1 Samuel 26
Names of God Bible
Saul’s Final Pursuit of David
26 The people of Ziph came to Saul at Gibeah. “David is hiding at the hill of Hachilah near Jeshimon,” they said.
2 Saul went to the desert of Ziph, taking with him 3,000 of Israel’s best-trained men to search for David. 3 Saul camped by the road at the hill of Hachilah near Jeshimon, but David stayed in the desert. When he realized Saul had come to the desert for him, 4 David sent spies to confirm that Saul had arrived.
5 Then David went to the place where Saul had camped. David saw the place where Saul and Ner’s son Abner, the commander of the army, were lying. Saul was lying in the camp, and the troops were camped around him.
6 David asked Ahimelech the Hittite and Abishai, who was Zeruiah’s son and Joab’s brother, “Who will go with me to Saul in the camp?”
Abishai answered, “I’ll go with you.”
7 So David and Abishai went among Saul’s troops that night. Saul was lying asleep inside the camp with his spear stuck in the ground near his head. Abner and the soldiers were lying around him. 8 Abishai said to David, “Today Elohim has turned your enemy over to you. Please let me nail him to the ground with one stab of the spear. I won’t have to do it twice!”
9 “Don’t kill him!” David told Abishai. “No one has ever attacked Yahweh’s anointed king and remained free of guilt. 10 I solemnly swear, as Yahweh lives,” David added, “Yahweh will strike him. Either his time will come when he’ll die naturally, or he’ll go into battle and be swept away. 11 It would be unthinkable for me to attack Yahweh’s anointed king. But please take that spear near his head and that jar of water, and let’s go.”
12 David took the spear and the jar of water near Saul’s head, and they left. All of them were asleep. No one saw them, knew about it, or woke up. Yahweh had made them fall into a deep sleep.
13 David went over to the other side and stood on top of the hill some distance away. (There was a wide space between them.) 14 Then David called to the troops and to Ner’s son Abner. “Won’t you answer, Abner?” he asked.
“Who is calling the king?” Abner asked.
15 David asked Abner, “Aren’t you a man? Is there anyone like you in Israel? Then why didn’t you guard your master, the king? Someone came to kill His Royal Majesty. 16 What you’ve done isn’t good. I solemnly swear, as Yahweh lives, you are dead men. You didn’t guard your master, Yahweh’s anointed king. Look at the king’s spear and the jar of water that were near his head.”
17 Saul recognized David’s voice. “Is that your voice, my servant David?” he asked.
“It is my voice, Your Royal Majesty,” David answered. 18 “Why are you pursuing me?” he added. “What have I done? What crime have I committed? 19 Your Majesty, please listen to my words. If Yahweh has turned you against me, let him be satisfied with an offering. But if mere mortals have turned you against me, let them be cursed by Yahweh. They have prevented me from having a share of Yahweh’s inheritance. ‘Go and serve other gods,’ they tell me. 20 Don’t let my blood fall to the ground, away from Yahweh’s presence. The king of Israel has come to search for one flea like someone hunting a partridge in the hills.”
21 “My servant David,” Saul said, “I have sinned. Come back. I will not harm you again, because you valued my life today. I’ve acted like a fool and made a terrible mistake.”
22 David responded, “Here’s the king’s spear. One of the young men should come over and get it. 23 Yahweh will reward any person who is righteous and faithful. Yahweh handed you over to me today, but I refused to attack Yahweh’s anointed king. 24 As I placed great value on your life today, may Yahweh place great value on my life and rescue me from all trouble.”
25 Then Saul said, “Blessed are you, my servant David. You will accomplish many things and certainly will succeed.”
So David went his way, while Saul returned home.
1 Samuelsboken 26
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
David skonar Saul än en gång
26 Männen från Sif gick nu till Saul i Giva och berättade att David gömde sig på Hakilahöjden mitt emot Jeshimon. 2 Saul drog då i väg med sina 3 000 utvalda israelitiska soldater till Siföknen för att jaga honom. 3 Han slog läger på Hakilahöjden längs vägen, mitt emot Jeshimon. David som befann sig i öknen förstod att Saul hade följt efter honom.
