Add parallel Print Page Options

Saül auprès de Samuel à Rama

Il y avait un homme de Benjamin, appelé Kis. Il était fils d'Abiel, petit-fils de Tseror, descendant de Becorath, d'Aphiach, lui-même fils d'un Benjaminite. C'était un vaillant guerrier. Il avait un fils du nom de Saül, qui était jeune et beau, plus beau que tous les Israélites, et qui les dépassait tous d’une tête.

Les ânesses de Kis, le père de Saül, s'égarèrent et Kis dit à son fils Saül: «Prends avec toi l'un des serviteurs, lève-toi et va à la recherche des ânesses.» Saül traversa la région montagneuse d'Ephraïm et le pays de Shalisha sans les trouver; ils passèrent par le pays de Shaalim et elles n'y étaient pas; ils parcoururent le pays de Benjamin et ils ne les trouvèrent pas. Ils étaient arrivés dans le pays de Tsuph, lorsque Saül dit au serviteur qui l'accompagnait: «Viens, retournons chez nous. Sinon mon père oubliera les ânesses et s'inquiétera pour nous.» Le serviteur lui dit: «Il y a dans cette ville un homme de Dieu, et c'est un homme estimé. Tout ce qu'il dit arrive à coup sûr. Allons-y donc! Peut-être nous fera-t-il connaître le chemin que nous devons prendre.» Saül dit à son serviteur: «Mais si nous y allons, qu’apporterons-nous à l'homme de Dieu? En effet, il n'y a plus de provisions dans nos sacs et nous n'avons aucun cadeau à lui offrir. Qu'avons-nous?» Le serviteur reprit la parole et dit à Saül: «J'ai sur moi un peu d'argent; je le donnerai à l'homme de Dieu et il nous indiquera notre chemin.» Quand on allait consulter Dieu, on disait autrefois en Israël: «Venez, allons trouver le voyant!» Celui qu'on appelle aujourd'hui «prophète» s'appelait en effet autrefois «voyant». 10 Saül dit à son serviteur: «Tu as raison. Viens, allons-y!» Et ils se rendirent à la ville où se trouvait l'homme de Dieu.

11 Alors qu’ils montaient à la ville, ils rencontrèrent des jeunes filles sorties pour puiser de l'eau et ils leur demandèrent: «Le voyant est-il ici?» 12 Elles leur répondirent: «Oui, il est devant toi, mais dépêche-toi: il est venu aujourd’hui en ville parce qu'il y a un sacrifice pour le peuple sur le haut lieu[a]. 13 Dès que vous serez entrés dans la ville, vous pourrez le trouver avant qu'il ne monte au haut lieu pour manger. En effet, le peuple ne mangera pas avant son arrivée, parce qu'il doit bénir le sacrifice; après cela seulement, les invités mangeront. Montez donc, car vous le trouverez maintenant.» 14 Ils montèrent alors à la ville. Ils étaient arrivés au milieu de la ville quand ils rencontrèrent Samuel qui sortait pour monter au haut lieu. 15 Or, un jour avant l'arrivée de Saül, l'Eternel avait averti Samuel en disant: 16 «Demain, à cette heure-ci, je t'enverrai un homme du pays de Benjamin. Tu le désigneras par onction comme chef de mon peuple, d'Israël. Il sauvera mon peuple de l’oppression des Philistins. En effet, j'ai regardé mon peuple parce que son cri est venu jusqu'à moi.» 17 Lorsque Samuel eut aperçu Saül, l'Eternel lui dit: «Voici l'homme dont je t'ai parlé, c'est lui qui régnera sur mon peuple.»

18 Saül s'approcha de Samuel au milieu de la porte de la ville et lui dit: «Indique-moi, je t’en prie, où se trouve la maison du voyant.» 19 Samuel répondit à Saül: «C'est moi qui suis le voyant. Monte devant moi au haut lieu et vous mangerez aujourd'hui avec moi. Je te laisserai partir demain, après t’avoir donné réponse pour tout ce qui te préoccupe. 20 Ne t'inquiète pas pour les ânesses que tu as perdues il y a trois jours, car elles sont retrouvées. Et pour qui est réservé tout ce qu'il y a de précieux en Israël? N'est-ce pas pour toi et pour toute ta famille?» 21 Saül répondit: «Ne suis-je pas benjaminite, membre de l'une des plus petites tribus d'Israël, et mon clan n'est-il pas le plus insignifiant de tous ceux que compte la tribu de Benjamin? Pourquoi donc me tiens-tu ce discours?»

22 Samuel prit Saül et son serviteur, les fit entrer dans la salle et leur donna une place à la tête des invités. Il y avait là une trentaine d’hommes. 23 Samuel dit au cuisinier: «Sers la portion que je t'ai donnée en te disant de la mettre à part.» 24 Le cuisinier préleva la cuisse et ce qui l'entoure, et il la servit à Saül. Samuel dit: «Voici ce qui a été réservé. Sers-toi et mange, car on l'a gardé pour toi lorsque j'ai invité le peuple.» Ainsi, Saül mangea avec Samuel ce jour-là.

25 Ils redescendirent du haut lieu à la ville et Samuel s'entretint avec Saül sur la terrasse du toit. 26 Puis ils se levèrent de bon matin. A l'aurore, Samuel appela Saül sur le toit en disant: «Viens et je te laisserai partir.» Saül se leva et ils sortirent tous les deux, Samuel et lui. 27 Quand ils furent descendus à la limite de la ville, Samuel dit à Saül: «Dis à ton serviteur de passer devant nous.» Le serviteur passa devant. «Arrête-toi maintenant, reprit Samuel, et je vais te faire connaître la parole de Dieu.»

