¹² Och Gud sade: ”Detta är tecknet på det förbund som jag för all framtid sluter med er och med alla levande varelser hos er: ¹³ Min båge sätter jag i skyn, och den ska vara tecknet på förbundet mellan mig och jorden. ¹⁴ När jag låter moln stiga upp över jorden och bågen syns i skyn ¹⁵ ska jag tänka på mitt förbund, det som har slutits mellan mig och er och alla levande varelser, allt liv, och vattnet ska inte mer bli en flod som utplånar allt liv. ¹⁶ När bågen syns i skyn och jag ser på den, ska jag tänka på det eviga förbundet mellan Gud och alla levande varelser, allt liv på jorden.” ¹⁷ Och Gud sade till Noa: ”Detta är tecknet på det förbund som jag har upprättat mellan mig och allt liv på jorden.”

Noa och hans söner

¹⁸ Noas söner som gick ut ur arken var Sem, Ham och Jafet. Ham var far till Kanaan. ¹⁹ Dessa tre var Noas söner och från dem har jordens alla folk spritt ut sig.

²⁰ Noa var jordbrukare och den förste som anlade en vingård.^{[a] 21} Men när han drack av vinet blev han berusad och låg blottad i sitt tält. ²² Ham, Kanaans far, såg sin far naken och berättade det för sina båda bröder, som var utanför tältet. ²³ Men Sem och Jafet tog en mantel och lade den på sina axlar, gick baklänges in och täckte över sin fars nakna kropp. De vände bort ansiktet så att de inte såg sin fars nakenhet.

²⁴ När Noa vaknade upp ur ruset och fick veta vad hans yngste son hade gjort honom, sade han:

²⁶ Han sade vidare:

²⁸ Noa levde trehundrafemtio år efter floden. ²⁹ Alltså blev Noas hela ålder niohundrafemtio år. Därefter dog han.

^9 (A) Då hörde jag ljudet av hans ord, och när jag hörde det föll jag bedövad ner med ansiktet mot jorden.

^17 (A) När jag såg honom, föll jag ner som död för hans fötter. Men han lade sin högra hand på mig och sade: "Var inte rädd. Jag är den förste och den siste