4 David sände ut spejare och fick bekräftat att Saul verkligen kommit dit. 5 Sedan gav han sig i väg till Sauls läger. Där såg han var kung Saul låg och sov bredvid sin härförare Avner, Ners son, längst inne i lägret, medan soldaterna låg runt omkring honom.
6 ”Vem av er vill följa med mig dit in till Sauls läger?” frågade David hettiten Achimelek och Avishaj, Serujas son, Joavs[a] bror. ”Jag går med dig”, sa Avishaj. 7 Och så gick David och Avishaj till hären på natten, där de fann Saul sovande med spjutet nerstucket i marken nära huvudet. Avner och soldaterna låg runt omkring honom.
8 ”Gud har nu utlämnat din fiende åt dig”, sa Avishaj till David. ”Låt mig få spetsa fast honom vid marken med mitt spjut! Jag lär inte behöva mer än ett försök.” 9 ”Nej!” sa David. ”Du får inte döda honom, för vem kan ostraffat angripa Herrens smorde?” 10 David fortsatte: ”Så sant Herren lever, Herren kommer att slå honom: antingen dör han när hans tid är inne eller genom att han faller i strid. 11 Herren förbjude att jag skulle lyfta min hand mot hans smorde! Men ta Sauls spjut som står vid hans huvud och hans vattenkruka, så går vi!” 12 Och så tog David spjutet och vattenkrukan vid Sauls huvud. Sedan lämnade de lägret utan att någon sett dem. Ingen av Sauls män vaknade, för Herren lät dem sova tungt.
13 När David efter en stund klättrat upp på bergssluttningen på andra sidan lägret och var på betryggande avstånd, 14 ropade han mot hären och Avner, Ners son: ”Avner! Svara mig!” ”Vem är det som ropar på kungen?” frågade Avner.
15 David svarade: ”Du är ju en man utan like i hela Israel. Varför vakar du då inte över din herre och kung, när någon kommer för att döda honom? 16 Det är verkligen illa! Så sant Herren lever borde ni dö för att ni inte vakat över er herre, Herrens smorde. Säg mig nu, var är kungens spjut och var är vattenkrukan som stod vid hans huvud?”
17 Då kände Saul igen Davids röst och ropade: ”Är det du, min son David?”
David svarade: ”Ja, herre, det är det, min herre och kung! 18 Varför jagar du mig? Vad har jag gjort? Har jag gjort något ont? 19 Lyssna nu på mig, din tjänare, du min herre och kung! Om det är Herren som har eggat upp dig mot mig, då tar han väl emot ett offer, men om det är människor som driver dig till det, så kommer Guds förbannelse att drabba dem. De har ju drivit mig från min arvedel i Herrens land och de har velat få mig till att tillbe andra gudar. 20 Låt nu inte mitt blod utgjutas långt borta från Herrens närhet. Israels kung har ju dragit ut för att jaga en loppa som man jagar rapphöns bland bergen.”
21 Då bekände Saul: ”Jag har syndat. Kom tillbaka hem, min son! Jag ska inte längre försöka skada dig, för du har räddat mitt liv i dag. Jag har gjort fel och handlat dåraktigt.”
22 ”Här är ditt spjut, herre”, svarade David. ”Låt en av dina unga män komma hit och hämta det! 23 Herren belönar var och en efter hans rättfärdighet och trohet. Herren överlämnade dig åt mig i dag, men jag lyfte inte min hand mot Herrens smorde. 24 Ditt liv var dyrbart för mig i dag, så må mitt liv på samma sätt vara dyrbart för Herren och må han rädda mig ur alla mina svårigheter!”
25 Då sa Saul till David: ”Du ska vara välsignad, min son David! Du ska i framtiden utföra hjältedåd och vinna stora segrar!” Sedan gick David sin väg och Saul återvände hem.
Footnotes
- 26:6 Joav och Avishaj var Davids systersöner. Joav blev senare ledare för hela Israels armé.
The Names of God Bible (without notes) © 2011 by Baker Publishing Group.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.