1 Samuel 19
Reina Valera Revisada
Saúl procura matar a David
19 Habló Saúl a Jonatán su hijo, y a todos sus siervos, para que matasen a David; pero Jonatán hijo de Saúl amaba a David en gran manera,
2 y dio aviso a David, diciendo: Saúl mi padre procura matarte; por tanto, cuídate mañana, retírate a un lugar oculto y escóndete.
3 Y yo saldré y estaré junto a mi padre en el campo donde estés; y hablaré de ti a mi padre, y te haré saber lo que haya.
4 Y Jonatán habló bien de David a Saúl su padre, y le dijo: No peque el rey contra su siervo David, porque ninguna cosa ha cometido contra ti, sino que sus obras han sido muy buenas para contigo;
5 pues puso su vida en peligro cuando mató al filisteo, y Jehová dio gran salvación a todo Israel. Tú lo viste, y te alegraste; ¿por qué, pues, pecarás contra la sangre inocente, matando a David sin causa?
6 Y escuchó Saúl la voz de Jonatán, y juró Saúl: Vive Jehová, que no morirá.
7 Y llamó Jonatán a David, y le declaró todas estas palabras; y él mismo trajo a David a Saúl, y estuvo delante de él como antes.
8 Reanudada la guerra, partió David para combatir a los filisteos, les infligió una gran derrota y huyeron delante de él.
9 Y el espíritu malo de parte de Jehová vino sobre Saúl; y estando sentado en su casa tenía una lanza a mano, mientras David estaba tocando.
10 Y Saúl procuró enclavar a David con la lanza en la pared, pero él se apartó de delante de Saúl, el cual clavó la lanza en la pared; y David huyó, y escapó aquella noche.
David salvado por Mical
11 Saúl envió luego mensajeros a casa de David para que lo vigilasen, y lo matasen a la mañana. Pero Mical su mujer avisó a David, diciendo: Si no salvas tu vida esta noche, mañana serás muerto.
12 Y descolgó Mical a David por una ventana; y él se fue y huyó, y escapó.
13 Tomó luego Mical una estatua, y la puso sobre la cama, y le acomodó una estera de pelo de cabra sobre la almohada, y la cubrió con la ropa.
14 Y cuando Saúl envió mensajeros para prender a David, ella respondió: Está enfermo.
15 Pero Saúl volvió a enviar los emisarios para que viesen a David, diciendo: Traédmelo en la cama para que lo mate.
16 Y cuando los mensajeros entraron, he aquí la estatua estaba en la cama, y la estera de pelo de cabra a su cabecera.
17 Entonces Saúl dijo a Mical: ¿Por qué me has engañado así, y has dejado escapar a mi enemigo? Y Mical respondió a Saúl: Porque él me dijo: Déjame escapar o te mato.
Saúl y David con Samuel
18 Huyó, pues, David, y se puso a salvo viniendo a Samuel en Ramá, y le dijo todo lo que Saúl había hecho con él. Y él y Samuel se fueron y moraron en Nayot.
19 Y fue dado aviso a Saúl, diciendo: He aquí que David está en Nayot en Ramá.
20 Entonces Saúl envió mensajeros para que trajeran a David, los cuales vieron una compañía de profetas que profetizaban, y a Samuel que estaba allí y los presidía. Y vino el Espíritu de Dios sobre los mensajeros de Saúl, y ellos también profetizaron.
21 Cuando lo supo Saúl, envió otros mensajeros, los cuales también profetizaron. Y Saúl volvió a enviar mensajeros por tercera vez, y ellos también profetizaron.
22 Entonces él mismo fue a Ramá; y llegando al gran pozo que está en Secú, preguntó diciendo: ¿Dónde están Samuel y David? Y uno respondió: He aquí que están en Nayot en Ramá.
23 Y fue a Nayot en Ramá; y también vino sobre él el Espíritu de Dios, iba caminando profetizando hasta que llegó a Nayot en Ramá.
24 Y él también se despojó de sus vestidos, y profetizó también delante de Samuel, y quedó desnudo en tierra todo aquel día y toda aquella noche. De aquí se dijo: ¿Conque también Saúl entre los profetas?
1 Samuel 19
Traducción en lenguaje actual
Saúl trata de matar a David
19 Saúl le ordenó a su hijo Jonatán y a sus ayudantes que mataran a David. Pero como Jonatán lo quería mucho, 2 le avisó del peligro que corría:
«¡Cuídate mucho, que mi padre quiere matarte! ¡Escóndete en el campo! Mañana temprano 3 yo iré con mi padre cerca del lugar donde estés escondido. Allí le pediré que no te haga daño, y te haré saber lo que me responda».
