Print Page Options

Jakob begravs i Kanaan

50 Josef kastade sig över sin fars kropp och grät över honom och kysste honom. Sedan bad han de läkare som var i tjänst hos honom att balsamera hans far. Läkarna balsamerade då Israel, vilket tog fyrtio dagar, den tid som balsameringen tar. Egypterna sörjde honom i sjuttio dagar. När sorgetiden var över, talade Josef med faraos hovmän och sa: ”Visa mig den välviljan att tala med farao för mig. Säg att min far fick mig att med ed lova att när han dog skulle jag begrava honom i den grav som han låtit hugga ut åt sig i Kanaan. Be om tillstånd för mig att resa dit upp och begrava min far och sedan komma tillbaka.”

Farao svarade: ”Gå och begrav din far, som du har lovat honom med ed.”

Då begav sig Josef iväg för att begrava sin far, tillsammans med alla faraos tjänstemän, de äldste i hans hus och de äldste i Egypten, och alla Josefs släktingar, hans bröder och hans fars familj. Men sina små barn och alla hjordar lämnade de kvar i Goshens land. Många vagnar och ryttare och mycket folk följde alltså med Josef.

10 När de kom fram till Goren Haatad på andra sidan Jordan, höll de en högtidlig dödsklagan, och Josef sörjde sin far i sju dagar. 11 Invånarna där, kanaanéerna, såg sorgehögtiden i Goren Haatad och sa: ”Det är en mycket stor sorgehögtid som egypterna håller där.” Därför gav de platsen namnet Avel Misrajim.[a] 12 Jakobs söner gjorde alltså som han hade befallt dem. 13 De förde honom till Kanaans land och begravde honom där i grottan på Makpelas åker, den grotta nära Mamre, som Abraham hade köpt som begravningsplats av hettiten Efron.

Josef tar väl hand om sina bröder

14 Efter att ha begravt sin far återvände Josef till Egypten med sina bröder och alla dem som följt med honom för att begrava hans far.

15 Men efter sin fars död sa Josefs bröder: ”Nu kommer Josef kanske att hysa agg mot oss och ge igen för allt det onda vi har gjort mot honom”. 16 Därför sände de bud till honom och lät säga: ”Innan din far dog bad han: 17 ’Säg till Josef: Vi ber dig förlåta dina bröder deras synd och allt det onda vi har gjort mot dig.’ Vi ber dig därför: ’Förlåt oss, din fars Guds tjänare, allt det onda vi gjort.’ ” När Josef fick meddelandet brast han i gråt.

18 Sedan kom hans bröder och föll ned inför honom och sa: ”Vi är dina slavar.”

19 Men Josef sa till dem: ”Var inte rädda! Jag är väl inte Gud. 20 Det ni avsåg var ont mot mig, men Gud förvandlade det till något gott, för att göra det som nu har skett och för att rädda många människors liv. 21 Var inte rädda! Jag ska själv ta hand om er och era familjer.” Och han talade mycket vänligt till dem och tröstade dem.

Josef dör

22 Josef och hans fars familj blev alltså kvar i Egypten. Josef blev 110 år gammal. 23 Han levde så länge att han fick se sin son Efraims barnbarn födas, och Manasses son Makirs barn kunde han adoptera.[b]

24 ”Jag kommer snart att dö”, sa Josef till sina bröder, ”men Gud ska ta hand om er och föra er tillbaka till det land som han med ed har lovat Abraham och Isak och Jakob.”

25 Josef fick israeliterna att lova med en ed och sa: ”Gud kommer att ta sig an er och då ska ni föra mina kvarlevor härifrån.”

26 Sedan dog Josef 110 år gammal och man balsamerade hans kropp och lade den i en kista i Egypten.

Footnotes

  1. 50:11 Namnet tycks här anspela på hebreiskans evel, sorg, och betyder då egypternas sorg. F.ö. heter bäck avel.
  2. 50:23 Ordagrant: föddes i Josefs knä, ett vedertaget uttryck för adoption.

