Varför är du så ledsen? Betyder jag inte mer för dig än tio söner?”
9 Men det hände en gång i Shilo när de hade ätit offermåltiden tillsammans att Hanna gick till Herrens tempel där prästen Eli satt på sin stol bredvid ingången. 10 Hanna var djupt bedrövad och grät medan hon bad till Herren. 11 Hon gav honom följande löfte: ”Härskarornas Herre, se till mig din tjänarinna i min stora sorg! Om du kommer ihåg mig, om du inte glömmer bort mig utan ger mig en son, så ska jag ge honom till Herren för hela livet och ingen rakkniv kommer någonsin att röra vid hans huvud![c]”
12 Hon bad länge inför Herren och Eli iakttog hennes läppar. 13 Hon bad tyst för sig själv. Hennes läppar rörde sig men hennes röst hördes inte. Eli trodde att hon hade druckit sig full. 14 ”Hur länge ska du bära dig åt som en drucken?” frågade han. ”Se till att du blir nykter!” 15 ”Nej, min herre, jag är en hårt prövad kvinna! Jag har inte druckit något”, svarade hon. ”Jag har lagt fram allt som jag burit på inför Herren. 16 Tro inte att jag är en dålig kvinna! Jag har bett här i min sorg och förtvivlan.”
17 Då sa Eli: ”Gå i frid! Israels Gud ska svara på din bön vad den än gäller!” 18 ”Låt mig din tjänarinna alltid få möta din välvilja”, sa hon och gick sin väg. Efter det började hon äta igen och såg inte längre sorgsen ut.
19 Nästa morgon var de tidigt uppe och tillbad inför Herren än en gång. Sedan återvände de hem till Rama. Och när Elkana nu låg med Hanna, kom Herren ihåg henne. 20 Hon blev med barn och födde en son när tiden var inne. Hon kallade honom Samuel,[d] för hon sa: ”Jag bad till Herren att jag skulle få honom.”
Hanna uppfyller sitt löfte till Gud
21 Elkana och hela hans familj gick upp igen för att offra sitt årliga offer och löftesoffer inför Herren. 22 Hanna följde inte med utan hon sa till sin man: ”Låt mig vänta tills pojken blivit avvand. Sedan ska jag ta med honom till Herren och låta honom stanna där för alltid.”
23 Elkana svarade: ”Gör det du tycker är bäst! Vänta tills pojken är avvand. Må Herren bara låta sitt ord gå i uppfyllelse!”
Hanna stannade därför hemma tills hon slutat amma barnet. 24 Efter att hon avvant honom, tog hon honom med sig fastän han fortfarande var mycket ung[e]. De tog också med sig en tre år gammal tjur[f] som offer och en säck[g] mjöl och en vinsäck. Så fördes han till Herrens hus i Shilo. 25 Efter att de offrat tjuren, förde de pojken till Eli.
26 ”Min herre, så sant du lever”, sa Hanna till honom, ”jag är den kvinna som stod här bredvid dig och bad till Herren. 27 Jag bad honom att ge mig denne pojke och Herren har svarat på min bön. 28 Nu vill jag ge honom till Herren. Så länge han lever ska han tillhöra Herren.”
Därefter tillbad han[h] Herren.
Footnotes
- 1:3 Shilo. Den stad i Efraim där helgedomen, Herrens tält, stod uppställt. Se Jos 18:1.
- 1:5 Eller: dubbelt så mycket.
- 1:11 Det fanns flera regler för den som vigt sitt liv till Herren som nasir; en var att håret skulle få växa fritt. Se 4 Mos 6:1-8.
- 1:19,20 Samuel betyder ungefär hörd av Gud.
- 1:24 Kvinnorna ammade mycket länge. Samuel var alltså åtminstone ett par år gammal.
- 1:24 Eller tre tjurar.
- 1:24 Ordagrant: en efa, dvs. 20-40 liter.
- 1:28 I en av bokrullarna från Qumran står det istället hon.
1 Samuelsboken 1
Svenska Folkbibeln
Samuels födelse
1 I Ramatajim-Sofim i Efraims bergsbygd bodde en man som hette Elkana. Han var son till Jeroham, son till Elihu, son till Tohu, son till Suf, en efraimit. 2 Elkana hade två hustrur. Den ena hette Hanna och den andra Peninna. Peninna hade barn, men Hanna hade inga. 3 Elkana gav sig år efter år i väg från sin stad för att tillbe och offra åt Herren Sebaot i Silo, där Elis båda söner Hofni och Pinehas var Herrens präster. 4 Den dag Elkana bar fram sitt offer brukade han ge sin hustru Peninna och alla hennes söner och döttrar var sin del av offret. 5 Men åt Hanna gav han en dubbelt så stor del, ty han hade henne kär, även om Herren hade gjort henne ofruktsam. 6 För att göra henne upprörd brukade hennes medtävlerska retas mycket med henne, därför att Herren hade gjort henne ofruktsam. 7 Detta pågick år efter år. Varje gång Hanna gick upp till Herrens hus retades Peninna med henne på samma sätt.