4 Al día siguiente, Jonatán habló con Saúl en favor de David. Le dijo:
—Padre, no debes hacerle ningún daño a David, pues él tampoco te ha hecho ningún mal. Por el contrario, te ha servido y sólo ha buscado tu bien. Pórtate como el rey que eres. 5 Recuerda que David arriesgó su vida cuando peleó contra Goliat y lo mató. Ese día Dios nos ayudó a vencer a los filisteos, y tú mismo estabas muy contento. ¿Cómo es posible que ahora quieras matar a David, si no ha hecho nada malo?
6 Cuando Saúl escuchó esto, le dijo a Jonatán:
—Te juro por Dios que no le haré ningún daño a David.
7 Entonces Jonatán llamó a David y le contó lo que había hablado con Saúl. Luego llevó a David con el rey Saúl, y David volvió a servir al rey.
8 Tiempo después hubo otra batalla contra los filisteos, y David salió a pelear contra ellos. Y de tal manera venció David a los filisteos que salieron corriendo de miedo.
9 Un día, Saúl estaba sentado en su casa, escuchando a David tocar el arpa. De pronto, un espíritu malo de parte de Dios atacó a Saúl, y como Saúl tenía una lanza en la mano, 10 se la arrojó a David con ganas de clavarlo en la pared. Sin embargo, David logró quitarse a tiempo.
Esa misma noche Saúl intentó de nuevo matar a David, pero David se le volvió a escapar. 11 Entonces Saúl ordenó a algunos de sus hombres que rodearan la casa de David y lo mataran por la mañana. Pero Mical, su esposa, le dijo: «David, huye ahora mismo; de lo contrario, mañana estarás muerto».
12-13 De inmediato, Mical tomó una estatuilla, le puso pelo de cabra en la cabeza y la cubrió con una capa; luego la colocó donde David dormía, y sacó a David por una ventana. Así fue como David pudo escapar.
14 Cuando los hombres de Saúl llegaron para apresar a David, Mical les dijo: «David está enfermo».
15 Aquellos hombres se regresaron y fueron a decírselo al rey Saúl. Pero él los envió de vuelta y les dijo: «Tráiganme a David, aunque sea en su cama, porque hoy mismo lo voy a matar».
16 Los hombres de Saúl volvieron a la casa de David, pero no encontraron en la cama más que la estatuilla con pelo de cabra en la cabeza. 17 Cuando Saúl se enteró de esto, le reclamó a Mical:
—¿Por qué me engañaste? ¿Por qué ayudaste a escapar a mi enemigo?
Y Mical le contestó:
—David me amenazó. Me dijo que si no lo ayudaba a escapar, me mataría.
Saúl persigue a David
18-19 Mientras tanto, David logró escapar. Cuando llegó a la ciudad de Ramá, le contó a Samuel todo lo que Saúl le había hecho. Entonces los dos se fueron a un pueblo llamado Naiot, que estaba cerca de la ciudad de Ramá, y allí se quedaron a vivir. Pero tan pronto como Saúl lo supo, 20 envió a un grupo de sus hombres para apresar a David.
Cuando los hombres de Saúl llegaron a ese lugar, se encontraron con que Samuel y un grupo de profetas estaban dando mensajes de parte de Dios. Entonces el espíritu de Dios tomó control de los enviados de Saúl, y también ellos empezaron a profetizar.
21 Saúl se enteró de lo que había pasado, así que envió a otro grupo de sus hombres, y también a ellos les pasó lo mismo.
Saúl envió un tercer grupo, y también ellos se pusieron a profetizar.
22 Finalmente, Saúl mismo fue a Ramá. Cuando llegó al gran pozo que está en Secú, preguntó:
—¿Dónde están Samuel y David?
—En Naiot, cerca de Ramá —le contestaron.
23 Saúl se puso en camino hacia Naiot. Pero el espíritu de Dios vino sobre él, y en todo el camino a Naiot iba profetizando. 24 Cuando llegó a donde estaba Samuel, se quitó toda la ropa, y todo el día y toda la noche se los pasó dando mensajes de parte de Dios. De allí viene el refrán que dice: «¡Hasta Saúl es profeta!»
1 Samuelsboken 19
Svenska Folkbibeln 2015
Saul försöker döda David
19 (A) Saul talade med sin son Jonatan och med alla sina tjänare om att döda David. Men Sauls son Jonatan hade David mycket kär. 2 Därför berättade Jonatan det för David och sade: ”Min far Saul försöker döda dig. Var på din vakt i morgon bitti och håll dig undan och göm dig någonstans. 3 Själv ska jag gå ut och ställa mig bredvid min far på marken där du är och tala med min far om dig. Märker jag något ska jag berätta det för dig.”