50 Då föll Josef ned över sin faders ansikte och grät över honom och kysste honom.

Och Josef bjöd läkarna som han hade i sin tjänst att de skulle balsamera hans fader; och läkarna balsamerade Israel.

Därtill åtgingo fyrtio dagar; så många dagar åtgå nämligen för balsamering. Och egyptierna begräto honom i sjuttio dagar.

Men när gråtodagarna efter honom voro förbi, talade Josef till Faraos husfolk och sade: »Om jag har funnit nåd för edra ögon, så framfören till Farao dessa mina ord:

Min fader har tagit en ed av mig och sagt: 'När jag är död, begrav mig då i den grav som jag har låtit gräva åt mig i Kanaans land.' Så låt mig nu fara ditupp och begrava min fader; sedan skall jag komma tillbaka igen.»

Farao svarade: »Far ditupp och begrav din fader, efter den ed som han har tagit av dig.»

Då for Josef upp för att begrava sin fader, och med honom foro alla Faraos tjänare, de äldste i hans hus och alla de äldste i Egyptens land,

därtill allt Josefs husfolk och hans bröder och hans faders husfolk; allenast sina kvinnor och barn, och sina får och fäkreatur lämnade de kvar i landet Gosen.

Och med honom foro ditupp både vagnar och ryttare; och det var en mycket stor skara.

10 När de nu kommo till Goren-Haatad, på andra sidan Jordan, höllo de där en mycket stor och högtidlig dödsklagan, och han anställde en sorgefest efter sin fader i sju dagar.

11 Och när landets inbyggare, kananéerna, sågo sorgefesten i Goren-Haatad, sade de: »Det är en högtidlig sorgefest som egyptierna här hålla.» Därav fick stället namnet Abel-Misraim; det ligger på andra sidan Jordan.

12 Och hans söner gjorde med honom såsom han hade bjudit dem:

13 hans söner förde honom till Kanaans land och begrovo honom i grottan på åkern i Makpela, den åker som Abraham hade köpt till egen grav av hetiten Efron, gent emot Mamre.

14 Och sedan Josef hade begravit sin fader, vände han tillbaka till Egypten med sina bröder och alla dem som hade farit upp med honom för att begrava hans fader.

15 Men när Josefs bröder sågo att deras fader var död, tänkte de: »Kanhända skall Josef nu bliva hätsk mot oss och vedergälla oss allt det onda som vi hava gjort mot honom.»

16 Därför sände de bud till Josef och läto säga: »Din fader bjöd oss så före sin död:

17 'Så skolen I säga till Josef: Käre, förlåt dina bröder vad de hava brutit och syndat, i det att de hava handlat så illa mot dig.' Förlåt alltså nu din faders Guds tjänare vad de hava brutit.» Och Josef grät, när de läto säga detta till honom.

18 Sedan kommo ock hans bröder själva och föllo ned för honom och sade: »Se, vi vilja vara tjänare åt dig.»

19 Men Josef sade till dem: »Frukten icke. Hållen I då mig för Gud?

20 I tänkten ont mot mig, men Gud har tänkt det till godo, för att låta det ske, som nu har skett, och så behålla mycket folk vid liv.

21 Frukten därför nu icke; jag skall försörja eder och edra kvinnor och barn.» Och han tröstade dem och talade vänligt med dem.

22 Och Josef bodde kvar i Egypten med sin faders hus; och Josef blev ett hundra tio år gammal.

23 Och Josef fick se Efraims barn till tredje led; också av Makir, Manasses son, föddes barn i Josefs sköte.

24 Och Josef sade till sina bröder: »Jag dör, men Gud skall förvisso se till eder, och föra eder upp från detta land till det land som han med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob.»

25 Och Josef tog en ed av Israels barn och sade: »När nu Gud ser till eder, fören då mina ben härifrån.»

26 Och Josef dog, när han var ett hundra tio år gammal. Och man balsamerade honom, och han lades i en kista, i Egypten.

'创世记 50 ' not found for the version: Chinese Standard Bible (Simplified).

