1 Samuelsboken 1
Svenska Folkbibeln 2015
Samuels födelse
1 (A) I Ramatajim-Sofim[a] i Efraims bergsbygd bodde en man som hette Elkana. Han var son till Jeroham, son till Elihu, son till Tohu, son till Suf, en efraimit.[b] 2 Elkana hade två hustrur[c]. Den ena hette Hanna och den andra Peninna.[d] Peninna hade barn, men Hanna hade inga.
3 (B) Elkana gav sig år efter år i väg från sin stad för att tillbe och offra åt Herren Sebaot i Shilo[e], där Elis båda söner Hofni och Pinehas[f] var Herrens präster. 4 (C) Den dag Elkana bar fram sitt offer brukade han ge sin hustru Peninna och alla hennes söner och döttrar var sin del av offret[g]. 5 (D) Men åt Hanna gav han en dubbelt så stor del[h], för han älskade henne även om Herren hade gjort henne ofruktsam. 6 För att provocera henne brukade hennes rival retas mycket med henne, därför att Herren hade gjort henne ofruktsam. 7 Detta pågick år efter år. Varje gång Hanna gick upp till Herrens hus retades Peninna med henne på samma sätt.
Nu grät Hanna och ville inte äta. 8 Då sade hennes man Elkana till henne: ”Hanna, varför gråter du? Varför äter du inte? Varför är du så ledsen? Är inte jag mer för dig än tio söner?” 9 När de hade ätit och druckit i Shilo reste sig Hanna och gick till Herrens tempel, där prästen Eli satt på sin stol vid dörren. 10 Hon var djupt bedrövad och började be till Herren under häftig gråt. 11 (E) Hon gav ett löfte och sade: ”Herre Sebaot, om du vill se till din tjänarinnas lidande och komma ihåg mig och inte glömma din tjänarinna utan ge henne en son, då ska jag ge honom åt Herren för hela hans liv, och ingen rakkniv[i] ska röra hans huvud.” 12 Medan hon bad länge inför Herren iakttog Eli hennes mun. 13 Hanna talade nämligen i sitt hjärta, och bara hennes läppar rörde sig, men hennes röst hördes inte.
Då trodde Eli att hon var berusad. 14 Därför sade han till henne: ”Hur länge ska du bära dig åt som en berusad? Se till att göra dig av med vinet!” 15 (F) ”Nej, min herre”, svarade Hanna, ”jag är en hårt prövad kvinna. Vin och starka drycker har jag inte druckit, men jag utgöt min själ för Herren. 16 Ta inte din tjänarinna för en dålig kvinna, det är på grund av min stora sorg och smärta som jag har talat ända till nu.” 17 Då svarade Eli henne: ”Gå i frid, och må Israels Gud ge[j] dig det du bad honom om.” 18 Hon sade: ”Må din tjänarinna finna nåd för dina ögon.” Så gick hon sin väg och tog sig mat och såg inte sorgsen ut längre.
19 De steg alla upp tidigt nästa morgon, och sedan de tillbett inför Herren vände de tillbaka och kom hem till Rama. Elkana låg med[k] sin hustru Hanna, och Herren kom ihåg henne. 20 Hanna blev havande och födde en son när tiden var inne. Hon gav honom namnet Samuel: ”För jag har bett Herren om honom.”
Hanna överlämnar Samuel åt Herren
21 När sedan Elkana med hela sitt hus gav sig i väg för att offra sitt årliga slaktoffer och sitt löftesoffer åt Herren, 22 gick inte Hanna med utan sade till sin man: ”Jag vill vänta tills pojken är avvand[l]. Då ska jag ta med honom och föra fram honom inför Herrens ansikte och sedan låta honom stanna där för alltid.” 23 Hennes man Elkana sade till henne: ”Gör vad du finner bäst. Stanna du tills du har avvant honom. Må bara Herren uppfylla sitt ord.” Så stannade hustrun hemma och ammade sin son tills hon hade avvant honom.
24 När hon hade avvant honom, tog hon med honom till Herrens hus. Hon tog också med sig tre tjurar,[m] en efa mjöl[n] och en lägel vin, och förde honom in i Herrens hus i Shilo. Pojken var då ännu helt ung. 25 De slaktade tjuren och förde sedan fram pojken till Eli. 26 Hon sade: ”Hör på mig, min herre. Så sant du lever, min herre: jag är kvinnan som stod här bredvid dig och bad till Herren. 27 Den här pojken bad jag om, och nu har Herren gett mig vad jag bad om. 28 Därför vill jag nu ge honom tillbaka till Herren. Så länge han lever ska han tillhöra Herren.” Och de tillbad Herren där.
Footnotes
- 1:1 Ramatajim-Sofim Troligen samma ort som NT:s Arimatea (Matt 27:57) norr om Jerusalem.
- 1:1 en efraimit Elkana bodde i Efraims område men tillhörde enligt 1 Krön 6:28 leviternas stam.
- 1:2 Elkana ... Hanna ... Peninna Betyder ”Gud har skapat”, ”skön/barmhärtig” och ”pärla”.
- 1:2 två hustrur Polygami var inte ursprungstanken (1 Mos 2:18f, 4:19f) men förekom under den tidiga bibliska historien, särskilt när den första hustrun var ofruktsam (jfr 1 Mos 16:1).
- 1:3 i Shilo Här stod tälthelgedomen under domartiden (Jos 18:1), ca 2 mil norr om Ramatajim.