Nu grät Hanna och ville inte äta något. 8 Då sade hennes man Elkana till henne: "Hanna, varför gråter du? Varför äter du inte? Varför är du så ledsen? Är inte jag mer för dig än tio söner?" 9 Sedan de hade ätit och druckit i Silo, reste sig Hanna och gick till Herrens tempel, där prästen Eli satt på sin stol vid dörren. 10 Hon var djupt bedrövad och började be till Herren under häftig gråt. 11 Hon gav ett löfte och sade: " Herre Sebaot, om du vill se till din tjänarinnas lidande och komma ihåg mig och inte glömma din tjänarinna utan ge henne en son, då skall jag ge honom åt Herren för hela hans liv, och ingen rakkniv skall komma på hans huvud."
12 När hon länge bad inför Herren, gav Eli akt på hennes mun. 13 Hanna talade i sitt hjärta, och bara hennes läppar rörde sig, men hennes röst hördes inte. Då trodde Eli att hon var drucken. 14 Därför sade han till henne: "Hur länge skall du bära dig åt som en drucken? Se till att ruset går av dig!"
15 "Nej, min herre", svarade Hanna, "jag är en hårt prövad kvinna. Vin och starka drycker har jag inte druckit, men jag utgöt min själ för Herren. 16 Tag inte din tjänarinna för en dålig kvinna, det är på grund av min stora sorg och smärta som jag har talat ända till denna stund." 17 Då svarade Eli henne: "Gå i frid och må Israels Gud ge dig vad du har bett honom om." 18 Hon sade: "Låt din tjänarinna finna nåd för dina ögon". Så gick hon sin väg och tog sig mat och såg inte längre sorgsen ut.
19 De steg alla upp tidigt följande morgon, och sedan de tillbett inför Herren vände de tillbaka och kom hem till Rama. Elkana kände[a] sin hustru Hanna, och Herren kom ihåg henne. 20 Hanna blev havande och födde en son, när tiden var inne. Hon gav honom namnet Samuel,[b] ty hon sade: "Av Herren har jag begärt honom."
Hanna överlämnar Samuel åt Herren
21 När sedan Elkana med hela sitt hus gav sig i väg för att offra sitt årliga slaktoffer och sitt löftesoffer åt Herren, 22 gick inte Hanna med utan sade till sin man: "Jag vill vänta tills pojken har blivit avvand. Då skall jag ta honom med mig och föra fram honom inför Herrens ansikte och sedan låta honom stanna där för alltid." 23 Hennes man Elkana sade till henne: "Gör vad du finner bäst. Stanna tills du har avvant honom. Må bara Herren uppfylla sitt ord." Så stannade hustrun hemma och ammade sin son, tills hon hade avvant honom.
24 Men sedan hon hade avvant honom, tog hon honom med sig till Herrens hus. Hon tog också med sig tre tjurar, en efa mjöl och en vinlägel. Hon förde honom in i Herrens hus i Silo. Pojken var då ännu helt ung. 25 De slaktade tjuren och förde sedan fram pojken till Eli. 26 Hon sade: "Hör på mig, min herre, så sant du lever, min herre, jag är den kvinna som stod här bredvid dig och bad till Herren. 27 Den här pojken bad jag om, och nu har Herren gett mig vad jag begärde. 28 Därför vill jag nu ge honom tillbaka till Herren. Så länge han lever skall han tillhöra Herren."
Och de tillbad Herren där.
Footnotes
- 1 Samuelsboken 1:19 kände Se fotnot till 1 Mos 4:1.
- 1 Samuelsboken 1:20 Samuel betyder "bönhörd av Gud", av de hebreiska orden för "höra" och "Gud".