50 Joseph se jeta sur le visage de son père, pleura sur lui et l'embrassa. Il ordonna aux médecins qui étaient à son service d'embaumer son père, et les médecins embaumèrent Israël. Ce furent 40 jours qui passèrent ainsi et furent employés à l'embaumer. Les Egyptiens le pleurèrent 70 jours.

Quand les jours de deuil furent passés, Joseph s'adressa aux membres de l’entourage du pharaon en disant: «Si j'ai trouvé grâce à vos yeux, rapportez au pharaon ce que je vous dis. Mon père m'a fait prêter serment en disant: ‘Je vais mourir. Tu m'enterreras dans le tombeau que je me suis préparé dans le pays de Canaan.’ Je voudrais donc monter là-bas pour enterrer mon père et revenir.» Le pharaon répondit: «Montes-y et enterre ton père conformément au serment qu’il t’a fait faire.»

Joseph monta enterrer son père. Il fut accompagné de tous les serviteurs du pharaon, des responsables du palais, de tous les responsables de l'Egypte, de tout son propre entourage, de ses frères et de la famille de son père. On ne laissa dans la région de Gosen que les enfants ainsi que le petit et le gros bétail. Il y avait encore avec Joseph des chars et des cavaliers, de sorte que le cortège était très nombreux. 10 Arrivés à l'aire de battage d'Athad qui se trouve de l'autre côté du Jourdain, ils firent entendre de grandes et très profondes lamentations. Joseph fit un deuil de sept jours en l'honneur de son père. 11 Les habitants du pays, les Cananéens, furent témoins de ce deuil dans l'aire de battage d'Athad et ils dirent: «Quel deuil important pour les Egyptiens!» Voilà pourquoi on a appelé Abel-Mitsraïm cette aire de battage qui se trouve de l'autre côté du Jourdain. 12 C'est ainsi que les fils de Jacob se conformèrent aux ordres de leur père. 13 Ils le transportèrent dans le pays de Canaan et l'enterrèrent dans la grotte du champ de Macpéla, achetée comme propriété funéraire par Abraham à Ephron le Hittite et qui se trouve vis-à-vis de Mamré. 14 Après avoir enterré son père, Joseph retourna en Egypte avec ses frères et tous ceux qui étaient montés avec lui pour enterrer son père.

15 Quand les frères de Joseph virent que leur père était mort, ils se dirent: «Si Joseph nous prenait en haine et nous rendait tout le mal que nous lui avons fait!» 16 Et ils firent dire à Joseph: «Ton père a donné l’ordre suivant, avant de mourir: 17 ‘Voici ce que vous direz à Joseph: Oh! Pardonne le crime de tes frères et leur péché, car ils t'ont fait du mal!’ Pardonne maintenant le crime des serviteurs du Dieu de ton père!» Joseph pleura à l’écoute de leur message. 18 Ses frères vinrent eux-mêmes se jeter à ses pieds et dire: «Nous sommes tes serviteurs.» 19 Joseph leur dit: «N’ayez pas peur! Suis-je en effet à la place de Dieu? 20 Vous aviez projeté de me faire du mal, Dieu l'a changé en bien pour accomplir ce qui arrive aujourd'hui, pour sauver la vie à un peuple nombreux. 21 Désormais, n’ayez donc plus peur: je pourvoirai à vos besoins et à ceux de vos enfants.» C’est ainsi qu’il les réconforta en parlant à leur cœur.

Mort de Joseph

22 Joseph habita en Egypte, ainsi que la famille de son père. Il vécut 110 ans. 23 Joseph vit les fils d'Ephraïm jusqu'à la troisième génération et il tint même les fils de Makir, le fils de Manassé, sur ses genoux[a] à leur naissance. 24 Joseph dit à ses frères: «Je vais mourir, mais Dieu interviendra pour vous et vous fera remonter de ce pays-ci jusque dans le pays qu'il a juré de donner à Abraham, à Isaac et à Jacob.» 25 Joseph fit jurer les fils d'Israël en disant: «Quand Dieu interviendra pour vous, vous ferez remonter mes ossements loin d'ici.» 26 Joseph mourut à l'âge de 110 ans. On l'embauma et on le mit dans un cercueil en Egypte.