Footnotes

  1. 1 Samuel 9:12 Le haut lieu: les Israélites ont suivi les coutumes des populations cananéennes en érigeant des autels sur des collines (ou d’autres sites en plein air); à cette époque-là, il n’y avait plus de sanctuaire central pour le culte de l’Eternel, après l’épisode de la prise de l’arche de l’alliance à Silo (chapitres 4–7).

I Benjamin levde en man som hette Kis, son till Abiel, son till Seror, son till Bekorat, son till Afia, son till en benjaminit; och han var en rik man.

Han hade en son som hette Saul, en ståtlig och fager man; bland Israels barn fanns ingen man som var fagrare än han; han var huvudet högre än allt folket.

Nu hade Kis', Sauls faders, åsninnor kommit bort för honom; därför sade Kis till sin son Saul: »Tag med dig en av tjänarna och stå upp och gå åstad och sök efter åsninnorna.»

Då gick han genom Efraims bergsbygd och därefter genom Salisalandet; men de funno dem icke. Så gingo de genom Saalimslandet, men där voro de icke; sedan gick han genom Benjamins land, men de funno dem icke heller där.

När de så hade kommit in i Sufs land, sade Saul till tjänaren som han hade med sig: »Kom, låt oss gå hem igen; min fader kunde eljest, stället för att tänka på åsninnorna, bliva orolig för vår skull.»

Men han svarade honom: »Se, i denna stad finnes en gudsman; han är en ansedd man; allt vad han säger, det sker. Låt oss nu gå dit; måhända kan han säga oss något om den färd vi hava företagit oss.»

Då sade Saul till sin tjänare: »Men om vi gå dit, vad skola vi då taga med oss åt mannen? Brödet är ju slut i våra ränslar, och vi hava icke heller någon annan gåva att taga med oss åt gudsmannen. Eller vad hava vi väl?»

Tjänaren svarade Saul ännu en gång och sade: »Se, här har jag i min ägo en fjärdedels sikel silver; den vill jag giva åt gudsmannen, för att han må säga oss vilken väg vi böra gå.»

(Fordom sade man så i Israel, när man gick för att fråga Gud: »Kom, låt oss gå till siaren.» Ty den som man nu kallar profet kallade man fordom siare.)

10 Saul sade till sin tjänare: »Ditt förslag är gott; kom, låt oss gå.» Så gingo de till staden där gudsmannen fanns.

11 När de nu gingo uppför höjden där staden låg, träffade de några flickor som hade gått ut för att hämta vatten; dem frågade de: »Är siaren här?»

12 De svarade dem och sade: »Ja, helt nära. Skynda dig nu, ty han har i dag kommit till staden; folket firar nämligen i dag en offerfest på offerhöjden.

13 Om I nu gån in i staden, träffen I honom, innan han går upp på höjden till måltiden, ty folket äter icke, förrän han kommer. Han skall välsigna offret; först sedan begynna de inbjudna att äta. Gån därför nu ditupp, ty just nu kunnen I träffa honom.»

14 Så gingo de upp till staden. Och just när de kommo in i staden, mötte de Samuel, som var stadd på väg upp till offerhöjden.

15 Men dagen innan Saul kom hade HERREN uppenbarat för Samuel och sagt:

16 »I morgon vid denna tid skall jag sända till dig en man från Benjamins land, och honom skall du smörja till furste över mitt folk Israel; han skall frälsa mitt folk ifrån filistéernas hand. Ty jag har sett till mitt folk, eftersom deras rop har kommit till mig.»

17 När nu Samuel fick se Saul, gav HERREN honom den uppenbarelsen: »Se där är den man om vilken jag sade till dig: Denne skall styra mitt folk.»

18 Men Saul gick fram till Samuel i porten och sade: »Säg mig var siaren bor.»

19 Samuel svarade Saul och sade: »Jag är siaren. Gå före mig upp på offerhöjden, ty I skolen äta där med mig i dag. Men i morgon vill jag låta dig gå; och om allt vad du har på hjärtat vill jag giva dig besked.

20 Och vad angår åsninnorna, som nu i tre dagar hava varit borta för dig, skall du icke bekymra dig för dem, ty de äro återfunna. Vem tillhör för övrigt allt vad härligt är i Israel, om icke dig och hela din faders hus?»

21 Saul svarade och sade: »Jag är ju en benjaminit, från en av de minsta stammarna i Israel, och min släkt är ju den ringaste bland alla släkter i Benjamins stammar. Varför talar du då till mig på det sättet?»

22 Men Samuel tog Saul och hans tjänare och förde dem upp i salen och gav dem plats överst bland de inbjudna, vilka voro vid pass trettio män.

23 Och Samuel sade till kocken: »Giv hit det stycke som jag gav dig, och som jag sade att du skulle förvara hos dig.»

24 Då tog kocken fram lårstycket med vad därtill hörde, och satte det fram för Saul; och Samuel sade: »Se, här sättes nu fram för dig det som har blivit sparat; ät därav. Ty just för denna stund blev det undanlagt åt dig, då när jag sade att jag hade inbjudit folket.» Så åt Saul den dagen med Samuel.

25 Därefter gingo de ned från offerhöjden och in i staden. Sedan samtalade han med Saul uppe på taket.

26 Men bittida följande dag, när morgonrodnaden gick upp, ropade Samuel uppåt taket till Saul och sade: »Stå upp, så vill jag ledsaga dig till vägs.» Då stod Saul upp, och de gingo båda åstad, han och Samuel.

27 När de så voro på väg ned mot ändan av staden, sade Samuel till Saul: »Säg till tjänaren att han skall gå före oss» -- och han fick gå -- »men du själv må nu stanna här, så vill jag låta dig höra vad Gud har talat.»