4 Jonatan talade väl om David med sin far Saul och sade till honom: ”Kungen bör inte synda mot sin tjänare David, för han har inte förbrutit sig mot dig. Det han har gjort har varit till stor nytta för dig. 5 (B) Han satte sitt liv på spel och slog ner filistén, och Herren gav hela Israel en stor seger. Du såg det och gladdes över det. Varför skulle du då synda mot oskyldigt blod och döda David utan orsak?” 6 Saul lyssnade till Jonatans ord och svor: ”Så sant Herren lever, han ska inte dödas.” 7 (C) Sedan kallade Jonatan till sig David och berättade för honom allt som hade sagts. Jonatan tog med sig David till Saul, och han var sedan i hans tjänst som förut.
8 När kriget bröt ut igen, drog David ut och stred mot filisteerna och tillfogade dem ett stort nederlag så att de flydde för honom.
9 (D) Men en ond ande från Herren kom över Saul där han satt i sitt hus med spjutet i handen medan David spelade. 10 Då försökte Saul spetsa David med spjutet vid väggen. Men David vek undan för Saul och spjutet gick in i väggen. David flydde och kom undan samma natt.
11 (E) Men Saul sände några män[a] till Davids hus för att vakta på honom och döda honom morgonen därpå. Davids hustru Mikal talade om det för honom och sade: ”Om du inte räddar ditt liv i natt blir du dödad i morgon.” 12 (F) Därefter släppte hon ner David genom fönstret, och han flydde och kom undan. 13 Sedan tog Mikal husguden[b] och lade den i sängen. Hon satte myggnät av gethår över huvudet på den och lade täcket[c] över den. 14 När Saul sände män för att hämta David sade hon: ”Han är sjuk”. 15 Då sände Saul dit männen igen för att gå in till David och sade: ”Bär hit honom till mig i sängen så att jag kan döda honom.”
16 Men när männen kom in var det husguden som låg i sängen med nätet av gethår över huvudet. 17 Då sade Saul till Mikal: ”Varför har du lurat mig så här och släppt iväg min fiende så att han kom undan?” Mikal svarade Saul: ”Han sade till mig: Släpp mig, annars dödar jag dig.” 18 När David hade flytt och kommit undan begav han sig till Samuel i Rama[d] och berättade för honom allt vad Saul hade gjort mot honom. Sedan gick han med Samuel till Najot och stannade där.
19 Man berättade för Saul att David var i Najot vid Rama. 20 (G) Då sände Saul dit några män för att hämta David. Men när männen fick se skaran av profeter som profeterade och Samuel stå där som deras anförare, kom Guds Ande över dem så att också de profeterade. 21 När man berättade det för Saul sände han dit andra män, men också de profeterade. När han då för tredje gången sände dit andra män, profeterade de också. 22 Då begav han sig själv till Rama. När han kom till den stora brunnen i Seku frågade han: ”Var är Samuel och David?” Man svarade: ”De är i Najot i Rama.” 23 Då gick han dit, till Najot i Rama. Men Guds Ande kom även över honom så att han gick och profeterade hela vägen fram till Najot i Rama. 24 (H) Då kastade han också av sig kläderna och profeterade, också han, inför Samuel. Han blev liggande naken[e] hela den dagen och hela natten. Därför brukar man säga: ”Är Saul också bland profeterna?”
Footnotes
- 19:11 Saul sände några män Efter detta tillfälle skrev David Ps 59, enligt dess överskrift.
- 19:13 husguden Hebr. terafím var statyetter, annars ofta små (1 Mos 31:34), som förknippades med familjers folktro och vidskepelse (Sak 10:2). De rensades ut vid omvändelser till Herren (2 Kung 23:24) men är relativt vanliga som arkeologiska fynd.
- 19:13 täcket Annan översättning: ”ett klädesplagg”. Hebr. bégedbetyder också ”bedrägeri”.
- 19:18 Rama Profeten Samuels hemstad (7:17), ca 3 km norr om Sauls Gibea. Troligen låg Najot alldeles nära.
- 19:24 naken Hebr. aróm syftar inte nödvändigtvis på total nakenhet (jfr Jes 58:7, Amos 2:16), men han blev avklädd sin kungamantel (jfr 18:4 med not och Jona 3:6).
Texto bíblico tomado de La Santa Biblia, Reina Valera Revisada® RVR® Copyright © 2017 por HarperCollins Christian Publishing® Usado con permiso. Reservados todos los derechos en todo el mundo.
Copyright © 2000 by United Bible Societies
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