撒母耳记上 1
Chinese New Version (Traditional)
以利加拿攜二妻到示羅獻祭
1 在以法蓮山地的拉瑪．瑣非，有一個以法蓮人名叫以利加拿，是耶羅罕的兒子、以利戶的孫子、託戶的曾孫、蘇弗的玄孫。 2 他有兩個妻子，一個名叫哈拿，另一個名叫毘尼拿。毘尼拿有孩子，哈拿卻沒有孩子。 3 這人每年都從他的本城上示羅去敬拜，獻祭給萬軍之耶和華。在示羅有以利的兩個兒子，何弗尼和非尼哈，作耶和華的祭司。 4 以利加拿在獻祭的那天，就把祭肉分給妻子毘尼拿和她所有的兒女。 5 但他只分給哈拿一分；他雖然愛哈拿（《馬索拉文本》意思不明確，“但他只分給哈拿一分；他雖然愛哈拿”或譯：“但他分給哈拿雙分，因為他愛哈拿”），耶和華卻使哈拿不能懷孕。 6 因為耶和華使哈拿不能懷孕，她的對頭就盡力刺激她，使她苦惱。 7 年年都是這樣；每逢她上耶和華殿的時候，毘尼拿總是刺激哈拿，使她哭泣，吃不下飯。 8 她的丈夫以利加拿對她說：“哈拿，你為甚麼哭泣？為甚麼不吃飯，為甚麼心裡難過呢？你有我不是比有十個兒子更好嗎？”
哈拿求子
9 哈拿在示羅吃喝完了，就起來。（那時以利祭司在耶和華殿的門柱旁邊，坐在椅子上。） 10 她心裡愁苦，就向耶和華禱告，流淚痛哭， 11 並且許願，說：“萬軍之耶和華啊，你若是看顧使女的困苦，記念我，不忘記你的使女，賜給使女一個兒子，我就必把他一生獻給耶和華，不剃他的頭。”
12 哈拿向耶和華禱告了很久，以利一直在注視她的嘴。 13 原來哈拿是在心中訴說，只見她的嘴唇在動，卻聽不見她的聲音，因此以利以為她是個喝醉了的女人。 14 以利就對她說：“你要醉到幾時呢？快快醒過來吧！” 15 哈拿回答：“我主啊，不是的。我是個心靈愁苦的婦人，淡酒烈酒都沒有喝，只不過在耶和華面前傾吐我的心意。 16 不要把你的使女看作不檢點的女子，我因為極度愁苦和激動，才一直傾訴到現在。” 17 以利回答：“平平安安回去吧！願以色列的 神把你向他所求的賜給你。” 18 哈拿說：“願你的婢女在你眼前蒙恩！”於是這婦人回去，並且吃飯，臉上再沒有愁容。
撒母耳出生
19 第二天，他們清早起來，在耶和華面前敬拜，然後回到他們的家鄉拉瑪，回到自己的家裡去。以利加拿和妻子哈拿同房；耶和華顧念哈拿， 20 她就懷孕；時候到了，就生了一個兒子，哈拿給他起名叫撒母耳，因為她說：“他是我從耶和華那裡求來的。”
撒母耳被獻
21 以利加拿和他全家都上示羅去，向耶和華獻年祭和還所許的願； 22 哈拿卻沒有上去，因為她對丈夫說：“等孩子斷了奶，我才帶他去朝見耶和華。他要永遠住在那裡。” 23 她丈夫以利加拿對她說：“你看怎樣好，就怎樣作吧。你可以留在這裡，等到你給孩子斷了奶，但願耶和華實現他的話。”於是哈拿留在家裡乳養孩子，直到給他斷了奶。 24 她給孩子斷了奶之後，就帶他一同上去，又帶了一頭三歲的公牛（按照《馬索拉文本》，“一頭三歲的公牛”應作“三頭公牛”；現參照《七十士譯本》翻譯）、十公斤麵和一皮袋酒。她把孩子帶到示羅耶和華的殿那裡；那時孩子還很小。 25 他們宰了公牛以後，就帶孩子到以利那裡， 26 婦人說：“我主啊，我敢指著我主的性命起誓，我就是從前在這裡站在你旁邊，向耶和華禱告的那個婦人。 27 那時我祈求為要得這孩子，耶和華已經把我向他所求的賜給我了， 28 所以我現在把他獻給耶和華，他的一生是屬於耶和華的。”於是他就在那裡敬拜耶和華。
1 Samuelsboken 1
Svenska 1917
1 I Ramataim-Sofim, i Efraims bergsbygd, levde en man som hette Elkana, son till Jeroham, son till Elihu, son till Tohu, son till Suf, en efraimit.