- 1:3 Eli ... Hofni ... Pinehas Betyder ”upphöjd”, ”handfull” och ”mörkhyad”.
- 1:4 var sin del av offret Vid ett gemenskapsoffer brände man inälvsfettet åt Herren och gav en del åt prästen (jfr 2:15) och delade sedan på köttet vid en gemensam måltid (se 3 Mos 7:11f).
- 1:5 dubbelt så stor Grundtexten svårtolkad. Annan översättning: ”fin”, ”enda” (så Septuaginta).
- 1:11 ingen rakkniv Troligen invigdes Samuel liksom Simson till nasir (se 4 Mos 6, Dom 13:5).
- 1:17 må Israels Gud ge Annan översättning: ”Israels Gud ska ge”.
- 1:19 låg med Ordagrant: ”kände” (hebreiskt uttryck för sexuell gemenskap, se 1 Mos 4:1).
- 1:22 avvand Från bröstmjölk. Det skedde ofta vid ca 3 års ålder, varpå det nya steget i livet firades med en fest (jfr 1 Mos 21:8).
- 1:24 tre tjurar Andra handskrifter (Qumran och Septuaginta): ”en treårig tjur”.
- 1:24 en efa mjöl Ca 22 liter.
1 Samuel 1
Revised Standard Version Catholic Edition
Samuel’s Birth and Dedication
1 There was a certain man of Ramatha′im-zo′phim of the hill country of E′phraim, whose name was Elka′nah the son of Jero′ham, son of Eli′hu, son of Tohu, son of Zuph, an E′phraimite. 2 He had two wives; the name of the one was Hannah, and the name of the other Penin′nah. And Penin′nah had children, but Hannah had no children.
3 Now this man used to go up year by year from his city to worship and to sacrifice to the Lord of hosts at Shiloh,[a] where the two sons of Eli, Hophni and Phin′ehas, were priests of the Lord. 4 On the day when Elka′nah sacrificed, he would give portions to Penin′nah his wife and to all her sons and daughters; 5 and, although[b] he loved Hannah, he would give Hannah only one portion, because the Lord had closed her womb. 6 And her rival used to provoke her sorely, to irritate her, because the Lord had closed her womb. 7 So it went on year by year; as often as she went up to the house of the Lord, she used to provoke her. Therefore Hannah wept and would not eat. 8 And Elka′nah, her husband, said to her, “Hannah, why do you weep? And why do you not eat? And why is your heart sad? Am I not more to you than ten sons?”
9 After they had eaten and drunk in Shiloh, Hannah rose. Now Eli the priest was sitting on the seat beside the doorpost of the temple of the Lord. 10 She was deeply distressed and prayed to the Lord, and wept bitterly. 11 And she vowed a vow and said, “O Lord of hosts, if thou wilt indeed look on the affliction of thy maidservant, and remember me, and not forget thy maidservant, but wilt give to thy maidservant a son, then I will give him to the Lord all the days of his life, and no razor shall touch his head.”
12 As she continued praying before the Lord, Eli observed her mouth. 13 Hannah was speaking in her heart; only her lips moved, and her voice was not heard; therefore Eli took her to be a drunken woman. 14 And Eli said to her, “How long will you be drunken? Put away your wine from you.” 15 But Hannah answered, “No, my lord, I am a woman sorely troubled; I have drunk neither wine nor strong drink, but I have been pouring out my soul before the Lord. 16 Do not regard your maidservant as a base woman, for all along I have been speaking out of my great anxiety and vexation.” 17 Then Eli answered, “Go in peace, and the God of Israel grant your petition which you have made to him.” 18 And she said, “Let your maidservant find favor in your eyes.” Then the woman went her way and ate, and her countenance was no longer sad.
19 They rose early in the morning and worshiped before the Lord; then they went back to their house at Ramah. And Elka′nah knew Hannah his wife, and the Lord remembered her; 20 and in due time Hannah conceived and bore a son, and she called his name Samuel, for she said, “I have asked him of the Lord.”
21 And the man Elka′nah and all his house went up to offer to the Lord the yearly sacrifice, and to pay his vow. 22 But Hannah did not go up, for she said to her husband, “As soon as the child is weaned, I will bring him, that he may appear in the presence of the Lord, and abide there for ever.” 23 Elka′nah her husband said to her, “Do what seems best to you, wait until you have weaned him; only, may the Lord establish his word.” So the woman remained and nursed her son, until she weaned him. 24 And when she had weaned him, she took him up with her, along with a three-year-old bull,[c] an ephah of flour, and a skin of wine; and she brought him to the house of the Lord at Shiloh; and the child was young. 25 Then they slew the bull, and they brought the child to Eli. 26 And she said, “Oh, my lord! As you live, my lord, I am the woman who was standing here in your presence, praying to the Lord. 27 For this child I prayed; and the Lord has granted me my petition which I made to him. 28 Therefore I have lent him to the Lord; as long as he lives, he is lent to the Lord.”
And they[d] worshiped the Lord there.
Footnotes
- 1.3 Shiloh: At this time, the central sanctuary of the tribes and the residence of the ark, the visible assurance of the presence of Yahweh, Lord of the hosts of Israel.
- 1 Samuel 1:5 Gk: Heb obscure
- 1 Samuel 1:24 Gk Syr: Heb three bulls
- 1 Samuel 1:28 Heb he
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
The Revised Standard Version of the Bible: Catholic Edition, copyright © 1965, 1966 the Division of Christian Education of the National Council of the Churches of Christ in the United States of America. Used by permission. All rights reserved.