Footnotes

  1. Genèse 50:23 Sur ses genoux: possible allusion à l’adoption de ces enfants par Joseph.

50 Joseph threw himself on his father and wept over him and kissed him.(A) Then Joseph directed the physicians in his service to embalm his father Israel. So the physicians embalmed him,(B) taking a full forty days, for that was the time required for embalming. And the Egyptians mourned for him seventy days.(C)

When the days of mourning(D) had passed, Joseph said to Pharaoh’s court,(E) “If I have found favor in your eyes,(F) speak to Pharaoh for me. Tell him, ‘My father made me swear an oath(G) and said, “I am about to die;(H) bury me in the tomb I dug for myself(I) in the land of Canaan.”(J) Now let me go up and bury my father;(K) then I will return.’”

Pharaoh said, “Go up and bury your father, as he made you swear to do.”

So Joseph went up to bury his father. All Pharaoh’s officials(L) accompanied him—the dignitaries of his court(M) and all the dignitaries of Egypt— besides all the members of Joseph’s household and his brothers and those belonging to his father’s household.(N) Only their children and their flocks and herds were left in Goshen.(O) Chariots(P) and horsemen[a] also went up with him. It was a very large company.

10 When they reached the threshing floor(Q) of Atad, near the Jordan, they lamented loudly and bitterly;(R) and there Joseph observed a seven-day period(S) of mourning(T) for his father.(U) 11 When the Canaanites(V) who lived there saw the mourning at the threshing floor of Atad, they said, “The Egyptians are holding a solemn ceremony of mourning.”(W) That is why that place near the Jordan is called Abel Mizraim.[b]

12 So Jacob’s sons did as he had commanded them:(X) 13 They carried him to the land of Canaan and buried him in the cave in the field of Machpelah,(Y) near Mamre,(Z) which Abraham had bought along with the field(AA) as a burial place from Ephron the Hittite.(AB) 14 After burying his father, Joseph returned to Egypt, together with his brothers and all the others who had gone with him to bury his father.(AC)

Joseph Reassures His Brothers

15 When Joseph’s brothers saw that their father was dead, they said, “What if Joseph holds a grudge(AD) against us and pays us back for all the wrongs we did to him?”(AE) 16 So they sent word to Joseph, saying, “Your father left these instructions(AF) before he died: 17 ‘This is what you are to say to Joseph: I ask you to forgive your brothers the sins(AG) and the wrongs they committed in treating you so badly.’(AH) Now please forgive the sins of the servants of the God of your father.(AI)” When their message came to him, Joseph wept.(AJ)

18 His brothers then came and threw themselves down before him.(AK) “We are your slaves,”(AL) they said.

19 But Joseph said to them, “Don’t be afraid. Am I in the place of God?(AM) 20 You intended to harm me,(AN) but God intended(AO) it for good(AP) to accomplish what is now being done, the saving of many lives.(AQ) 21 So then, don’t be afraid. I will provide for you and your children.(AR)” And he reassured them and spoke kindly(AS) to them.

The Death of Joseph

22 Joseph stayed in Egypt, along with all his father’s family. He lived a hundred and ten years(AT) 23 and saw the third generation(AU) of Ephraim’s(AV) children.(AW) Also the children of Makir(AX) son of Manasseh(AY) were placed at birth on Joseph’s knees.[c](AZ)

24 Then Joseph said to his brothers, “I am about to die.(BA) But God will surely come to your aid(BB) and take you up out of this land to the land(BC) he promised on oath to Abraham,(BD) Isaac(BE) and Jacob.”(BF) 25 And Joseph made the Israelites swear an oath(BG) and said, “God will surely come to your aid, and then you must carry my bones(BH) up from this place.”(BI)

26 So Joseph died(BJ) at the age of a hundred and ten.(BK) And after they embalmed him,(BL) he was placed in a coffin in Egypt.

Footnotes

  1. Genesis 50:9 Or charioteers
  2. Genesis 50:11 Abel Mizraim means mourning of the Egyptians.
  3. Genesis 50:23 That is, were counted as his