2 Han hade två hustrur; den ena hette Hanna, den andra Peninna. Och Peninna hade barn, men Hanna var barnlös.
3 Den mannen begav sig år efter år upp från sin stad för att tillbedja och offra åt HERREN Sebaot i Silo, där Elis båda söner, Hofni och Pinehas, då voro HERRENS präster.
4 En dag offrade nu Elkana. Och han plägade giva sin hustru Peninna och alla hennes söner och döttrar var sin andel av offret;
5 men åt Hanna gav han då en dubbelt så stor andel, ty han hade Hanna kär, fastän HERREN hade gjort henne ofruktsam.
6 Men hennes medtävlerska plägade, för att väcka hennes vrede, mycket retas med henne, därför att HERREN hade gjort henne ofruktsam.
7 För vart år, så ofta hon hade kommit upp till HERRENS hus, gjorde han på samma sätt, och den andra retades då med henne på samma sätt. Och nu grät hon och åt intet.
8 Då sade hennes man Elkana till henne: »Hanna, varför gråter du? Varför äter du icke? Varför är du så sorgsen? Är jag icke mer för dig än tio söner?
9 En gång när de hade ätit och druckit i Silo hände sig, medan prästen Eli satt på sin stol vid dörren till HERRENS tempel, att Hanna stod upp
10 och i sin djupa bedrövelse begynte bedja till HERREN under bitter gråt.
11 Och hon gjorde ett löfte och sade: HERRE Sebaot, om du vill se till din tjänarinnas lidande och tänka på mig och icke förgäta din tjänarinna, utan giva din tjänarinna en manlig avkomling, så vill jag giva denne åt HERREN för hela hans liv, och ingen rakkniv skall komma på hans huvud.»
12 När hon nu länge så bad inför HERREN och Eli därvid gav akt på hennes mun
13 -- Hanna talade nämligen i sitt hjärta; allenast hennes läppar rörde sig, men hennes röst hördes icke -- då trodde Eli att hon var drucken.
14 Därför sade Eli till henne: »Huru länge skall du bete dig såsom en drucken? Laga så, att ruset går av dig.»
15 Men Hanna svarade och sade: »Nej, min herre, jag är en hårt prövad kvinna; vin och starka drycker har jag icke druckit, men jag utgöt nu min själ för HERREN.
16 Anse icke din tjänarinna för en ond kvinna, ty det är mitt myckna bekymmer och min myckna sorg som har drivit mig att tala ända till denna stund.»
17 Då svarade Eli och sade: »Gå i frid. Israels Gud skall giva dig vad du har utbett dig av honom.»
18 Hon sade: »Låt din tjänarinna finna nåd för dina ögon.» Så gick kvinnan sin väg och fick sig mat, och hon såg sedan icke mer så sorgsen ut.
19 Bittida följande morgon, sedan de hade tillbett inför HERREN, vände de tillbaka och kommo hem igen till Rama. Och Elkana kände sin hustru Hanna, och HERREN tänkte på henne,
20 Och Hanna blev havande och födde en son, när tiden hade gått om; denne gav hon namnet Samuel, »ty», sade hon, »av HERREN har jag utbett mig honom.»
21 När sedan mannen Elkana med hela sitt hus begav sig upp för att offra åt HERREN sitt årliga slaktoffer och sitt löftesoffer,
22 gick Hanna icke med ditupp, utan sade till sin man: »Jag vill vänta, till dess att gossen har blivit avvand, då skall jag föra honom med mig, för att han må ställas fram inför HERRENS ansikte och sedan stanna där för alltid.»
23 Hennes man Elkana sade till henne: »Gör vad du finner för gott; stanna, till dess du har avvant honom; må HERREN allenast uppfylla sitt ord.» Så stannade då hustrun hemma och gav sin son di, till dess hon skulle avvänja honom.
24 Men sedan hon hade avvant honom, tog hon honom med sig ditupp, jämte tre tjurar, en efa mjöl och en vinlägel; så förde hon honom in i HERRENS hus i Silo. Men gossen var ännu helt ung.
25 Och de slaktade tjuren och förde så gossen fram till Eli.
26 Och hon sade: »Hör mig, min herre; så sant du lever, min herre, jag är den kvinna som stod här bredvid dig och bad till HERREN.
27 Om denne gosse bad jag; nu har HERREN givit mig vad jag utbad mig av honom.
28 Därför vill ock jag nu giva honom tillbaka åt HERREN; så länge han lever, skall han vara given åt HERREN.» Och de tillbådo där HERREN. och Gud.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Chinese New Version (CNV). Copyright © 1976, 1992, 1999, 2001, 2005 by Worldwide Bible Society.
